Utsikt från norr

Det sägs att det är i vila vi hämtar kraft och laddar om batterierna och i dagens Eileen Caddy läser jag:

Du kommer att märka 

att den tid du tillbringar i tyst ensamhet

 ger dig energi och hjälper dig

 att möta vadhelst som ligger framför dig. 

Med ett synsätt skulle jag då finna den optimala uppladdningen av energi och förnyad kraft om jag vilar i tyst ensamhet, d.v.s när jag sover. Fast å den andra sidan har många sömntimmar gått till spillo utan att jag känt mig rekreerad vare sig till själ eller kropp. Det måste nog till någon annan ingrediens i denna trollformel ... vad det nu än månne vara? Kanske något att meditera över så här i början av ett nytt decennium ... bara så att jag inte förleds att tro att jag kan sova bort oro och bekymmer.

2020 har annars börjat bra. Skidspåret är uppdraget och det underhålls regelbundet (efter varje snöfall). Hitintills har fem skidturer ägt rum, den senaste idag med Irene. Det är härligt att på skogsskidorna tyst glida fram över myr och genom skog. Det enda som hörs är fraset från skidorna mot snön och stavarnas knarrande ljud. Ett och annat spår efter hare, ren, ripa, räv och älg ser jag invid skidspåret ... fast ren och räv är kloka djur så de följer den mer bekväma vägen på skidspåret för att slippa plumsa i djupsnön, givetvis under tider när inte vi dra fram på spåret😋

Takskottningen har påbörjats och av de sju tak vi har är tre skottade. Mycket snö har de samlat på sig. På taken med ränndalar ligger drygt sjuttio centimer hård packad snö så det tar sin tid att befria dem från snötyngden, och med tanke att det lär falla lika mycket under de månader som återstår så är det nog klokt  att spendera några timmar med denna svettiga syssla.

Dagsljuset blir allt längre. I genomsnitt är solen uppe ca. tiominuter längre för var dag som går och eftersom både gryning och skymning inträder ca. 1,5 timmar före solens uppgång respektive efter solens nedgång gör att vår utevistelse på motsvarande sätt förlängs. Polarnatten är ett minne blott för denna gång☀️

För övrigt går livet sin gilla gång. Vi stiger upp vid sextiden och intar vårt morgonkaffe samt läser i NSD (elektroniskt) vad som tilldragit sig i länet (Det är Irene som läser från sin padda och delger mig upplysningar). Samtalar och stundom ondgör oss om tingens ordning. Gör upp planer för dagens göranden , vilket som regel aldrig blir som vi samtalat om, men vi har i alla fall goda intentioner. Det här är en ritual vi hållit fast vid sedan hedenhös och som vi båda mår bra av. Därefter börjar dagens "Jobb och spring och skubb" (som Sigge F. sjöng i Frukostklubben om nu någon kommer ihåg detta trevliga program?) ... jo det gäller även för oss seniorer om nu någon tycker att som pensionär ska man tat lugnt och vila sig igenom tillvaron.

Barnbarnen har fått mobiltelefoner! Esther som fick sin igår hann under dagen ringa oss ett flertal gånger för att berätta om tilldragelsen. Kul att vi även kan kommunicera på detta vis och jag ser fram emot att få träffa dem när jag dimper ner i Stockholm den 27/1 för att beskåda tingestarna (både barn och mobiler😇)

Och äntligen har jag en ide till ett nytt bokprojekt👍Vad det nu månne bliva av det?

Ha en fortsatt fin januari,

Lasse

Ur mörker mot ljus

En reflexion så här sista dagen av 2019 är att denna blogg är den femtionde och sista för i år och den drygt trehundrade sedan jag påbörjade bloggandet.Bloggportalens statistik säger mig att nittiotusen träffar och drygt sjuttiotusen nedladdningar har registrerats. Statistiken säger också mycket annat om man nu är intresserad av siffror men det går mig obemärkt förbi. Huvudsyftet med bloggen har varit och är fortfarande att på ett lättsamt sätt och med glimten i ögat berätta om vad som händer i våra liv på Platån och i Tystnaden. Politik och samhällsfrågor har jag hållit på armlängds avstånd, vilket inte inneburit att jag är blind och döv och inte reflekterar över vad som händer i min omvärld och hur livets berg&dalbana för övrigt påverkar mig, men dessa tankar har än så länge en väl förborgad plats i mina dagböcker.

Vem ska jag tacka för mitt goda mående? Året som snart är till ända har inneburit mycket glädje. Glädje som jag idag kan ta till mig utan förbehåll eller falsk blygsamhet. Jo, jag vet att jag är priviligerad som fått ynnesten att leva och verka i en omgivning och med vänner som är bra för mitt välbefinnande. Under året har jag åter knutit kontakt med gamla barndomsvännerna Johnny Sundvall och Åke Lövgren. Vänner som jag inte har haft kontakt med under femtio år och där vi under 2019 återupptagit denna. Vi skriver och ringer till varandra och förhör oss om varandras görande och låtande ... och givetvis för att återuppleva gamla minnen från svunna tider på Trädgårdsgatan 17 och Teknis i Kiruna. Bara kvarteren runt Trädgårdsgatan under 1950-talet, med alla dess udda existenser och levnadsöden skulle kunna vara en ide till en bok.

Lennart Gustavsson, en annan ungdomsvän och spelkompis i Zeros har jag åter en god kontakt med. Vi umgås familjevis när tillfällen ges och skriver små korta noveller till varandra. Vi när en ide om att utveckla det på något sätt som framtiden får utvisa.

Barn och barnbarn icke att förglömma som en kär källa att ösa glädje ur. Jenny och barnbarnen bereder oss så mycket lycka och enda anledningen till att vi har en lägenhet på Platån är för att vara dem nära så ofta vi kan. På Platån finns även vår granne och goda vän Åsa. Många är de stunder jag i sommarvärmen på verandan har samtalat med henne om livets ditt&datt. Hon har en förståndig syn på livet och är en kämpe som trots sin multisjukdom alltid är positiv och glad. Det är en ynnest att under ljumma sommarkvällar stilla samtala med henne alltmedan koltrastarna sjunger sin aftonsång i träden vid skogsranden, de är också goda minnen jag bär med mig då snöstormen viner runt knuten på huset i Tystnaden.

2020 är i mycket ett oskrivet blad. Det enda inplanerade är en resa till Platån i slutet av januari, vilket blir en kort visit på ca. en vecka. Dessutom är jag inplanerad att i februari på biblo. i Kiruna hålla ett föredrag om tillkomsten av min senaste bok "Berget, staden och kärleken". Skrivandet på nästa manus sätter jag igång med så fort jag bringat klarhet i de virrvarr av uppslag som tumlar runt i mig.

Jag vill slutligen önska er alla ett Gott Nytt År och god fortsättning på det nya året som tar sin början om sisådär fjorton timmar. Betänk att vi nu går mot ljusare tider med lust och fägring stor😀👍

Lasse

Julafton 2019. Klockan är halv två på eftermiddagen och mörkret lägrar sig åter över oss. Emellertid, idag har vi fått en förvarning om vad som väntar för dagen har varit fin med sprickor i molntäcket och om drygt en vecka kan vi, om vädret så tillåter, se en bit av solskivan tangera horisonten bortom granskogen på andra sidan Alasuando. 

Det här blir första gången vi firar jul utan sällskap av dotter Jenny och barnbarnen och det känns tomt. Men så blev det och visst hade vi kunnat stanna i storstaden även denna jul, men efter de två och en halv månad vi vistades på Platån innan december så blev längtan för stor till hus och hem i norr. Inte minst fanns där angelägenheter orsakade av den mängd snö som föll under november och som fortsatt att falla under nuvarande månad. Jag har faktiskt aldrig tidigare upplevt så mycket snö till jul och det sägs (enligt gammal sägen) att en tredjedel av säsongens snömängd kommer till jul ... om så nu skulle vara fallet så lär vi befinna oss i nästan två meter snö fram i april😕

Ensamma är vi inte denna julafton på östra sidan av Lainio älv. "Stockholmarna", familjen Juto och "Skåningarna", familjen Andersson  har installerat sig i sina respektive hus för att njuta tystanden och stillheten och uppleva en vit jul.

Det är med en viss tillfredsställelse jag nu firar "jullov". Min bok "Berget, staden och kärleken" som släpptes på Kiruna bokhandel den första advent har under den korta tid som gått rönt uppmärksamhet och då inte bara från de två länstidningarna NSD&NK utan även från läsekretsen. Vad sedan utlåtandena blir får framtiden utvisa. Skojigt är det också att mina tidigare böcker i trilogin "Berättelsen om Johan" likväl som boken om "De försvunna" fortfarande finner sina läsare. Nu står jag inför den grannlaga uppgiften att fundera på nästa bokprojekt för lusten att åter fatta pennan är stigande. Jul- och nyårshelgerna hoppas jag ska bringa klarhet i tankarna om detta.

Strax ska vi sätta oss och inmundiga allehanda läckerheter. Inget överflöd men skinka, köttbullar, potatis, sill, lax, sallader, julmust och massvis med godis kommer att slinka ned under kvällen. Frosseri? Javisst, men efter jul återgår vi till mer vegetarisk kost.

 Vår Tv-antenn slutade funka (mikrovågshuvudet är troligtvis boven?) så vi kör PlayTv ikväll där "Nötknäpparen" med Tjajkovskijs vackra musik ska ses och avnjutas och julaftonskvällen kommer vi att avsluta med  "Midnattsmässan från Rom" ... om vi inte dessförinnan har insomnat. 

Jag och Irene vill med detta önska er alla en riktigt god och fridfull jul.

Lasse

Två veckor kvar till jul och jag kan dra en lättnadens suck ... jag hann! Vadå hann? Jo med alla förberedelser för att få gården och huset "iordning" och de åtaganden jag själv har försatt mig i, i samband med min bokrelease "Berget, staden och kärleken". Visserligen återstår det  föredrag i Luleå till helgen, veckan därpå julbord tillsammans med tidigare kollegor på Esrange och lördagen den 21/12 boksignering i Kangos under tre timmar varefter färden ställs till Lannavaara (ca 12 mils bilfärd) för att samma lördagskväll rätta in mig i den för tillfället hopsatta kyrkokören och stämma upp i julens sånger ackompanjerade av piano, tvärflöjt och gitarr i Lannavaaras vackra kyrka. Även en samisk kvinnokör deltar och jag är övertygad att kyrka kommer vara välfylld. Det är är alltid lika roligt att få sjunga med sångfåglarna i kyrkokören. Kören är inte stor, 12-15 medlemmar och inkluderar sopran, alt och bas. Själv har jag inte mer än knappt tio års körsjungande så det känns tryggt att efter blott två repetitioner luta sig mot körkollegor som har många fler år i gebitet att transformera noter till ljuva toner. 

I dag har kvicksilvret krupit ner mot -25 strecket och det torde bli ännu kallare till natten. Jag har eldat i täljstenskaminen hela dagen ... skänker en välsignad tanke till mitt beslut från i våras att fylla våra tre vedbodar med kluven björkved ... den värmer gott så här i kylan och midvintermörkret ... och det kommer inte att ta slut den här vintern. 

En snabb blick på termometern upplyser mig om att temperaturen nu gått ned till -26 ... då är det säker runt -30 vid isöverfarten dit jag strax måste bege mig för att ta mig över älven till centralorten Vittangi (känt som ett riktigt kallhål) för att hämta Irene som varit på besök i gruvstaden idag i olika brådskande ärenden ... hoppas hon införskaffat en julklapp åt mig😇fast jag kanske inte har varit snäll under året?🙃 Jag får tya mig tills julaftonen😐 Fast, vi planerar att skaffa oss en katt efter nyår ... det kan ju bli vår gemensamma julklapp. Barnbarn Esther&Jackson kommer givetvis att ha en stor inteckning i kissen.

Ha det gott,

Lasse