Visar inlägg från februari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Smartare än en ekorre

Idag är det andra söndagen i fastan (Sexagesima) och nu är det enligt kyrkoåret bara 54 dagar kvar till påskdagen.

När jag ser ut genom rumsfönstret så vet jag att all denna snö som tornar upp sig på gården kommer att smälta och ge rum för en mer grönskade prakt. Så är det varje år men likafullt, när jag ser dessa enorma mängder snö, är jag tvivlande om det överhuvudtaget är möjligt att få allt detta vita att försvinna.

I min förra blogg så skrev jag om äktenskap och några av ingredienserna för ett långt och bra äktenskap/förhållande. Under veckan så såg jag en FB vän lägga ut en blänkare i samma ämne och som jag gärna citerar:

·         Ett äldre par får en fråga vad som gör att de hållit ihop under alla år och svaret blev:

        o   Det är enkelt. Vi är från en tid när man lagade saker som gått sönder.

Nu är OS oåterkalleligen slut för denna gång. De mest inbitna kan med hjälp av viaplay, under lång tid framöver, återuppleva allt spännande…..så länge nu inslagen finns kvar. Själv har jag bara sett skidåkning vilket ju varit höjdar föreställningar, sett ur Svensk synvinkel. Visserligen blev vi utan medaljer på damernas 3-mil och dagens 5-mil för herrarna men medaljskörden har varit det bästa som ett Svenskt skidlandslag presterat. Kalla lär ligga bra till för bragdguldet och förhoppningsvis få det……såvida inte någon golfspelare, när så blir dags, mobilisera tjockasläkten att ringa så Telia storknar.

Nu återstår en del lopp i Världscupcirkusen och nästa större evenemang lär bli Falu VM nästa år, så vi får tya oss, alla vi skidåkningsälskare.

Är jag ”smartare än en ekorre?”. Efter år av kamp har alltid dessa fyrfotade ”Piff&Puff” stått segrande. Jag var villig att ge upp och känna mig besegrad och låta dessa djur fortsättningsvis äta sig mätta på fågelbordens solrosfrön avsedda för vår husfågel, talgoxen.

Men, en vänlig person på OK i Vittangi gav mig ett tips som jag nu har prövat i några dagar. Det verkar funka. Ekorren försöker klättra upp efter stången och kommer då in i den upp-och nedvända plasthinken. Där vet den inte hur den skall ta sig vidare utan att falla ned, så den glider tillbaka mot marken i oförrättat ärende. Fantastiskt.

Jo, jag vet. Det var inte min ide så egentligen kan jag själv inte kalla mig smartare än en ekorre, men med gemensam tankemöda har vi högstående djur gått segrande ur denna icke-kamp! Synd om ekorren? Nej det ramlar ned frön på marken till glädje för den och dess kompisar.

Så kan det också gå!

Lasse


n

 

I nöd och lust!

Söndag igen och snöandet fortsätter. Har skottat varenda dag i drygt en vecka och just nu avslutade jag en andra runda med snöskyffel och snöslunga.

Men, höjdaren idag är att dotter Jenny fyller mogna år! Synd bara att vi skall bo ca 120 mil ifrån varandra så grattandet blev per telefon. Avståndet till trots så gläds vi med födelsedagsbarnet och ser fram mot att fira henne vid nästa tillfälle som vi är i huvudstaden.

Hörde om en ny vetenskaplig utredning om hur man håller ihop ett äktenskap. Efter en hel del studier och tänkande har man kommit fram till ett recept för ett bra och långt äktenskap som går ut på att man skall respektera varandra, älska varandra, visa intresse för varandra, ge frihet åt varandra och flera andra självklarheter. Undrar vem som kom på detta briljanta ämne för en vetenskaplig studie…och vem som har finansierat jobbet med att få fram dessa självklara råd. Jo, jo jag vet att jag gör mig lustig över ett seriöst arbete (jag kunde bara inte låta bli) och givetvis lär det väl finnas både komplicerade formler, tabeller och diagram som stöd för de skriftliga råden.

Nu blir det generalisering, men här uppe i de nordliga utposterna är vi mogna och seniora män (ungdomarna finns det ännu gott hopp om) inte så värst mycket för att snacka känslor och annat som vi anser känslomässigt självklart. Med tanke på den vetenskapliga studien så kommer jag att tänka på Ronny Erikssons historia om ett par som varit gifta i 40 år och där kvinnan frågar mannen: Du säger aldrig att du älskar mig! Varpå mannen svarar: När vi stod framför prästen för 40 år sedan sa jag att jag skall älska dig i nöd och lust och om det blir någon förändring så säger jag till!

Själva har vi varit gifta i 46 år (tror jag? Kan ha missat ett år?) och är så fortfarande. Innebörden av ”nöd och lust” kanske man inte alltid tänker på när man står framför vigselförrättaren. Det mesta man är uppfylld av  är lust! Och så skall det givetvis vara. Men, nöden lär komma och det är då vi prövas. Nöden innebär smärta och ibland blir smärtan outhärdlig kan vi tycka, men tar vi oss igenom så uppnår vi en högre grad av medvetenhet, vilket jag tror är utvecklande för det fortsatta parförhållandet likväl som för vardera parten. Givetvis så finns säkert skäl till att ett förhållandet skall avslutas p.g.a allt för svår "nöd". Hursomhelst, man brukar säga att andlig utveckling går genom smärta och det kanske är på samma sätt med att utveckla ett förhållande.

Förutom de vardagliga arbetet, snöskottandet och skidåkandet så köpte jag i veckan Mozarts Requiem. Vilken höjdar musik och vilken kör! Mitt skrivande flyter på betydligt bättre när jag sätter på mig hörlurarna och samtidigt med mitt skrivande lyssnar på denna ”dödsmässa”. Vet inte vilka själsliga strängar som sätts i darr inom mig men jag känner mig upplyft efter en timme eller två med skrivandet och mässmusiken. Fast frugan är inte alltid så förtjust eftersom jag går in i min bubbla (poppis att snacka om bubblor i dessa OS-tider) när jag sätter mig med skrivverktygen och musiken, och kan då upplevas som disträ och oengagerad.

I morgon jobbar jag på Esrange och resten av veckan hemmavid. Frugan har tillsammans med tjejkompisar varit i Luleå över helgen och hon är hemma igen i morgon. Kom att tänka på Povels ”gräsänklingsblues”…Måste diska och städa!

Ha det bra och lev väl,

Lasse

Axplock

Vilken höjdarstart på OS! C. Kalla silver i skiathlon (7,5+7,5) i går och M. Hellner’s (15+15) dito idag. Bådar gott inför fortsättningen och värmer ett skidintresserat hjärta extra mycket. För någon sportfantast är jag inte med undantag för skidåkning och skidskytte. Den förra disciplinen pratiserar jag så ofta jag kan men givetvis under mycket mer motionsliknande former, tidsmässigt likväl som distansmässigt. Nåväl den dagliga dosen (när tillfälle ges) på 4,2 km är inte fy skam?! Skall i slutet av månaden, när solen förhoppningsvis har börjat värma, spåra upp vår 7,5 km slinga.

Under veckan har jag jobbat både på vårt HQ i Solna och på Esrange. Arbetar fn. heltid (har efter min pensionering arbetat kvartstid, halvtid och som nu heltid). Kommer att jobba så t.o.m april. Vid jobbet i Solna har jag bott hos familjen Rosenberg i Nacka/Finntorp. ”Plikten framför allt” (som Gustav den VI tog som valspråk) i all ära, och givetvis gav jag arbetet min odelade uppmärksamhet under arbetstiden, men umgänget med barnbarnen var veckans höjdare…….förstå mig rätt kära läsare,  inget större fel på deras föräldrar och heller inget egentligt fel på arbetskollegorna, men vad kan mäta sig med ett strålande leende från ett 6 månaders flickebarn eller en treårings stolta uppsyn när han visar morfar att han kan räknar från ett till tio…på både svenska och engelska. Svårslaget!

Skrivandet flyter på bra och jag iakttar med visst intresse hur min berättelse ibland verkar finna sin egen väg. Skall bli kul att se hur det skall sluta. Jag har visserligen redan skrivit slutkapitlet så jag vet vars jag ska, men man vet aldrig. Ingrid är mig till ovärderlig hjälp under skrivprocessen med att läsa igenom, kommentera och ge förslag på förbättringar, och jag tänker att blir det inget av det hela så har jag i alla fall lärt mig ett och annat om mig själv och händelser och annat jag trodde jag glömt har åter kommit till mig, efter viss möda. Skrivandet, som jag upplever det, kan stundtals vara själslikt jobbigt, men jag är samtidigt övertygad om att det är själsligt renande.  

Igår tog jag en skotertur upp till en koja vi har ca. 6 km in i skogen. Allt fridfullt inbäddat i snö och snödjupet vid kojan uppgick till en meter. Ingen ide att hoppa av skotern. Jag försökte och sjönk i den fortfarande lösa snön en bra bit upp till låret. Men, med den stigande solen och en eller annan plusgrad dagtid så får vi snart dagsmeja och snön sjunker ihop. Lite kalla nätter på det så har vi ett utmärkt skarföre och då lär vi göra flera skidturer till denna utpost.

Veckan som kommer bjuder både på intressant arbete och OS givetvis! Håller tummarna för alla våra atleter…..mest av allt, skidatleter.

Lev sakta och väl,

Lasse


Skotertur till timmerkojan

 

Tappat tråden

Kyndelsmässodagen och oåterkalleligen slutet på julen, som vi i och med denna dag kramat sista droppen ur, så ni som fortfarande har julstjärnor och annat julelikt i hemmet bör packa ihop sakerna för förvaring till nästa jul…..bara dryga 11 månader kvar! Själva avslutade vi julfirandet strax före nyår. Nåväl, Kyndelsmäss är även kyrkomusikens dag så det har nog sjungits och spelats mer än vanligt i alla landets kyrkor denna dag.

Även jag har dagen till ära sjungit tillsammans med kören i Vittangi och Svappavaara kyrkor. Återigen helt fantastiskt och för er som ännu inte prövat denna form av att sjunga tillsammans så kan jag varmt rekommendera att ni gör ett försök. En lisa för min stundtals stressade och oroliga själ. Att sjunga tillsammans gör att jag går ned i varv och känner mig upprymd och, på ett icke förklarbart sätt, befriad från de vardagliga vedermödorna. De ”sångfåglar” jag känner upplever motsvarande, så tag chansen, det kostar inget….sångrösten spelar ingen roll, och man behöver inte kunna noter.

Då jag funderar över den vecka som gått och skrapa på ytan av vad som skett så kan jag ibland och av slentrian tycka att det var bara en i raden av händelselösa veckor. Men vid närmare eftertanke så är det många händelser som ägt rum och en närmast oändlig mängd beslut som jag fattat. Så är det nog med alla veckor jag haft nåden att genomleva.

Allt är relativt d.v.s. i förhållande till någon norm vi själva skapat. ”Jag har väl inte upplevt något särskilt eller fattat något beslut idag!” kan jag tänka eftersom det snöar idag igen, jag är morgontrött så inget särskilt med det, kaffet smakar som igår, frugan pratar i telefon med barnbarnet precis som igår, o.s.v. Inget märkvärdigt med det och inga beslut fattade så långt minnet kan komma ihåg.

Men, tänk efter! Från den stund jag vaknar fattar jag en handfull beslut utan att tänka på det, och innan jag ens fått i mig morgonkaffet. När jag skall ut med bilen så startar jag bilen, jag backar, jag svänger, jag bromsar, etc,etc…Enormt många beslut under en dag utan att jag ens tänker på dem och det är ju bra, allt har kommit till mig genom inlärning och övning, övning och åter övning så det till slut blivit något jag bara gör och för det mesta gör jag rätt. Sitter i ”ryggmärgen” som vi säger. Men igen, tur att inte allt sitter i ”ryggmärgen” och tur att de flesta av oss inte är binära utan att vi i vårt mellanmänskliga samspel blir tvingade till att tänka efter innan vi beslutar om vilket riktning vi skall ta….och just nu har jag helt hamnat fel i tänket och kan inte knyta ihop säcken så jag beslutar att avsluta denna ofullständiga blogg och tar nya tag nästa vecka.

Tja, så kan också ett beslut se ut!

Ha det bra,

Lasse