Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Senaste inlägg

Snön faller, men inte vi

Nu har första snön fallit på Platån. Visserligen bara ett kortvarigt snöfall, men i alla fall en förvarning om att vintern (med Stockholmsmått mätt) nu på allvar är i antågande. Vi får se? Det lär inte bli som uppe i Tystnaden men man får vara nöjd med det lilla vita som trillar ned där ovanifrån.

Elfte veckan på Platån inleds idag. Veckorna som gått har varit fyllda av aktiviteter och tiden har runnit iväg utan att vi riktigt fattat det. Det var som nyss vi anlände till vårt bohag på Platån.Men vid en blick i backspegeln är det ju mycket vi hunnit med. Vi har varit sysselsatta med allehanda göromål i dotter Jennys hem likväl som hemma hos oss själva, och då går tiden fort.

Den femåriga kattmadamen ” Shuffle” som Jenny och barnbarnen hämtade från ett katthem för snart en månad sedan har blivit en kär tillökning i hennes familj. Katten har funnit sig väl tillrätta, förutom de dagar då jag målade väggar, satte upp tavlor, monterade möbler, borrade och hade mig. Det störde Shuffle som verkade har fått ett ont öga till mig, för så fort jag trädde in i Jennys lägenhet med verktygslådan i hand försvann kattstackarn under någon säng i barnens sovrum för att slippa uppleva eländet jag ställde till med. Men nu, efter att även julstjärnor och annat dekorativt till sist har kommit på plats så drar nog madam Shuffle en lättnadens suck och, vilket bör tilläggas, vi är kompisar igen.

Manuset till min nästa bok som går under namnet ”Den vankelmodige mannen från byn” är klar som råmanus. Det jag fortfarande filar på är en hel del förändringar i de inledande kapitlen, vilket jag kommer att jobba med under resten av detta år innan jag skickar det till Ebes förlag med den fromma förhoppning att återigen bli utgiven ... även om det kommer att krävas en del korrekturgranskning och ytterligare förändringar.

Slutligen, Ebes förlag har ställt samman en julkatalog med fina julpriser på alla de verk som förlagets författare har gjort sig skyldiga till. Gå gärna in och botanisera på: https://issuu.com/ebesforlag/docs/jul_2020?fr=sNmUwMDIzNDk0NTQ&fbclid=IwAR1nr-HwboRiASdMDMO52upJKz5NfZVp_YMfNg1FAdVF_npGaj1_xCO9x-w

Ha det gott,

Lasse

Bakom lås&bom

Idag har jag inhandlat färg och andra nödvändiga saker på nätet för målandet av dotter Jennys väggar i hennes vardagsrum. I dessa tider är det bara näthandeln som gäller för oss, ja förutom matinköp som vi gör i full skyddsutrustning. Vår matleverantör är Willy’s i Saltsjöbadens centrum och vi står bokstavligen på tröskeln när de öppnar för dagen.

Visst är det lite trist att endast nyttja näthandeln. Det är ju kul att ströva omkring på XL-bygg, Clas Ohlson, Bygg Hemma och tekniska prylaffärer men nu är det som det är och faktum är att näthandeln håller betydligt lägre priser på de flesta butiksvaror. Dessutom leverans i de flesta fall direkt hem till dörren. Böcker har vi hitintills köpt på AB i Sickla men vi får se hur vi fortsättningsvis gör. Klädinköp gör vi icke! Vi har så det räcker ... får väl lappa och laga om det brister någonstans.

Nu då manuset till min nya bok ligger och mognar till sig har saknaden av engagemang som signeringar och föredrag infunnit sig. Det går ju inte att genomföra, men jag saknar den direkta kontakterna och samtalen med litteraturintresserade.Tids nog ska väl Coronarestriktionerna upphöra, eller åtminstone göra det möjligt att möta personer utanför familjen och då! Då, ska jag kuska runt på de Norrbottniska vägarna som en gårdfarihandlare i mina litterära verk. Chansen finns att vi ses?

Ha det gott,

Lasse

 

En dag i taget

Dagarna går sin gilla gång på Platån. Det är fjärde dagen i sjätte veckan av vår vistelse och det är förunderligt hur vi finner en fungerande vardag i dessa Coronatider och i dotter Jennys sjukdom. Vi hjälper till med ungarna. Jag skjutsar och hämtar dem varje skoldag under den vecka då Jenny har hand om barnen. Jag skjutsar Jenny till och från SÖS och till andra ställen hon har att besöka. Irene hjälper till med diverse hushållsbestyr och annat hon kan vara behjälplig med. 

I veckan har Jenny och barnbarnen blivit med katt! Yngstingen Esther har under ett par års tid önskat en katt och nu har det äntligen blivit verklighet. Storebror Jackson var nog något tveksam till detta påfund, men vi ser att även han välkomnar den femåriga kattanten som går under namnet ”Shuffle”.

Själv tror jag mig vara klar med mitt manus (korrekturläst, struket, förändrat och tillagt). Men, det ska få ligga till sig en tid. Därefter gör jag, med förhoppningsvis ”nya ögon”, en ny genomläsning för att se om ytterligare saker behöver förändras. Manuset har arbetstiteln: ”Den vankelmodige mannen från byn”. Handlingen utspelar sig under 2019 och huvudpersonen Marko, änkling sedan många år, lever ensam i en liten by i Norrbotten där han försöker inrätta sitt liv på ett för honom så bra sätt som möjligt. Emellertid, vill inte livet spela med på hans villkor (Marko är en envis rackare), utan han möts ofta av misslyckanden i relationerna till sin omgivning. Inte minst till kvinnor och till sin vuxne son som är bosatt i gruvsamhället Kiruna. Genom hela berättelsen svävar ett mörkt moln över Markos tillvaro i form av hans ständige och brutale antagonist Kalle Holm.

För övrig är vädret just nu soligt och +10 grader och det är lovat ganska fint under de närmaste fem dagarna. Trots detta ska jag i eftermiddag montera vinterdäcken på bilen ... risken finns att det kan bli nog så halt om temperaturen kryper ned mot minussidan någon natt. Bäst att vara förberedd.

Ha det gott,

Lasse


Utsikt från Söder

I dag är det drygt fyra veckor sedan vi lämnade Tystnaden. Fyra veckor där varje dag har varit fylld med nya insikter och nya tankespår. Glädjen att dagligen umgås med dotter Jenny, barnbarnen och deras pappa Alexander ger för oss guldkant på tillvaron.

Vissa dagar när man minst anar händer det riktigt roliga saker. Djupt försjunken i det manus som numera tar allt mer av min tid att färdigställa (jag har skrivit på slutkapitlet sedan två månader tillbaka men varje gång ändrat mig och fört in ytterligare ett kapitel ... och ytterligare ett o.s.v). Romanen som ursprungligen skulle ha omfattat 32 kapitel är nu uppe i 37. Men jag är nu övertygad om att jag definitivt sätter punkt i slutet av kapitel 38. 

Ja, det var en omständig utläggning, så tillbaka till vad som hände den där vissa dagen. Jo, min egen favoritberättelse ”De försvunna”, kommer att bli en längre följetong i tidningen ”Kvällstunden”. En tidning som kommer ut varannan vecka och har 35 500 prenumeranter och ca. 100 000 läsare. Den ges inte enbart ut i Svedala utan också i andra nordiska länder (var även ett tag den största svenskspråkiga tidningen i USA). Till releasen i tidningen kommer även att finnas en intervju med huvudpersonen Rita V. (som i boken är den fyraåriga flickan Irma).

Det rör på sig med andra ord.

Ha det gott,

Lasse


Trubbel som klangbotten

Ganska risigt och förvuxet men absolut inte fult och snårigt. Jag gläds så här i väntan på vintern åt varje ny vallmo som står i blom. Det tog sin tid innan blommorna visade sig och snart är det tyvärr slut, säg den glädje som varar.

Nu inleds de sista fem dagarna i Tystnaden innan kosan ställs mot Platån. Jag är klar med allt utarbeta på tillbyggnaden till skrivarstugan. Inomhus har jag även lagt golv och panel i tak och väggar och hade jag bara fått dörr och fönster som jag beställde i juni hade allt var okey och enligt plan. Men icke. Beställde av ett företag i Skåne (Villafin) som hade bra priser och goda recensioner gällande kvalitet på produkterna. Jag blev utlovad leverans i juli ... sedan i augusti och jag drog en suck av lättnad då jag den 30/8 spårade leveransen till Luleå. Nu är den snart här, sa jag till Irene. Dagarna gick och jag ringde och skrev upprepade gånger till det skånska företaget. Fick varje gång beskedet att den inom kort skulle komma till min adress. I fredags (efter att den inte rört sig från Luleå på 11 dagar) tog jag kontakt med transportbolaget (DSV) som upplyste mig om de inte hade utkörning till min nordliga utpost. Häpp! ”Kan du inte komma och hämta godset. Det står på en pall i Luleå”, frågade kontaktpersonen på DSV. ”Va!? ... Det är en resa på 80 mil ToR. Aldrig i livet”, svarade jag. Efter mycket diskuterande och med hot att kancellera beställningen fick de tag på en chaffis som kommer att transportera godset till mig (eller rättare sagt till västra sidan om älven. Där får jag lasta pallen på min släpvagn för vidare färd till vårt hem). Jag är lovad att få det på tisdag i nästa vecka? Det finns alltså ett hopp att jag i alla fall hinner få de efterlängtade fönstren och dörren innan vi åker söderut.

Det verkar som vi bor i förskingringen, i alla fall för Villafin som tydligen tror att Svea rikes nordliga gräns är i Luleå.

Nåväl, man är väl inte bara till för att klaga (Olle A igen). Vi har haft en mycket fin tid i Tystnaden under de gång sex månaderna. Det är faktiskt första gången som vi i oavbruten följd fått uppleva årstidsväxlingarna från vinter till vår till försommar (vi tycker faktiskt att det är en årstid här i norr) till sommar och nu till höst. Troligtvis kommer vintern hälsa oss välkomna hem när vi återvänder till Tystnaden. Men först ska vi njuta av livet i södern och det kära återseendet av dotter och barnbarn och umgänget med dem.

Ha det gott,

Lasse

Äldre inlägg