Utsikt från norr

Att leva enkelt är svårt, men att leva omständigt (krångligt) ställer till det så till den milda grad att jag totalt tappar riktning med min resa i detta liv. Det tog en halv mansålder att inse detta och även om det enkla livet kan kännas svårt för en i allt väsentligt krånglig människa som jag är, så har jag upplevt fördelarna med devisen "Ett steg i taget".

Vad är då det enkla livet? Ja det innebär absolut inte att jag ska hemfalla åt att under björken lyssna på fågelsång och lukta på blommorna. Givetvis är det också välbefinnande i lämpliga portioner. Men, vad jag menar är att ge akt på mig själv och använda vardagens grå och stundtals trista göromål som en del av detta enkla liv. Den lycka jag annars upplever i mitt vardagliga liv, och som är utifrån kommen, är en ren bonus och den upplever vi väl var och en vid ett eller annat tillfälle.

Zen Things

1, Do one thing at a time

"När jag diskar, diskar jag"

"Ingen multitasking"

2. Do it slowly and deliberately

"Kräver övning men gör mig fokuserad"

3. Do it completely

"Måste vara på topp på uppgiften. Den är inte klar förrän den är klar och då kan jag fokusera på nästa"

4. Do less

"Gör precis de saker jag ska göra och inte mer. då blir jag mer koncentrerad på det jag gör och gör det mer fullständigt"

5. Put space between things

"Ta paus mellan varje aktivitet. Ger mtt dagliga schema mer avslappnat"

6. Develop rituals

"Bra att tänka på vad jag gör innan jag börjar min dag och när jag går till sängs. Eller inför en arbetsuppgift, träning etc.Vad jag egentligen vill"

7. Designate time for certain things

"Om det är tillräckligt viktig att regelbundet utföra bör jag avsätta en speciell tid för detta"

8. Devote time to sitting

"Här gäller det att jag avsätter tid för dagligt sittande. Bara sitta en kort stund och meditera, vara närvarande i nuet"

9. Smile and serve others

"Lär mig ödmjukhet och bort från mitt själviska jag"

10. Make cleaning and cooking become meditation

"Gör dem koncentrerat, lustfyllt, långsamt och fullständigt då blir det mindre tråkiga, om nu någon råkar känna så. Mindfulness i ett nötskal"

11. Think about what is necessary

"Behöver jag verkligen allt det jag har? Det finns mycket i mitt liv som inte är nödvändigt. Blir mitt liv bättre/enklare med allt det icke nödvändiga?"

12. Live simply

"Som en följd av punkt 11. Bort med all barlast som inte är nödvändig. Jag bör överväga vad som är viktigast i mitt liv. Min familj, mitt skrivande, min läsning, motion etc. För andra kan det vara andra saker"

Så var det rubricerade ämne avslutat. Min egen efterlevnad av Zen munkarnas visdomar är nog si-så-där. Jag kommer aldrig bli en munk men jag försöker förbättra mig för att leva så enkelt som omständigheterna och min kära hustru medger.

Ha det gott,

Lasse

... ”Vi ska spränga bort tjälen så att jag kan begrava Seppo”, svarade Marko och tog riktning mot bastun släpande gummimattor efter sig.

”Är ni inte riktigt kloka! Ska ni spränga så nära bastun!”

”Det är ingen fara. Jag har sprängt tidigare och vet vad som gäller. Oroa dig inte”, svarade han och stretade vidare med de tunga mattorna.

Väl komna till platsen för sprängningen plockade Erik fram två i papper inslagna sprängdegspatroner, tändpatron och krutstubin ur axelremsväskan han bar på. Väskan räckte han över till Marko med ett hemlighetsfullt leende.

”Var har du fått tag på sprängmedlet?”, frågade Elsa som med ytterst skeptisk min åsåg vad männen hade för sig.

”Hemvärnet … både Marko och jag har varit med i hemvärnet”, svarade Erik.

”Jo nog vet väl jag det, men har ni stulit sprängmedlen? Det är ju brottsligt att stjäla, det borde väl ni gamla karlar begripa?”

”Ja, ja men det är ingen fattig det går ut över, och hemvärnet kommer inte att sakna lite sprängdeg, patroner och krutstubin … det var bara synd att vi inte kom över pentylstubin också, och förresten, det var för så länge sedan så det är preskriberat”, sa Marko och började förbereda var sprängdegspatronerna bäst skulle göra verkan ...

He, he! Ja när den blygrå himlen lägrar sig över den annars så soliga sidan i Tystnaden och regnet smattrar mot fönsterrutorna, vad passar då inte bättre än att låta fantasin ta mig bortom tid och rum. Att skriva är att etablera en egen fri zon. En zon där ännu bara jag har tillträde, fast jag hoppas att någongång framöver även andra kan ta del av den berättelse som just nu är inne på ett låååångt upplopp. Nej, förstå mig rätt, jag ser ännu inte målsnöret men jag tror mig veta att jag är på rätt väg ... jag har vittring.

Ha det gott,

Lasse

En kopp kaffe smakar gott efter fyra mils skumpande längs en skogsbilväg, där njurbälte borde vara ett måste. Vi har alltid kaffe med på våra bilturer. Spelar ingen roll om sträckan är trettio mil eller bara fyra, kaffe är ett måste, ett trevligt avbrott och en stund att stilla filosofera över vart jag är på väg... och då inte enbart gällande målet för resan, utan även med mitt leverne.

Kanske detta kvasifilosoferande har att göra med att jag håller på att tappa greppet om de nuvarande sakernas tillstånd? Eller, kanske man kan spåra upprinnelsen i den berättelse jag för närvarande skriver, där vuxenmobbning, hot, våld, svek och kärlek äger rum i en gudsförgäten by långt i norr. Eller, så är det bara så att jag stundtals hemfaller åt navelskåderi utan egentlig mening och innebörd?

Juni månad i Tystnaden har nog varit den allra bästa jag har upplevt vad beträffande vädret. Värme och sol var eviga dag, vilket i och för sig avbröts i går eftermiddag med ett välförtjänt regnande och åska. 50 mm föll under kvällen och natten mot idag. Jag som oklokt tjärade båten invändigt igår eftermiddag, fann mig och min nytjärade båt plötsligt befinna oss i ösregnet.

"Att du aldrig kan lära dig! SMHI har ju varnat för regnvädret och ändå ska du prompt tjära båten ... ", bannade Irene.

"Jamen SMHI har haft fel förr så jag chansade", svarade den okloke oklokt ... Ridå! Allt som därefter sades får förbli en väl förborgad hemlighet.

Nåväl, jag gjorde en provisorisk ställning (riktigt rackel kan jag tycka så här i eftertankens kranka blekhet) som jag drog en pressening över. Båten är nu i tryggt förvar garanterade jag min kära hustru. Men vädrets makter ville annat. Ett formidabelt skyfall hemsökte oss under flera timmar och inte höll min ställning. Nej då, den nytjärade insidan fyllde med vatten och hur jag än i ovädret försökte förstärka ställningen så så gick jag bet på uppgiften, jag blev bara genomblöt.

Tidigt denna morgon vände jag helt sonika båten så att insidan blev skyddad. Varför i hela friden tänkte jag inte på det från första stund? Krångelmakare som jag är ville inte min tanke se det självklara ... jag ville göra något mer av det uppenbart enkla, med påföljden att jag misslyckades. Jag lär mig nog aldrig. Vart är jag på väg?

Ha det gott,

Lasse

Värmen håller i sig. Bland de bästa midsommar vi har upplevt, gällande väderleken. Helgen har framflutit lugnt och stilla, långt bortom Coronapandemi och vardagens tvungenheter. Fast för oss seniorer i glesbygdskarantän försvann ordet "tvungen" i samma stund som vi avslutade vårt yrkesverksamma liv. Visst, givetvis behöver vi handla mat och hårdvara för vårt liv i Tystnaden men vi gör det inte av tvång. 

För övrigt vårdar vi vår kroppsliga lekamen med utomhusarbeten, jogging, promenader och annat som kan ge ett pulspåslag. Vi läser massor av böcker, skriver, stickar, musicerar och pratar, pratar ... om allt mellan himmel och jord. Allt detta känner vi är välbefinnande för vår mentala balans. Vi ser på nyheterna på Tv givetvis och vi följer myndigheternas pressträffar, men för övrigt undviker vi att dras med i tvister om påvens skägg på FB eller nätet i övrigt. Det räcker gott som det är, det skapar bara en  massa onödiga friktionsförluster. Är jag världsfrånvänd? ... kanske det, men jag mår gott. 

Att för en tid ändra innebörden av ordet "tvungen" mot "lust" är inte fel. Gör jag det ser jag strax vilken positiv effekt det har på sinnet. Givetvis får jag jobba med att vrida till mitt "mindset" men bara att ge sig in i något, hur enahanda och tråkigt det än må vara, med tanken att göra det lustfyllt tar udden ur tvångskänslan. Värt att pröva på om nu någon anser det vara svammel. Slå ifrån diskmaskin och ta er an att diska för hand t.ex. Rent meditativt, ska jag säga. Öppnar nya igengrodda tankegångar. Eller för den delen, vad tråkigt det än må vara för sysselsättning, gör det med lust.

Gå ut i denna ljuva sommartid med lust och öppet sinnelag.

Ha det gott,

Lasse