Utsikt från norr

-7,5 grader som kallast någon natt i förra veckan. Det föll en del snö som turligt nog har smält bort. Hade varit på tok för tidigt för vintern men för säkerhets skull sattes vinterdäcken på.

Vi har börja förbereda oss för den kommande vintern. Träbåten i Alasuando har lämnat sitt våta element, spolats ren och pallats upp allt för att klara den dryga metern av snö som brukar lägga sig på den.

Plastbåten som vi använder för att hämta färjan fick vara kvar ytterligare några dagar men i går så drogs även den upp på torra land och gör nu uppallad sällskap med träbåten. De lär säkert ha mycket att prata om under den långa, kalla och mörka vintern som vi obönhörligt snart går in i.

Även blommor, utemöbler och annat vi använt under sommaren är bortplockade och naturen har ställt in sig på att lugnt och stilla ta sig igenom vintern. Det känns vemodigt och ibland nog så ödesmättat. Det senare under stunder när tanken förirrat sig in i mystikens irrgångar om livets syfte och mening.   

Jag stöter då och då på begreppet ”egen tid”. Förstår att med detta menas att jag kan göra saker under en tid som ingen annan än jag bestämmer över, eller kanske rättare tror mig bestämma över. Missförstå mig rätt för jag förstår givetvis att vi stundtals vill göra helt egna saker utan att måsta en massa annat, så att säga. Har sett att en del av mina kamrater även blockar in vissa tider i sina kalendrar som ”egen tid”, dvs tid då dom ostörd av omvärldens krav och prestation kan syssla med mer uppbyggliga aktiviteter för det egna jaget.

Jag skulle inte klara av att så organiserat hantera min egna tid för jag är alldeles för ostrukturerad eller kanske det mer beror på att jag inte har ett behov att planera någon specifik egen tid.

Mitt nog så ”högmodiga” fast djupt mänskliga motto är numera att jag räcker, trots bristen på planering, alltid till, även om inte tiden gör så. Det funkar! för det mesta.

Ny vecka påbörjas i morgon då vi även på onsdag går in i den sista fjärdedelen av detta år. Jag kommer även att fr.o.m onsdag och för en tid av sex månader att växla upp (50% just nu) till att jobba fulltid åt min arbetsgivare vilket jag ser fram emot. Får göra en del omdispositioner av mina mer privata engagemang vilket säkert kommer att inkräkta på min ”egna tid”, fast med tanke på ovan sagda så torde jag komma ut på andra sidan ”Smelling like a Rose”.

I eftermiddag har vi haft en trevlig samvaro hemma hos oss med goda vännerna Doris&Georg Juto och svåger Svante. Alltid lika kul. Kaffe och gott fikabröd och mycket prat och skratt där vi hinner med att gå igenom det stora likväl som det lilla i vår tillvaro på solsidan i Lainio.

Vi hörs,

Lasse

Träbåtsupptagning i Alasuando

För egen del så har jag sedan lång tid tillbaka varit på det klara med vad jag skall rösta på i riksdalsvalet, nämligen detsamma som under många år tidigare. Lite svårare i kommunval och landstingsval. I kommun och landsting är det så mycket vardagsmässig praktisk politik som kommer  in i bilden och många gånger för att uppnå dessa vardagsmässiga praktiska saker så gör partierna  avkall på det egna partiets kärnvärden, vilket inte alltid är till fromma för alla människor men för det mesta blir det någorlunda bra för den bredare allmänheten.

Nåväl, detta om valet och om politik som är en svårbegriplig konstart men där jag är tacksam över att det finns människor som vill ägna sig åt att sörja för att just jag skall få möjligheter till ett drägligt leverne.

Men med kvalet (dvs inte kvalificeringsförkortningen) är det en helt annan sak. Många av mina kval är övergående men det finns de som är permanenta och dyker upp med viss regelbundenhet. Det kval som oftast dyker upp beror på min tidsoptimism. Jag planerar alltid att bli klar med något betydligt tidigare än vad som blev det faktiska resultatet när plan skulle försöka styra över den verkliga verkligheten, som för det mesta stretar emot och vinner kampen. Krafterna är emot mig kan jag då tänka i dessa kvalfulla stunder fast egentligen så är det bara min obotliga tidsoptimism som inte vill ta lärdom av år av liknande erfarenheter. Det finns även situationer när jag inte får tillräckligt med tid för att utföra ett jobb, dvs när någon annan sätter tidsramarna (Min arbetsgivare eller min kära hustru , fast den  senare har jag nog större respekt för) och då kan jag ju ställa frågan om det är jag eller tiden som inte räcker till.

Inför valet hade jag dock inga kval och just nu bekvämt tillbaka lutad i min fåtölj så skall jag med spänning följa rösträkningen. Gissar däremot att partiledarna och inte minst stadsministerkandidaterna genomlider alla möjliga kval.

Ha det bra även i morgon!

Lasse

Grynig bild men det är ett månsken som lyser upp mörkret i vår skog. Fullmåne, inte undra på att jag haft svårt att sova vissa nätter under den gågna veckan




En talisman  som är gjord av vårt arnbarn Jackson med viss hjälp av mormor och som är fylld med kraft och är tänkt att bringar lycka över vårt enkla käll

Vilken brittsommardag. Plus sjutton och soligt större delen av dagen. Svidon, knott och mikroflugor anar morgonluft och ansätter mig med förnyad energi, men även de kommer att få erfara att allt är förgängligt, fast det är helt OK att de tar vara på stunden innan kylan sätter in.

Vi har under veckan gästats av en mycket god kvinnlig vän från Västerås. Hon har berikat vårt vardagsliv med sitt positiva och jordnära sätt att hantera livet och vi har haft många och långa samtal om allt mellan himmel och jord. Visst är det befriande att få umgås med personer där umgänget känns okonstlat och naturligt. Rita, som vår vän heter, är just en sådan person.

Min blogg rubricering är ”På lingonröda tuvor” och på dylika har vi snubblat fram de senaste dagarna. Ingen brist på lingon ute i markerna och hitintills har vi samlat på oss cirkus 25 liter och ytterligare några liter skall det bli innan vi lägger plockredskapen på hyllan för denna gång. Samla på hög ja nästintill girigt….kan någon tänka och alldeles riktigt. Vi vet nämligen inte hur nästa års lingonskörd blir så det är bäst att passa på och fylla på lagret när nu tillfälle ges. Samtidigt är det en härlig tid att vara ute i skogen…….älgjakten till trots.

På tal om lingonplockning och med anknytning till vår vän Rita så har hon varit med en smått otrolig upplevelse som utspelade sig i Lainio.

Jag försöker att återge den summariskt: För nästan exakt 64 år sedan, eller närmare september 1950 så tog Ritas farmor med sig det då snart 4 åriga flickebarnet ut till skogen för att plocka lingon. De gav sig av vid lunchtid och när de ännu vid kvällningen inte kommit hem igen så anmälde den oroliga modern försvinnandet. Beväringar från Boden kallades in för att deltaga i sökandet och ett läger (tält) för soldaterna och sambandstjänsten upprättades i byn. Älgjakten pågick och även byns älgjägare uppmanades att hålla utkik efter flickan och hennes farmor. Skallgångskedjor arrangerades och efter två dagar hittades farmodern. Hon var död och inga spår efter flickan fanns på platsen där farmodern låg.

Nätterna vid den här tiden på året kan vara kalla och man befarade att flickan nog inte skulle kunna klara sig så värst länge till utan mat, frusen, rädd och säkert plågad av knott. Man fortsatte oförtrutet letandet och på det sjätte dygnet av försvinnandet så tyckte sig en soldat uppfatta att ett barn grät ute på en milsvidd myr och mycket riktigt då man närmade sig stället där man hört gråt så såg man ett ljushårigt litet barnhuvud sticka upp i myrgräset, det var Rita.

Närmast otroligt att en fyraårig flicka kunnat klara sex dygn. Hon berättade att hon ätit bär och även att hon hör folk ropa men hon var lärd att man inte skulle ropa i skogen så därför besvarade hon aldrig ropen. När jag idag frågar Rita vad hon själv tror om hur hon kunde klara sig så säger hon att hon blev tidigt van att vistas i skogen te.x tillsammans med sin mor när det var bärplockningstider. Hon fick m.a.o tidigt lära sig att med små medel ta vara på sig själv. Jovisst, säger jag men ändå; tror du att dagens barn skulle klara av det? Skulle ens jag själv klara det?

Visst väcker historien vår fantasi, den väcker iaf min och jag funderar ibland att försöka göra något skriftligt och bildligt av detta d.v.s. att i barnboksform med text och ritade bilder återge Ritas ”äventyr”. Än så länge är det bara en ”opportunity” och den får nog gro en stund till i min tanke. Kanske det finns någon av er läsare har någon ide kring detta? Hör av er i så fall. Ytterligare nyhetsinformation kan hittas i Tidningen ”Norrländskan” från september 1950.

Rita har under sin vistelse hos oss besökt en person i Kiruna som var med om att hitta henne. Hon har haft kontakt med honom under lång tid och hälsar på hemma hos honom varje gång hon är i närheten av Kiruna. Det blir fina tillfällen för dem båda att åter ta sig tillbaka till september månad 1950. Rita minns ju nästan inget av förståerliga själ, men mannens minnen av sökandet och hittandet är glasklart.

Detta om lingonplockning med vådliga följder som tots oddsen slutade lyckligt för den lilla flickan. Historien har gripit många fler än mig och Rita får nu för evig tid framöver bära namnet ”Metsä Rita” (Skogs Rita ) åtminstone i Lainio.

Vi hörs, och kanske ses….endast 2 kapitel kvar att skriva sen blir det råd & räfsar ting med mig själv.

Lasse

Vänner på FB har skickat mig meddelande om sina personliga IQ’n. Finns ett antal IQ tester på nätet och det framgår av meddelanden inte vilken slags test som är gjord.

Intelligent eller inte? Är det enbart frågan om att ha ett IQ i den övre delen av skalan (den högsta som uppmätts hitintill lär vara 226). Nja, det är nog mer komplicerat än så.  Idag talar man om multipla intelligenser, dvs inte enbart matematisk-logisk intelligens utan även tex visuell-spatial intelligens, språklig intelligens, musikalisk intelligens, interpersonell intelligens och  ytterligare ett par till. Det finns IQ tester för allt detta och beroende på vad jag nu tänker mig att göra i en framtid så kanske jag skulle ta ett eller annat av ovanstående tester. Har jag gett mig katten på att framöver lösa problem av matematisk natur så borde mitt matematiskt-logiska IQ vara högt. Skall jag ge mig in på den konstnärligt/musikaliska banan så vore det en fördel att ha ett högt IQ inom det intelligensområdet (Det finns utövare av musik som borde ha gjort testen och insett att de valt fel bana).  

Skall jag jobba med människor så vore det ju en fördel, kan jag tycka, att ha en bra självkännedom och empatisk förmåga dvs att min intrapersonella & interpersonella intelligens är hög (Trot eller ej men det finns ”faktiskt” personer i personalledande ställning som borde ha gjort testen och därvid besparat personal onödigt lidande).

Vore kanske kul att vara multiintelligent fast det vore nog en utopi att tro att man skulle kunna ha topp placeringar i ett flertal av de sju intelligensområdena. Leonardi da Vinci torde utgöra undantaget. Han kunde och gjorde allt.

Själv lär jag, precis som ni, ha ca 100 milliarder hjärnceller, eller har haft är nog rättare uttryckt. En hel del har tyvärr gått förlorat under åren som gått, men å den andra sidan så kan jag erkänna att jag inte till övers använt så mycket av de ”grå” så finns det nog tillräckligt kvar för att hjälpa mig att hantera de enkla problem och svårigheter jag ställs inför.

Detta om detta!

Idag var vår första dag hemma efter vår sejour i Stockholm (längtar redan tillbaka till storstan….men det går nog så sakteliga över när jag väl vant mig vid knotten). Har målat garage utbyggnaden och har även, med god hjälp av frugan, under kort tid plockat ca 10 liter lingon (jag plockade 3, hon 7), men mer skall det bli.

Älgjakten började igår så jag hörde ett och annat skott på håll. Jag vet att jag skall vara försiktig när jag kryper omkring i lingonriset under denna älgjakts tid, för man vet aldrig, plötsligt kan någon skumögd skytt uppmärksamma en rörelse bland träden och slänga iväg ett skott på vinst och förlust.

Jag vill gärna tro att majoriteten bland jägarna har så pass kontroll på sig själva att de kan skilja på mig och en älg och hitintills har detta antagande besannats, vi har klarat oss.

Får mig att tänka på historien från Småland där två tyskar var inbjudna att jaga älg. Båda hade fått en postering vid en åker. Tidigt på morgonen den första älgjakts dagen tog en bonde ut sin traktor och körde ut på sagda åker som vid denna tidiga timme var höljt i dimma. De båda tyskarna hade intagit sin postering när den ene spanandes ut i dimman tyckte sig se ett föremål som rörde sig ute på åkern. Han siktade och sköt. Skottet träffade traktorn och bonden hoppade livrädd ut och sprang det fortaste han kunde iväg från traktorn. Detta uppmärksammades genast av skyttens kamrat som skrek. ”Skjut kalven också!”.

Jo, så kan det också gå. Lev väl i älgjaktstid.

Lasse