Visar inlägg från september 2013

Tillbaka till bloggens startsida

På östfrontet intet mycket nytt

Härligt avslut på veckan med körsång i Vittangi kyrka (vi hann träna ett par gånger efter sommarens uppehåll) under Högmässan tillägnad Den Helige Mikael.

Lite kuriosa för den helt oinvigde:

Ärkeängeln Mikaels namn består av tre ord: Mi-ka-el vilket på hegreiska är en fråga: "Vem är som Gud?". Mikael hade åtskilliga uppdrag - bl.a var han änglarnas general och därtill överstepräst. Som extraknäck sysslade han med att skötas vaktmästeriet i Paradiset, att döda jättar, draka och att strida mot allehanda djävlar, inte minst Antikrist!

Har under veckan, tillsammans med svåger Svante, kvistat och kört hem all den björk som fälldes före midsommar. Tog ett par-tre dagar men nu ligger den på vedbacken färdig att sågas upp och klyvas till våren och att värma gått under nästkommande vinter. Veden är ett viktigt kapitel i vår tillvaro på östra sidan av Lainio älv. Det går 5-6 kubikmeter under ett år, givetvis lite beroende på hur sträng vintern är, så planerande för trädfällning, trädfällning, kvistning, hemkörning, uppsågning, vedklyvning, torkning och staplandet i vedbod är ett alltid återkommande och kärt samtalsämne när vi träffas våra grannar och vänner som är i samma situation. Man brukar säga att veden värmer sjufallt och det är nog så sant.....med trots sliten så är det samtidigt kul och avkopplande, ja nästintill meditativt....om man inte jäktar!



Sovrumsbygget går framåt och planen är att färdigställa det mesta under nästa vecka....sen blir det väl som vanligt att det saknas något "litet" som jag planerar att göra vid senare tillfälle vilket kan ta  ett eller annat år, beroende på mina prioriteringar...fast ibland tröttnar frugan på att se den listen som inte kommit på plats, eller målarfärg som saknas runt ett fönster eller annat ofärdigt och då gäller hennes prioritering, givetvis! (hon läser ju bloggen).



Nästa vecka är ganska fullbokad redan nu, men som sagt det är bara min egen planering och vad som kommer att gälla i den verkliga verkligheten vet jag inte, och tur är ju det. Allt ordnar sig som vanligt om jag tar en dag i taget och gör det bästa jag förmår av just dagen idag. Jag kommer aldrig att kunna garantera något resultat av åtaganden som ligger i morgondagen....även om jag gärna så vill.

Lev väl ni också!

Lasse

 

 

Lite om Trots och Råd

Veckan avslutas med ett ordentligt blötväder vilket gav mig möjlighet att bränna skräp och annat som jag lagt på hög under sommaren. Lite besnsin och disel sen brann det som en majbrasa och elden kommer, duggregnadet till trots, att hålla i sig till långt fram på natten.



Under veckan har jag hunnit med ett par dagars arbete på vårt Solna kontor och hälsat på barnbarn, dotter och svärson i Finntorp. Jackson är nu 2,5 år och vill gärna ta kommandot och hävda sin rätt till "tolkningsföreträde" när det gäller vad som går att äta, dricka, vilka kläder som han tycker att han skall ha på sig o.d. Ibland går det som han vill men för det mesta får han ge upp sina krav under lite gråt och tandardgnisslan, fast det går snabbt över och sen är han som ett solstråle igen. Trottsålder? Javisst och den första i en lång rad som komma skall,,,,4år, 6år, 10år, etc,etc och längre fram i livet 40års kris, 50års kris(för de mer senkomna) pensionsålders kris(?) och slutligen oviljan och trotsigheten att bli satt på "hemmet". Yngre systern Esther är snart 3 månader och ännu inte medveten om vad hon kan protestera mot. Det viktiga för henne är att hon får mat regelbundet, att sova och slummra till då och då och däremellan att bli road, kramad och pussad....vilket alla som kommer i kontakt med denna sötnos bara inte kan motstå.


Någon frågade mig för ett tag sedan om råd i en angelägen sak, vilket jag med glädje bistod. Döm om min förvåning när samma någon kontakta en konsult som var expert i den angelägna saken. Konsulten kom fram till samma råd, fast nu var det betydligt bättre och mer trovärdigt eftersom det hade kostat en nätt summa pengar. Nog är det lite konstigt att de råd vi betalar för väger mer än samma råd som vi kan få gratis.

Nötskrikan har kommit, ekorren har skymtat förbi, älgar är skjutna, 55 sidor skrivna, sovrumsbygget går framåt och det börjar lukta vinter!

Lev väl ni med.

Lasse

 

 

 

2013-09-15

Vecka 37 kan jag snart (om 6 timmar) lägga till handlingarna. Gjort är gjort och nu är det bara att ödmjukt inrätta sig på vad som morgondagen kan föra med sig. Bra att jag inte vet, men förväntansfull är jag, givetvis.

Förra söndagen åkte jag bil till Tromsö för att på måndagen sammanstråla med min gode vän och kollega Alf Öskog, som via Kiruna och Abisko anlände till Tromsö från sin postering i Bankok. Vi träffade en nnorsk kollega under måndags förmiddagen och tillsammans for vi tre vidare till Longyearbyen senare på eftermiddan. Flyget upp tar ca. 1,5 timme och jag blev informerad av min norske kollega att SAS endast har seniora piloter med många flygtimmar på sträckan. Vädret kan snabbt växla från uppehåll och lugnt till betydligt besvärligare, därför krävs betydande erfarehet av chaffisarna. Hittade igen en bit av Björnön utöver vänstra vingen men som vanligt är denna ö inhöljd i dimma. Försökte även se om jag kunde hitta igen Vitön, men icke.....vet inte heller om vi ens var i närheten? Just Vitön ger mig en viss känsla av "hopplöshet"! Det var här Andre, Strindberg och Fränkel till slut hamnade efter en lång färd över isen från sin krachade luftballong "Örnen", och det var på Vitön dom slutligen dog. Deras förväntningar inför resan var stora och planeringen var nog så omsorgsfull. Givetsvis riskfullt, vilket dom var medvetna om, men detta till trots så vågade dom äventyret. Så här i backspegeln kan man kanske tycka att det var dumdristiskt och att Andre aldrig borde ha gett sig ikast med resan......men, just dessa äventyrares/upptäcksresandes/vetenskapares visioner och envetenheten att genomföra och leva sin vision....är vad som driver vår utveckling framåt.....om alla vore som jag så torde vi bli stillastående, och hur kul vore det?

Vistelsen och mötena på Spetsbergen (Svalbard är namnet på hela ö-gruppen varav Spetsbergen är den största) gick över förväntan även om jag inte såg röken av någon isbjörn....jo jag fick höra talas om en uppstoppad (på Polarmuseet i Tromsö), 3 meter hög och 800 kg tung (det ni brunbjörnjägare).

Väl hemma i tystnaden igen så vidtog arbetet med sovrumsutbyggnaden. Nu är golvet isolerat och spånskivegolvet lagt. Inomhus så är även alla spikreglar på plats så imorgon hämtar jag väggskivor och mer isolering från Lennart i Kangos....i alla fall så är det min plan, så fick jag det sagt!

I går eftermiddag for vi med båten, som nu drivs med en elmotor (fast frugan envisas med att samtidigt ro, som träning) över vår vackra älv för att umgås med Svea och 4/5- delar av familjen Liljegren. Jättetrevligt med gott fika, samvaro och bus med ungarna. Den saknade femtedelen var på älgjakt om nu någon funderar.

På torsdag bär det av till Stockholm och jobb på vårt Solna kontor.

Lev väl ni med!

Lasse

 

 

Veckan som gått

Så var den första vecka i september till ända. De första veckan av älgjakten som pågått i skogarna på den östra sidan av Lainio älv är likaså till ända. En eller annan älg har säkert fått bita i gräset...tror jag...men eftersom j

 

 själv inte deltar i dessa jaktliga äventyr så vet jag inte...har bara hört ett och annat, inte alltid så tillförlitligt rykte?

Mina aktiviteter, mellan säng och säng, under veckan har i huvudsak varit att bygga på sovrummet till barnbarnet Esther (ja...nog fåtr ju även andra vistas i rummet men det går under namnet "Esthers sovrum"). Givetvis morgonkaffe vid 06-tiden (3 koppar), Grötfrukost efter ett par timmars byggande. Kaffe vid lämpligt tillfälle därefter. Tvagning och middag, TV och avslutet med ett avnitt av den Amerikanska serien "The Wire" som gick för något år sedan...min favorit så här långt! Sen bädden....och om jag inte är alltför trött en eller annan rad ur boken "Torgny om Lindgren".

Så har veckan gått sin gilla gång och jag kunde med viss tillfredställelse, igår em vid helgmålsringningen, konstatera att jag fått allt utomhus arbete färdigt så när som på 4 st knutbrädor. Va skönt, nu kan innomhusjobbet ta vid....och jag ligger faktiskt före min tidplan! Men bäst att inte förhäva sig. Det kommer säkert att uppstå nya problem med bygget som kommer att kräva min odelade uppmärksamhet och stort tålamod. Det sista inte minst. Av alla mina brister så är nog tålamodet min värsta tätt följd av min tidsoptimism.....men jag jobbar oförtrutet vidare på att bli bättre.

I morse var det tidig uppstigning för bilfärd över kölen till vårt västliga grannland och då närmare bestamt till Tromsö. En härlig färd i en underbar höstfärgprakt. Jag har varit ett flertal gånger i Tromsö och jag tycker om att vara här. Tromsö är nog den vackraste stan på nordkalotten (Sodankylö ligger även bra till för denna epitet...fast mitt hjärta är i Kiruna, även om jag idag knappast kan kalla Kiruna för en vacker stad....vi får se vad som händer vid och efter stadsflytten).

Problemet med Tromsö (och hela Norge för den delen) är priserna. Norrmännen har råd som sitter på all denna oljerikedom. Varför gav vi bort allt detta vid unionsupplösningen??? Kanske någon borde snacka med Carl-Gustav. Lite vapenskrammel skulle snabbt ge oss möjligheten att annektera Norge.....och tänk vilka herr-och damlanslag vi skulle få i skidåkning. Närmast helt oslagbara.

Nog om detta (det var ett skämt om nu någon trodde annat).

I morgon har jag möte med Kongsberg och tillsammans åker vi till Svalbard i morgon em för att på plats och ställe (Platåberget) beskåda den Norska satellitverksamheten. Blir intressant!

Om allt går som det skall är jag åter tillbaka i hemmet på solsidan i Lainio på torsdag em....efter att Volvo servat och gjort vissa rep och justeringar i min fantastiska Ford Kuga. Bilen funkar som en omvänd bankomat om nu någon förstår vad jag menar.

Har lagt till adressen till Lainio by hemsida på bloggen. Fler hemsidor kommer med tiden.

Ha det....som vi säger i Norge,

 

Lasse

 

 

Vad jag tänker på när jag bygger

 

 

Står på byggställningen och ser ut över skogen ner mot Lainio älv. Björkarna har sedan någon tid tillbaka skiftat från grönt till gult och aspens löv är på god väg mot en mer rödaktig nyans. Hösten är nu, oåterkalligen på gång, hur gärna jag än vill hålla fast
vid sommaren.

De rönnträd som vi haft på tomten sågade jag ifjol ganska brutalt ned från tre till en meters höjd, så jag kan inte se huruvida det blir bär eller ej. Synd på sätt och vis, eftersom det påstås bland folk som snöat in sig på budskapen i "bondepraktikan" att man kan spå hur mycket snö det blir under vintern utifrån bärmängden på rönnen. Lite bär=mycket snö och mycket bär = lite snö!

Tja, vem vet? En hel del av sådana tankar upptar till och från min tid när jag håller på med utbyggnaden av sovrummet. Andra liknande tankar är huruvuda skatan verkligen är tjuvaktig eller ej? Vi har ett par skator på gården och fastän jag har lämnat mängder av åtråvärrtda saker för en skata (huru jag nu vet vad som är åtråvärt för en skata?) fullt synlig på byggplatsen så har det än inte försvunnit en pryl.

Givetvis, när jag står på byggställningen så måste jag vara fokuserad på vad jag gör med hammare och såg men det finns tillfällen när arbetet övergår till rena monotona sysslor och det är under dessa som allehanda tankar strömmar igenom skallen. Egentligen är det hela ganska så meditativt. Tanken kommer, jag reflekterar ett ögonblick eller så, och sen försvinner den. Upplever samma sak när jag sågar ved....och vid de tillfällen när jag diskar, fast i ärlighetens namn skall det nämnas att jag diskar inte så ofta!

Lundsberg! Första tanken när jag hörde nyheten om den fortsatta penalistiska verksamheten var att hoppas skolinspektionen stänger eländet. Vilket också gjordes några dagar senare. Vad skall vi med dylika överklassinriktade och av staten subventionerade inrättningar till? De finns några stycken liknande och för att ge barnen/eleverna en chans att utvecklas som människor så lägg ned allt slikt,. Jag tänker att det nog mest är dessa barns föräldrar som vill ha in sina telningar på sådana skolor, att umgås med likasinnade, att bli fostrade i en elitistisk anda och att lära sig leda oss övriga. Visst är det synd om barn skall slussas in på sådana vägar?

Ibland är tankarna upplyftande ibland nedstämmande men aldrig neutrala. Upplyftande tankar jag tänkt under veckans byggande är bl.a att när utbyggnaden är klar och det nya utrymmet inrett och fint så kommer familjen Rosenberg's dotter Esther att ta det i anspråk. Esther, igår hemkommen från en veckas vistelse på Fårö, firar idag sin 8:a veckors dag och när hon kommer till Jul så väntar detta nya sovrum på henne. Här lär hon få många sköna sovstunder!

I morgon börjar älgjakten! Tänker om man törs sig ut och plocka ett lingon eller två?

Ha det bra.

 

Lasse