Vecka 37 kan jag snart (om 6 timmar) lägga till handlingarna. Gjort är gjort och nu är det bara att ödmjukt inrätta sig på vad som morgondagen kan föra med sig. Bra att jag inte vet, men förväntansfull är jag, givetvis.

Förra söndagen åkte jag bil till Tromsö för att på måndagen sammanstråla med min gode vän och kollega Alf Öskog, som via Kiruna och Abisko anlände till Tromsö från sin postering i Bankok. Vi träffade en nnorsk kollega under måndags förmiddagen och tillsammans for vi tre vidare till Longyearbyen senare på eftermiddan. Flyget upp tar ca. 1,5 timme och jag blev informerad av min norske kollega att SAS endast har seniora piloter med många flygtimmar på sträckan. Vädret kan snabbt växla från uppehåll och lugnt till betydligt besvärligare, därför krävs betydande erfarehet av chaffisarna. Hittade igen en bit av Björnön utöver vänstra vingen men som vanligt är denna ö inhöljd i dimma. Försökte även se om jag kunde hitta igen Vitön, men icke.....vet inte heller om vi ens var i närheten? Just Vitön ger mig en viss känsla av "hopplöshet"! Det var här Andre, Strindberg och Fränkel till slut hamnade efter en lång färd över isen från sin krachade luftballong "Örnen", och det var på Vitön dom slutligen dog. Deras förväntningar inför resan var stora och planeringen var nog så omsorgsfull. Givetsvis riskfullt, vilket dom var medvetna om, men detta till trots så vågade dom äventyret. Så här i backspegeln kan man kanske tycka att det var dumdristiskt och att Andre aldrig borde ha gett sig ikast med resan......men, just dessa äventyrares/upptäcksresandes/vetenskapares visioner och envetenheten att genomföra och leva sin vision....är vad som driver vår utveckling framåt.....om alla vore som jag så torde vi bli stillastående, och hur kul vore det?

Vistelsen och mötena på Spetsbergen (Svalbard är namnet på hela ö-gruppen varav Spetsbergen är den största) gick över förväntan även om jag inte såg röken av någon isbjörn....jo jag fick höra talas om en uppstoppad (på Polarmuseet i Tromsö), 3 meter hög och 800 kg tung (det ni brunbjörnjägare).

Väl hemma i tystnaden igen så vidtog arbetet med sovrumsutbyggnaden. Nu är golvet isolerat och spånskivegolvet lagt. Inomhus så är även alla spikreglar på plats så imorgon hämtar jag väggskivor och mer isolering från Lennart i Kangos....i alla fall så är det min plan, så fick jag det sagt!

I går eftermiddag for vi med båten, som nu drivs med en elmotor (fast frugan envisas med att samtidigt ro, som träning) över vår vackra älv för att umgås med Svea och 4/5- delar av familjen Liljegren. Jättetrevligt med gott fika, samvaro och bus med ungarna. Den saknade femtedelen var på älgjakt om nu någon funderar.

På torsdag bär det av till Stockholm och jobb på vårt Solna kontor.

Lev väl ni med!

Lasse