Utsikt från norr

Skotergaraget, tillika förråd för annat smått och gott är nu på plats. Lite rödfärg på väggar, vit färg på knutar och vindskivor och kanske bryta med grönt på dörrarna, och sen torde det vara klart! Men det får bli under någon solig och någorlunda varm dag i september, om nu någon sådan uppstår….fast dagar kanske inte uppstår de kanske bara fortsätter….”den ena dan den andra lik” och ingen uppståndelse med detta kan pessimisten i mig tänka. Fast samtidigt kan livsbejakaren i mig välkomna den nya dagen med allt vad den kommer att innebära och vad jag kan göra med den. Den här fajten mellan min negativa och mer positiva inställning slutar för det mesta ganska bra dvs så fort morgonkaffet har lättat på sinnets gråslöja och kickat igång den Yang kraft som finns där slumrande inom mig.

Sommarens byggen är därvid avslutade. Den blev innerväggar, tak och inredning i garaget och en 15 kvm tillbyggnad. Ingen altan i sommar som planen tidigare var. Den får anstå till nästa sommar. Möjligtvis och om nu längtan efter att få slå spik blir för svår i september så fixar jag nog även en 10 kbm torkplats för ved. Kanske en aning för optimistiskt eftersom jag även har tänkt påbörja bastubyggandet vid vår stuga i Maunu under samma månad, något av byggena får nog flyttas till nästa sommar kan jag tro, vi får se hur det blir med det…kanske inget blir av…kanske Jin tar större plats än Yang och gör att jag grips av höstens vemod och slänger hammare och spik i älven.

Nej, skämt åsido jag byter spår. Det ser ut att bli ett helt fantastiskt lingonår. Bären håller på att mogna och kommer vara klar att plockas om dryga veckan eller så. Man säger att bären bör plockas efter den första frostnatten och jag hoppas det dröjer till första veckan i september då vi åter är i tystnaden efter en sejour i Stockholm.

Just idag har vi rivit vår kära ”auto talli” (bilgarage för den icke kunnige i det finska språket). Det stod så på förpackningen när vi köpte tingesten för dryga fem år sedan. Den var på 10 kvm och tanken var att bilen skulle få en egen plats under en på rörstänger upphängd plastväv. Ädel och bra tanke men garaget kom med tiden att isf för bil inhysa allt möjligt bråte (bilen var i och för sig en Ford så den kanske också av vissa betraktas som bråte?). Nåväl, varje år gjorde vi en inventering och halva utrymmet kördes till återvinningen i Vittangi. Men det dröjde inte många månader så var ”auto talli” full igen. Samma visa under de åren vi haft denna sista plats inför den slutliga vilan. Min svärson sa att när man väl hamnat i auto talli så var slutet nära.

I morgon har vi den, sedan år tillbaka, sedvanliga surströmmingsfesten. Vi är fyra familjer (plus svåger Svante) på solsidan som träffas omväxlande hos varandra för att inmundiga dessa ljuvliga firrar. I år har turen kommit till oss och klockan 18 i morgonkväll så öppnas de första burkarna. Vi ser fram emot ett trevligt umgänge fylld med trevliga samtal och många roliga skratt.

Morgonen därpå, alltså söndag, så ställer vi färden mot Stockholm. Dels för att jag skall arbeta på vårt kontor i Solna men även för att träffa familjen Rosenberg med barnen Esther och Jackson. Det har vi längtat efter och snart är vi där.

Ha det bra,

Lasse

Efter dryga en vecka så står nu skotergaraget på plats. Skall målas men det får bli i september.

Vår 10 km joggingrunda börja alltid med ett första steg och efter ett tag den första kilometern

Så inträffade då det oundvikliga dvs rivandet av vår kära "Auto Talli". Den har stått pall för storm, stora snömängder och piskande regn, givetvis så har den blivit omplåstrad men nu är det definitivt slut.

Efter en stund bara ett skelett och strax därpå endas en skräphög. Svåger Svante fick "skelettet"....bra att ha till ett kommande släpvagnsgarage tyckte han.

En tornedaling bygger på sommaren, sade vännen som svar på min fråga vad han skulle göra under semestern.

Fast sommaren utgör egentligen ingen begränsning, för en äkta tornedaling bygger när helst det finns ledig tid.

Men, jag bygger varje sommar och för övrigt närhelst jag får tid så de kriterierna är uppfyllda men kan jag kallas för tornedaling, där jag bor på solsidan vid den vackra Lainio älv i den lika vackra Lainio by. Nja, jag är tveksam….är ju dessutom född i Kiruna.

Skulle vara kul att en gång för alla få en definition på vad som menas med Tornedalen, dvs var börjar och sluta den? Måste man ha sina rötter i denna dal innan man kan kallas tornedaling? Måste man dessutom kunna ”Meänkieli”? Eller räcker det med att frugan kan? Viktiga frågor för oss i utmarkerna.

Förutom att jag just nu bygger ut det garage jag byggde för två år sedan så tar inte byggandet slut för innan den första snön har fallit så skall en bastu vara klar vid vår stuga i Maunu men därefter så skall jag ägna mig åt mer andligt uppbyggliga aktiviteter. Fast Jesus var ju snickare så byggandet av ett utanpåverk kanske även stärker oss andligen, vad vet jag annat än att det är kul att bygga och en sak är säker; det blir aldrig klart så länge vi har kvar förmågan att planera och utföra och inte minst, Lusten!

Snart är det kördags igen. Jag längtar verkligen till vår först träff för höstterminen i Vittangi församlingshem. Blir om ett par veckor. Förutom det så gav vårt musikaliska framträdande på Lainios kulturvecka mersmak. Det kan bli en ny grupp med Lasse Björkenwall, Svante Elfgren, undertecknad och en ännu okänd trummis. Vi skall iaf träffas och snacka om det hela.

Hösten har gjort sitt intåg. Björkarnas löv har redan så smått börjat skifta i gult, nätterna är mörka och tempen håller sig på mer modesta temperaturer. Dags för långkalsingarna m.a.o.

Jag är snart klar med min berättelse, efter drygt 1,5 år. Har varit trögt ett tag men de sista dagarna så lossnade det återigen. Skall faktiskt bli skönt när allt är på pränt efter allehanda revyande och korrigerande.

Om ett par veckor bär det av till Stockholm och Igelboda platån i Saltis och några dagars jobbande på vårt kontor i Solna.

Vi hörs,

Lasse

Sommaren tackar snart för sig och hösten tar vid. Dags att ta fram lutan och hälsa denna härliga årstid välkommen med Tove J. höstvisa

Garageutbyggnaden efter andra dagens jobb. Den blir ca 4,5*3,5  och skall rymma skoter, ATVn, snöslungan och annat "bra att ha". Några ytterligare dagars härligt och uppbyggligt byggande så är den klar

Helgen i Maunu

Det verkar inte spela någon roll var man nuförtiden befinner sig i vårt avlånga land. Lämnade en varm huvudstad med ett flyg i torsdag och anlände till en varm gruvstad 1,5 timme senare. Jo, det har varit, och är fortfarande, helt fantastiskt vilken fin sommar jag fått uppleva. Fast det var inte så värst bra i inledningen. Juni månad går nog till historien som en ovanligt kall och blåsig månad, maj månads värme till trots. Trist för alla dem som varit tvungna att förlägga sin semester i juni.

Skall avsluta snacket om sommarvärme med den korta ordvrängaren som yttrades av en bonde gällande huruvida vädrets makter skulle vara gynnsamma för att utföra en nog så viktig syssla. Ha sa: ”Om jag kan så kommer jag inte, men om jag inte kan så kommer jag”. Kanske inte så speciellt kul. Borde nog ha varit oskrivet. Nåväl, misstag gör vi alla vilket för mig osökt och spontant in på begreppet ”Förlåt”.

För min egen del så har det gått inflation i Förlåt! Jag säger förlåt till höger och vänster och kan snart inte förstå ordets betydelse och när jag skall använda detsamma.

·         Jag tänker dumma tankar om någon------Förlåt!

·         Jag behandlar någon dumt/illa------Förlåt!

·         Jag talar illa om någon-------Förlåt!

·         Jag frågar någon obekant person om något (tex tiden)-----Förlåt men kan ni …bla,bla,bla

·         Jag råkar stöta till någon i COOP kassa kön------Förlåt!

·         Jag vill påkalla min omgivnings uppmärksamhet (de ser mig inte)------Förlåt ( att jag finns till)

Finns säkert många fler situationer när ett insmuget ”Förlåt” passar in!

Men, tänk om det bara inte räcker med detta Förlåt för mottagaren? Tänk om det inte ens räcker med ”Förlåt men jag skall bättra mig/inte göra så mer/aldrig mer säga så osv.” Tänk om det är så enkelt att i stället för detta enda Förlåt följt av något otydligt mumlande att aldrig göra så mer e.d. fråga mottagaren vad jag kan göra för att denne skall acceptera mitt Förlåt. Dvs låta mottagaren besluta, och inte mitt uppblåsta JAG, och att finna sig i detta beslut och göra allt för att verka i dess riktning! Tänk vad enkelt det vore. Kräver bara villighet, mod och ett öppet sinnelag!

Veckan som gick avslutades under lördag och söndag med en utflykt till vår lilla stuga i Maunu. Helt underbart. Vi är tyvärr alltför sällan där och varje gång vi kommer dit så ser vi allt vi skulle behöva göra. Rensa björksly, bygga klart bastun, måla och annat som bosättningen kan kräva i form av underhåll. Med åren så har jag lyckats att komma tillrätta med en hel del av min prestationsångest så nu tar jag det hela med ”knusende ro” som vårt grannfolk över kölen kan uttrycka det. Men om två veckor är planen att åter besöka denna pärla med släpvagn lastad med virke och röjsåg. Så är vår plan för närvarande men jag ger inga garantier gällande resultatet av det hela.

Förlåt (ja där kom det igen) men jag kan inte släppa det här med vädret. Det lär enligt SMHI slås värmerekord i morgon så var försiktig!

Vi hörs,

Lasse

 Vår Maunustuga sett från syd och nord.


Vår Grillplats