Utsikt från norr

Så var vi åter hemma på den östra sidan (solsidan) av den vackra och just nu mäktigt brusande Lainio älv. Även om vi har en liten lägenhet på platån i Saltsjöbaden så är Lainio vårt "riktiga" hem och efter 8 veckor i storstadsregionen så känns det skönt att åter få njuta tystnad.....ja kanske inte absolut tystnad men så där lagom rogivande. 

Till vår glädje så har en av våra holkar svartvita flugsnappare som hyresgäster (har ännu inte hunnit kolla de övriga holkarna). Föräldrarna har full sjå att mata sina avkommor och i dessa ljusa tider så råder ingen rast eller ro förrän ungarna är utflugna. Tufft jobb!

Annat är det för mig som drabbats av nästäppa och orkeslöshet....finns dom som kallar det "latmasken", men jag bedyrar (som om det nu skulle hjälpa) att jag har varit hängig och tyckt det mesta vara okul. 

Nåväl, nu sitter jag iaf i lusthusets nästan bastuliknande värme....solen ligger på skapligt.....och börjar känna mig smått lustfylld igen, vilket jag för det mesta gör när jag fattar pennan. Skrivandet, hur man nu utövar det som tex. i dagboksform, FB, blogg, hemsida, bok eller var man nu sätter ned pennspetsen har för mig en mycket befrämjande verkan. Efter att ha präntat ned mina tankar, dagliga händelser, information eller annat så känns det på ett förunderligt sätt befriande vilket jag tror beror på att jag tömt ut en del av det jag bär på och på så vis kan fylla på med nytt.....ni vet liknelsen med "döda havet", där allt står totalt still. Inget inlopp och heller inget utlopp. Sån vill jag ju inte bli. Att prata ur sig är självklart också befrämjande om man nu har en god lyssnare att samtala med. Men, att se det skrivna i "svart på vitt" ger mig mycket mer att reflektera över....vad jag uttrycker, mitt sinnestillstånd, vad jag går omkring och tjurar över/retar mig på/gläds åt, är tacksam över, är ogin mot, avundsjuk på etc,etc. Allt detta står där i svart på vitt och ger mig direkta ingångar till mitt högst personliga jag!......om jag nu kan tyda det.....kanske måste ha hjälp av en "vis lyssnare" med integritet. 

Ytterligare glädjande saker är att svåger Svante och jag har börjat träna ihop inför spelningen vi skall göra till Lainios forbollscup. Festligheterna äger rum lördagen den 18:e juli och samkörs med de hembygdsdagar som anordnas under samma vecka.

Nu är det inte bara Svante och undertecknad som kommer att utgöra det orkestralainslaget utan Lasse Björkenwall, Christer Einestrand och Tord Eriksson (han har preliminärt tacka ja) utgör en ytterst väsentlig del av bandet. Kul, med tanke på att nästan halva styrkan är från 60-tals bandet "Zeros", Svante från Shanes och Lasse B. bl.a. från tidigare dansbandet Björkenwalls. Låtlistan lär bli en blandning av CRR, Shadows, Shanes, "kramgoa låtar" och annan "örongodis????". Vi lär hinna med att träna ett par gånger tillsammans innan vi ställer oss på Utmaningens scen. 

Jag kan nog i svaga stunder känna att vi har gripits av övermod. Vi är ett gäng gamla gubbar som inte har kört ihop på år och dar....ja i vissa fall har det gått 45 år sen sist och ändå kastar vi oss in i detta som om vi vore ett gäng 18-åringar utan någon som helst självbevarelse drift bara vi får jamma tillsammans....och det inför en nog så kritisk publik....som dessutom skall dansa till musiken.....fast man kan ju tänka att man är så gammal man gör sig.

Ovanstående rader var väl inte den bästa marknadsföringen. Men hav tröst! Det kommer att bli bra och framförallt så blir det vara en upplevelse som sent skall glömmas....bara det är värt inträdet....tycker jag!

Företagsbildandet är i full gång. Jag bollar fn. namnförslag med bolagsverket som inte verkar vara nöjd med mina hitintills briljanta idéer, men det löser sig säkerligen under vecka som följer. Jag har sparkat igång något som jag inte med säkerhet just nu vet vart det tar vägen...övermodet igen....och jag kan i vargtimmen ramla ned i min källare och förbanna min entusiasm och brist på realism.....som jag just då ser det. När den nya dagen gryr lättar dock töcknet från mina ögon och jag skådar på nytt alla möjligheter som ligger framför mig. Är det inte förunderligt hur det ibland kan vara ställt med oss människor. 

Ha det bra och kanske vi ses på Utmaningen den 18:e Juli!

Lasse

En nödvändig pryl...eller utelivet blir något mer behagligt...inget ont sagt om myggen men mycket finns det....... och småfåglarna blir inte utan

Så passerar vi idag, sent på em, den magiska tidpunkten som kallas "Sommarsolståndet", d.v.s nu blir den ljusa delen av dygnet  kortare, fast det dröjer ett tag innan det blir märkbart, så än kan vi njuta av ljuset.

Såg, med vissa förväntningar om en nytändning i det Svenska laget matchen mellan Sverige och Tyskland. sent igår kväll. Tyvärr så kom dessa på förhoppningar på skam. Fyra mål i baken och endast ett motståndarnas mål. Tyskorna var betydligt bättre och det var nog egentligen en illusion att förvänta sig något annat. Läste på nätet i morse kommentarer från en del sport journalistiska experter och egentligen borde jag väl inte bli förvånad när jag läser dessa proffstyckares uppmaningar på vilka som nu bör lägga av. Dessutom så anser man att Pia S. som huvudansvarig är den som ytterst bär ansvaret för att vi inte lyckades bättre och även hon bör avgå.....om vi överhuvudtaget skall ha en chans att kvala in till OS i Rio.

Man säger att det blåser på toppen och Pia S. var och är nog fullt medveten om att ros&ris hör till och att man som ledare, framförallt att inom idrotter som fotboll aldrig får vara säker på någon form av "jobbförsäkran" utan går det inte som ledningen förväntat sig så får man kliva av, fast visst är det intressant att ta del av kommentarerna. 

Jag är på intet sätt speciellt intresserad av fotboll, dvs jag är inte en person som regelbundet hänger med i vad som händer och sker på de olika fotbollsarenorna....kan bara namnen på ett par tre fotbollsspelare, varav Zlatan är den ena. Så långt sträcker sig mitt fotbollskunnande så jag skall överhuvudtaget inte försöka mig på att bedöma Svenskornas insats annat än att även jag som novis kunde se att Tyskorna var betydligt bättre, sen kan man väl, bland de bättre vetande, diskutera huruvida det är ledaren eller spelarmaterialet det brister i.

Jag har vi ett flertal tillfällen sett och lyssnat till Pia S. om hennes tankar och praktiska utövande av ledarskap. Jag inte bara imponeras av hennes "track record som ledare", hon besitter en stor portion allmänmänsklig klokskap. Vore väl bra om hon fick fortsätta, om hon nu själv vill? Tycker alltså inte att hennes gloria på något sätt fallit på sned vilket för mig osökt in på Ulf Lundell och hans blogg där han ventilerade sin ilska och frustration över dotter och tidigare fru. Den borde förblivit oskriven. Han har visserligen tagit bort den men förklaringarna i sin efterföljande blogg har inte gjort saken bättre. Den eventuella glorian han haft har nu hamnat på sned eller rentav ramlat av i alla fall i mina ögon. Men det går att rannsaka sig själv och att gottgöra och jag är säker på att han vet vad som borde göras. Det finns hjälp att få i vilket fall som helst.

Medan jag är inte på ve&klagan så funderar jag starkt på att gå ur OK kooperationen, efter ett halvt sekel som medlem. Anledningen är Ines Uusmans försvar av den avgående OK VD's pension, 65 miljoner kronor. Hon sa i intervjun: " ....jag tycker inte vi skall ha en avgående VD som ska bli fattigpensionär"...Häpp!   

Visserligen har det gått snart två månader sedan hon uttalade och, jo, hon har gjort en pudel och ursäktat sitt uttalande. Men, detta skedde säkert under "bilan", så att säga, med tanke på de protester som kom från en bred allmänhet inte minst från PRO.

Ingen bryr sig säkert om att jag begär utträde ur OK/Q8 och eftersom jag fortfarande är tveksam, vanans makt, så får jag se hur jag gör.

Midsommarafton 2015

När du håller ditt sinne ungdomligt, friskt och vaket,

finns det inte något sådant som att bli gammal.

När du till fullo uppskattar livet,

hur kan du då någonsin bli gammal?

Ovan rader är hämtade ur Eileen Caddys "Juveler av visdom" för den 19:juni. Kanske något att begrunda så här på midsommaraftonen.

Annars har vi just nu inte tid till sådana filosofiska övningar. Barnbarnen Jackson och Esther tar i stort sett all vår tid och det enda jag just nu i eftertankens kranka blekhet begrundar är hur det kan komma sig att jag glömt hur det var då dottern var i två till fyra års åldern. Gäller självklart inte frugan som arbetat inom barnomsorgen i en evighet och betraktas åtminstone i mina ögon som ett proffs...här gäller inga oklarheter i ordergivning och uppföljning av hur efterlevnaden av gällande order hanterats av de små. 

Själv är jag efter ett långt arbetsliv präglad av att alla skall få uttrycka sin mening och att  besluten tas i samförstånd (koncensus). Mina erfarenheter av de sk. "brainstorming" mötena, är nog det som tyvärr varit mest störande i mitt umgänge med barnbarnen. Vid sådana möten kunde ju alla få uttrycka vad som helst utan att bli ifrågasatta, alla skulle ha en chans framställa sina synpunkter och förslag, hur ovidkommande det än kunde vara. Jodå, jag var själv många gånger en stark förespråkare för denna mötesordning. 

MEN, i samvaron och skötseln av barnbarnen så har jag efter kort tid insett att mina så demokratiska metoder kommer till korta när jag praktiserar dessa på dessa oupplysta småttingar, dvs jag ger ett förslag typ; "Vad tycker ni?", "Ska vi gå ut till lekparken?", "Vi ska gå ut, vill du klä på dig?", "Det regnar så det är bäst att jag tar på dig regnkläder?" (ställs med ett frågande tonfall), "Maten är klar kom och ät..."tycker ni om köttbullar??, o.d. Listan kan göras lång där min tidigare prägling av arbetslivets krav på delaktighet inte fungerar när jag försöker detsamma på barnbarnen. Jag kan tyvärr inte lära om så kontentan av det hela blir att dom för det mesta får sin vilja igenom.....MEN som tur är, det finns ytterligare en mer övergripande instans som verkar vara betydligt mer präglad av barnpedagogik i praktiken och det är som sagt, frugan...så det blir alltid bra i slutänden. 

Som jag skrev tidigare så har vi skötseluppgiften t.o.m tisdagkväll i nästa vecka då föräldrarna åter är hemma för att lösa av oss till båtnad för både barnbarn (dom längtar givetvis efter mor&far) och oss.

Nu är det midsommarafton och regnet står som spön i backen här i Finntorp. Inget ovanlig med det med tanke på hur vädret varit den sistlidna månaden.

Midsommarkransar binds i Sicklas köpkvarter och det kanske fortfarande finns någon som plockar sju sorters blomsters att lägga under kudden för att i drömmen kunna se sin tillkommande. Enligt gammal sed gäller detta enbart för flickor....för tanter eller människor av det motsatta könet är det inte mödan värt att anstränga sig.

Ha en bra midsommar. 

Den här klenoden finns vid Nacka station och är fortfarande fullt användbar. Men det ryktas om att den skall tas bort i så fall försvinner alla konkreta och påtagliga bevis på att dyliga kommunikativa inrättningar existerat, endas foton, nåt museie exemplar och berättelser från oss old-timers får den mobilburna befolkningen förlita sig på....och dom kommer väl knappast att tro oss.
 

SMHI hade fel. Lovade regn men nu lyser solen från en inte helt molnfri himmel men ändå, inge regn....åtminstone inte i Finntorp.
Fick igår kväll veta från mitt förlag att min roman nu ligger ut på deras hemsida för provläsning (ett kapitel) och förhandsbeställning.
Adressen till hemsidan är: www.ebesforlag.se
Klicka er vidare "om oss" och därefter "provläs...".
Lycka till