3 gånger Mozart

Trollflöjten. Håll till godo med denna "teaser"

Jaha ... Nu är det en och en halv vecka kvar innan vi lämnar paradiset Platån för att återvända till paradiset Tystnaden. Härligt att man kan flöjta mellan två paradis här på jorden, för när jag väl sluter ögonen för sista gången vet jag inte vart jag hamnar?

Det är snart två månader sedan vi anlände till Platån och tiden här har på det hela taget varit mycket fin, även om så här i sluttampen längtan till snö och kyla gjort sig påmind.

Jag har tidigare skrivit en del om våra göranden på Platån där det mesta har varit koncentrerat på våra dagliga bestyr och umgänget med dotter och barnbarn. Men, vi har även fått oss till livs en hel del kulturella begivenheter. Mozart kom att stå i vårt fokus där vi tog del av "Trollflöjten" på Operan och hans Requiem under allhelgona i Nacka kyrka. Därtill är jag snart vid slutet av boken "Mozart, hans liv och tid". I eftermiddag avslutar vi den kulturella delen med att i Ersta kyrka lyssna till Mikael Samuelsson som tillsammans med Mats Bergström framför några av våra mest älskade kompositörer och deras visor.

Fick alldeles för en stund sedan meddelandet att arbetet med att spola vatten på isen vid färjestället i Lainio har påbörjats. Glädjande minst sagt. Det innebär att om jobbet går som det ska så kan vi köra bil över älven när vi anländer den 28/11 och direkt till vårt hus. Härlig tid väntar. Nu har vi i några månader en "bro" förbindelse över älven.

Ha det gott,

Lasse

En kort tillbakablick till svunna tider

Gråväder och duggregn denna kulna lördagsmorgon på Platån. Vädret är som gjort för att krypa upp i läsfåtöljen med en intressant bok och ta del av händelser och miljöer milsvida från min nuvar utblick från rumsfönstret.

Läser för närvarande fyra böcker. "Tjärdalen", "Mannen i skogen", "Mozart-hans liv och tid" och "Lita på att det ljusnar". Det gäller att ställa om från Sara Lidman, Mozart(skriven av Piero Melograni) till Wilhem Moberg (biografi skriven av Jens Liljestrand) och till Tomas Sjödin (kåserier i GP skivan av honom själv) men det är samtidigt en fröjd att ta del av författarnas fantastiska förmåga att klä sina berättelser i ord som gör att jag fångas och kan leva mig in i det de vill förmedla. Det berör mig och det måste vara en författares viktigaste uppgift, d.v.s att beröra sina läsare.  Fick efter mitt föredrag hos ABF i Vindeln för någon vecka sedan Dan Anderssons samlade dikter men den boken får anstå tills jag åter är i Tystnaden och till gitarr ackompanjemang låta min stämma göra sig hörd bland de tonsatta dikterna. Givetvis stänger jag in mig i skrivutrymmet så att min kära fru slipper höra min knarrande röst ... men själv njuter jag obehindrat.

Apropå att njuta obehindrat lyssnade jag häromsistens på John Fogerty. När jag hörde de välbekanta tonerna ur CCR digra repertoar så drog jag mig till minnes den tid jag spelade med i ett Kiruna band som gick under namnet "Länsman&Co". Gänget bestod av två poliser och tre "laglösa" och spelade sk. "Fängslande musik" vilket till 90% utgjordes av CCR låtar. Stamstället i Kiruna var "Drop In" baren där stadens bilburna ungdom förlustade sig. Stämningen i lokalen lyftes till allt högre nivåer ju längre kvällarna fortskred ... öl konsumtionen bidrog givetvis och det kändes tryggt att ha två poliser med i bandet för den händelse det helt skulle urarta ... vilket t.ex.  hände vid en spelning i Luleå på "Milles bar" ... då kröp vi upp bakom ryggen på den storvuxne polisen Kenneth T. som med sin kraftfulla basstämma bringade ordning i församlingen.

Länsman&Co spelade in en cd men då förstärkt med gitarrvirtuosen Mats D. och basisten Bengan B. Det blev riktigt bra men lär idag vara svår att få tag på.

Bifogar ett smakprov av CCR utan några som helst jämförelse med Länsman&Co. Låten gillade vår trummis Anders Kemling att sjunga ... och han gjorde det bra.

Ha det gott,

Lasse


I lagom takt

Om en månad drar vi mot norr igen men tills dess kan vi bidraga med barnpassning och annat som hör vardagen till för en hårt arbetande förälder. Stundom kan det vara skönt att ha denna avlastning och även om det bara är för drygt två månader så underlättar det, men vi hinner givetvis med annat också. 

Veckan som har gått har präglats av problem på Saltisbanan, iaf från i torsdag. Denna "uråldriga" men smått charmiga spårförbindelse mellan Saltsjöbaden och Hendriksdal (tidigare Slussen) har en benägenhet att inte funka när löv faller på spåren och gör rälsen blöt och hal. Då uppstår en viss brådska från transportbolaget och bussar sätts in för att lösa omaket. För Irene och mig som njuter det "fria livet" (förutom vissa bestämda tider när barnbarnen ska följas och hämtas från sina skolor)är det inte så värst besvärligt men jag skänker en medlidsam tanke till alla dem som från utmarkerna dagligen pendlar till och från sitt vardagliga slit i andra delar av staden. I rusningstid är bussarna knökfulla och busbyten för att komma fram till destinationen gör inte situationen bättre. Enligt SL så är spårproblemen lösta på måndag eftermiddag, vi får väl se om den prognosen håller och att de myckna löv som forfarande faller från björk, asp och lönn lugnt stilla stannar kvar på marken, vilket är tveksamt?

I måndags tog vi tåg och buss till IKEA i Skärholmen. När jag följande Irene som ilade fram på möbelavdelningarna i detta tempel för heminredning kändes det som om jag hamnat i en förgård till helvetet. Intet ont (cross my fingers) om IKEA men i måndags var jag mentalt tom och oförmögen att ta till mig grannlåten som flimrade förbi mitt öga. I stället började det flimra bakom ögonlocken och jag förstod att en migränattack var under uppsegling och med ömkansvärd röst började jag beklaga mitt grymma öde. Min kära fru som har ett tålamod utöver det normala lät denna min veklagan fortgå ända tills jag lade in sista stöten:

"Jag mår illa, ser dåligt och det känns som om jag skulle svimma ... är jag inte blek?" Det bör sägas arv vi just satt oss till bords i restaurangen för att inmundiga lunch.

"Nu åker vi hem. Jag orkar inte längre höra ditt gnäll", sa hon och reste sig bestämt och med modstulenhet uppsyn följde jag hennes ut ur detta möbelinferno. Nåväl, vi fick i alla fall tag på de saker vi var ute efter, vilket på intet sätt var min förtjänst som ni säkert förstår.

Jag förstår bara inte varför jag blir nedstämd och får tungt att andas så fort jag kliver över tröskeln till stora möbelvaruhus inklusive klädaffärer. Kanske jag måste söka hjälp... Bauhaus, Clas Ohlson, Biltema och andra HW liknade affärer går ju utmärkt😇

Tapetseringsjobbet jag slirat med är avklarat och jag har även skrivit en novell. När en tanke på att försöka få ihop en novellsamling till sommaren nästa år ... alltid en tanke så här i brist på mer konkreta uppslag.

Annars är den mer kulturella planen för månaden som kommer redan på pränt. Därvidlag blir det till Allhelgona helgen Mozarts requiem i Nacka kyrka på söndag den 3/11, Trollflöjten på kungliga operan den 4/11 och kulturaktiviteterna avslutas med en viskonsert i Ersta kyrka där Mikael Samuelsson sjunger Olle Adelssons härliga sånger. 

Rapport från Tystnaden har informerat mig om att isen över Lainio älv i Alasuando är gångbar och att det lär nog vara överförbar is vid färjeläget i tid för vår återkomst till Paradiset.

Ha det gott!

Lasse


Lilla Esther som var vår övernattningsgäst häromsistens försöker lära mormor att dansa "Macarena"

Min vistelse på Folkhögskolan i Vindeln

Någon gång, lång tillbaka i tiden, närde jag en dröm att få gå på folkhögskola. Jag vet inte riktigt varför jag kände så? ... Kanske bidrog någon bok jag hade läst? (kanske av PG Evander som själv arbetat som lärare på folkhögskola) Jag vet faktiskt inte men kommer väl ihåg att min håg stod till att få vistas i en  trevlig och trivsam miljö vilket jag hade föreställt mig att just studier vid en folkhögskola skulle innebära.

Och nu efter drygt femtio år har drömmen gått i uppfyllelse. Jag befinner mig sedan fem dagar på Vindelns Folkhögskola (VFHS) i Västerbotten och allt det jag drömde om har slagit in.

VFHS grundades 1905 och var ursprungligen en hushålls-jordbruksskola med egen kreatursbesättning. idag är VFHS en modern anläggning med ett stort utbud av kurser och aktiviteter. Att sedan folkhögskolan ligger i det natursköna och smått pittoreska Vindeln med Vindelälven inpå knutarna ger en för kropp och själ välbefinnande inramning för studier.


De brusande Vindelforsarnas mäktiga framfart. Här finns en fin 5 km promenadled utmed älven. 

Umgängesformen mellan elever, lärare och övrig personal är lättsam och otvungen och vid de samtal jag har haft med elever är bilden entydig: "Det bästa som jag hittills gjort", "Här är toppen att vara", "Alla är trevliga och hjälpsamma", "Vi är ett team ... elever och personal", "Kan inte bli bättre" är bara några av de spridda positiva kommentarer jag fått och jag kan bara hålla med efter den korta tid jag vistats på folkhögskolan.

Själv befinner jag mig här för att i denna trivsamma miljö få ägna mig åt egna tankar (skriva) men även ta del av de dagliga aktiviter som står på skolans program. Vistelsen är ett naturastipendium jag tilldelats av Norrlands Författarcentrum ... logi och tre mål mat ( plus fika däremellan) om dagen, vilken ynnest minst sagt😊

Jag har besöka elever vid de olika programmen och personligen blivit förtjust i gängen som lär sig timra. Om jag kunde vrida tiden tillbaka sisådär ett femtiotal år skulle jag på stört anmäla mig till byggnadsvårdprogrammet för att en gång för alla lära mig timra och göra perfekta knutar på stockarna ... men ack, det blir bara en önskan att stilla bedja om ... och bönhörd lär jag tyvärr inte bli. Jag får nöja mig med att jag varje dag har haft förmånen att bevittna elevernas timmerjobb.

Föredraget jag höll om mitt skrivande för eleverna vid den allmänna kursen var nog bland de trevligaste jag upplevt. Eleverna hade förberett frågor om mitt skrivande och om mina böcker vilket jag efter bästa förmåga besvarade. Intresset var stort och det var härligt att uppleva den entusiasm de uppvisade och kanske jag har sått ett frö till fortsatt skrivande hos några.

I går tog jag tillfället i akt att "stämma upp" min, efter bokmässan i Kiruna, skrovliga stämma i skolans kör vilket var välbehövligt ... åtminstone för mig fast de övriga sångfåglarna i kören kanske har en annan åsikt?
 

Den fantastiske maestron tillika kyrkomusikern och körledaren Roland flankerad av de skönsjungande sångfåglarna Sara och Linnea.

Efter körsången på Folkhögskolan avslutade jag dagen med ett föredrag hos ABF. Weronica som ansvarar för verksamheten hade gjort iordning fika och trots ett blygsamt deltagande så följde mig den fina upplevelsen jag fick från denna författarafton långt in i sömnens rike ... Tusen tack Weronica för ett fint arrangemang.

Men, allt har ett slut och i arla morgonstund i morgon tar jag tåget från Vindeln till Umeå för tågbyte och vidare färd till Ö-vik för byte till buss och färd till Sundsvall. Därefter blir det snabbtåg till Stockholms Central. Hoppas nu att allt klaffar och trots många erfarenheter rikare ska det bli skönt att åter få kliva över tröskeln till lägenheten på Platån och krama om Irene.

Ha det gott,

Lasse

En mini-turné i norr

Så var då allt administrativt arbete som legat i träda de senaste månaderna avklarat och jag har de senaste timmarna suttit ute på verandan i det strålande solskenet och bara pysslat med korrespondens och annat kul. 

Barnbarnet Esther har barnkalas i Finntorp och Irene hjälper föräldrarna med att hålla ordning på tillställningen. Förhoppningsvis får hon med sig barnbarnet Jackson hem till oss som nattgäst, jag hoppas det men man vet aldrig.

På fredag i nästa vecka inleds för min del en mindre turné till Norr-och Västerbotten. Flyg till Kiruna på fredag fm. för att på lördag deltaga på den traditionsenliga bokmässan i min hemstad. Jag har tillförsäkrat mig om att få sitta på samma plats som jag har haft under de senaste fyra åren som jag har deltagit. Detta är ett event som jag verkligen ser fram emot och det ska bli kul att åter få träffa litteraturintresserade Kirunabor.

Dagen efter bokmässan tar jag Norrtåg till Vindeln för att installera mig på Vindels folkhögskola. Jag nyttjar det stipendium jag blivit tilldelad av Författarcentrum att under en veckas få spendera min tid på denna fina institution. Föredrag är sedan tidigare inplanerat för den allmänna årskursen och jag får förutom det även deltaga i alla verksamheter på skolan. Onsdag kväll den 16/10 är jag inbjuden av ABF att hålla föredrag om mitt skrivande och jag hoppas att jag kan entusiasmera de deltagare som har en inneboende lust att skriva men som ännu inte fattat pennan och inlett resan.

Vistelsen på VFHS innebär även att jag kan närhelst jag vill (förutom de inbokade aktiviteterna) och i "splendid isolation" grotta ner mig i korrekturläsning och omslagstext till min nya roman. Min förläggare Eva-Karin drar emellertid det stora lasset bör jag säga.

Fredag vid veckans slut sätter jag mig åter på tåget. Byte till nytt tåg i Umeå, byte till buss i Ö-vik, byte till snabbtåg i Sundsvall, byte till T-bana på Stockholmscentral, byte till buss i Slussen, byte till Saltsjöbanan i Henriksdal och efter en tiominuters promenad kan jag så åter låsa upp lägenhetsdörren på Platån ... om makterna är med mig vill säga😀

Klockan är nu tre på em och solen värmer så jag har fått fälla upp solparasollen. Nu går jag in och  sätter jag på en kopp kaffe. 

Lasse

Äldre inlägg