Utsikt från norr

Våra två dagar i Maunu i början av veckan var fantastiska och det var med vemod vi lämnade stugan.

Vemodigt därför att vi definitivt tagit steget att sälja vår stuga med tillhörande tomt och övriga faciliteter. Vi är samtidigt övertygade om att den nya ägaren kommer att ta hand om allt och utveckla det på bästa sätt. Men visst känns det vemodigt, samtidigt som det var nödvändigt. Hade varit svårt att fortsätta underhålla denna pärla p.g.a allt vi jobbar med i Lainio plus den tid och engagemang vi nu även lägger ned på vårt nya boende på platån i Saltsjöbaden. 

Det blev t.ex.  ingen bastu i Maunu trots att detta byggprojekt hängt med i evinnerlig tid.....Kommer kanske att gå till historien som; "Lasses ofullbordade"....bland en massa annat ofullbordat som jag, övertygad om min kapacitet, entusiastiskt planerat och i vissa stunder halvfärdigt genomfört. Nåväl jag sörjer väl inte så värst över det....... "bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge" som VvH diktade, vilket jag gärna vill ta till mig i stunder av svårmod över brustna strängar. 

Fast, Maunu stugan var definitivt ingen brusten sträng och vi släpper givetvis inte kontakterna med alla vänner som vi har i byn.....det kanske t.o.m blir fler besök i byn än som hitintills varit eftersom vi hädanefter slipper åtgärda något ännu ofullbordat.

Kommande vecka känns på något sätt redan fulltecknad med uppgifter som jag som obotlig tidsoptimist planerat, nästan i detalj. Björkar skall köras hem från skogen, fönsterbågar skall målas, släpvagnen skall repas, gräset skall klippas, fönsterbågar målas, bilen skall servas, aktiviteterna i min enskilda firma måste detaljers.......jo,jo jag vet....mycket kommer att gå upp i rök!? 

Men än återstår morgondagen innan denna vecka läggs till handlingarna. Och i morgon, på lunch hemma hos oss, kommer vi att åter få träffa det musicerande paret Johannes&Jeanett som vi lärde känna förra sommaren. Johannes rötter på faderns sidan är från Lainio och de kommer att spendera sin semester i fädernesstugan på vår tysta och solbelysta sida i byn, innan konsert och övrig spelverksamhet åter drar igång.

Sättningen av min bok har påbörjats och tryckningen lär komma igång inom kort. Jag har ägnat en del av min tid att planera (där kom det igen) och förbereda det kommande boksläppet, t.ex boksignerande och information på bibliotek om tillkomsten av romanen. F.ö går jag omkring som en "äggsjuk höna" i väntan på att se hur det slutliga verket kommer att ta sig ut......och givetvis att därefter få hålla boken i min hand.

På fredag i nästa vecka har vi den, sedan många år, återkommande surströmmingsmiddagen. Vi är 4-5 familjer som träffas för att inmundiga dessa läckerheter (ja, själv nöjer jag mig med 1-2 färdiga filéer....medan flera av vännerna tuggar i sig betydligt mer än så). Surströmmingarna i all ära men det är gemenskapen, historierna och de många skratten som gör det hela så trevligt. 

Denna trevna samvaro brukar pågå till midnatt och morgonen därpå tar vi plats i bilen för att bege oss till platån för att under två veckor få umgås med familjen Rosenberg och dagligdags träffa och leka med barnbarnen Jackson och Esther.

Ha det bra,

Lasse

Vi har haft 2 härliga dagar i vår stuga i Maunu. Lite röjningsarbeten på tomten men för övrigt bara slappat vilket även inkluderade en båtutflykt nedströms Könkemäälven med goda vännen Gustav Närvä. Under färden berättade Gustav hur livet förr i tiden betedde sig längs denna mäktiga och fiskrika älv. Mycket intressant och stor behållning för mig som under natten i drömmen återupplevde händelserna från förr.
Tänk vad lyckligt lottad jag är som får uppleva allt detta!
 

 

Så var vi då äntligen i Maunu. Det tog tid, vi har planerat i nästan ett års tid att spendera ett par dagar i vår stuga i denna vackra by som ligger i änden av Sveriges nordligaste allmänna väg. Nu är vi så äntligen på plats och Maunu hälsar oss med solsken och värme vilket enligt prognos lär hålla i sig de närmaste dagarna.

I stugan skall vi slappa i dagarna två..:.viss röjning på tomten men för övrigt bara ta det lugnt. Känns bra efter ganska mycket arbete i vedskogen och med ved för övrigt under veckan. 

Vi är även i hamn med korrekturarbetet av min roman 'Pojken i bäcken' och Eva-Karin på Ebes förlag tar nu itu med sättningen. Allt pekar mot en utgivning i september. Skall bli fantastiskt roligt att få hålla ett ex av boken i sin hand efter 2,5 års skapande.....inte på heltid givetvis men jag har l levt med historien hela tiden. Skönt blir det även för frugan som nu förhoppningsvis kan få en något mer i hemarbetena engagerad äkta hälft.....iaf tills nästa skrivprojekt tar vid.

Ha det bra 

Lasse

Trolskt ligger morgondimman över vår skogsbilväg

Grillplatsen i Maunu kommer till användning i sådana här fina dagar.

En hel del kan jag klara på egen hand, eller kanske jag hellre skall säga en del. Nåväl, jag försöker alltid att själv göra det som skall göras och jag griper mig ann uppgiften, med stor tilltro till min egen förmåga. Efter att ha stångat min panna blodig under loppets gång så börjar ett svagt tvivel ta plats i min frusterade hjärna...jag kanske inte fixar detta trotts allt? Jag kanske gör fel? Jag kanske inte har rätt grejor? Jag kanske borde ha läst instruktionen?....det är fortfarande en massa "kanske" inblandad i min inre dialog. Men, nu är slutet nära och efter ytterligare några fruktlösa försök att fixa; "vad de nu än månde vara", så ger jag upp och känner mig besegrad. Nästa steg är att göra en snabb inventering av de vänner jag har och deras respektive kvalifikationer för att se vem/vilka som jag bör kontakta för att få hjälp. 

Jag borde ju lära mig något av detta men jag är tyvärr oförbätterlig. Jag kämpar på likt en Don Quijote. Ibland går det bra, det skall medges, men mitt högmod spelar mig ofta ett spratt vilket leder till att problemet under mina försök att lösa det har blivit många magnituder större än det ursprungligen var.

Nåväl, tur är att jag omger mig med vänner som ställer upp och hjälper mig. Ta t.ex min släpvagn. Jag äger ett gammalt Tranemo släp som jag har haft stor nytta av under årens lopp. Släp är givetvis ett måste för oss som bor i förskingringen. Om man nu betraktar bildkollaget nedan så kan man ställa sig frågan var skönheten finns i denna "fula" släpvagn. 

Jo, själva släpet fick jag köpa för en spottstyver...tack till goda vännen Lucia. Uppkörningsrampen har jag fått av grannen Georg J., fastsvetsningen av densamma av grannen Henry P. och sist men inte minst, fettkoppen (den gröna på hjulet). Den tidigare hade jag tappat och en ny svarvades snabbt till igår av grannen Thomas S (gick inte att få tag på fettkoppar till ett så gammalt släp och utan dessa så så skadas lagret)

Det "enda" som nu återstår är att få tag på en bromstrumma som efter ett hjulhaveri (p.g.a min förskyllan så klart) blivit något demolerad och jag är tacksam för alla tips om var jag kan finna en dylik. Hurusom helst, skulle inte det gå, så har ovan nämnde Thomas lovat att fixa det på annat sätt.

Tänker på "Den Gyllene Regeln" - Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem- Och nog felar jag stundtals genom att kräva mer än jag ger. Det finns utrymme för förbättringar och jag försöker efter bästa förstånd att jobba på det.....och som sagt, utan vänner skulle livet vara torftigare så det gäller för mig att fortsättningsvis vårda vänskapen....för det är ingen självklarhet, jag måste bidra!

Blir ingen Platåresa nästa vecka men väl fortsatt skogsarbete hemmavid.

Ha det bra för det har jag nu när sommaren äntligen kommit till solsidan i den vackra byn Lainio.

Lasse

Såg igår följande ekipage i Alapääniva. Kul att se att det fortfarande finns intresse för en utflykt på vattnet till Kurkio.

Åter i vedskogen, men denna gång betydligt lättare än vedarbetet under den gångna vårvintern. Fick av vännen Birger, som just nu röjer i sin skog, erbjudandet att ta all björk han fäller och som jag anser vara värt att elda med. Sagt och gjort, iväg till skogs och hitintills har jag kvistat och dragit ihop ett antal björkhögar. Allt som allt ca. 2,5 kubik. Idag blev jag dessutom uppvaktad med kaffe och smörgås av frugan som cyklade de 5 km som krävdes för att ta sig till mig......dessutom, medan jag fortsatte att kvista plockade hon 4 kg hjortron på en närliggande myr....inte illa i dessa dagar.