Utsikt från norr

Sista blogginlägget för i år och resultatet av denna bloggande aktivitet som tog sin början i juli i år, uppgår till ett trettital…av varierande innehåll och kvalitet. En blick i backspegeln ger vid handen att vissa inlägg skulle ha förblivit oskrivna.

Varför har jag då satt igång detta bloggande? Vad är det som är så kul med att skriftligen förmedla sina uppleveser av och reflexioner över händelser i den tillvaro jag befinner mig i? ….och varför kan jag inte nöja mig med att skriva ned dessa i min dagbok utan väljer att även publicerar inläggen på den globala/publika arenan?  (Dagboken för jag i stort sett varje dag och innehåller givetvis betydligt mer av personliga saker än de veckovisa bloggarna)

Nja, det enkla svaret, och kanske enda?...vad vet jag?....är att jag ville få något slags  bekräftelse på det jag bloggen om d.v.s att mina  inlägg läses….och att inlägget skulle beröra och därför öppna en diskussion……m.a.o. skapa ett forum för där diskussionens vågor skulle gå höga och vi skulle i detta forum lära av varandra!.......Tanken svindlar!

MEN, VADÅ….var har jag befunnit mig de senaste 20 åren? Det finns något som heter Internet och inom detta multinätverk vars tentakler når den mest avlägsna plats på denna jord, vilket även inkluderar mitt Lainionistiska paradis högt uppe i norr. Så jag borde väl ha fattat att det troligtvis finns någon million dylika forum med inriktningar liknande den jag tänkte mig för min blogg och som säkerligen varit verksamma i många år….och som lika säkert är betydligt mer givande för det stora flertalet än min enkla köksbordsfilosofi.

Deprimerande?....Nej, inte för en tjurskalle som vill uppfinna hjulet på nytt. Jag fortsätter att sätta mina tankar på pränt och lever fortfarande, efter ett halvårs bloggande, i tron att det finns någon därute i cyberrymden som läser mina inlägg och som möjligtvis reflekterar över det skrivna….eller dra på munnen i ett igenkännande leende.

Nåväl, med detta sagt så gick den gångna veckan i Julfirandets tecken med trivsam samvaro, god mat och dryck, julklappar åt stora och små…mest åt de små! Och ett eländes blötväder med plusgrader och tung blösnö....och som grädde på moset takras och ännu tyngre snö att forsla bort.

På skidfronten så var det bara att glömma att snöra på sig Tegnäsarna (skidor för den oinvigde). Klibbföret gjorde att de fick bli snöskor. Däremot så blir det fina snögubbar…så småfolket gläds. Ser nu med spänning fram emot kylan och det fantastiska skarföret som väntar.....för att inte tala om att ta del av familjens reaktion när jag vid tolvslaget i övermorgon berättar om mitt nyårslöfte.

Önskar slutligen alla läsare av detta ett Gott Nytt År!

Lasse

Vintersolståndet – årets kortaste dag- Hurra!!... Jag har klarat det för 67:e gången utan att drabbas av det stora vintermörkervemodet (vilket härligt långt ord), fast vissa år så har det varit ytterst nära, men det är å den andra sidan en annan historia och som kommer att uttryckas i annan skrift.

Vi närmar oss även slutet av detta ganska så händelserika år som i huvudsak inneburit goda saker för oss och (jag vågar noga tala för frugan och övriga familjemedlemmar i vår stora-lilla familj) -  vår familj!

Brukar sen många år tillbaka avsluta det aktuella årets dagbok med en återblick av positiva och mindre positiva händelser, sett från mitt utsiktsfönster och givetvis det jag nedtecknat under året….och hur jag hanterat dessa höjdpunkter och tillkortakommanden, för en hel del av det senare förekommer. Har jag nu blivit nå klokare och mer klarsynt, frågar sig vän av ordning……Nja, inte alldeles säker att jag på ett förståeligt sätt kan förklara vad det personligen ger mig, men jag mår bra att göra det, och det får räcka!

Nu har julfirandet tagit vid. Fortfarande bara ”dan före dan för dan före dopparedan”…räknade jag nu rätt?...men familjen Rosenberg med barn anlände i onsdags och då börjar för oss  julfirandet. Pepparkakebaket är avslutat med stor hjälp av snart 3 årige barnbarnet Jackson. Goda kakor som vi varje dag, tillsammans med alla övriga sorter, låter oss väl smaka.  I morgon skall han hjälpa till att göra köttbullar….även det blir nog en höjdarrätt!

Lillasystern, den 5 månader unga charmtrollet  Esther, fördriver mest tiden mellan sömn och mat genom att ligga på golvet och inspektera morfars takpanel eller golvpanel, helt beroende på om hon föredrar rygg-eller magläget. Annars, vilket är nog så vanligt, så sitter hon i någons famn och blir överöst med pussar och joller!

Jag har dragit upp ett skidspår med hjälp av skotern och en skidspårare. Härligt med den dagliga turen över skog och myr. I det rosaskimrande himmelsljuset som just nu råder vid klart väder, så upplever jag ”sinnesro”. Befrämjande?...Ja så klart, för den sitter i  ett bra tag bara jag tillåter mig att suga på upplevelsen.

Får återkomma om nyårslöften, utmaningar och annat sagolikt om ett tag.

Ha det bra i julstöket och tappa inte sugen....världen består av alltför många tappade sugar!

Lasse

Tredje advent bjuder här hemma på gråväder med lätt snöfall. Något kyligt känns det i den måttliga vinden från nordöst.

Arne har varit över isen med storplogen och öppnat upp den igendrivna vägen på vår sida. Isen höll för hans 12 tons traktor (tur för mig som garanterat hållbarheten…..tur för honom också!). Nu kan jag, utan att fastna i snön, köra över till andra sidan och vidare till Vittangi och vår körkonsert i Vittangi kyrka ikväll.

Under veckan som gått så har jag fått en förfrågan om jag kan fortsätta att jobba ett tag till under 2014. Min tidigare plan har varit att avsluta mitt jobb engagemang den sista denna månad, men efter noggrant övervägande av den förfrågan jag fått, så jobbar jag vidare ett tag till.

Alla julförberedelser är ”nästan” klara, återstår att köpa lite lax och kanske en sista minuten julklapp?...fast att få tag på en sådan när man bor där vi bor är inte det lättaste. 4 mil till närmaste större ort (Vittangi) så om nu lusten uppstår i sista minuten så får det bli på OK i Vittangi, som är ganska så välutrustad med drivmedel, oljor, fetter, verktyg, fågelfrön o.d.…..fast vid närmare eftertanke, frugan kanske inte skulle uppskatta en dunk skoterolja, eller ett set med skruvmejslar? Jag får nog tänka om här.

I morgon bär det av till Esrange och jobb över dagen. På tisdag hoppar frugan in på endags vikariat på förskolan i Vittangi. På onsdag anländer Jenny, Alexander, Jackson och lilla Esther till Kiruna flygplats för vidare färd till Lainio och jul- och nyårsfirande med längtande morföräldrar.

Ha det bra i era julförberedelser,

 Lasse

Brrrr -37 och kylan lär hålla i sig ytterligare ett par dagar. Nåväl hemmavid så brassar vi i Tullikivin från arla till särla.

Veckan som gått har varit fylld av värdsliga händelser av stor magnitud såsom att våra 15-åringars (vid fjolårets PISA mätning) kunskaperna i matte, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras....vi har den sämsta resultatutvecklingen av alla OECD-länder....vart skall detta sluta? Vi lär få följa partiernas trätande om vad som gått snett och vad man borde ha gjort i stället...och vem som bär skulden till att det nu blivit som det blivit! Vi lär väl inte få något egentligt konkret som de båda blocken kan enas om och som skulle ge skolan den stabilitet och långsiktighet som är så nödvändig för utvecklingen av eleverna.

En annan händelse som slagits upp med feta rubriker är att den svenska signalspaningen som FRA bedriver ”tjuvlyssnar” på östlig trafik, samt vidarebefordrat uppgifter till sin Amerikanska motsvarighet –NSA. Vad förvånad jag blir?!

Nelson Mandela gick bort den 5:e december efter en tids sjukdom 95:år gammal. Jag är full av beundran för denna frihetskämpe som inte tvekade att med kraft och mod ta kampen för ett demokratiskt och fritt Sydafrika och som inte på något sätt mattades i denna kamp under sin 28-åriga fängelsevistelse. Efter sin frigivning och vid det första demokratiska och fria valet så vann han och ANC en jordskredsseger och han blev vald till Sydafrikas första svarta president.

Mina betydligt mindre men ack så för mig betydelsefulla händelser har varit spolandet av isen och följa kvicksilvrets vandring nedåt i termometern. Spolandet avslutades i torsdag och jag har efter 60 cm istjocklek fullgjort min plikt som ”Iskarl” för denna säsong.

Ytterligare en händelse av stor betydelse var det årliga Julbordet i föreningsstugan i Maunu. Vi har en lite stuga i änden av Sveriges nordligast allmänna landsväg där vi tänkt övernatta efter Julborsmiddagen. Hade även en uppgift att frakta en gammal Lynx 5900 till Gustav Johansson-Närve som tillsammans med sin familj och far och ytterligare en person är de enda fast boende i Maunu by. Inne i vår stuga var det -30 och ute -32,5. Vi började elda i vår Jötul-spis och kunde efter 30 min se att tempen inne stigit till -21,5….och ytterligare en halvtimme senare till -4. Kändes för kallt att ge sig på att övernatta. Isen på insidan av fönstren gav inte vika och det verkade inte bli varmare utomhus utan snarare så sjönk temperaturen.

Nåväl, vi for de 14 milen tillbaka till Lainio efter middagen som vi avnjöt tillsammans med ett 20 tal personer. Mycket god mat och trevligt umgänge, som vanligt!

Kylan lär hålla i sig någon dag eller så men mot slutet av veckan som kommer vi få blidväder…..om man nu får tro SMHI…..fast dom har ju haft fel förr. Nåväl, ingen av oss är väl ofelbar så det är bäst att ta det som det kommer…när det kommer!

Ha det bra,

Lasse

Klockan är 13.45 och inte en ljusglimt så långt ögat kan nå. Mulet och lätt snöfall vilket gör att den sol som enligt almanackan skall visa sig i ca. 2,5 timmar lyser med sin frånvaro och om nio dagar går vi in i den kompakta polarnatten, Det är m.a.o. dystert och mörkt. Fast gällande det senare så försöker vi att med hjälp av illusionistiska knep skapa oss en falsk uppfattning av den verklighet vi befinner oss i. D.v.s. vi tänder ljus, ljusbågar, ljusslingor, upplysta tomtar och granar och julstjärnor, allt för att lysa upp och som en bonus så lättar det upp dysterheten. Tänk vad jobbigt det skulle vara om inte det artificiella ljuset fanns?

Nåväl, igår så firade vi 1:a advent och själv så sjöng jag med församlingskören i Vittangi kyrka. Nu inleds ett nytt kyrkoår och december månad bjuder på så mycket av stämningsfull tillvaro, till skillnad mot november som jag mer vill betrakta som en transportmånad. Ingen kul månad alls…..förstår inte alls varför den uppfanns.

 Vi ser fram emot familjen Rosenbergs ankomst den 18:e och det skall bli så roligt att få vara tillsammans med dom i veckorna tre. Annars så går tillvaron just nu ut på att spola vatten på älvisen och ploga undan den snö som kommer med jämna mellanrum. Nu har vi i genomsnitt ca 55 cm, vilket bär ett ganska så tungt fordon (9 ton) men jag fortsätter att bygga på isen så att vi har 60 cm i genomsnitt efter isvägen, vilket lär ta ytterligare 2-3 dagar. En del inomhusjobb blir det och även ett och annat jobb besök på min arbetsplats, Esrange.

Har kommit en bra bit på vägen med bokskrivandet och befinner mig just nu halvvägs enligt den plan jag satte upp för ett år sedan. Ibland går det lättare att skriva. Kommer in i det välbekanta ”flowet” men ibland är det som att ro i tjära och då får jag vara nöjd om det blir en mening eller två! Jag har jättestor hjälp av Ingrid Wasara som läser varje skrivet kapitel och ger mig mycket värdefull feed-back! Skall bli intressant att se vart det hela slutar.

Lördagen den 7:e bär det av till stugan i Maunu för att träffa Gustav med familj och Ingemar &Marjatta och att vara med på att avnjuta det traditionsenliga julbordet i föreningsstugan. Blir säkert veckans höjdare!

Njut av lugnet och friden,

Lasse