Visar inlägg från juli 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Öppet sinnelag

"Kom inte hit med några nya idéer, vi har alltid gjort så här och kommer alltid att så göra!". "Vem är du som tror dig veta mer än vi?". "Det du säger kanske funkar där du bor, men här funkar det inte!" "Du skall inte tro att du kan lära oss någonting", etc,etc.

Axel Sandemoses fiktiva stad Jante löd under Jantelagen, egentligen ingen lag i rättslig bemärkelse men mer ett förhållningssätt eller kanske hellre ett negativt sätt att bemöta individer. Jantelagen innefattade 10 punkter men kan sammanfattas med " Du skall inte tro att du är någonting".

Jovisst kan jag fortfarande möta dessa attityder så här dryga åttio år efter att boken "En flykting korsar sitt spår" kom ut och visst kan jag själv, när de välgrundade logiska, som jag ser det, argument tryter hemfalla åt dessa negativa attityder....även om jag inte verbalt uttalar dom så finns de där, som ett unket bihang, i mitt sinne.

Att ha ett öppet sinnelag är nog en ynnest att stilla bedja om,,,,som om det nu skulle hjälpa att bara be, Nej, det måste nog även till mer aktiva handlingar från min sida. Jag är i grunden präglad av den miljö jag är sprungen ur, d.v.s min uppväxt och de värderingar jag fått med mig från barndom och ungdom och som jag förvaltat och/eller förändrat under mitt vuxna liv. Givetvis präglat av de upplevelser och omständigheter jag mött under min fortsatta livsfärd. Jag har nog till stor del jäktat fram genom livet och varit alltför upptagen med att "hinna med" på bekostnad av att stilla mig själv och öppna upp för andra människors idéer eller bara vara i den stund som är......alltid på språng..."bara jag gör klart det som just nu ligger för handen så kan jag göra trevligare saker sen...."men jag måste skynda mig att bli klar med det här tråkiga och enformiga"! 

Faktum är ju att jag aldrig lär bli klar. Jäkt är ju att vara på fel plats vid fel tid och i dessa situationen så är mitt svar på någons förfrågan, tankar, idéer eller vad det än månde vara ett - "Nej!"....utan att det minsta ta in vad den personen egentligen säger. Det öppna sinnelaget är stängt....blir bara jobbigt att bli störd mitt uppe i det viktiga,roliga eller tråkigt enformiga jag just nu gör....jag vill ju bli klar utan att bli störd. Givetvis så finns situationer då jag måste ge det jag för stunden gör 100% uppmärksamhet men då kan jag ju ta någon minut på mig att förklara det isf bara säga "Nej!".

I min bok "Pojken i bäcken" så berättar jag om hur pojken Johans uppväxtsituation i en dysfunktionell familj gjorde honom rädd, osäker och frånvarande i mötet med sin omvärld och givetvis så har Johan betydligt jobbigare än många andra att genomleva sin tillvaro och att prata om ett "öppet sinnelag" när det mesta av ens vakna tid går åt till att freda sig mot all illvilja känns inte riktigt rätt. Men längre fram i livet, i mer vuxen ålder, så kan vi gör upp med det som tärt och skavt i våra sinnen och långsamt bygga upp en egen inre tillit för att på så sätt även utveckla tillit till andra och sakta men säkert öppna upp vårt sinne för att uppleva det som händer och sker just nu.

Jag försöker sen år tillbaka att tänka att det jag gör just nu är det absolut viktigaste jag gör. Att vara i stunden av detta görande oavsett vad jag tar itu med....diska, hugga ved, måla, bygga, klippa gräs, betala räkningar (Usch!), eller tusen andra små vardagligheter.

Hur det går?, Tja, jag försöker men lyckas mer eller mindre bra, men jag har goda intentioner.....och livet blir angenämare kan jag tycka. Min närmaste omgivning d.v.s. frugan kan nog ha en annan uppfattning gällande vad jag borde ge prioritet åt....vi firade vår 47:e bröllopsdag den 20/7 (Vi har varit tillsammans i 51 år) så hon "kan" mig....utan och innan....anser hon och hon har förmodligen rätt!

Ha det bra i den fortsatta sommaren

Lasse

 

 

 Sjöfågel ungarna var nära att kollidera med färjan men mamman lyckades i sista stund vända kullens väg. Apropå kull denna var bland de större jag sett....räknade till 13 ungar?....kanske en dagiskull??


Kommer inte ihåg vad denna syren heter,,,,kanske det är Ungersk syren? Sprider en mycket angenäm doft.


Också en syren....av för mig obekant slag. Luktar inte lika starkt som den förra men den är vacker när den blommar.

 

Räven raskar över isen, nja inte riktigt än. Dom här ungarna ville inte lämna vägen bara för att jag kom körande. Dom lekte ett bra tag innan mamman lyckade locka dom till sig.

 

En bra bit på väg mot fullbordan och med det så torde sommarens byggande vara över??....fast den ännu ofullbordade bastun i Maunu skaver i samvetet...fast det senare är ganska rymligt så kanske jag reviderar planen, vi får se?

Utmaningar i Utmaningen

Eventet i Lainio som gick av stapeln under senare delen av veckan gick under det upplyftande namnet "Lainio Happening" och avslutades idag med den sedvanliga gudstjänsten vid den gamla begravningsplatsen i Lypsyniemi.

För egen del så deltog jag både som besökare av kvarnen och loppis och som utövare av den ädla konsten musik. Ja musik och musik, kan kanske diskuteras men vi genomförde ett för oss inspirerande gig på byns fantastiska festlokal/teaterlokal och tillika danslokal, Utmaningen. 

Vi fem som deltog i detta, enkom för denna kvällen bildade, "rockband" var Svente Elfgren, Christer Einestrand, Tord Eriksson, Lars Björkenwall och undertecknad. Träningstiden inför spelningen var minimal, ett par tre timmar på fredag kväll och några timmar på lördag förmiddag varav en hel del av tiden åtgick till att försöka få vårt inhyrda PA att fungera på ett för oss tillfredställande sätt. Inte alls lätt och vi bidrog alla med handgripliga åtgärder i att skruva på rattar och reglage utan att vi egentligen visste vad vi gjorde......vi är ganska bortkomna gällande slika elektroniska mackapärer. Lyckligtvis löste Tony Björkenwall vår nöd genom att dyka upp som en räddande ängel och ställa allt till rätta....nästan, medhörningarna fick han aldrig liv i.

Själva spelningen tog vid kl 21 på lördagskvällen och efterhand fylldes Utmaningen med dansglada och mat&drycksugna människor av olika åldrar, kön och format. Alla med en förhoppning att kvällen skulle bli precis så bra som dom tänkt sig....eller åtminstone nästan?.....eller inte alltför tråkig och seg....eller något helt annat? Ja, alla bar de på förväntningar som vi i vårt rockgäng skulle vara en del i att uppfylla....vi kanske utgjorde en ganska  stor del av var och ens individuella ekvation....fick inte vara alltför många obestämda parametrar och vi var ju definitivt en sådan. Sen var det kanske viktigt vilka andra människor som skulle komma. Fast vid närmare eftertanke kanske inte så troligt eftersom de flesta känner varandra eller vet åtminstone vilken släkt man tillhör och vad som kännetecknar just den släkten. Med andra ord, så har man nog ganska god koll på sin omgivning.

Fyra timmar rock&roll sliter på en "old timer" men inte värre än att undertecknad återuppstod på förmiddagen nästföljande dag d.v.s. idag och deltog i högmässan kl 11 i Lysyniemi. Sjungandes psalmer, visserligen med kraxande stämma efter gårdagens rockande, men munter och glad och i övrigt vid god vigör.

På onsdag i nästa vecka lämnar dotter, måg och barnbarn oss efter 3 veckors härligt umgänge i vårt hem på solsidan. Det kommer att bli tomt.... mycket tomt! Tvååriga tösen Esther som nu pratar på som den värsta "pratkvarn"....dock inte alltid så lätt att förstå....och som varje senkväll/ har lämnat sin sovplats för att krypa upp hos mormor och morfar. Storebror fyraårige Jackson som under dessa tre veckor blivit en "stor pojk" som gärna följer morfar på turerna med färjan Amalia eller med ATVn eller, utan alltför stor tvehågsenhet, deltar i våra dagliga aktiviteter. 

Nästa vecka är det nog också dags att börja spana hur hjortron mognaden tar sig och vilka myrar som kan komma ifråga att närmare ge sig ut på då den dagen kommer. Spännande att få skåda vad som kan väntas.

Ha det bra,

Lasse


 

Så här på söndagsmorgonen är det öde efter gårdagskvällens dansafton. Nu pågår slutfasen av att ta ned musikanläggningen. Todde E. och Christer E. på bild.

 

2/4 tidigare Zeros och 1/4 ursprungliga Shanes. Trötta men nöjda med gårdagkvällens spelning

På Solsidan inte så värst mycket nytt

13:e juli och vi är nu inne i mitten av sommarperioden med prunkande blomsters och en djupare och mer intensiv grönska. Bromsar, hästflugor och kryp, för mig okänt slag, gör oss sällskap närhelst vi vistas utomhus, vilket i dessa dagar av sol och värme är ett måste...oaktat mygg, bromsar o.d. Föresten, myggen har inte varit till nämnvärt besvär i år, bara något enstaka har jag förpassat till de sälla myggens jaktmarker. Lite oroväckande med tanke på hur den kommande hjortron säsongen blir.......utan mygg lär det bli skralt med bären. Fast, jag vet med bestämdhet att det finns människor som faktiskt föredrar lite mygg på bekostnad av hjortron tillgången.

Familjen Rosenberg har varit hos oss i snart två veckor och det är en sann glädje att få dela barnbarnens vardagliga vedermödor i glädje, tårar, stoj och stim! Givetvis gläds vi även åt att dotter och svärson delar vårt enkla käll.

En tornedalning skall bygga något varje sommar sägs det. För egen del så har jag påbörjat jobbet med att spika ihop en veranda vilket jag lovat barnbarnet Jackson att ha färdigt i god tid innan han åter vänder hemåt, mot Nacka/Finntorp. Har ca. 1 vecka på mig och det torde räcka. 

Förutom det så har jag även ett ofullbordat bastubygge i Maunu som skall fullbordas under hösten så jag fyller nog byggkvoten även i år.

Svåger Svante och jag tränar in låtar till lördagens spelning på Utmaningen i Lainio. Kul att stämma ihop någon timme varje kväll och jamma. Till spelningen så kommer vi vara förstärkta med Torde Eriksson på trummor, Lasse Björkenwall på gitarr och keyboard och Christer Einestrand på gitarr.

I mitten av denna vecka börjar "Lainio Happening" med allehanda trevliga aktiviteter under dagarna fem, bl.a. Lainiocupen i fotboll, kvarndag, pubafton, konststig och friluftsgudstjänst i Lypsyniemi. Det verkar dessutom bli hyfsat bra väder om man nu får tro SMHI så prognosen för ett stort deltagande ser gynnsam ut.

Under veckan som gick så fick jag min Enskilda firma registrerad av Boverket, efter mycket om och men gällande namnet. Men, nu finns den där med sigill och vattenstämpel. Jag jobbar med en hemsida som jag planerar att öppna i augusti och sen får vi se hur det går. Skoj är det!

Min roman som handlar om pojken Johan och som går under titeln "Pojken i bäcken" kommer troligtvis att finnas till försäljning redan i september. Upplagan inledningsvis är något begränsad så smartast och lite billigare är att förbeställa och köpa den direkt från förlaget (Ebes förlag som finns med som länk i bloggen). Föreställning......kanske lite som att köpa grisen i säcken kan vän av ordning tycka.....men jag tror inte någon behöver ångra sig. Boken kommer även att finnas till försäljning under boksigneringar som är planerade under hösten. Vill någon ha ytterligare information så ställer jag givetvis upp och berättar, det är bara att höra av sig.

I morgon skall jag tillsammans med svärsonen Alexander se till att den nytjärade träbåten kommer i älven. Ser fram mot stilla turer mha elmotor och lyssnades till vattnets kluckande när båten stillsamt tar sig fram......det går långsamt, men jag har all tid i världen.

Vi kanske ses på Utmaningen på lördag?

Lasse


 

 

Från vårt gig på Utmaningen för ett år sedan. I år förstärks vi med Todde på trummor och Christer på gitarr.  

Nytjärad och klar för Lainioälvens vatten 

Precis bara kommit igång

Vädret igen!

5:e juli anno 2015 och ännu ingen sommarvärme. +3 grader i arla morgonstunden och solen som inte går under horisonten så här års skall påbörja sin färd över solsidan.....fast det är ju tvärtom...men det det förra låter bättre, på något sätt. Nåväl, jag får hoppas att den kan hjälpa till med att höja tempen frampå dagen till 15 grader iaf....begär inte mer. 

Sommaren är kort och vi hade en dag med +20 grader så det kanske var årets sommar, tänker pessimisten i mig. Optimisten i mig ser däremot fram mot den vinterperiod som "snart" tar sin början och jag har förberett mig genom att gå igenom vinterutrustningen och har även tjärat pulka och skogsskidor....snart blir det åter åka av.....lika bra att inse att jag bor på en nära polär plats på vår jord och att den sk. sommaren bara varar en mycket kort period.....om jag tänker så har jag så att säga "tunnat mitt mindset" och blir inte alltför besviken när eventuella fagra förhoppningar om sol och bad kommer på skam.

Emellertid, jag vill gärna tro att jag har bott i ett mycket varmare klimat i mitt förra liv och det liv jag nu upplever i dessa kalla trakter bara är ett kort stopp på den evinnerliga resan jag är passagerare i?....Jag skall väl lära mig något även av detta, kan jag tänka i kylan som nu råder.

Ok, nog om denna veklagan så nu till kuligare saker; Familjen Rosenberg anlände  mitten av veckan och nu har vi full fart i vårt lilla käll med lek och skratt och muntra upptåg.....och givetvis en del gråt, inte mycket och det hör liksom till. Vi får förhoppningsvis rå om dom i ytterligare 3 veckor och aktiviteterna är givna såsom att  umgås, rasta och mata svåger Svantes hundar med hundgodis vilket är en ytterst viktig uppgift för tvååriga barnbarnet Esther som gillar hundarna. Hundarna är av rasen samojedspets och västsibirisk laika där den vita samojeden har en speciell plats i hennes hjärta. 

Storebror Jackson har fått smak för fiske. Han har ett eget metspö och tillsammans med fadern kommer dom att göra allt för att minska abborrbeståndet i sjöar och älv.....dom har redan dragit upp en Id och en abborre ur älven och tömt mjärden i en sjö på ett tjugotal fina abborrar. De mesta hamnar i Svantes rökeri. Nyrökt abborre på tunnbröd är himmelsk gott!

Själv känner jag det som att jag håller på att ladda upp. Inför vad kan man tänka? Jag kan inte riktigt precisera det. Många saker som tumlar runt i sinnet utan att jag fått styrsel på de tankemässiga irrgångarna. Mitt enskilda firma är inne för bearbetning och registrering på Bolagsverket och jag har sedan tidigare blivit beviljad för F-skatt. En "vingel version" av affärsplan är på plats och funderingarna just nu omfattas av aktiviteter såsom innehåll, presentations material och marknadsföring. Även en hemsida är under bearbetning och jag hoppas att öppna denna under augusti. Kul är det i alla fall...det där om det är vägen som är mödan lönt är nog så sant! 

Jo, jo säger frugan det må så vara men försök att göra något nyttigt för en gång skull  som att städa, diska, kratta gården, passa barnbarnen, duka fram frukost..."you name it!". Tur att jag ha henne, annars så skulle det nog bära käpprätt åt tjottaheiti!

Veckan som kommer kommer går bl.a  i träningens tecken. Ja inte fysisk motion i någon nämnvärd grad om nu någon trodde det. Nej, Svante och jag kommer att samköra och repa. låtar som vi skall ha till spelningen den 18/7 här i Lainio.

De övriga bandmedlemmarna i denna unika orkesterkonstellation dvs, Lasse B., Torde E. och Christer E., kommer att var för sig på sin kammare göra detsamma tills vi sammanstrålar den 17/7 i Lainio för den slutliga "putsningen" av låtarna. Arrangemanget läggs ut på webben i dag och bandet har fått namnet "Shaeros"...uppfunnet av Lasse Einestrand.

Hälsningar från Solsidan,

Lasse

   

 

En nåd att stilla bedja om är att denna vackra hjortronblomma och alla dess tusentals likar, får värme, lite regn och måttligt med vind för att ge oss en god skörd i slutet av månaden......men denna nåd torde, som vanligt, inte gå i uppfyllelse

 

Myrstacken blev alltför frestande för Nalle som brutalt nästan rensade detta "söta" skafferi.