Utsikt från norr

Söndag den 9:e augusti och för många sista dagen på årets semesterledighet. Själv kommer jag ihåg att det var med visst vemod vi den sista söndagen av semestern lämnade stugan för att återvända till  lägenheten i centralorten och ladda upp inför de kommande 47 veckorna av idogt arbete. Ja, kanske inte riktigt 47 veckor det försvinner ju ledigheter för jul&nyår, påsk och en och annan klämdag och kompledighet då och då, så mer troligt var väl att min faktiska arbetstid uppgick till ca 42 veckor  eller ca 1 680 timmar, som det gällde att använda på ett så bra sätt som möjligt inkluderande fikapauser och allehanda snack med kollegor. Mycket tid gick åt till att "jaga runt" för att hinna ifatt.....Vadå kan spörjas? Det var många gånger jag blev frågeställaren svaret skyldig... ..grovt generaliserat så var det nog så att jag aldrig egentligen hann ifatt det jag jagar efter utan ju mer jag rusar runt desto längre ifrån det "hägrande målet" kom jag. Klokt vore nog att hellre ha stannat upp och invänta och bara låta saker och ting komma till mig.....fast jag hade tyvärr inte tålamod utan ville hellre styra och ställa och påverka händelseförloppet, vad det nu än månde vara.....inte alltid befrämjande för vare sig verksamhet eller mig själv.

Med tanke på detta irrande hit och dit och försök att få tusen blommor att blomma så kan man ju tycka att jag nu som "friherre" har all tid i värden att bara vara, ta det lugnt och göra precis det jag själv vill....när jag vill det.... men sanningen är den att jag tycker mig inte ha tid att göra just ingenting eller sånt som bara är befrämjande för min själsligt mentala danande.....och egentligen kanske det inte är något fel med detta förhållningssätt. Jag är nog en person som alltid behöver ha något att göra och jag kanske inte skall oroa mig så värst. Sen finns det givetvis mycket jag fortfarande måste lära mig för att få nödvändig balans i mina göranden och låtanden. Inte minst att vakta min tunga så att jag inte medvetet eller omedvetet kränker någon person jag samtalar med. Jag har svårt ibland att skilja på sak&person med den innebörden att jag i efterhand har samvetskval. Jag försöker alltid att komma tillbaka till personen som blivit utsatt för min bryskhet och be om förlåtelse/ursäkt för mitt beteende men visst vore det bra om jag en gång för alla kunde lära mig något av misstaget. Skärp dig säger frugan, tänk efter innan du snackar vakta din tunga lika väl som de fotsteg du tar, så enkel är det. Punkt!

Nu är årets hjortronskörd bärgad efter många slitsamma timmar på blötmyrarna runt om i tystnaden. Det blev 10 kilo och med det är vi nöjda. Nu återstår blåbär och lingon att plocka innan vi lägger bärhinkar och plockare på hyllan. Vi får se hur bären utvecklas.....ser inte riktigt bra ut på blåbärssidan men vi kanske ha varit på fel marker. Bärplockning är en verksamhet som härikring tas på yttersta allvar och är höljd med stort hemlighetsmakeri. Man slår nogsamt vakt om sina "smultronställen" och uttalar sig alltid i svepande formuleringar på frågor rörande var och hur mycket man har plockat.......egentligen är det ganska meningslöst att överhuvudtaget ställa sådana frågor för man får aldrig några trovärdiga svar men det är som med vädret, d.v.s ett kärt samtalsämne, så man fortsätter att fråga och diskutera.

Om en vecka så åker jag till Platån i Saltsjöbaden för att under dagarna fem skriva och administrera mig själv.....vilken lyx kan tyckas. Tja är man "friherre" så är man....och som grädde på moset får jag dagligen umgås med familjen Rosenberg och barnbarnen Jackson och Esther....det ni, slår det mesta!

Vi hörs,

Lasse

Hjortron är det vackraste och godaste bär som finns, tycker jag. 

Visst ser det gott ut?

Vi är priviligierade som får bo på denna vackra plats på solsidan i Lainio by. Bilden är från gårdagskvällens solnedgång med skrivarstugan i förgrunden och den brusande forsen i Alapäniva strax nedanför.

Karaktäristiskt för hjortronplockning:
* Varmt&svettigt
* Mygg
*Knott
*Svidon
* Blött
*Björnfrossa
Men himmelskt gott så man står ut med alla olägenheter så fr.o.m torsdag och resten av veckan så är det myrlandet som gäller.
 

 

2:a augusti, regn och rusk som en förvarning om att hösten är i antågande. Fast å den andra sidan har det varit ganska så mycket regn&rusk under hela juli så det kanske aldrig har varit någon sommar på mina breddgrader? Någon person i min umgängeskrets sa med anledning av min klagan: "Vädret är alltid OK bara man klär sig efter rådande omständigheter".

Varför rubriceringen frustration? Jo, i början av denna vecka satte min redaktör Eva-Karin igång med redigeringsarbetet av mitt manus om "Pojken i Bäcken". Hon skickade mig vissa förändringar i de fyra första kapitlen som hon ansåg att jag borde ta till mig, givetvis upp till mig att bestämma, som hon vänligt uttryckte det. Vi jobbar i Word, och jag har sedan i maj implementerat microsoft office paket på min Mac för att ha tillgång till detta ordbehandlingsverktyg (har jobbat i word de senaste årtiondena så jag kan nog säga att jag är välbekant med programmet). 

Eva-Karins förslag accepterade jag med ytterligare några tillägg men här uppstod då problemet med Word som blev upphovet till min under veckan stigande frustration över, inte bara en trilskande programvara, utan missnöjet tog över förnuftets centralkontroll och jag kom att i mitt sinne ondgöra mig över mycket annat såsom, vädret, maten, bygget av verandan och en del annat som inte hade det minsta att göra med min ordbehandlare och mitt uppdrag med den redigerade texten.

Ordbehandlaren vägrade att föra in mina förändringar till texten....(kanske ganska klokt kan tyckas)......och la efter en hel del försök från min sida helt sonika av! Tack och adjö m.a.o! Nu steg temperaturen några ytterligare grader och nu var kloka råd dyra och den jag frågade efter råd var förstås mig själv...vem annars?(återigen min självupptagenhet...vet bäst, kan själv)

Sagt och gjort, jag kopplade upp min gamla PC som har många år på nacken och att jobba med den går lika trögt som att ro i tjära...det krävs en ängels tålamod så det enda positiva jag så här i efterhand kan se är att min Gud återigen ville utsätta mig för denna karaktärsdanande prövning....fast det såg jag ju givetvis inte när jag var mitt uppe i det.

Fick iaf iväg meddelandet till Eva-Karin och tog därefter kontakt med microsoft support för så här kan jag ju inte ha det med tanke på det fortsatta arbetet med manuset.

Fick spendera dryga två timma i supportkön. Ringde från min mobil och min väntan i kön bröts vid några tillfällen så det var bara att återigen ringa upp. Mobiltäckningen har tyvärr varit usel under veckan...även Telia har haft stora problem....vilket ytterligare spädde på min frustration. Nåväl,  äntligen en människa av kött och blod att tala med isf den enformiga röst som med en minuts mellanrum beklagade att de inte kunde svara fortare och försäkrade samtidigt att jag är en mycket viktig kund för microsoft! Efter att ha hört detta ett par hundra ggr så blev jag ganska less. Nåväl till slut kom jag alltså fram och under de ca. tio minuter som samtalet tog så fick jag förklarat för mig att det enda som gällde var en nyinstallation av officepaketet. Personen i andra änden förklarade för mig hur jag skulle bära mig åt och skickade samtidigt en länk som jag skulle följa för att allt skulle bli rätt.

Fint, tänkte jag och tog mig uppgiften ann med stor iver. Men, återigen var makterna emot mig nu p.g.a. ett otroligt långsamt Net1 nät....låg på ca. 0,1-0,2 Mbit/s och med tanke på att officepaketet var 2,1 Gbyte så skulle det hela ta lång tid att fullborda. Startade nedläsningen av paketet och allt såg ut att gå bra men efter 10 timmar stannade nedladdningen av någon för mig outgrundlig anledning och allt gick förlorat...hade hunnit med ungefär hälften. Ny kontakt med support och ny väntan i telefonkön i dryga timmen och nytt försök som kraschade efter 14 timmar. På't igen;  telefonkö, kontakt och omtag som även det misslyckades. Att jag hade en slö förbindelse var en förklaring men vad kunde jag göra för eget fel, tänkte jag under en kort stund av eftertanke. Kom på att jag kanske slarvat med att rensa ut allt som hade med officepaketet att göra inför varje ny nedladdning....kanske hade jag "genat"....jo, med tanke på att jag i korta stunder av insikt känner mig själv så var det nog så.

Igår kväll grep jag mig åter ann uppgiften. Rensade bort allt som bara andades microsoft från datorn och startade en ny nedladdning som i natt ca 01.15 blev klar. Allt fanns nu där och fungerade utmärkt! Vilken lättnad för min frustrerade själ...det var som en stor och tung börda fallit från mina axlar.

Men, så här i eftertankens kranka blekhet, visst är det vansinnigt att uppröras så till den milda grad av ett så "litet" problem som detta trots allt är. Vilka proportioner jag låter det få ta och framförallt med tanke på att felet egentligen var mitt. Om jag bara från början mer noggrant följt support personernas anvisningar så hade det ju funkat, även om förbindelsen var slö.

Har några kloka personer i min bekantskapskrets och en av dem, John, uttryckte vid något tillfälle, när vi samtalade om livet besvärligheter, följande: "When everythings fails...follow direktions" dvs när allt felar, följ instruktionen. Klokt sagt! 

Som ovan sagts så har den gångna veckan präglats av mina försök att få igång ordbehandlaren vilket ju med viss möda lyckats så nu kan jag ta mig ann alla ytterligare förslag och kommentarer som Eva-Karin fortsättningsvis skickar mig. Ser med tillförsikt fram mot ett genomgången och väl "tvättat" manus under månaden och givetvis mot tryckning och utgivning under september. Vill även på förhand tacka alla er som förhandsbeställt boken via förlaget eller förhandsbeställt via mig.

Slutligen, Jag är klar med verandan.....jag skall bara (som Alfons Åbergs pappa brukar säga)...bättra på målningen. Men det blir först när det blir torrväder......vilket det någon gång i framtiden bör bli.

Ha det så bra.

Lasse

Inte så illa om jag får säga det själv.....ser att solen lyser...måste var ett ytterst sällsynt tillfälle. Verandan är beställd av barnbarnet Jackson och han anser sig nu "äga" densamma......givetvis får lillasyster Esther vara på verandan efter storebrors självrådiga prövning.