Utsikt från norr

Sverige är ett "avlångt land" vilket speciellt äger sin riktighet i årstidsväxlingarna mellan vinter och sommar, dvs vår och höst. När vi lämnade Lainio i tisdag så hade första snön kommit, ca. 2-3 cm vilket natten mot onsdag och under de följande 2 dagarna byggde på snötäcket till ca. ett par dm. För vår resa till huvudstaden tog vi omvägen via Kiruna, vilket var av nöd tvunget eftersom vår tågavgång var från den temporära stationen Kiruna C. 

En upplevelse att få träda in den barack som just nu gäller som stationsbyggnad och som på sin höjd rymmer ett 15 tal personer med packning. Just för vår avgång så var det inte så många som skulle med så där fanns gott om plats.....det snöade och termometern visade 0-grader så även om betydligt fler hade tänkt sig ta tåget med innebörden att en del kanske fått stå ute i den friska luften p.g.a trängsel i baracken, så hade det inte varit alltför besvärligt. Men, temperaturen kan ju krypa ned mot 20-minusstrecket och därunder, och vi litar inte alltid på att SJ håller sina tidtabeller, och då blir det betydligt mer krävande för de som eventuellt måste stå utomhus. 

Ett nytt stationshus, strax intill, är under uppförande. Det skall stå klart under oktober, ganska snart med andra ord, och med större utrymmen. Vet inte om detta blir den slutliga lösningen men i väntan på alla utredningar m.a.p stadens flyttning så lär vi, tågälskare, under en avsevärd mängd år få leva med en något tillfällig stationslösning.....men det går säkert utan gnäll och gny. Vi Norrbottningar är tålmodiga och inte så krävande till vår natur.

 Senaste nytt från grannarna Juto på solsidan är att istjockleken över lugnvattnet i Alasuando är ca. 1 dm och man kan nu både gå och åka skoter över Lainio älv. Förfallstiden i år blev kort och än får vi vänta på att köra bil över men är det bara minusgrader så kommer isen att uppnått 3 dm inom max ett par veckor och då plogar vi med fyrhjuling upp bilväg i Alasuando och sen kan vi tuta och köra.....och posten kommer ända fram till brevlådan på vår soliga sida.

Vi anlände med nattåget till Stockholm på torsdag fm, och på tid! Vinterklädda så möttes vi av 15 grader plus! Så är det och därav rubriceringen. Vi bor i ett avlångt land med stora skillnader så här års, vilket i sig är fascinerande. Om vi tankemässigt skulle fästa en nål på kartan i sydspetsen av Skåne och vrider  den svenska kartan 180 grader runt vår nålaxel så skulle vår hemby Lainio hamna i södra Italien! Jag har ingen karta framför mig men jag tror att jag hamnar ganska rätt?....någon kan ju göra experimentet för att kolla.

 I närheten av familjen Rosengrens lägenhet ligger Nacka kyrka. Känner mig "hemma" eftersom det finns en koppling till Kiruna. Nacka kyrka uppfördes 1891 efter ritningar av Gustav Vickman, vilket ju är samma Gustav som ritade vår vackra kyrka i Kiruna. Kyrka är absolut värd ett besök. Interiören i Nacka kyrka påminner något om den som är i Kiruna kyrka. Till Allhelgonahelgen så framför Nacka Orantoriekör Mozarts Requiem. En höjdar upplevelse. Jag fick ingen biljett i fjol men i år skall jag redan i morgon tillförsäkra mig om en biljett.

På torsdag så drar stora Bus eller Godis evenemanget igång dvs "Halloween".

Jag vill avsluta att önska alla bloggläsare en trevlig vecka som kommer, inkl. Halloween och Alla helgons helg. Om ni stöter på mannen nedan så är det inte Bus jag är ute efter! 

Lev väl

Lär väl inte finnas något egentligt samband i rubricerat inlägg men jag gick häromsistens förbi en björk och upptäckte en hel hoper av sk. "kråkbon" rena hyreshuset för kråkor. Nu är ju inte dessa hoptvinnade björkkvistar några bon för kråkorna men de ser ganska kul ut.

Men, något som absolut inte är kul är hur tjänstemän inom kommun och LKAB har hanterat en 55 årig, rullstolsburen man. Kortfattat: personen i fråga bodde för ett par år sedan med sin mor i Svappavaara och inom ett område där LKAB kommer att lösa in bostäder pga rasrisk. För att kunna bo kvar i sitt hus så måste huset handikappanpassas för att han skall klara av dusch-och toabestyr. Kiruna kommun nekar att bidraga med detta eftersom huset med tiden skall rivas...när vet ingen än idag. LKAB kommer heller inte att vara behjälplig på något sätt med hänvisning till att huset skall lösas in....återigen så vet man inte exakt när.

Detta var situationen för ett par år sedan och för att mannen överhuvudtaget skulle fixa sin tillvarao så blev lösningen att han fick hyra in sig på äldreboendet "Blomstergården" i Vittangi. Där har han nu suttit i två år i väntan på att kommunen&LKAB finner en lösning. Saken verkar ha fallit mellan stolarna och någon brådska att finna en för honom fungerande lösning verkar inte finnas. Man uskuldar sig med att det inte finns några egentliga regler för dylika fall....men att diskussioner pågår (vad nu det innebär).

Nej, det hela är absurdt! Var finns medmänskligheten i detta. Ingenstans! Kan man överhuvudtaget sätta sig in i 55 åringens tankar och känslor när han "placerades" på äldreboendet? Givetvis tänkte han att dett går nog fort att lösa och att han säker inom kort får möjlighet att flytta tillbaka till Svappa! Men det har gått två och frågan är som sagt fortfarande utan en fungerande lösning.

Blir jag förvånad? Nej! Jag upphör aldrig att förvånas över den "lilla människans" svårigheter att hävda sig gentemot myndighets personer och företag och jag blir varje gång uppriktigt förbannad när principer (eller som i detta fall brist på regler) skall ha företräde framför sunt furnuft. Det var säkert inga större penningamässiga belopp involverade i handikappanpassningen i det första skedet.....fickpengar för LKAB/Kommunen...dom kunde väl delat om det nu fanns risk för bankrutt.

Med ovan sagda så hoppas jag verkligen att vår 55 åring på Blomstergården får ett positivt besked gällande sin boendesituation inom kort.

Hoppas alla får leva väl,

Lasse

Utomhus är nu allt bråte efter sommarens och höstens byggande undanstädat, uppeldat eller bortforslat till återvinningscentralen i Vittangi. Tillfredställelsen är stor att nu ha kommit i mål med byggprojektet och att kontrollinstansen (frugan) har godkänt det hela utan den minsta avvikelse eller behov av andra korrigeringar....jaj ja det fattas en list men det ingick i byggplanen!

Samtidigt så känns det faktiskt lite vemodigt att det hela nu är fullbordat och att jag liksom björnen nu får ta min tillflykt till en ganska så lång vintervila.....som ju givetvis kommer att fyllas med andra, mindre krävande, sysslor såsom skidåkning, skoterkörning, läsning, skrivande, körsång, snöskottning och annat mentalt och fysiskt upplyftande, fast gällande det senare så kan det snabbt förbytas i nedbrytande (lyfta skoter, skotta snö.....ont i ryggen!)

Klockan äe strax 18.00 denna söndag den 13:e oktober,

vilket bl.a. innebär att vi avslutar helgvilan och griper oss ann den nya veckan med friskt mod...i alla fall kan man begrunda vad som bör planeras och göras, fast gällande det senare bör jag inte ta utnågot i förskott...det är ju ännu ogjort och kanske förbli så...eller blir gjort vid en helt annan tid (och kanske plats) än vad jag planerat! Men, det är kul att planera, det kommer jag aldrig ifrån!

Nu är det utökade sovrumsbygget, till 99% klart, och vi kan åter flytta in vårt sovande till det nu betydligt större utrymmet. Vi premiärsover första natten inatt.

Återstår att montera spot-lights i valvet och dörrtröskel till veranda dörren.

Igårkväll fick vi besök av våra goda vänner Eilert&Rut Isaksson. Trevlig samvaro under kvällen där allehanda spörsmål avhandlades.Vi har känt varandra och umgåtts i över 45 år och det är fantastiskt hur lätt det är att ta upp tråden där man slutade ett tidigare samtalsämne även om man inte träffats under lång tid....man bara fortsätter där man slutat senast utan vidare krusiduller! Gott om goda vänner har man ont om.så man gör klokt i att vårda de få vänner man har.

Höjdaren under veckan som gick var att få träffa och umgås med dotter&svärson och  barnbarnen Jackson&Esther. Blev bara ett kort besök (torsdag-fredag) denna gång men vilken glädje att få samtala, på karlars vis, med drygt 2,5 åriga Jackson. Han anser att han är stor nu och pratar på om sina uppleverser....det är inte alltid jag riktigt förstår vad han säger, men vad gör det....Blir att tillbringa en stor del av tiden krypande och liggande på golvet men det är så man skall möta barn. Det är deras arena jag befinner mig på och det är här jag lär mig bli barn på nytt. Solstrålen Esther är 3 månader och söt som en trollunge! Känslan att få hålla detta lilla knyte i famnen går inte att beskrivas och när hon dessutom ler och jollrar åt morfar då är lyckan fullständig...det behöver inte bli bättre än så här, tänker jag.....skulle tro att så här känner de flesta far-och morföräldrar.

Min vän och kollega Stefan Lundin (arbetar på OHB i Stockholm) skall tillsammans med sin son ge sig ut på en 5 veckors rundresa i Vietnam. I skrivandets stund är dom på väg från Svedala till Ho Chi Minh city där dom skall köpa motorcyklar (kinesiska) för att på hoj resa runt. Dom har en blogg: mopparunt.blogspot.se där dom vad som händer under resan. Läs den gärna (lägger in adressen i mina bifogade länkar), det skall jag göra.

Idag var det körsång under gudstjänsten i samband med "Seniorernas dag" i Vittangi kyrka. Mycket välbesökt, kyrkan var mer än halvfull vilket inte alls hör till vanligheterna en vanlig söndag. Ganska kul det här med "Seniorernas dag". Hette tidigare "De Gamlas dag"  men någonting i ordet "Gamlal" får människor att inte komma..."Inte är jag gammal tänker vi gamlingar!!! Därav ändringen till "Senior".

Veckan som kommer då? Jo, på tisdag skall jag iväg till sjukgymnasten i Vittangi för att för 4:e gången tapa hälen. Lider sen ett år tilbaka av en seninflamation under foten (hälsporre) och tapening lindrar smärtan, samt påskyndar läkningen....om jag bara tar det lugnt med promenerandet. På onsdag iväg till Vittangi sopstation för att slänga allt bråte som blev en bi-produkt av byggandet. Samma dag är det dags att dra upp plastbåten. 

Väderleksprognosen lovar kallväder under hela veckan som kommer så nu är ÄNTLIGEN Kung Bore i antågande.

Lev väl även ni! 

Trot eller ej men smörblommorna är på väg mot en andra blomning!!! Det är inte normalt, gräsmattan som var på väg att inta vintervilan har ändrat sig och blir grönare och grönare för varje varm och solig dag. Vi har t.o.m siktat en och annan mygga....vart skall detta sluta?

Väderleksprognosen ger heller inget hopp om kyla under nästa vecka. Men varför vill jag då kyla? Jo, därför att sommaren är definitivt slut (enligt kalenderna och gammal hävd och sed) och även om någon just nu försöker invagga oss i föreställningen att sommaren är tillbaka så är det bättre att det nu blir kallt så att älvens vatten fryser och förkortar vår menföresperiod, dvs den tid vi inte kan ta oss över älven.