Utsikt från norr

En kråka sitter uppflugen på en antenn på hustaket mitt emot vår lägenhets uteveranda, och skrattar åt mig. Kan den gott göra, det bjuder jag på denna tillsynes vackra och varma måndagsmorgon. Anlände till vår lägenhet på Igelboda platån i Saltsjöbaden sent i går eftermiddag efter ett visst kaos både i väg och spårbundna transporter, orsakad av ett ordentligt åskoväder över Stockholm med stora översvämningar som följd.

Nåväl, nu sitter jag alltså i den tidiga morgontimmen på uteplatsen efter att ha ätit min grötfrukost och inmundigat ett par koppar kaffe och förbereder mig inför dagens arbete på vårt Solna kontor.

Veckan som gick bjöd åter, väderleksmässigt, på ett överflöd av sol och värme. Sommaren har verkligen inte tappat greppet utan gassar på med det ena högtrycket efter det andra. Lite åskväder med tillhörande regn hör till, bra inte minst för växligheten skull.

Vi började sistlidna vecka med vår, sedan år tillbaka, sedvanliga jordgubbsplockning i Rödupp. 26 kg fina bär, av kvaliteterna Polka och Rumba, plockades under ett par timmar. Plockandet går väl ann men rensandet av bären är ett tålamodskrävande och tidsödande arbete. Går inte att jäkta sig igenom uppgiften. Vart och ett av dessa tusentals bär skall rensas, för att sedan sockras och förpackas i plastpåsar och frysas in. I år hamnade uppgiften på undertecknad och efter tre timmars idogt arbete var alla bär rensade, förpackade och infrysta. Fast inte riktigt alla. Ett flertal färska gubbar mumsade vi i oss tillsammans med grädde och ytterligare några kom att användas i en jordgubbstårta som avnjöts i goda vänners lag senare under veckan.

Nu står vårt hopp till att det även blir hjortron. Utsikterna är dessvärre inte gynnsamma där vi normalt brukar plocka, så vi får kanske söka oss upp till stugan i Maunu och den hjortronsäkra Mannavuoma, eller som ifjol anlita duktiga hjortronplockerskan Julia Närvä…..vi får se.

För att ytterligare öka på kroppens förråd av de nyttiga antioxidanterna så blir det även några dagars plockande av blåbär. Bären lär vara ett av skogens allra nyttigaste. Bra för synen, bra för minnet (vilket även jordgubbar och spenat är), bra för magen och mycket annat. Innehåller även många nyttiga mineraler och mycket C-och B vitaminer, och är tillika Björnens främsta livsmedel vilket ju ger en viss kvalitetssäkring.

Därefter, i september, så bär det av till lingonskogen. Lingon är mitt favorit bär. Går lätt att plocka och kan användas till det mesta. Är dessutom rik på antioxidanter och lär motverka fetma…åtminstone på möss, enligt forskningen.  Försök på människan står i tur för att undersöka huruvida detta bär motverkar fetma. Skall bli intressant att följa.

Men, allt ovan sagda är på något sätt underordnat nöjet att få ge sig ut i skog och på myr(fast jordgubbarna plockades i välansade jordgubbsland) för att plocka dessa läckerheter som oavsett sina vetenskapliga företräden smakar utsökt, i en av bär törstande mun.

Veckan som just har inletts är för en del av oss första dagen på jobbet efter semestern. Själv jobbar jag 50% och har det så beviljat att jag kan jobba hemifrån eller från något av företagets kontor så ”semester” tar jag när så behövs. Just nu är jag i Stockholm och kommer att arbeta på vårt Solna kontor och åker åter tillbaka till lugnet och tystnaden på torsdag.

Ha det bra och ät mycket bär, det är nyttigt men framförallt gott!

Lasse

För att citera farbror Melker.

Söndagen den 20:e Juli anno 2014 går till historien som en alldeles utomordentlig bra dag och avslut på en alldeles utomordentligt bra vecka. Fast i skrivandets stund så återstår det tre timmar, så jag kan kanske inte vara för säker? Men jag tar risken.

Familjen Rosenberg reste hem till Nacka och Finntorp på onsdag, efter nästan 3 veckors vistelse hos oss. Allt blev plötsligt så tyst och tomt. Inga barnrop, gråt och skratt. Inget jagande efter lilla Esther som just lärt sig att gå korta bitar. Inget diskuterande med 3 åriga Jackson om livets mysterier och inget samtalande och umgänge med barnens föräldrar. Bara frugan och jag kvar i tystnaden. Efter 46 års äktenskap (vi fira 46 år just idag) så behöver vi inte prata så värst mycket. På något sätt så vet vi vad var och en tänker och tycker, och behöver inte småprata i onödan. Fast det senare är en personlig synpunkt….min kära fru har på intet sätt tappat förmågan att småprata utan mer vidareförädlat denna ädla konst. Nåväl, och med detta totalt ointressanta sagt, så var jag ordentligt ”down” under onsdagen samtidigt som jag gläds åt att vi fått vara tillsammans i nästan 3 veckor. Givetvis så saknade även Irene familjen men hon är mycket mer pragmatisk och ser till att allt funkar i vardagen. Men på det hela taget är det väl så som livet skall vara, konstigt vore annat kan jag tycka.

Som plåster på saknadssåren så bjöd familjen Isaksson samma onsdagskväll på grillmiddag för att fira dotter Hannas födelsedag. I trevligt umgänge och med god mat och allsång långt fram på sena onsdagskvällen så slutade onsdagen, saknaden till trots, bra.

I torsdags så ringde min kompis Lasse Björkenvall och frågade om jag ville spela tillsammans med honom i Lainio på lördagskvällen. Lasse och jag har spelat tillsammans under flera år i Björkenvalls orkester, men det var flera år sedan. Utan betänklighet blev mitt svar jakande! Tipsade honom att min svåger Svante (spelat med Shanes och var under en period på 60-tale utsedd till Sveriges bästa basist) var i nämnda by och säkert skulle ställa upp. Bra förslag tyckte Lasse. Sagt och gjort efter bara några få timmars tränande på ett hopkok av låtar, ca. 30st, ansåg vi att vi var så redo man nu kunde vara för att möta Lainios krävande publik. Spelningen skulle vara från 21 till 01.

Kl. 21 ställde vi oss på Utmaningens scen och drog igång. Utmaningen var så gott som fullsatt med matglada, drickglada och dansglada människor. Och gissa vilket drag det blev!

Det gensvar vi fick får oss att smått börjar fundera på en fortsättning för ”gubbtrion”….men en trummis vore ett bra tillskott. Vi får se vad som händer.

Lainio har under helgen haft hembygdsdagar och det hela avslutades med en fin och välbesökt Gudstjänst på den gamla begravningsplatsen ”Lypsyniemi” som ligger på solsidan dvs Finska sidan av Lainio älv. Efter Gudstjänste tog vi båten och lät oss föra med av strömmen en kilometer nedför Lainio älv. Ingen örn denna gång men en härlig, nästan ljudlös båttur.

Har även avslutat kapitel 23 i min berättelse så snar är jag i ”mål”. Sen återstår revyande med strykningar och ändringar. Sen får jag se.

Från solsidan och efter avslut av en, som ovan sagts, utomordentligt bra vecka.

Ha det bra i sommarvärmen som kommer att hålla i sig ett bra tag, enligt SMHI.

Lasse

Träning inför spelningen på utmaningen

Väderleksmässigt bästa vecka hitintill i sommar. Visst har vi haft åskskurar men temperaturen har efter de två åskvädren som dragit förbi åter nått upp till dryga 25 C. Solen har varit generös i övermått kan en lagomperson tycka.

Har jobbat med att slå innertak och väggar i garaget. Skall installera ett element i detsamma och sen kan jag möta den kommande vinterns minusgrader med viss tillförsikt och fromma förhoppning att bilen skall vara varm när jag ger mig ut på turer i grannskapet.

Veckans höjdpunkt var givetvis firandet av Esthers ett års dag som inträffade i måndags. Tårta med ett ljus, glass och annat gott hade dukats fram i Lusthuset. Esther själv var inte speciellt imponerad av tillställningen eller fikabordets frestelse. Brydde sig heller inte så mycket om den leksakshund hon fick i present. Däremot var storebror Jackson desstomer engagerad i kalaset. Enligt hans egen utsaga så var det han som fyllde år…alltifrån 6 till 19 år….han är 3,5!

Igår och idag har vi gjort turer nedströms Lainio älv med vår nytjärade forsbåt. Jag har monterat en 0.9 Hk elmotor som gör att våra färder på älven är tysta. Vi hör bara vattnets kluckande mot båten. Det går inte fort men det är så det skall vara om man vill uppleva naturen nära inpå och utan att störa. Är även en lisa för stressade själar att bara låta sig föras med, sakta, tyst och stilla.

Min svärson Alexander och jag gjorde en tur igår. Såg efter en stunds färd hur en havsörn lyfte från den sten den suttit på för att mäktigt på breda vingar flyga över till motsatta sidan av älven och sedan låta sig lyftas upp av termiken tills vi nästan inte såg den mer. Örnen hade valt en bra plats för även vi såg ett antal hoppande laxar.

Idag gjorde dotter Jenny och jag samma tur. Åter satt örnen på sin sten och åter drog den sin kos, nu upp i en hög grantopp. Mäktig upplevelse.

Vi var lite fundersamma om det var en örn…kanske en fiskljuser? Trodde vi. Den var vit på huvudet och brunaktig i fjäderdräkten. Men det kan väl ändå inte vara möjligt att det vi såg var den ”vithövdad havsörn” som egentligen bara återfinns i USA….och är samtidigt USAs nationalsymbol! Nej, uppslagsboken säger att vår havsörn får som regel vitt huvud efter 5 år. Alltså, är vi övertygad att det var en örn och inte något annat.

Nu när vi fått smak på båtturerna nedströms älven så kommer jag att lägga ifrån mig hammaren och sågen och låta den härliga lättjan få ta över. Byggandet och hushållsbestyr kan få vänta. Tids nog hinner vi säkert med det….annars var det väl inte så värst viktigt.

Njut av sommaren och midnattsolen....snart är den till ända. Den 17 juli går den under horisonten vid vår breddgrad.....men bara för en kort stund så än får vi njuta av de ljusa nätterna!

Lasse