Visar inlägg från mars 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Vision för tanke och handling

Lyssnande på Creedence och funderar över den ”tomma sidans” förbannelse.

Här ligger ett tomt A4 papper framför mig och det utstrålar tomhet, alldeles vitt och oskrivet inte så mycket som en endaste liten försynt bokstav som kunde få utgöra början till ett ord som i sin tur kunde få bli ankaret i den mening som med hjälp av detta ord skulle ta avstamp och lyfta den första meningen till oanade höjder. Men icke, det är ovanligt stilla i min hjärna, vilket möjligtvis kan bero på att dagen idag är Palmsöndagen dvs söndagen före påsk som inleder ”stilla veckan”. Skall nog vara stilla på alla fronter….kanske?

Nåväl, nu har jag bytt Fogerty mot Mozarts requiem, vilket kanske är att ta ut händelserna i förskott med tanke på att dagen är ägnad åt Jesus inträde i Jerusalem och det skulle dröja en vecka innan han dog på korset. Men vilken fantastisk musik och körsång som ljuder ut från högtalaren. Ger mig inspiration att fortsätta plita ned lite av varje.

”Mycket skall man höra innan öronen trillar av.” Under vecka blev Fredrik Lundberg, en av Handelsbankssfärens mäktigaste män och storägare i maktbolaget industrivärlden, intervjuad i TV. Bl.a. fick han frågan om han var feminist?
-Jag är för kvinnor! Jag tycker om kvinnor…svarade denna mäktiga beslutsfattare. Jo, jo det kanske krävs en sån syn för att platsa in i de herrklubbar och jaktresor som dessa herrar så gärna deltar i för där finns nog inga feminister.  

Nu något helt annat. Karin Boye skrev: ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd…….” Det är så fint uttryckt. I vissa stunder när mina funderingar över sakernas tillstånd och meningen med det som sker får mig att tappa sugen så bruka jag se mig själv i spegeln för där mitt emot mig står ”problemet till min låga sinnesstämning” men även ”lösningen”. Att fortsätta att vara nyfiken och ständigt törsta efter den kunskap livet vill ge mig, för det vill livet bara jag stänger av min mentala telefonsvarare….livet anropar mig hela tiden men jag har inte tid att ta till mig. ”Busy making other plans” som John Lennon sjunger.

I mitt mikroperspektiv så har den sista strofen i Karin Boyes dikt stundtals varit lite besvärlig att ta till sig. Just nu så har det varit björkfällning och jag har påbörjat hemtransporten med skoter och timmerdoning över 6 km myr och skog. Målet är att ha det varmt och gott i huset under nästa vinter men resan har varit nog så jobbig. Många svettiga stunder då jag önskat att det hade varit mindre plågsamt för kroppen om jag köpt färdigsågad och kluven ved som tillika har körts hem till mig. Men, när jag i morse tog mig en tur med skotern upp till vedhögen och beskådade mitt verk så kände jag en glädje över det jag åstadkommit så här långt för ännu återstår en hel del aktiviteter innan allt är klart att brännas. Jo, så här långt så var det var mödan värt och det kommer fortsättningsvis vara mödan värt ända tills vi får njuta av den sprakande brasan…..så kan jag också tänka sett ur mitt mikroperspektiv!

32 dagar till Muck, eller ”T-32 and still counting”! Jag slutar min anställning på SSC den sista april och en kollega föreslog att jag borde skaffa en ”muckarkam” eller nyttja vokabulären vi använder när en raket skall till väders.

Somliga säger ”Vad kul nu kan du efter ett långt yrkesliv äntligen ta det lugnt!” Nja, allt är välmenande men jag tänker inte ta det lugnt i den bemärkelse att jag bildligt kommer att sitta på en parkbänk och mata duvorna. Nej, jag har andra planer varav bokutgivning, skriva, resa, spela, sjunga och ta oss mer tid att umgås med familjen Rosenberg i Nacka. Min nya arbetsgivare blir nu till 100% frugan och oss emellan, hon är mycket strängare och fodrande än den jag snart lämnar efter mig.

Nämen se, det blev en A4 till slut!

 

 



Irene på den vanliga motionsrundan. Denna gång på ett välprepareat skidspår

 


En paus i vedjobbet. 70-80 cm snö...Phu!


 


Björkkörningen påbörjad

Snö, snö och åter snö

En dryg vecka in i mars månad så börjar det bli dags att tänka på ved försörjningen inför kommande vinter, eller närmare bestämt inför den vintern som skall komma därefter. Veden skall ju helst vara så torr som möjligt <10% fuktighet vilket ger bäst verkningsgrad, dvs värmer bättre.

Just nu, med ca. en meter snö som ännu inte packats ihop så är det inte så lätt att med skotern ta sig fram i skogen. Det går men jobbigt är det. Myrarna går bättre där är det lite hårdare underlag där snön av blåst packats samman.

Icke desto mindre, planerandet har börjat, och till kommande helg så blir det att spåra upp vägen till platsen för björkfällningen, knappt 7 km. I fjol så fällde jag ca. 5 kubik och jag siktar mot detsamma i år.  Blir en del björk att skotta fram, att fälla, kvista och köra hem. Om jag i genomsnitt fäller björk av en genomsnitt grovlek på 1,5 dm så blir det räknat på 4 m längder ca. 70 träd. Med en meters snödjup så låter det minst sagt svettigt! Men trägen vinner, ett träd i sänder, får väl ta någon vecka eller så. Jag får peppa mig med att jag får en välbehövlig portion motion och inte minst så får jag vara ute i det förhoppningsvis strålande vårvädret som väntar.

Hemmavid är det annars snöskottning som har upptagit en del tid. Det snöar ju varje dag kan jag tycka. Var kommer allt ifrån och när skall det sluta? SMHI appen litar jag numer inte riktigt på. Ser alltid så lovande ut gällande dagar som kommer skall, men när dessa dagar väl inträffar så snöar det?! Kan det månne bero på att "Lainio ligger bakom Guds rygg, på sommarn mycket regn och på vintern mängder med snö" som en bekant hävdar....fast det köper jag ju inte. Nja, får väl kanske kolla in de, sedan urminnes tider, säkra tecknen som ”snöfattigt mars ger en varm vår?”, ”Hörs åskan i mars kan man vänta sig snö i maj?”, ”Marsblomning är tveklöst inget vidare…för då blir det dåligt resten av året”….och många fler. Men inte ens de gamla tecknen verkar i dag vara tillförlitliga….måste bero på vår ovarsamma hantering av miljön…..eller som en person skrev till mig för ett antal år sedan. Jag citerar: ”Du där som håller på med satelliter. Sluta genast upp för du förstör vår atmosfär!”. Ord och inga visor……och varför inte, med ett visst betraktelsesätt så är jag nog också en bidragande orsak till det myckna snöandet?

Nåväl jag får inte deppa ned mig p.g.a. detta, mycket annat positivt kan jag glädjas åt. Så tex. att jag blivit mentor åt en flicka från Indien som läser rymdtekniska ämnen på Luleå Tekniska Universitet (LTU) med placering vid på Institutet för Rymdfysik campus i Kiruna. Vi har hitintills bara kommunicerat via mail och telefon men på onsdag i nästa vecka skall vi träffas för första gången och det ser jag fram emot. Var från början något tveksam om jag skulle gå in i detta med tanke på att jag slutar min yrkesverksamma tid på rymdbolaget den sista april i år. Men, efter noggrant funderande så beslöt jag att ge det en chans. Kommer säkert själv att lära mig en hel del.

Har flugit till Stockholm idag och skall bo i vår lägenhet på Igelboda platån. Jag skall delta i möten på vårt kontor i Solna på måndag och tisdag fast idag har jag iaf tagit tillfället i akt att tillbringat eftermiddagen med familjen Rosenberg. Var jättekul att åter träffa dom, inte minst Jackson & Esther!

Jättefint väder idag +17 grader, rena värmebölja för en som kommer från vildmarken och klädd för ett betydligt bistrare väder. Lär väl få värmeslag om det fortsätter….fast bättre är nog att njuta så länge det räcker. På onsdag bär det av hemåt igen och då väntar kallare väder och snöskottning kan jag tro.

Från Igelbodaplatån

På väg till den sedvanliga stavpromenaden i morse så föll min blick på ett gäng ”snödroppar” på vår innergård på Igelbodaplatån.

 

 

I fredags så lämnade jag ett snörikt Lainio tillsammans med dotter och barnbarn som under sitt sportlov glatt oss med sitt sällskap. Det har varit en vecka fylld av utomhus aktiviteter. Pulk- och  snowraceåkning, skoter och  ATV utflykter och lite skidåkning för Jackson. Talgoxarna blev också matade och barnen lärde sig fort av morfar hur man skrämmer bort ekorrarna från fågelbordet, fast gällande det sistnämnda så är jag inte stolt. Ena stunden sjunger jag ”Ekorrn satt i granen” för lyssnande barn, som tyckte synd om den stackarn som ”stött sitt lilla ben och den långa ludna svansen”…medan jag i andra stunden med sopkvast i näven skrämmer bort den från fågelbordet. Nej, en sån morfar är inte kul. Måste skärpa mig till påsklovet då samma gänga, nu förstärkt med fader Alexander, åter besöker oss.

En FB vän frågade mig vad man gör på igelbodaplatån? ”Inget särskilt” svarade jag och fortsatte, ”jag vilar och tar det lugnt”. Att jag dessutom bara är en kvart ifrån familjen Rosenberg är grädden på moset så att säga. Givetvis använder jag också lägenheten när jag arbetar på företagets Solna kontor. Faktum är att jag trivs med att vara i lägenheten och de närbelägna omgivningen dvs havet och den  fina fast lite kärva naturen. Allt uppfriskande även för en inbiten norrbottning. Här är minsann stundtals lika tyst som hemma i ”tystnaden” och storstan är på knappt 25 minuters avstånd med allt vad nu en storstad kan erbjuda. Missuppfatta mig rätt, jag trivs där jag just nu är, men min boplats kommer att vara på solsidan i tystnaden, i den vackra byn Lainio. Att kunna uppleva och vara i båda av världar, så att säga, är en ynnest och en karamell jag suger på så länge den nu räcker. Bara att tänka på detta sätt tar mig, i skrivandets stund, ur den lojhet och lätta nedstämdhet jag alltid känner under söndags eftermiddagarna.

Det har väl inte undgått någon att vi idag avslutar VM i Falun. För egen del så är skidtävlingarna av största intresse. Jag fullkomligt frossar….kan avstå en hel del bara jag får se tävlingarna. Det gick bra för våra tappra skidlöpare från Sverige….fast det gick ännu bättre för pojkarna & flickorna på andra sidan kölen. Men var är alla andra nationer? Kan inte i längden vara bra för denna ”urnordiska” gren att inga fler tar plats på prispallen….fast undantagen bekräftar tydligen regeln, Lucas Bauer fick silver i dagen 5 mil. Mina egna favoriter är Kalla och Johan och det är jag säkert inte ensam om.

Hemma i tystnaden så har jag lånat byn’s spårsläde och dragit upp ett 4,2 km spår som jag åkt när jag kunnat. Kört först ett antal ggr med skotern för att få ett bra och fast underlag. Sen kopplat på spårsläden. Spåren blir utmärkta och stimulerad av de jag ser från skid VM så tycker jag att det går fort även för mig där jag ”susar” fram i spåret…. fast det är tyvärr bara en illusion. Nåväl får trösta mig med att jag iaf får motion och det skall ju vara bra.

 

 

 

Jag har skrivit klar min berättelse om pojken Johan. Manuset går under namnet ”Pojken i bäcken” och är på 289 sidor. Har spenderat de senaste 3 veckorna av min lediga tid att stryka, rätta och skriva om. Mot slutet av denna process var jag uppriktigt sagt less på historien…..blir väl så när man levt med berättelsen under lång tid. I mitt fall 2,5 år. Nu är det iaf så klart det kan bli i mina ögon och det känns skönt!

I morgon är det jobb i Solna och på tisdag reser jag tillbaka till hemmet och snön.

Lasse