Utsikt från norr

Så här på söndags eftermiddagen i det kompakta mörker som nu råder utanför mitt fönster och med temperaturen en bit under -20 graders så är det lätt att det ”stora vemodet rullar in”. Oxveckorna har inletts. Den långa jul-,nyårs- och trettonhelgsledigheten är ett minne blott och efter  tvåveckor i vardagens göromål så känns de dryga nio veckorna som jag har att ta mig igenom innan påsk ledigheten infinner sig, som en utmaning värd ett bättre öde än att bara klaga och gräma mig över…i förskott dessutom.

Så, skärpning. Nu är goda råd dyra brukar man säga så jag kanske skall ringa telefonnumret i Ljusdals kommun som tar betalt för goda råd…men jag har nog inte råd, för de lär vara dyrt och man vet ju aldrig gällande kvalitén på rådet…..kan ju vara mindre bra och då blir plötsligt dåliga råd dyra? Så vad ska jag göra. Det säkraste är att söka förståelse och råd från frugan på min ”ve och klagan” på tillvaron och livets förgänglighet, hon har ju stått ut med undertecknad i dryga 47 år så hon torde ju veta vad som fattas.

Hon har hört denna klagan många gånger och även om orsakerna till denna min ibland så mörka syn på tillvaron varierar beroende på dagsformen, så att säga, så vet jag att hennes råd är lika självklara som enkla: ”Ryck upp dig!”, ”Skärpning!”, ”Ta dig i kragen!”, ”Tyck inte synd om dig själv….det finns de som har det värre!”…och många fler….alla lika smärtsamma att ta till sig i mitt ”ömkansvärda (som jag ju tycker)” tillstånd.

Men, och det är just det som är poängen; Jag skiftar fokus efter en stund och ser åter på min tillvaro med tillförsikt, och förväntan.  Vad vore jag utan denna kloka kvinna? Inget!

Att sen, som grädde på moset, lyssna till ”I got you under my skin” med Frankie boy göra att de sista resterna av det vemod som fanns där, är bortblåst.  

Visst är det bra att ha någon som man kan prata med i glädje och medgång likväl som i svårmod och motgång. När jag själv har den stora ynnesten att få lyssna till någon som behöver ”prata av sig” så stärks jag. Mina egna goda råd har jag av erfarenhet begränsat för ibland blev jag bara så less på mig själv, för jag följde dom inte alltid själv, dvs ”Lev som du lär” är inte lätt, och även i skrivandets stund så kan jag komma på ett antal situationer under den gångna veckan när jag snubblat. Men, som jag tidigare skrivit, jag jobbar på det.

Visst finns det mycket att glädjas åt. Solen visar sig längre för var dag. Blixtrande vackert vinterväder under solbelysta dagar. Mycket snö att skotta….bra motion. Fina skidspår har jag kört upp med skotern. Dotter Jenny med barnbarn kommer till oss under sportlovet (bara tre veckor dit), Vi avnjöt en god middag med mycket snack och glada skratt med goda grannarna Doris&Georg i går. Listan på allt positivt kan göras lång och det är bara jag som bestämmer vad som där skall finnas och hur jag skall förhålla mig till mitt eget så värdefulla dagliga liv.

Vi hörs och kanske rentav ses?

Lasse

---------------------------------------------------------------------------------------------------