Visar inlägg från april 2014

Tillbaka till bloggens startsida

I menförestider

Sista söndagen för denna fina vårmånad som burit med sig löften om en kommande varmare årstid och en formidabel explosion av liv i skog och mark. Det är redan på gång. Svanar, tranor och knipänder har anlänt. De senare har jag redan skådat i de öppna forsfåror som finns i älven och tranor och svanar har en viss förkärlek åt att bl.a. vistas vid de kallkällor som finns på myren Huhtavuoma dryga två kilometer norr om vårt hus. Snötäcket sjunker ihop och skotersäsongen här i skogslandet närmar sig snabbt sitt slut. Just idag så regnar det och prognosen tyder på att vi kan förvänta oss nederbörd i form av regn de närmaste dagarna och relativt milt väder. Längre fram slår det åter om och tempen sjunker en bit under noll sträcket och regnet går över i snö.

 I dessa tider så är vi som bor på andra sidan (i folkmun även kallad ”Finska sidan” eller ”Solsidan”) av Lainio älv observanta på vad som händer med isläget på vår vinterisväg över älven. Strax före Påsk så fick vi sluta med bilöverfarten p.g.a. mycket vatten på isen så apostlahästarna, skoter eller fyrhjuling har varit alternativen som stått till buds. Regnandet och varmgrader dygnet runt kan göra att situationen snabbt förändras så att inte något av ovan alternativ kan tillämpas. Vi är då inne i den sk. ”menföresperioden”, dvs när varken isen bär eller brister, vilket i och för sig inte behöver innebära någon olägenhet om man kan bida sin tid i stugvärmen i ett par tre dygn eller så. Värre är om man har engagemang på den ”Svenska” sidan som är svåra att avstå ifrån. Då bör man ta det säkra före det osäkra och våldgästa bekanta eller ta in på hotell. Än är det OK och vi ser fram emot kallperioden lägre fram i nästa vecka….den tror vi kommer att trygga fortsatt överfart ytterligare någon dag eller så, utan risk för liv och lem.

För övrigt så konstaterar jag med viss avund att mina grannar Torsten S. och Georg J. redan sågat, huggit och travat den björkved som de fällde i mars. Jag ligger ohjälpligt efter vilket inte är speciellt upplyftande med tanke på hur lätt jag hamnar i prestationsångest. Jag har flackat och farit för mycket i april så jag får skylla mig själv. Emellertid, jag har sent om sidor, med ”knivet på strupen” så att säga (vi drar söderut andra veckan i maj), påbörjat mitt eget vedarbete (de i mars fällda björkarna är ju redan på plats på vedbacken) och om nu inte dagarna framöver regnar eller snöar bort så skall jag nog fixa försörjningen av bränslet inför kommande vinter.

 

 

Irene har, med hjälp av goda vännen Lucia, satt upp en gardinväv som hon i sommar skall väva till fina gardiner. Viss möda har det även varit med detta och undertecknad har, som vanligt, inte varit till någon större hjälp annat än att från åskådar plats utbrustit i glada hejarop….dock inte alltid så uppskattade av kära frun!

 

 

Nåväl, min syn på livet är för övrigt fortsatt gott och det är bara jag och ingen annan som kan göra det sämre.

Ha det bra,

Lasse

 



 

Dop

Vi sitter just nu på tåget mot Kiruna. Lämnade Stockholm C för en timme sedan, exakt på tid och vi hoppas det fortsätter på detta sätt tills vi anlänt gruvstaden.

Vi har varit i huvudstaden i tio dagar som  dessvärre inte bjöd på sitt bästa väder, förrän de sista två dagarna. Men vad gör det, höjdpunkten över alla andra höjdpunkter var vårt barnbarn Esthers dop i den vackra Nacka kyrkan igår (tror jag tidigare berättat att denna kyrka är ritad av samma arkitekt som Kiruna kyrka, nämligen Gustav Wikman….man känner lätt igen delar av interiören).


 


Solstrålen Esther bjöd tillskillnad mot vädret de tidigare dagarna, på sitt allra soligaste humör, och dagen till ära så fick även storebror Jackson den nog så viktiga uppgiften att hälla vatten i dopfunten och att efter att prästen utfört dopet, torka lillasysterns hår. Gripen av stundens allvar så överlät han hällandet av dopvattnet till fader Alexander men sen morskade han upp sig och torkade med stor frenesi den nydöptas hår….och i farten även det vatten som spillts över kring dopfunten.


 

Aleander på piano och Rebecka på sång framförde den fantastiskt fina sången ”Besvärjelse” (Oscar Danielson) som passade så fint till dopet. Stämningsfullt och mycket bra framförande och många ögon tårades, inklusive undertecknads.

Hanna och Kristians dotter Julia framförde också ett pianostycke som var mycket fint.

Huvudpersonen själv, Esther, tog det hela med ro och var under hela ceremonin, på ett strålande bra humör och såg nyfiket och oförskräckt på oss, släkt och vänner, med strålande klarblåa ögon. Namnet Esther är av hebreiskt ursprung och betyder stjärna. Och visst och sant är att, när jag ser in i hennes ögon så ser jag stjärnglans….ja,ja jag vet att jag är morfar och fruktansvärt jävig….men det spelar ingen roll!

Efter dop ceremonin samlades alla deltagarna, cirka ett trettiotal personer hemma hos familjen Rosenberg för att avnjuta Irenes goda sill tårtor (varmkorv till barnen) med efterföljande  marängtårta och annat hembakat fikabröd. Mycket samtalande och många goda skratt.

Nu på tåget igen för att möta snön och de fortsatta vedermödorna med att såga och klyva ved.

På fredag är det ”Via Dolorosa” i Vittangi kyrka med skönsjungande körsång!....Partisk igen,?....Ja! men det låter faktiskt mycket bra.

Ha det bra i Påsk

Lasse

 

 

Som på räls

”Som på räls” brukade man ju säga när något gick bra. Men det var på den tiden man kunde lita på att SJ höll tidtabellerna och att räls och kraftledningar sköttes på ett bra sätt. Tyvärr så verkar hela tågverksamheten ha krackelerat, eller kanske råkat ut för en härdsmälta. I och för sig inte konstigt med alla organisationer inblandade, SJ, Trafikverk, Banverk och säker ett dussintal ytterligare underentreprenörer till dessa, och där var och en har ett begränsat ansvar för trafik och anläggningar men ingen som tar ett helhetsansvar. Jovisst, Näringsdepartementet har det övergripande ansvaret men hitintills så verkar utropen om förbättringar från denna instans verkningslösa…. Iaf med tanke på alla förseningar vi upplever på våra nordliga breddgrader, vilket är mer regel än undantag.

I torsdags hände det igen. Vår plan var att åka med 15.45 tåget från Kiruna mot Stockholm men vi kom iväg först 19.30 dvs nästan 4 timmar försenade vilket berodde på ett kraftledningsproblem på den norska sidan om gränsen. Men lite beröm kan jag kosta på mig. Vi anlände Stockholms central endast en timme senare än tidtabell vilket berodde på att man gasat på, där så gick, och att man fick ”förtur” vid möten och passeringar.

Nu välbehållen och på plats i vår huvudstaden så får jag påtagligt bevis på att vi bor i ett avlångt land med stora skillnader i  klimat. Hemmavid var det en meter snö och 120 mil söderut i Nacka området är det barmark, flera plusgrader,  och jag kan skönja att björkknopparna snart brister.

Under veckan som kommer skall jag arbeta på vårt kontor i Solna. Vi tar även tillfället i akt att umgås med familjen Rosenberg och nästa veckas höjdpunkt är dopet av barnbarnet Esther i Nacka kyrka. Sen bär det av hemåt för att ta itu med att såga, klyva och stapla ved som sen får torka 1,5 månader innan bränslet får ta plats i vedboden.

Börjar nu att så sakteliga närma mig slutkapitlen (just nu 180 A4 sidor) i min skrift. Det har tagit tid att nå hit (1,5 år) eftersom skrivandet har varit nog så sporadiskt men många uppehåll i brist på endera tid, entusiasm, kreativitet, tålamod eller lugn&ro. Kan inte föra in ”skrivkramp” här, för någon brist på densamma har jag inte haft utan snarare för mycket av den varan! Åter får jag tacka Ingrid som läser, kommenterar och uppmuntrar mig till att fortsätta berättandet.

 

Nedan några bilder från Nacka!

 

Ha det bra,

 

Lasse

 


Vid Nacka Strand med
Gud Fader på himmelsbågen av Carl Milles

 

Inte bara människor som besöker Nacka kyrkogård