Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Senaste inlägg

I slutet av stilla veckan

Vårvinter i Tystnaden

Så kan vi då snart lägga denna stilla vecka bakom oss. Visserligen återstår annandag påsk men sen tar de vardagliga sysslorna vid. Fast egentligen, för oss i karantän i Tystnaden är det ingen större skillnad annat än att vi ätit lite extra gott och tagit del av påskens kristna budskap bl.a korsvägsandakten från Petrusplatsen, vilken alltid är lika stämningsfull, speciellt i år då meditationstexterna var skrivna av skolelever från Rom.

Påsk eller inte så har vi gjort våra dagliga motionsturer på det 8 km skidspår som jag regelbundet underhåller med hjälp av skoter och spårsläde. Härligt att i fina spår skida längs myrar och genom skog. En lisa för själ och kropp. Att efter skidturen få bänka sig vid vår grillplats och vid elden avnjuta en god kopp kaffe med hembakat fikabröd ... och skära några bitar av det torkade renköttet, grilla en korv och bara njuta tystnaden och stillheten. Inte mycket går upp mot det, kan vi tycka.

Nåväl, frid och ro i all ära men veden ska hem till gården. Såtillvida har jag påbörjat jobbet med att skotta fram de björkar som i år ska falla offer för uppvärmningen av vårt trevna tjäll. Ett arbete jag gillar och ser fram emot om bara vädrets makter står mig bi. Torrsnö får gärna falla, i rimliga mängder, men vid idogt blötsnöande är det surt värre. Då får det bli inomhussysslor. Jag har, tillsammans med min redaktör Eva-Karin, korrekturgranskning att ta itu med. Ett jobb som jag med tiden och fem böcker lärt mig att tycka om. Jag är lyckligt lottad som har en sådan fena på svenska språket som medpart.

I torsdag fick Irene och jag, på vårdcentralen i Vittangi, vår första dos av Covid-19 vaccin (Pfizer). Det är skönt att det nu är på rull. Vår nästa vaccinering är den 13/5. Därefter drar vi söderut till Platån och samvaron med dotter Jennys familj.

Ha det bra,

Lasse

Än så är det långt till vår ...

Vår ja. Här på våra nordliga breddgrader har vi en årstid som är främmande för sörlänningar nämligen vårvinter och vi har vårvinter just nu. En årstid som många av oss nordbor betraktar som den allra bästa. Den metrologiska våren inträder när dygnsmedeltemperaturen sju dygn i rad är över 0 graden (C) men under +10 grader och där är vi inte ännu ... men när det inträffar är det inge kul längre. Snön har smält, inge skid- eller skoteråkning, isen varken bär eller brister och skogen är svart, flyttfåglarna har anlänt vilket ju är glädjande. Men, annars är perioden från denna s.k vår fram till sommaren en tröstlös transportsträcka här i Tystnaden (i alla fall för oss). Men, vi har nog hunnit dra till Platån när väl sommaren per definition inträder i Tystnaden.

Annars så njuter vi i fulla drag av allt vårvintern för med sig i form av strålande sol (ja inte alla dagar givetvis) dagtid och kalla nätter. Vi åker skidor på väl preparerade spår. Det senast preparerade, en åtta kilometers slinga, premiäråkte vi i förmiddags. Det är en sann fröjd att glida fram över de vita vidderna. Allt ikring oss andas tystnad ... förutom någon skoter som vi ibland kan höra på avstånd, men det stör inte så värst. Kallkällorna är öppna på myren och det lär inte dröja länge förrän vi har svanar och tranor gästande dessa matställen. På det hela taget tar vi det i knusende ro vilket så här i skrivandets stund ger mig en del ångest ... Jag har inte på de tre veckor vi varit här ägnat en tanke åt det nybygget jag startade i fjol höst. Mycket finns att göra som jag lämnade ogjort. Jag får nog börja jobbet i nästa vecka ... eller efter påsk, allt beroende på hur saker och ting utvecklar sig och hur dagsformen är😇

Ha det gott och Glad Påsk!

Lasse

Åter i Tystnaden

Härligt!!!

En vecka har gått sedan vi anlände till Tystnaden. En vecka av idel snöjobb. Goda grannen Torsten hade med traktor röjt undan snön från garageplatsen och infarten till boningshuset, svåger Svante hade med snöslunga sett till att få en gångväg till bron. Härligt med sådana snälla och tjänstvilliga grannar. Själv har jag med snösläde och spade fått bort tonvis med snö från gårdsplan, uthus och vedbodar. Än återstår en del att skotta innan allt är som det brukar vara vid denna tid på året ... framförallt att skotta sju tak. Men, även om det åtgår en hel del tigerbalsam, så är det åter härligt att få ta ett nappatag med snön.

Att under så lång tid varit borta från hus & hem kan innebära att något tagit skada. Trasig vattenpump, frusna vattenledningar, tak som bågnar eller rent av gett vika under snötyngd, skogsmöss som på ett eller annat sätt tagit sig in i huset och ställt till det. Ja det fanns inom mig en del oro för vad som kunde tänkas ha gått snett. Men jag hade inte behövt oroa mig, för när vi väl var på plats så var allt precis som vi lämnat hemmet ... ja, en snöskärm hade brutits av och en fågelholk var spårlöst borta (säkert dold under snön) men det är saker som lätt kan fixa.

På det mer personliga planet så har jag inte greppat gitarrhalsen på 24 veckor, vilket hade gjort vänsterhandens fingertoppar mjuka som silke. Men efter att varje kväll idogt spelat igenom min ringa repertoar så har åter en läderliknande hårdnad på fingertopparna infunnit sig. Om ett par veckor klämmer jag nog hela repertoaren utan en enda felton😇.

Fick under vecka ett mycket trevligt meddelande från föreningen ”Tornedalica”. Jag har blivit utsedd som ledamot i föreningens styrelse👍 För dem av er som inte känner till Tornedalicas verksamhet så följer här en kort presentation:

Tornedalicas ändamål är att i samverkan över riksgränserna stimulera och publicera forskningsbidrag från Tornedalen och Nordkalotten och att göra äldre otryckt eller annars svårtillgängligt material med anknytning till minoriteter på Nordkalottområdet lättare tillgängligt för en nutida läsekrets. I uppdraget för Tornedalica ingår även utgivning av barn- och skönlitteratur, som sker i en begränsad omfattning.

Tornedalica har genom åren givit ut mängder av litteratur av stort intresse och med innehåll som haft betydelse för att bredda, bevara och utveckla kunskapen om Tornedalen, Norrbotten och Nordkalotten.

Jag ser verklige fram mot jobbet i Tornedalicas styrelse där jag förhoppningsvis kan bidraga med något inom föreningens verksamhetsområden.

För övrigt; Efter att ha läst ut Thomas Sjödens bok ”Ljudet av tystnad” så är det nu härligt att åter få uppleva den i den verkliga verkligheten.

Ha det gott,

Lasse

Vemod

I morgon bär det hemåt

Tjugofyra veckor sedan vi anträdde vår färd till lägenheten på Platån. Vi lämnade Tystnade i höstskrud och anlände till sensommarvärme. Under vår vistelse har vi förutom sensommar fått uppleva höst, vinter och den senaste veckan vår ... även om de sistlidna dagarna har varit något kylslagna. I skrivandets stund visar termometern -2,5 grader. 

Vi är glada över att ha funnits till hand för all hjälp dotter Jenny, hennes barn och barnens pappa Alexander har behövt under dessa 24 veckor. Det har också inneburit att vårt förhållandet med dotter och barnbarn har fördjupats på ett mer innerligt plan. Kärleken har alltid funnits där, men omständigheterna har inneburit att vi tvingats att rannsaka vår syn på det viktiga i livet, långt bortom de materiella och självuppfyllande personliga belöningarna som snabba, men ack så flyktiga, kickar kan ge.

Det är så många ljusa och trevliga minnen som vi nu tar med oss hem till Tystnaden. Så här i utbrottets stund, vi anträder 120 mila färden kl. 05.30 i morgon bitti, är det vemod vi lämnar dotter, barnbarn, Alexander och husgrannarna. Vi har nu packat klart det sista som ska in i bilen och ser fram emot att möta den riktiga vintern. Vår plan är att återkomma till Platån efter Påsk, fortfarande oklart med exakt datum. Men vi kommer tillbaka!

Ha det gott,

Lasse

Vårhopp

Vår granngård på Platån

Flera plusgrader på Platån. Är det månne våren som knackar på dörren? Nja, med vetskap om hur förrädiskt väderleken kan te sig så är det nog för tidigt att ropa hej. Men, visst är det trevligt med denna förvarning att varmare och snöfria tider väntar. I dag t.ex har jag suttit två gånger på vår veranda i plussjugradig solvärme och njutit av kaffe med dopp. Det var gott för mage och själ.

Snön praktiskt taget försvinner inför våra ögon. De isbelagda sjöar där folket fröjdat sig med skridskoåkning och promenader går inte längre att ge sig ut på. Det går fort när värmen sätter in och jag ser av flödet på Facebook att vintergäck, julrosor, klätterhortensia och syren redan tittar fram, fast det är ju en bra bit söder om Platån.

Det är ganska fantastiskt att vi under vår tid på Platån fått uppleva sensommar, höst, vinter och en förvarning om vår. Om några veckor ställer vi åter kosan mot hemmet i Tystnaden där vi möts av den pågående vintern som lagt sitt täcke över hus, vedbodar, förråd och garage. En vinter som kommer att pågå en bit in i april innan den för oss så härliga vårvintern sätter in.

De försvunna

I torsdags kunde jag till min glädje ta del av det första avsnittet av ”De försvunna” som ingick i veckans nummer av ”Kvällsstunden”. Följetongen är en något nedkortad version av boken men de förändringar som var behövliga för att den skulle rymmas inom 16 veckors utgivning var mycket väl genomförda. Även illustrationerna som varje vecka kommer att finnas till varje avsnitt är mycket omsorgsfullt utformade och de ger en bra bild av människor och miljö i 1950-talets Lainiotrakter.

”De försvunna” var min fjärde bok och i veckan skickade jag in manuset till Ebes förlag för min sjätte bok. Jag väntar med spänning på vad förlagsredaktör Eva-Karin kommer att säga? Tummen upp😀... eller ... Tummen ned🙁 I det senare fallet blir det väl bara att spotta i nävarna och ge sig på något nytt. Skam den som ger sig!

Jag ska också passa på tillfället att lyfta fram Eva i Älvsbyn, Birgitta i Kiruna och Sten-Ove i Saivomuotka som varit mig behjälplig med manusläsning och råd. Sist men inte minst min kära Irene som fortfarande står ut med mig.

Ha det gott,

Lasse

Äldre inlägg