Utsikt från norr

Så var det då dags att börja tänka på avfärd från vårt hem i Tystnaden. Vi åker till vårt andra hem på Platån på torsdag i veckan som kommer. Det mesta är packat i bilen som står parkerad drygt 1 km från hemmet på andra sidan av Lainio älv. Lite småplock återstår men det bär vi med oss på torsdag förmiddagen. 

Innan vi ställer kosan söderut så blir vi vaccinerade med den andra dosen Covid-19 vaccin samma dag. Vi hade inga biverkningar efter den första dosen och vi tror inte att den andra kommer att påverka oss desto mer. 

Att sammanfatta de dryga två månader vi har varit i Tystnaden låter sig inte görs så lätt men jag bifogar ett antal spridda bilder som kan ge en hint om vårt leverne i skogen.

Visst känns det vemodigt i uppbrottets stund men samtidigt himla roligt att åter få träffa dotter Jenny och hennes familj. Att återvända till Platån blir också trevligt. Att träffa grannarna och vännen Åsa. Verandasamtalen där vi dryftar allt mellan himmel och jord och motionspromenaderna (Ja Irene joggar ju så jag får promenera ensam) till Skogsö kapellet, Saltsjöbaden och naturstigarna kring Hellasgården. Svinstaviken och Nyckelviken icke att förglömma. Kanske det t.o.m kan bli ett besök i city eller fika i Sickla köpcentrum om nu smittspridningen klingar av? Ja det är mycket vi så här några dagar i förväg ser fram emot. Sedan får verkligheten visa vad som blir av allt detta men vi hoppas att allt ska bli någorlunda okej för helt perfekt blir det sällan. Vi får ta det som det kommer, men förväntningar är tillåtna.

Nästa gång vi hörs lär det bli en utsikt från södern.

Ha det gott,

Lasse

Att elda skräpvirke är också en sysselsättning en sådan här vilosöndag. Det är rogivande och kontemplativt att sitta vid elden och inte tänka på just något. Bara lyssna till sprakandet från lågorna som girigt äter sig in i det torra trävirket och stilla begrunda vad eld har betytt för oss människor. Att värma oss vid. Att värma det vi ska äta. Att lysa upp i mörkret. Som skydd mot djur som ser oss som en lämplig måltid, eller bara för att skänka oss en rogivande stund.

Elden ger oss också möjlighet för goda samtal. Att sitta med vänner runt en sprakande brasa och låta samtalen ta de riktningar som bara samtal kan ta när de grundas i den uppriktiga tilliten till varandra. Allvar blandas med skämt och goda skratt och elden, ja elden den är som ett befrämjande medel. Ett medel som försätter oss i rätt stämningsläge. Att kombinera detta lågornas sprakande med en kopp kaffe med gott tilltugg blir som grädde på moset.

Ha det gott! Vid vilken eld ni nu än sitter vid.

Lasse

Blodmåne (supermåne) i den nattliga timmen över Tystnaden.

”När månen vandrar på fästet blå och tittar in genom rutan då tänker jag understundom så och knäpper sakta på lutan ...” Så inleds sångtexten till Christina Lagerlöf’s fina visa ”Vid lindens fot” eller ”Månvisa” som den mer allmänt kallas. Passar ju bra när vi har en supermåne.

Jovisst var det supermåne igår. Irene och jag hade gått till sängs men vi kunde inte släppa tanken på att se denna supermåne (bara två möjligheter att beskåda fenomenet i år) och liggande till sängs surfade vi in på astronomisk kalender. Ca. klockan 22.30 borde vi enligt tabellen se månens uppgång. Det är så att fenomenet ter sig bäst när månen stiger över horisonten och en stund därefter. Nåväl, snabbt på med kläder och ut i kylan. Det är magiskt att se den för ögat röda himlakroppen stiga upp över granarna i öster. Den är stor och röd och mobilkameran ger inte rättvisa åt situationen. Månen är närmast jorden på sin bana runt jorden i slutet av april och i maj då man åter kan uppleva denna supermåne, men sen är den tillbaka i normala orbitala gängor.  

Färgen och storleken för ögat är bara en illusion kanske den förnumstige säger men det spelar ingen roll. Vi fick en fin upplevelse,

Ha det gott,

Lasse

Om knappt en vecka är det Valborg och med den börjar den dagliga övervakning av isläget vid vår övergång till andra sidan av Lainio älv. Bilen körde jag över för en vecka sedan så nu är det enbart apostlahästarna som gäller för att ta oss den dryga kilometern vi måste gå till det mer bekväma fortskaffningsmedlet. Veckan som kommer är lovad att bli kall så än kan vi andas lugnt.