Utsikt från norr

Julhelgerna är över, huvudet är tomt men magen är full. Trött är jag också vilket har att göra med sena kvällsvanor och tidigt uppstigande, jag får skylla mig själv. Enligt vetenskapen bör man sova cirka 7 timmar per natt för att hinna hjärnan skall hinna göra de-fragmentering av allt vi belastat de små grå med under dagen för att på så sätt skapa mer ledigt utrymme, rensa undan och skapa struktur. Bra vore även, och nu pratar jag utifrån ett eget perspektiv, om hjärnan under sömnen kunde återupprätta alla brustna länkar eller iaf snabba upp accessen på de länkar som fortfarande funkar till de saker jag så väl behöver komma ihåg i mitt vardagliga liv. Det har med åren börjat bli trögare på den fronten.  

Otto von Bismarck, Tysklands riksmarskalk och tillika general under den senare delen av 1800-talet, hade för vana att alltid sova på saken innan han fattade ett viktigt beslut…”jag sover på saken” sa han då alltid. Inte så dumt vid närmare eftertanke för jag tänker på de gånger som jag alltför snabbt fattat beslut som jag bittert fått ångrar. Hade jag bara haft tålamod att ”sova på saken” så är jag övertygad att beslutet skulle ha varit betydligt bättre förankrat i mig själv…..alltså inte så säkert att det hade blivit ett bättre beslut, men jag hade känt mig betydligt tryggare i mitt beslutsfattande. Det här gäller ju inte alla tusentals beslut jag dagligen fattar för att överhuvudtaget fungera. Om det nu inte skulle funka att jag ”sover på saken” oavsett hur mycket jag än försöker så brukar jag rådfråga frugan, hon vet alltid bäst, det är säkert.

Nedan visar hur jag intagit halvliggande ”power nap” ställning i ett försök att låta magen få den ro den behöver för att smälta den myckna julmaten. Här är det alltså inte frågan om att ”sova på saken” därför att hjärnan har varit i ”idle mode” sedan julaftonen….inga som helst tankar på att fatta något litet eller stort och livsavgörande beslut överhuvudtaget….ganska skönt m.a.o.

Umgänget med familjen dvs Jenny, Alexander, Jackson och Esther har varit helt fantastiskt under den vecka som gått sen vi kom till storstan, och det fina är att vi får fortsätta umgänget i ytterligare en vecka innan det åter bär av till de djupa norrländska skogarna.

Nu stundar en nyårshelg som väderleksmässigt, enligt prognosen, blir varm där vi befinner oss. Med varmt i detta fall menas 3-5 grader plus….inget att jämföra med de jag ser från vänners hälsningar i Thailand och på Bali. Fast vi har de senaste dagarna haft ner mot -10 så de kommer att göra skillnad. Tyvärr försvinner väl snön som inramat den gångna julen så fint.

Just nu känner jag mig osäker på om jag skall skicka denna blogg ikväll……eller om jag skall sova på saken…..frugan sover så jag kan inte rådfråga henne….jag chansar, här kommer den!

Gott Nytt År,

Lasse  

Dan före doppardan så vill jag önska alla vänner och ovänner (om jag nu har några) ute i stugorna en riktigt god och fridfull jul.

Ett annat mycket bra syfte har organisationen "Maskrosbarn". Här går man helhjärtat och med stor kompetens in för att hjälpa barn och ungdomar som har det svårt och som lever i dysfunktionella familjer. Just i juletiden är situationen ytterst svår för dessa barn med alla de förväntningar som hör julen till, med glädjen och familjegemenskapen som de flesta av oss tar för självklarheter. För dessa barn är det inte så. Julen är ett helvete som de helst bara vill genomleva och inte uppleva.  

Sitter just nu i nacka och plitar på detta. Här är det OK men inge snö utan mer risk för underkylt regn. När jag ser på bilden härovan från hemmet i Lainio så är det snudd på att jag längtar hem. Månen som skiner från en mörk himmel och lyser upp snön får mig att tänka på Viktor Rydbergs dikt "Tomten" som ju ger en så bra trolsk beskrivning av en tomtes vardag i vintertid.

Men, att vara med busiga barnbarnen Jackson och Esther uppväger all "längtande blekhet" (där fick jag in Dan A.) till vår utpost i Lainio.

I morgon är det Julafton och vi skall i år äta julmiddagen på Tornvillan i Nacka tillsammans med Fam. Rosenberg och barnbarnens farmor Katarina. Sen blir det Kalle och därefter tomtens intåg med julklappar och julgröt. Sen sover vi, dock inte på "granris bädd utan i skön säng.

Kanske, kanske det bär iväg till Julotta i i tidig morgontimma?

Ha en bra och fridfull jul,

Lasse 

Tredje söndagen i advent och Samojedspetsen Zita har nedkommit med två valpar. En i natt som tyvärr var död och en på förmiddagen som ser ut att må bra. Svante har haft fullt upp under natten och morgonen med att övervaka förlossningarna. Nu vilar Zita och valpen har funnit juvren och diar för fullt.

Inte trodde vi att tiken skulle bli dräktig. Hon är dryga nio år gammal och har enligt förre ägaren aldrig löpt. Så svåger Svante var övertygad att det var riskfritt att låta Zita och hans andra hund, Ruff, en västsibirisk laika  vara tillsammans. Men icke sa Nicke! Det där med att - aldrig ha löpt-  var nog byggt på en minst sagt bräcklig grund, så att säga. 

Ruff insåg när stunden var mogen att det var dags att göra ett försök. Svante åsåg det hela men tog ingen större notis om det i sann förvissning att det inte skulle bära frukt. Hon hade ju aldrig löpt….och vi hade heller inte sett några tecken på att hon löpte.  

Zita är helvit och Ruff Svart med vita inslag. Valpen är vit med svarta inslag….skall bli intressant att se hur den utvecklas. En sak är säker, det blir en hund med bra egenskaper. Både Zita och Ruff är lugna och stabila jyckar. Att dessutom Ruff är en mycket bra älghund gör inte sannolikheten mindre att även valpen utvecklar liknande egenskaper.

I skrivandets stund så vet jag inte om Svante kommer att behålla valpen men vi får i alla fall umgås med den under de månader som följer, innan han bestämt sig.

Idag har jag plogat isvägen över älven och vägen på solsidan i dryga tre timmar. Mätt is tjockleken som nu är dryga 60 cm och klarar enligt vägverkets tabell 16 ton. En decimeter till så bär den 20 ton och då slutar vi spola vatten på isen. Just nu är Svante i full gång att spola. Vi får passa på när det är någorlunda kallt och uppehållsväders.

Denna tredje advent avslutas för min del med att sjunga med Vittangi församlings kör vid den julkonsert som kören under ledning av Eva Holma ger i Vittangi kyrka ikväll.  Många fina sånger kommer att framföras och kvällen till ära så har vi hjälp av en Imke Utte på violoncell.

Veckan som följer innebär att låta sig mättas och fröjdas vid två julbordstillfällen. Ett på Esrange och ett i Vittangi församlingshem. På fredag tar vi den spårbundna varianten till Stockholm för lite jobb men framförallt jul-nyårs och trettondagsfirande med familjen Rosenberg.

Ha en fortsatt bra tredje advent,

Lasse

Zita i valpsäng. Valpen är bara någon timme gammal



Vet inte om faderns är stolt? Han verkar inte speciellt intresserade.

I arla morgonstund i 2:a advent med två ljus tända, sprakande brasa i Tulikivin och kaffesmaken fortfarande i munnen efter ett par koppar av denna väl bringande och vederkvickande dryck. Vad mer kan jag önska av en morgon. Visserligen var mörkret kompakt utanför fönstret men vad gör väl det när jag vet att vintersolståndet är inom räckhåll och då vänder det. Långsamt i början men redan om en månad är solen åter över horisonten vid vår nordliga latitud.

Träffade en gammal bekant under veckan och jag frågade honom hur det stod till? Bra svarade han för alternativet är värre! Va bra tänkte jag….jag ansvarar ju själv hur jag vill må…jag kan ju välja att vara ett offer och då mår jag därefter. Givetvis är ”bra” måendet att definiera för var och en och det gäller att hitta ”guldkornen” i tillvaron som jag kan hänga upp mitt bra mående på, och på så sätt boosta min självmedvetenhet med positiva tankar och intryck.

Med tanke på ovan sagda var det inte helt fel att äta julbord i den vackra byn Maunu, som ligger i änden av Sveriges nordligaste allmänna landsväg, vilket vi gjorde i går. Att få äta gott och träffa alla trevliga människor som bebor byn (fastboende och sommarstugeägare, som vi) värmde våra hjärtan och att middagen avslutades med gitarrspel och allsång gjorde att de 14 mil vi körde till våra hem i Lainio gick som på räls! Fast svåger Svante sov vid ett par tillfällen….den goda maten tog ut sin rätt. Frugan var dessbättre vaken ivrigt spanande från baksätet om någon ren eller älg plötsligt skulle dyka upp.

Kort om isläget, vilket är svåger Svante och mitt stående samtalsämne: Minst 55 cm och på vissa ställen 60 cm. Allt är kärnis och redan nu lär det bära minst 14 ton. Men drygt 1,5 decimeter till behövs innan plogbilen kan säkert köra över. Vi hoppas givetvis på kallt väder och inge snö den kommande veckan. Plogar fortfarande med ATVn och så länge det inte snöar alltför kraftigt går det bra……fast viss vore en lite traktor med uppvärmd hytt bra att ha….men år av MBL i ärendet hemmavid slutar alltid till min nackdel……..är nog fortsatt bara något att stilla bedja om, för min del.

Sitter just nu på Kiruna flygplats för att ta flyget till Stockholm och vår lägenhet i Saltsjöbaden. I nästa vecka blir det någon dags arbete på vårt kontor i Solna och därefter bär det hemåt igen. Julen närmar sig och på tisdag kväll hoppas jag bl.a. få ta del av barnbarnet Jacksons önskelista…är tydligen lång enligt välunderrättade källor. Lilla systern Esther är ännu lyckligt omedveten om julen, tomten och julklappar så än så länge är det vi, mer vuxna, som får planera vad hon skall få.

Nu är det dags för boarding

Lasse