Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Kategorier

Ett plötsligt kattbesök


 Så var då vårveden kapad och kluven

Glad och nöjd kunde jag igår beskåda veckans jobb på vedbacken. Det tog tid. Vädermakterna var oberäkneliga och bjöd på ömsom sol, ömsom regn. Men, nu är det gjort och veden får ligga till sig i cirka en månad innan jag förpassar vedklabbarna till vedboden.

Idag gjorde vi vår premiärtur till blåbärsskogen. Mycket bär men än ganska små. Bör nog få växa till sig ett tag till innan vi beger oss ut igen. Vi gnetade (vi plockar alltid för hand, ingen plockare här inte) i alla fall  ihop ca. 2 liter innan regnskurarna satte stopp för fortsatt plockande. 

 Så gick det till när Katten ”Katt” gjorde entré hos romanfiguren Johan i Gamla Stan.


En knackning på ytterdörren, försynt och knappt hörbar men jag uppfattade den likväl. Vem i hela friden kan det vara? Jag överlade med mig själv om jag skulle öppna eller inte då knackningen återigen upprepades, nu mer bestämt och kraftfullt. Det avgjorde saken och med några hastiga steg var jag framme vid ytterdörren.  Jag kika ut genom titthålet men såg inget, där var det svart.  Av för mig outgrundlig anledning förstod jag att personen på andra sidan höll för mitt synfält. Tveksamt öppnade jag dörren tills säkerhetskedjan tog emot och jag hann i dörrspringan se ryggtavlan på en person som snabbt försvann nedför trappen. Febrilt fumlande jag med säkerhetskedjan innan jag fick loss den.  Något tog emot när jag tryckte på dörren för att få upp den. Jag tog i hårdare och dörren gled upp med ett skrapande ljud.

”En papplåda”, sa jag tyst för mig själv när jag klivit över tröskeln och såg vad som hållit emot. Ett svagt jamande … Jag hajade till.

Håll till godo😊

Lasse

Förnöjsamhet


 Tystnaden


I morgon skriver vi måndag den första augusti, tänker jag med ett stråk av vemodskänsla. Grönare än så här blir det inte. Nej nu går vi obevekligen mot höst hur mycket jag än vill hålla kvar blomstertiden. Det går bara så fort, kan jag tycka. Nyss var det midsommar med en för natur och människor livgivande midnattssol, som fullkomligt översköljde vår plats på jorden med ljus och värme. Men samtidigt, varför bli vemodig över den tid som har gått. Augusti månad kan bjuda på riktigt fint väder även om solskivan över vår horisont försvinner med cirka tio minuter per dag. 

På onsdag i veckan som kommer har vi varit i Tystnaden i tre veckor. Min plan att tills dess ha hunnit med gårdsjobb och ved har kommit på skam, men jag tröstar mig med att än återstår nio veckors vistelse i Tystnaden innan vi återvänder till Platån. Fast om veden ska få en någorlunda chans att torka, åtminstone lite, så måste jag kapa och klyva i nästa vecka. Brukligt är att göra klart vedjobbet till midsommar, men nu är det som det är.

För övrigt är vi nöjda med mycket. Än klarar vi av våra dagliga motionspass. Än kan vi trampa myr i flera timmar. Än kan vi med tillförsikt se fram emot varje ny dag och än så länge kan vi klara av de svårigheter som livet bjuder på, utan att hemfalla åt självömkan och veklagan. Visst kan saker och ting gå oss emot, men sett i ett större perspektiv så är dessa motgångar bagateller.

Ha det gott,

Lasse

I myrlandet

Hjortronlandet

Så var då stunden kommen att bege sig ut i myrlandet. Hjortronen, skogens guld, väntade på att bli plockade. Väderleksförutsättningarna för ett bra hjortronår har varit de allra bästa så vi närde en from förhoppning att våra favoritmyrar skulle glänsa i gult av mogna bär. Vilket besannades med råge!

Visst är myrarna nog så vattensjuka och visst svärmar det av mygg&knott och andra flygfän som vill oss illa, men det är precis som det ska vara när man plockar hjortron. Känslan efter att ha trampat myr i flera timmar och där lönen för mödan varit god är trots ansträngningarna vederkvickande och man känner sig lycklig och glad  över sitt dagsverke. Känslan av myr är svår att beskriva. Lukterna, myrvattnet, tuvorna, myggens surrande, gungflyställena, allt detta omgärdat av dolsk granskog där plötsligt en ren, älg eller, varför inte en björn kan bli synlig En naturupplevelse som är som  gjord för att låta fantasin få fritt spelrum och vår själsliga oro en lindring.

Fikapaus är ett måste för oss. Här efter en skogsbilväg och utan eld. Kaffe och smörgås måste vi få i oss för att fylla på depåerna, så att vi inte kroknar.

I morgon är det lovat regn, men det ska inte hindra oss att på nytt få trampa myr.

Ha det gott,

Lasse

Fort och illa kan ingen gilla. Sakta och väl slår ingen ihjäl.

Rubriceringen kanske skänker viss tröst åt en senior?

Dan före dan före avresedan. Efter tio veckor lämnar vi Platån  för vidare äventyr i Tystnaden. Att tiden går fort är kanske allom väl bekant, åtminstone känns det som om jorden har ökat sin hastighet runt solen eller hur det nu förhåller sig.  Nyss vara det arla morgon och vips är det redan kvällning. Men, det kan också ha med åldern att göra. Ju äldre man blir ju mindre får man gjort på en förutbestämd tid. Det blir, som i mitt fall, möjligtvis en bättre utförd syssla, men tar längre tid och då vill jag gärna tro att tiden går på tok för fort.

Nåväl, taget i beaktande tidens gång så har vi under dessa tio veckor fått gjort det vi hade planerat och vi känner oss nöjda med det. Jag har även hittat en kompis åt Johan under skrivandet av min nästa bok. Det är en katt som har en ganska framträdande roll i berättelsen. Jag läste ett par sidor om katten åt nioårige barnbarnet Esther och fick godkänt🙂 även om hon ansåg att boken bara skulle handla om katten.


I Tystnaden väntar nu nya sysslor. Gräset som vi förstår har vuxit kämpahögt, de femtiotal björkar som i våras lämnades osågade och okluvna behöver tas om hand och huset behöver målas på nytt (om det nu går på grund av den myckna myggplågan). Därutöver vänta hjortron, blåbär och lingon på att bli plockade och kanske ... bara kanske, så hinner jag med ett nappatag med den ofullbordade skrivarstugan. 

Det käns vemodigt att lämna Platån. Vi har alltmer börjat rota oss här. Umgänget med familjen Rosenberg och barnbarnen, med barnbarnens farmor Katarina, med grannen Åsa och andra på Platån kommer vi att sakna samtidigt som det åter känns spännande att landa i Tystnaden.

Ha en fortsatt fin sommar,

Lasse

Stilla dagar på Platån


Stilla dagar på Platån

Att i eftermiddagens solsken försöka läsa Jan Eliassons bok ”Ord och handling” låter sig icke  göras, och så sant, Irene fick söka sig till skuggan i Pergolan. Midsommarvädret har varit underbart och SMHI utlovar fortsatt sol och värme under den kommande veckan. Alla trivs inte i värmen, men vi gör det definitivt. Motionerandet som vi inte gör avkall på sker ganska tidigt på förmiddagarna då det är något svalare, men all annan aktivitet som kan komma att kräva kroppslig ansträngning parkerar vi utan att känna det minsta ”dåligt samvete”.

Midsommaraftonen firades hemma hos barnbarnen farmor, Katarina, i hennes italiensk influerade trädgårdsterass i Lillängen. Irene och Katarina hade fixat all den goda maten. Barnens pappa, Alexander, hade bakat en fantastisk god cheesecaketårta som tillsammans med Irenes jordgubbstårta avsmakades i stora potioner till kaffe&dryck. Efter maten sprang barn och föräldrar Rosenberg iväg till den närbelägna bryggan för att ta sig i dopp i Järla sjö. Samvaron avslutades med ett quiz som Alexander gjort. Det gick ut på att gissa låtar och artister. Vi delades upp i två lag ... seniorer och ungdomar. Ungdomarna vann med de för seniorerna förnedrsande siffrorna 18 mot 4. Fick mig en tankeställare att jag nog måste bredda mitt musiklyssnande för att hänga med i vad som är gångbart idag. På kvällssidan bröt Irene och jag upp och tog tåget hem till Platån med den fina upplevelsen av eftermiddagens- och kvällens samvaro i kärt minne.

 På terassen i samspråk med dotter Jenny och barnbarnet Esther

Del av terassen sett uppifrån husverandan 


Nu stundar en ny vecka där SÖS besök, Elvis film och synkontroll står på programmet. Nästa vecka avslutas med en träff med familjen Maria&Magnus Jarl i Solna. Den träffen ser vi fram emot.

Allt gott,

Lasse

Äldre inlägg