Efter dryga 135 mils körning är vi åter på platån. Lämnade tystnaden på solsidan i arla gryningen i går. Vi valde inte raka spåret utan for i kringeli-krokar från Skellefteå till Lycksele och Sollefteå innan vi åter tog riktning på E4:an och övernattningen i glada Huddik....105 mil. Förmiddagens 30 mil till slutdestinationen var en barnlek i jämförelse med gårdagen.
Är bilkörandet enformigt och tråkigt måhända? Nix, vi har fördelat uppgifterna på ett bra sätt. Jag kör och Irene dirigerar, bromsar och gör mig uppmärksam på alla bildårar som kör om oss....kloka ord som jag kanske inte alltid tar till mig.
Mer som gör bilåkandet "lustfyllt", Vi tar god tid på oss vi dylika resor. Pauser för bensträckare, fika och inmundigande av medhavd kost. Bilkörning medför även en hel del diskuterande om stort och smått, lyssnade till bra musik (Duon Jean&Jon; 11 fantastiska spår av denna fiolspelande duo), någon bra talbok är också befrämjande för åkandet (Favoriter här är Tomas Sjödin, Torgny Lindgren och Håkan Nesser).
Jag skall inte säga att bilkörandet är en meditativ upplevelse för mig för det kan missförstås. Man skall givetvis inte meditera när man kör, det är inte det jag menar men mer att se landskapet, i alla dess skepnader, passera och låta tanken ta paus och bara se och vara uppmärksam på det som trafikmässigt händer......på något sätt renar det tanken och liknar det som sker i mig när jag hemmavid sitter på brotrappan och ser ut över älven....har jag tålamod att bara sitta still, trots mygg och knott, och bara se så infinner sig en inre ro som en lisa för en trött själ........det händer inte alltid, men vid tillfällen då det inte går så bra beror detta uteslutande på att mitt tålamod brister.
En annan sak jag ganska ofta funderat över är mitt förhållningssätt till det jag vardagsvis upplever. Hur jag upplever nuet, vad som grämer mig i gårdagens sken och hur jag förhåller mig till framtiden.
I mitt skrivande av boken "Pojken i bäcken" så återkom jag ofta till upplevelser i det förflutna. I början ganska oklara och diffusa men under skrivprocessens gång klarnade det mer och mer. Ibland framstod dessa minnen som skrämmande för mig. Jag hade ju försökt tränga undan dem så långt jag kunnat i minnenas alle och jag hade gjort vissa försök att redan tidigare skriva av mig detta.....har ett tjugotal dagböcker som upptar mycket gammalt groll och avböner. Men, minnena är som de är....trodde att jag tidigare försonats med min gårdag men bokskrivandet tog mig tillbaka till händelser och situationer från förr som kändes jobbiga att åter möta. Givetvis hjälpte det mig att skriva. Att se saker i svart på vitt gör ont men det är samtidigt befrämjande för mitt förhållningssätt i nuet och vad min framtidssyn bör präglas av. Så här var det, det här hände mig och så här är det nu och framtiden har jag inga som helst löften om så gör det bästa möjliga av dagen idag!
Nu är klockan strax halv tio på kvällen och vi sitter i vår lägenhet på platån och ser på TV det fruktansvärda som händer med de flyktingar som desperat flyr Syrien. Halva befolkningen är på flykt, vad är det som sker? Vad är det för brutal livssyn som fostrat sådana som Al Assad och medlemmarna i IS och för oss själva vad har de av oss för människosyn som vill vägra flyktingarna tillträde till vårt land? Givetvis så måste hela flyktingfrågan lösas och den långsiktiga lösningen är att få slut på krigen men nu lider människor på flykt och de måste få en trygg plats att komma till. Handling och åter handling och jag måste bidraga med det jag kan.....och det finns mycket jag borde kunna bidraga med.....bara att tänka tanken hur jag själv skulle vilja bli behandlad är något att ta avstamp från mot ett konkret handlande.
Nu sover frugan och det är väl dags att åter börja räkna får.
Må väl och bidrag till flyktingstödet, monetärt och i annan handling.
Lasse
Att åter, med en kopp morgonkaffe i handen, få ta plats på verandan till vår lägenhet på platån är en höjdare som tryggar för en bra dag.
I
I boken "Pojken i bäcken" står Johan förundrad och ser upp på galjonsfigurerna på den vackra Kiruna kyrkan. De glänser som av guld tänker han
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS