Utsikt från norr

Jag är inte perfekt! Nu har jag sagt det och jag vet att med det nya sätt att kommunicera så når detta ut till många, och jag kan inte med "hedern" i behåll ta tillbaka ett sådant "Statement".  Nej, det är bara att erkänna, jag är inte perfekt....även om jag tidigare har trott så. Fast, de flesta vet nog redan det så jag slår säkert in öppna dörrar.

Men, jag måste för mig själv ganska ofta stiga ned från den tron jag mentalt har byggt upp, varifrån jag skådat och bedömt min omgivning. Allt kretsar inte bara runt mig. Jag måste inse att jordaxeln går inte genom mig och att jag inte är medelpunkten.

Att ta hänsyn till andra människors åsikter och insikter, att finna mig i att vara en kugge i ett större maskineri, att vara en god medmänniska, att våga visa mina fel och brister, att erkänna när jag har fel och att sträva efter att varje ny dag skall jag göra något gott för någon är en insikt att stilla bedja om.

Inte alltid så lätt kan man tänka. Inte alla dagar där jag själv bidragit med något gott, men jag kan ha en strävan att jag varje dag skall bli bättre på något....bättre att lyssna på vad hustrun har att säga, bättre granne, mer hjälpsam, säga något vänlig till någon, göra något gott åt någon utan att basunera ut det över FB för att visa min "godhet"....vilket ju snarare är min "självupptagenhet" som visar sig i all sin glans. Det händer titt som tätt att jag visar upp mig på detta sätt....men jag jobbar oförtrutet på det.

Givetvis, vissa dagar vid kvällningen, när just den dagen skall summeras så blev inget speciellt gott gjort! Men, jag brukar trösta mig med att jag vid dagens början hade goda intentioner, och i morgon är en ny dag så det är bara att försöka igen.

Under helgen har vi avvecklat stuga och tomt i Maunu. Allt är nu sålt och vi är till fullo övertygade om att familjen som nu tar över kommer att vårda och utveckla hus och tomt. Det var med stort vemod vi under helgen packade våra personliga saker i bil och släpvagn. Vi har upplevt många trevliga och minnesvärda stunder i samvaron med goda vänner vilket är fina minnen att ha med sig när kylan och mörkret nu börjar göra sig påminda. Vi är samtidigt välkomna att fortsättningsvis hälsa på i Maunu. Gustav Närvä har lovat oss att inkvartering alltid kommer finnas.

I veckan som kommer blir det åter lite björkkvistning i Birgers skogsskifte. Även så skall vi fälla några stora granar på tomten. Jag får hjälp av Torsten Strandelin som med traktor skall vara mig behjälplig att säkert få ned träden, samt bryta upp rotverken.

Ser även fram mot fredag em då jag får möjlighet att över en fika få träffa syskonbarnen Elisabeth och Inger.

Frugan jobbar hela veckan så det blir alternativt, sardiner och ägg, falukorv och ägg eller varmkorv och ägg till lunch varje dag! Gourmé mat m.a.o!

Lasse 

 Snart "brinner" Aspen

 Packning av släpet i Maunu

 Sista måltiden för oss vid denna grillplats vid Maunu stugan

Det var med vemod vi lämnade denna fantastiska plats

Vi återvände till tystnaden, från det "hektiska" livet på platån, i måndags em. Efter 130 mils körande med övernattning i Skellefteå och besök hos goda vännen Lucia i hennes stuga i Sinksundet så är det skönt att åter få ta itu med mer fysiska aktiviteter. Visserligen motionerade vi regelbundet under tiden på platån, men det är inte riktigt samma sak. I tystnaden är vi ute större delen av dagen med allehanda göromål. Den enda smolken i glädjebägaren under vår resa norrut var min hastighetsöverträdelse i Morjärv. 

Uppmärksammade inte 50 km begränsningen så jag for fram i dryga 70....Blink från kameran och där lär jag fastna i all min glans....inte kul och konsekvensen lär bli en saftig bot....fast körkortet ryker om nu min hastighetsöverträdelse är mer än 30 km/tim....tror inte det, men jag får se. Vad kan jag nu åter lära av det? Jo, att köra bil kräver att jag är uppmärksam och efterlever de som står på vägskyltarna....och inte låter nog så trevliga diskussioner med min bättre hälft förleda min uppmärksamhet. 

Förr kunde jag hålla ett flertal saker i gång utan att förlora uppmärksamhet på varje enskild sak, men idag så blir det problem om fler saker än en propsar på min uppmärksamhet....det lär ha med åldern att göra så det är något jag måste ta i beaktande när jag fortsättningsvis har passagerare med i bilen....lär väl bli en "tråkmåns" men hellre det än att vara en trafikfara!

För övrigt så har veckan framflutit på ett bra sätt. All ved är nu hemkörd och staplade i väntan på nästa vår då sågning, klyvning och torkning tar vid. Att jobba med ved är en gudabenådad syssla för mig. Skänker mig ett mentalt välbehag som endast att diska för hand kan nå upp till.....jo, det är sant. Vedjobb och diskning är snarlika. Jag kan inte tänka på något annat än det jag just då gör....uppmärksamheten är 100% fokus på aktiviteten och tanken har tagit paus. Ni som kanske har diskmaskiner....stäng av i en vecka eller så och börja handdiska....ni kommer att bli överraskade över den positiva effekt detta medför. Goda råd är dyra, säger man, men det här är gratis...Pröva!

Boklanseringen går vidare. En press-release finns ute och signering kommer att ske hos ett antal bohandlare i länet. Just nu så går jag i "väntans tider" d.v.s är ju nyfiken på att se hur det tryckta verket tar sig ut. Jag får bida min tid tills böckerna är hos förlaget i Lidköping, vilket lär vara runt 6/10 om allt går som planerat....fast jag är välbekant med "Murphy's law...dvs - anything that can go wrong, will go wrong"...håller tummarna för att det inte skall inträffa denna gång.

Nu skall vi strax packa ihop och ge oss iväg över helgen till Maunu, denna pärla bland pärlor.

Vi hörs...och kanske ses, vem vet?

Lasse

 Varde ljus. Soluppgång över en mörk skog.

 ATVn har åter varit mig behjälplig på ett bra sätt

Skänker ett stort tack till Birger Eriksson som lät mig ta hand om de björkar han röjde i sitt skifte. Nu är allt hemma och det blev drygt 5,5 kubik att såga och torka nästa vår/försommar.

Så var vi då på resa hem till stillheten och tystnaden på solsidan i Lainio. Lämnade platån kl 06 i morse och efter en del vindlande i Sorsele och Lycksele så är vi nu på Aurum hotell i Skellefteå. Efter en förhoppningsvis god natts sömn så fortsätter färden i arla morgonstund i morgon.
 
Väl värt att notera från dagens färdliga äventyr var vårt kaffe och shoppingstopp på Birsta köpcenter i Sundsvall. Där hittade jag bl.a. en videokamera som skall gå att kontrollera från min Iphone....Listigt tänkte jag som länge har tänkt att rikta upp en dylik tingest mot mitt automatsäkringsskåp i Lainio hemmet. Allt i syfte att kunna se om någon grupp löst ur....framförallt den grupp där frys och kylskåp hör hemma. Jättebra tänkte jag och säljaren såg tydligt att här vankas försäljning, signalen som mitt ansiktsuttryck utstrålade var för honom en klar "säljsignal". Jag köpte alltså.
 
Väl tillbaka bakom ratten i bilen hann verkligheten ikapp mig.....hur skall jag kolla detta; stundligen?, en gång om dan?, en gång i veckan?, slumpmässigt då och då?....eller vad? Så var jag återigen där. Jag har köpt en pryl jag inte riktigt vet hur jag skall hantera. Har hänt många, många gånger och jag verkar aldrig lära mig. Fast, med tiden har jag börjat att ta det som en utmaning.
 
Jag måste alltså få nytta av den på ett eller annat sätt för att försvara detta inköp för min CFO, dvs frugan......och det är inte lätt så jag övar samtidigt i min argumentationsförmåga. Jag får se hur det går, skall iaf koppla upp kameran, ansluta till mitt hemmanät och testa hur det hela tar sig ut.
Tänker att; Om jag nu sitter på platån och ser att automatsäkringen för kyl/frys har löst ut,,,,vad gör jag sen....130 mil därifrån?....Ingen är ju hemma,,,,,och svåger Svante som är närmaste granne kanske är bortrest? Jag kanske kan utöka övervakningsuppgiften....?? Jag får sova på saken.
 
Det finns något köpmässigt ödesmättat över ett köpcentra. Det är stort och svårt att hitta fram i. Dessutom är orienteringstavlorna svårtydbara, man hamnar lätt i panik och hittar med svårighet ut. Suggestiv musik kombinerat med en svalkande luftkonditionerad luft bidrar på ett utstuderat skickligt sätt till att man, som i trams, köper något man inte riktigt är medveten om.....Låter det som ett försvarstal som kan hålla när jag står inför skranklet? ....Nej jag tror nog inte det men jag kan alltid börja där och spinna vidare efterhand.
 
I USA har man sedan år tillbaka myntat begreppet "Mall Walk". Människor använder köpcentrat som motionsanläggning. Ett Mall är enormt stort och i flera plan så går man i alla korridorer så blir det någon kilometer eller så. Luftkonditionering plus hög grad av övervakning gör att människor känner sig betydligt mer trygga att motionera inomhus i denna trygga, om än stela, miljö.
I stället för ute i "verkligheten"....Vart är vi på väg? Snart är vi väl själva där.
 
Sov gott,
 
Lasse

Det närmar sig slutet på denna vistelse på platån. I morgon bär det av norrut mot solsidan i Lainio för att tanka tystnad i några veckor innan det åter är dags för platån. Avslutade även i morse 5 km motionerandet för denna gång. Det blev 10 tillfällen a 5 km per tillfälle under de 2 veckor vi varit här, alltså totalt 5 mil. Kör ganska ofta med stavar, även då jag joggar, med inbyggt 10kg tryck vilket ökar pulsen ordentligt....kommer upp i 140 (vid joggning och motlut är jag uppe i 165) mot normalt 110 vid rask promenad. Kan verkligen rekommenderas. Började denna stav exercis för dryga 10 år sedan och fick då ibland glada kommentarer från människor: "Det ser tungt ut, vad har du vallat med?", "Är det bakhalt?" o.d.
I em. skall jag lyssna på Per Schlingmann som på Saltsjöbadens bibliotek ska berätta om sin senaste bok, därefter packning, umgänge med familjen Rosenberg och lek med barnbarnen Jackson och Esther vilket även inkluderar "Essie Watch" under ett par timmar då frugan och dotter lunchar i Nyckelviken.

Gröna Lund ett återseende

I går var det så dags för ett besök på nöjesfältet tillsammans med 4-årige Jackson. Han hade sett fram mot att få åka i karuseller, äta glass, hampis och sockervadd....inte så värst nyttigt men gott och jag hade lovat att han skulle fritt få välja vad han ville åka och äta, inom rimliga gränser förstås, och det blev ju inte så våldsamma åkattraktioner för morfar&mormor (vi var ju tvungna att åka med). Jackson höll sig till: Nyckelpiga, Tåget, Lilla pariserhjulet och de flygande elefanterna. För dit resan likväl som återfärden använde vi oss av SL-Sjövägen, dvs Nacka strand ToR Allmänna gränd, vilket även var kul för unge Jackson.

Rubriceringen på återseende syftar även på en spelning jag tillsammans med grabbarna i rock bandet "The Zeros" hade på "Jump-In" på Grönan för ca 48 år sedan. Vi hade vunnit en pop-bands tävling och första pris var bl.a. spelning på Jump-In! Häftigt värre för oss lantisar för höga nord som knappt varit längre söderut än Gällivare. Nåväl, efter en äventyrlig resa i en gammal Pontiac, som jag inte ska gå in på här, så anlände vi till nöjesfältet. Vi skulle dela på spelandet med en grupp från Finland som gick under namnet "Ero Jussi and the Boys". Vi delade även samma loge och vid ett tillfälle när det var vår tur att ställa in vår instrumentering och göra sound-check så meddelar vår basist som uppehållit sig i logen att : "Det är synd om våra Finska vänner"...."Varför det?" frågade vi nyfiket....basisten lägger pannan i djupa veck och säger med en bekymrad min "Dom har sockersjuka hela gänget...dom sticker in sprutor i sina ben". 

Häpp! Så mycket visste vi om den stora världen. Nu vet vi betydligt mycket mer. Hoppas att ni gör likaledes.

Lasse