Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Gigantiskt steg

Mitt förkovrande i matlagningens ädla konst har tagit ett gigantiskt steg under den första vecka som vi varit på Platån. "Ett gigantiskt steg mot vad?” undrar kanske någon. Jo, hemma i Tystnaden har jag mest fått bistå min hand- och axelskadade livskamrat Irene med att lyfta stekpannor och kastruller, knåda deg och vispa grädde och diskat, diskat och åter diskat. Allt detta givetvis under hennes överinseende. Men, egna initiativ har icke varit att tänka på ... novis som jag är har jag funnit mig i att bli dirigerad utan invändningar.

Men. Nu under första veckan på Platån infann sig en möjlighet för mig att excellera vid spisen. Jovisst, det gällde något inte ens jag skulle kunna misslyckas med. Grönsakssoppa!

Här fick jag ge uttryck för min sedan länge slumrande begåvning. Som en "vegetarian wannabe" plocka jag fram grönsakerna och gjorde dem klara för kokning. Det är en konst att få till dem i lämplig och kokvänlig storlek (Jag ber om ursäkt, men här slänger jag mig med uttryck som nog är nya för de flesta). Ned i kastrulle och på med vatten i en för rätten kokvänlig mängd.

Kryddningen bestående av salt, basilika och oregano utfördes av Irene. Än är jag inte riktigt betrodd att ha det rätta handlaget för att tillsätta dessa för smaken så viktiga ingredienser. Nåväl, jag är mäkta stolt över att ha utfört de grundläggande uppgifterna och jag vill gärna tro att mina väl skurna grönsaker, för att inte tala om vattenmängden i kastrullen hade en avgörande betydelse för soppans goda smak. För god var den. Vi har avnjutit den två dagar i rad.

För en novis är detta faktiskt ett gigantiskt steg. Få se vad jag ger mig på nästa gång. 

  


 

När man minst anar det

Fina dagar med vackert höstväder har lyst med sin frånvaro i denna september månad. Visst har det varit enstaka dagar med eftermiddagssol men mest tycker jag att det varit gråtrist och ganska kallt. Nåväl, månaden är ännu inte slut så än finns det chans att vädret visar sig från sin bättre sida. Det är surt för både humör och tanke när det alltid är grått.

Nåväl, allt kan vi inte ge vädrets makter skulden för, så t.ex. de olyckor min kära fru Irene har råkat ut för. För drygt en månad sedan föll hon så olyckligt att hon bröt vänster handled. Snabbt iväg till Gällivare lasarett där hon gipsades och en vecka därefter opererades hon på ortopeden. Som inte det skulle få vara nog så trillade hon på rullgruset vid en motionsrunda efter en skogsbilväg med påföljden att hon fick en spricka i höger axel. Det var bara att ge sig iväg till lasarettet i Gällivare igen. Hon går nu med mitella som stöd för höger arm och den ska sitta på i 6-8 veckor, plus att hon ännu inte är återställd i handleden. Ni ska tro att jag har fått lära mig mycket nytt. Påklädning och avklädning av blusar och tröjor från Gudrun Sjödén ... Jag har svurit mer än en gång på denna Gudrun och hennes  design av så idiotiska små knapphål. Jag rullar upp, med stort besvär, Irenes hår på rullar. Jag knyter upp hennes hår i en svans. Jag städar. Jag lagar maten under överinseende av henne och tusen andra små bestyr som jag har varit omedveten om och som hon har utfört utan att göra något större väsen av det. Men, det har varit enormt nyttigt för mig att ta aktiv del av hushållsbestyren och så gammal jag är så har jag lärt mig en hel del och tycker faktiskt det är rätt kul ... inom rimliga gränser förstås.

I all bedrövelse över Irenes olycka är det samtidigt inspirerande att ta del av de uppskattningar som min senaste bok ”Hämndens timma" har rönt. Häromsistens blev jag glatt överraskad då en kvinna från Njurunda beställde samtliga sex böcker. Hon hade läst alla men ville ha egna signerade exemplar. Som tur var hade jag några få exemplar av varje hemma så självklart effektuerade jag hennes beställning.

På fredag lämnar vi Tystnaden för att vistas på Platån fram till i slutet av november då vi återvänder till en mer vintrig Tystnad. Därför har de senaste dagarna gått i förberedelser inför vår återvändande. Snöredskapen är framtagna och hänger på en lättillgänglig plats på garageväggen. ATVn har åter fått plogen monterad. Grillplats och utemöbler är inslagna i presseningar. Veteranbilen har fått vinterdäcken påmonterad och ska köras in i garaget. De gamla träskidorna är tjärade och klara att glida fram på.

Nu gör vi de sista förberedelserna inför avfärden och vi ser fram mot att åter få träffa dotter Jenny, barnbarnen Jackson och Esther och barnens pappa Alexander hans mamma Katarina. Åsa och alla grannar på Platån.

Ha det gott,

Lasse

 

Leverans till Njurunda under packning

 

Båtarna upptagna. Plastbåten har sina efter sammanstötningar av stenar i älven. Den är lappad ett flertal gånger men håller än.

 Nu var det slutfikat på denna plats för ett tag.

 

I söndags fick vi besök av vännerna Elisabeth&Anders som bl.a hade med sig några Såpnejlikor. Jag planerade dem på stört (icke att förväxla med vallmon på sidan om). De blommar med vita blommor något senare på sommaren ... kanske tveksamt med tanke på min avsaknad av ” gröna fingrar”. Men vi hoppas. 

Höstbjörken fäller snart sina löv. Vemodigt. Skogen kommer att skalas av all sin höstprakt inom en inte alltför avlägsen framtid. Men sånt är livet och så ska det vara.

Snart lämnar vi Tystnaden

Boksigneringen av min senaste bok ”Hämndens timma” på Kiruna Bokhandel var mycket trevlig. Att jag dessutom, dagen till ära, blev förärades en vacker bukett liljor gladde mig verkligen.

 

Inklusive Kiruna Bokhandel har jag signerat min bok i Kangos på Holmas Lanthandel och i Lainio i Mattigården. Tre signeringar och i stort sett alla böcker jag har haft i eget förvar har så när som på åtta stycken funnit sina läsare. 

 

Mattigården i Lainio där jag förutom signering även fick berätta om tillkomsten av boken.

Många har hört av sig för att köpa boken och till de som har köpt har jag personligen levererat eller i förekommande fall postat. Boken verkar vara poppis för i eftermiddag ringde en kvinna från Luleå och berättade att bokpaketet hade anlänt men var uppbrutet d.v.s där fanns ingen bok. Att det skulle gå så lång så att folk egenmäktigt stjtäl en bok ur ett förseglat paket, det trodde jag aldrig. Nåväl, skämt åsido jag lovade att skicka boken på nytt ... om jag nu kan lita på PostNord?

Nu återstår två veckors vistelse i Tystanden innan vi drar söderut till Platån. Två veckor av idogt arbete för att lämna boplatsen i ett skick som gör det roligt att återvända i slutet av november.

Ha det gott,


Lasse

Pressrelease av ”Hämdens timma"

Så var den då äntligen på gång! Boken jag skrivit på i 1,5 års tid är under leverans från tryckeriet i Riga, så snart har jag den i min hand. Spännande att få bläddra i verket. Det är min sjätte roman och precis som för mina fem tidigare böcker så håller jag mig till miljöer i vår nordliga landsdel. ”Gräv där du står”, heter det och eftersom jag själv är fast förankrad i den Norrbottniska myllan så passar det mig bäst. 

Innan vi åter i september reser till Platån så deltar jag på litteraturkafé i Lainio på Mattigården den 21/8 mellan 12-14 där jag berättar om mitt skrivande och signerar böcker. Lördagen den 28/8 är jag i Kangos där jag signerar på lanthandeln 10-13 (Det bjuds på fika och grillat vid detta tillfälle) och efterföljande lördag 4/9 signerar jag böcker på Kiruna Bokhandel mellan 12-14. Det ska bli roligt att åter få träffa och samtala med litteraturintresserade människor. För dem som inte personligen träffar mig och är intresserad av min senaste bok, eller någon av de tidigare böcker som jag skrivit, går det att köpa ett signerat ex. direkt av mig och få den hemsänd med post, eller beställa från förlaget (www.ebesforlag.se), bokhandeln, Libris, Bokus eller låna boken på ett bibliotek.

Att det har blivit just dessa tre platser har att göra med att de ligger mig varmt om hjärtat. Kiruna är min födelsestad. Där har jag bott och arbetat i större delen av mitt liv. I Kangos har jag mina rötter från min mors sida (Släkten Kauppi) och Lainio är sedan drygt tio år min fasta boplats.

 

Hösten har tagit ett fastare grepp om vår bygd. I går var den minusgrader på morgonen men dagen  bjöd för övrigt på ett vackert och härligt höstväder. Inte fullt lika härligt och lustfyllt blev resultatet av besiktningen av vår gamla Passat (Veteranbil) och tillhörande släpvagn (även den veteran) som genomfördes igår. Båda blev underkända och släpet fick dessutom körförbud. Jag hade det nog lite på känn att några små fel skulle finnas på ekipagen, men den nitiska besiktningsmannen i Pajalas ögon missade inte något så nu får jag fundera på hur jag nu gör. Reparera eller ställa av dem till nästa sommar då jag förhoppningsvis har mer tid, fast det kanske är en illusion?

Ha det gott,

Lasse

Årsringarna blir allt fler

Åskväder i antågande 

(Fotograf: Anna-Kristina Kuoksu)

Drygt två veckor har vi varit här i Tystnaden och utbyggnaden till skrivarstugan, som påbörjades för ett år sedan, står fortfarande och väntar på sin snickare för att bli färdigställd.

Ja, ja. Jag har inte haft tid. "Tusen andra" mer brådskande saker har haft företräde. Så är det när man varit borta från hemstället i två månader. Det växer igen vilket måste åtgärdas. Båten ska i älven så att vi kan upprätthålla förbindelsen med civilisationen. Det behövs färgpåslag på hus, grillplatsmöbler, verandor, bodar och redskapsskjul. Alla verktyg och bråte som efter vårens byggjobbande har samlats i snickarutrymme och garage behöver finna sina rätta platser och de som vi inte längre anser nödvändiga har förpassats till Vittangi ÅVC.

”Denna dag ett liv”, som farbror Melker uttryckte det vilket även var ett mantra för Astrid Lindgren. Grip det, njut av det och använd det. Om inte alla dagar för mig, men i dag när jag fått grattishälsningar, lyckönskningar, sång och samtal från goda vänner och barn&barnbarn så greppar jag njutningsfullt det som kommit till mig. Det är för mig en varm och förtröstansfullt hågkomst och jag kommer att bevara det nära mitt hjärta.

Tre timmars arbete med gräsklippare och kratta gick som en dans när jag sög på denna karamell. Flum kanske någon tycker men det bjuder jag på. Jag mår som en prins och det är huvudsaken.

I sällskap med svåger Svante avnjöt vi Irenes goda fika med tårta, bondbakelser, finska pinnar och kanelbullar allt under samtalande om livets vedermödor och glädjeämnen.

Tacksam för en härlig födelsedag,

Lasse

Äldre inlägg