Utsikt från norr

Fjärde advent har vi lämnat, utan större saknad, och vi befinner oss nu i dan före dan. Det är samma regniga gråväder som under de senaste veckorna fast en viss förbättring, om än kallare, är att vänta de närmaste dagarna. Men, som tur är ser det inte ut att bli en vit jul och vi hoppas att det stannar därvid. Snön får gärna lysa med sin frånvaro under denna vinter, i alla fall under vår vistelse på Platån.

De stora ämnena såsom meningen med livet och vår stund på denna jord brukar vara något att reflektera över när ännu ett år snart är till ända. Men, i detta nödens år där Corona pandemin förmörkat vår vardag har det i mångt och mycket varit en fråga om att göra rätt. Meningen med livet och annat skenbart personligt upplyftande har fått anstå. Nu är det som sagt överlevnad som gäller. Att hålla avstånd, tvätta händerna, undvika mammons tempel och för övrigt följa myndigheternas råd och rekommendationer. Vi följer så gott vi kan allt detta och ondgör oss på sociala medier över människor bristande ansvar när vi upptäcker att det finns de som struntar i förhållningsreglerna. Så har det nog alltid varit. ”Vi ser flisan i vår broders öga men inte bjälken i vårt eget."

Men, inget ont som har något gott med sig, brukar man säga. Vi har, tyvärr något sent kan man tycka, upptäckt att denna tid av avhållsamhet från livets glam och gamma och livet i vår självpåtagen karantän gett oss ett nytt perspektiv på vårt leverne. Visst saknar vi den nära kontakten med vänner och bekanta, men samtidigt har kontakten och samvaron med den närmaste familjen fördjupats under denna pandemi.

I morgon är det julafton. Alla klappar till våra närmaste är inhandlade på nätet och i de flesta fall levererad direkt till dörren. Maten inköpt vid tidpunkt som passat oss seniorer. Julskinkan klar och avsmakad, minigranen pyntad med en förhållandevis enorm smällkaramell.

Dotter Jenny och barnbarnen firar julaftonen hemma hos Alexander och själva bänkar vi oss i allsköns ro vid grytorna och Lars Lerin i vår lägenhet på Platån.

Med detta vill vi önskar er alla en fin och fridfull jul och ett gott nytt år.

Lasse&Irene

”Vi kom hit under vecka 36”, sa Irene igår då vi samtalade om vilket datum vi kom till Platån. Knepigt det här med veckonummer. Jag blir helt ställd när man refererar till veckonummer i stället för månad och dag ... precis som om jag borde kunna placera informationen i rätt månad och datum, och det kan jag tyvärr inte. Det är nog bara i Sverige vi sysslar med sådana obegripligheter ... fast det kanske äger sitt berättigande, vad vet jag? Obegripligt för mig är det i alla fall.

Jag drar mig till minnes ett föredrag på USAs västkust (Newport Beach)jag hade förmånen att få hålla för personalen på det amerikanska företag SSC samarbetade med vid tillfället. Mitt föredrag gick ut på att berätta om olikheterna mellan våra respektive affärskulturer, som en del av ett uppköp. När jag kom till avsnittet om veckonummer och vår svenska förkärlek för detta gissel brast åhörarna ut i skratt. De kunde för sina liv inte förstå nyttan med att referera till veckonummer. Här fann jag verkligen likasinnade, jag var inte ensam ... även om jag måste söka mig till andra sidan av atlanten. 

Nåväl, nu är det vecka 50 och igår tog Irene och jag en promenad till Skogsö begravningsplats. Skogsö som ligger naturskönt i en tallskog gränsande i nordväst och nordost av Lännerstasundet och Baggenstäket. +8 grader och även om himlen var lika blygrå som den varit de senaste veckorna njöt vi av både promenaden längs gatorna från och till  Platån och den rogivande inramningen av denna vackra kyrkogård. 

Nu var här fridfullt men annat var det i början av sjuttonhundratalet. Den 13 augusti 1719 utspelade sig här den sista (kanske borde skriva: senaste) striden mellan ryssen och svensken vilket även var slutet på Sveriges tid som stormakt. Sveriges krigare lyckades emellertid freda huvudstaden. Ryssen kom inte längre vid denna strid. Men, detta hindrade inte dem att fortsätta sina härjningar längs norrlandskusten i ytterligare två år, vilket blev alltför svårt för vår modige Fredrik I som fick ge efter för de ryska kraven. D.v.s Ryssarna fick delar av Finland och Baltikum vid freden i Nystad 1721, därav blev vår storslagna period till ända som stormakt. Häpp! Så kan det gå om man inte är lyhörd, observant och förutseende för vad som komma skall ... påminner på sätt och vis om Coronasituationen, fast när väl vi blivit vaccinerade kan vi dra en suck av lättnad ... det kunde man inte 1719-1721.

Ha det gott,

Lasse

Nu har första snön fallit på Platån. Visserligen bara ett kortvarigt snöfall, men i alla fall en förvarning om att vintern (med Stockholmsmått mätt) nu på allvar är i antågande. Vi får se? Det lär inte bli som uppe i Tystnaden men man får vara nöjd med det lilla vita som trillar ned där ovanifrån.

Elfte veckan på Platån inleds idag. Veckorna som gått har varit fyllda av aktiviteter och tiden har runnit iväg utan att vi riktigt fattat det. Det var som nyss vi anlände till vårt bohag på Platån.Men vid en blick i backspegeln är det ju mycket vi hunnit med. Vi har varit sysselsatta med allehanda göromål i dotter Jennys hem likväl som hemma hos oss själva, och då går tiden fort.

Den femåriga kattmadamen ” Shuffle” som Jenny och barnbarnen hämtade från ett katthem för snart en månad sedan har blivit en kär tillökning i hennes familj. Katten har funnit sig väl tillrätta, förutom de dagar då jag målade väggar, satte upp tavlor, monterade möbler, borrade och hade mig. Det störde Shuffle som verkade har fått ett ont öga till mig, för så fort jag trädde in i Jennys lägenhet med verktygslådan i hand försvann kattstackarn under någon säng i barnens sovrum för att slippa uppleva eländet jag ställde till med. Men nu, efter att även julstjärnor och annat dekorativt till sist har kommit på plats så drar nog madam Shuffle en lättnadens suck och, vilket bör tilläggas, vi är kompisar igen.

Manuset till min nästa bok som går under namnet ”Den vankelmodige mannen från byn” är klar som råmanus. Det jag fortfarande filar på är en hel del förändringar i de inledande kapitlen, vilket jag kommer att jobba med under resten av detta år innan jag skickar det till Ebes förlag med den fromma förhoppning att återigen bli utgiven ... även om det kommer att krävas en del korrekturgranskning och ytterligare förändringar.

Slutligen, Ebes förlag har ställt samman en julkatalog med fina julpriser på alla de verk som förlagets författare har gjort sig skyldiga till. Gå gärna in och botanisera på: https://issuu.com/ebesforlag/docs/jul_2020?fr=sNmUwMDIzNDk0NTQ&fbclid=IwAR1nr-HwboRiASdMDMO52upJKz5NfZVp_YMfNg1FAdVF_npGaj1_xCO9x-w

Ha det gott,

Lasse

Idag har jag inhandlat färg och andra nödvändiga saker på nätet för målandet av dotter Jennys väggar i hennes vardagsrum. I dessa tider är det bara näthandeln som gäller för oss, ja förutom matinköp som vi gör i full skyddsutrustning. Vår matleverantör är Willy’s i Saltsjöbadens centrum och vi står bokstavligen på tröskeln när de öppnar för dagen.

Visst är det lite trist att endast nyttja näthandeln. Det är ju kul att ströva omkring på XL-bygg, Clas Ohlson, Bygg Hemma och tekniska prylaffärer men nu är det som det är och faktum är att näthandeln håller betydligt lägre priser på de flesta butiksvaror. Dessutom leverans i de flesta fall direkt hem till dörren. Böcker har vi hitintills köpt på AB i Sickla men vi får se hur vi fortsättningsvis gör. Klädinköp gör vi icke! Vi har så det räcker ... får väl lappa och laga om det brister någonstans.

Nu då manuset till min nya bok ligger och mognar till sig har saknaden av engagemang som signeringar och föredrag infunnit sig. Det går ju inte att genomföra, men jag saknar den direkta kontakterna och samtalen med litteraturintresserade.Tids nog ska väl Coronarestriktionerna upphöra, eller åtminstone göra det möjligt att möta personer utanför familjen och då! Då, ska jag kuska runt på de Norrbottniska vägarna som en gårdfarihandlare i mina litterära verk. Chansen finns att vi ses?

Ha det gott,

Lasse