Utsikt från norr

I eftermiddag påbörjas ett dygns 100% umgänge med barnbarnen Jackson&Esther. Vi håller på och planera och "ladda" upp med nödvändigheter likväl som med mut- och tröst (läs godis, glass och annat för både barnens och morfars trevnad). Alla ryms inte i vår säng så jag har köpt en uppblåsbar mackapär som lär vara bekväm...den är dessutom Twin-Size så jag kan breda ut mig. Småttingarna med mormor får kampera i vår säng.
Vi ser fram mot detta med tillförsikt!

Så här kommer det troligast att ta sig ut under TV-tittandet

Isläget på Lainio älv är fortfarande obefintligt och väderleksutsikterna den kommande vecka visar inte på något väderomslag mot det mer kyliga hållet. Vi vill ju så gärna att det bildas is så att vi kan åtminstone gåendes ta oss över älven till vårt hem på solsidan så det vore ju upplyftande för våra sinnen om kvicksilvret hemmavid kröp ned mot -15 grader...eller helst kallare, men det lär väl stanna vid en from förhoppning med tanke på väderutsikterna framöver och det går ju ingen som helst nöd på oss på platån. Bara avvakta och låta allt utvecklas enligt någon högre plan som inte vi kan göra något som helst åt.

Isläget som det såg ut, i det tidiga morgonljuset, i Alasuando för två veckor sedan.....bara en mycket tunn isskorpa närmast strand.

Att bli utsatt för prövningar lär ju vara karaktärsdanande vilket inte alltid är så lätt att ta till sig. Att jag varje dag på något sätt prövas...mitt tålamod, min syn på den verklighet jag lever i och inte minst mina handlingar.

Givetvis är mina handlingar en direkt följd av hur en händelse har påverkat mig och vad jag sen gör.... kanske ingenting i vissa fall eller kanske en del i andra? Jag kan handla praktiskt genom att hjälpa till där så behövs, skänka pengar vid insamlingar eller att vid andra tillfällen ge av mitt välstånd eller jag kan bilda opinion genom sociala medier, tidningar, möten och på många andra publika forum men även i trängre kretsar som t.ex. arbetsplatser.  Gällande allt detta har vi alla ett personligt ansvar.

Men, vissa av oss har faktiskt ett något större ansvar. Förutom tidningar så tänker jag närmast på personer med många följare på FB, Blogg och Twitter. Alla dessa personer har möjlighet att påverka på ett betydligt bredare sätt genom att människor följer deras görande och låtande. Därför vilar faktiskt ett större ansvar på dessa personer.

I samband med flyktingfrågan och alla de synpunkter som uttrycks i press och på sociala medier så har tonläget allt efterhand blivit högre och högre med allehanda krav på hårdare tag och att inte bereda plats i vårt gamla och fria och fjällhöga land. Har inte förstått vilka prövningar som vi egentligen blir utsatt för och som förorsakar denna girighet och klagan? Senast i mängden var en blogg jag läste av en känd media profil och tidigare reporter på SVT som i sin blogg tog upp händelserna i Limedsforsen i Dalarna dit en busslast med flyktingar anlänt och där en yngling fortfarande efter ett dygn vägrade lämna bussen med motivation att han hamnat ute i vildmarken och långt från affärer och andra för honom viktiga inrättningar. 

Bloggskriverskan beskrev detta lite sarkastiskt och avslutade med att hon blev förbannad över ynglingens krav. Hon blev tydligen utsatt för en prövning som var i strid med hennes uppfattning om gott uppförande och att ynglingen borde känna tacksamhet för att Sverige så välvilligt ställer upp! Hon funderade dessvärre inte över vad denna yngling upplevt under de senaste månaderna och vilken information han fått i samband med resan till Limedsforsen. Hennes blogg i detta fall lägger bara ytterligare bränsle på en mycket infekterad debatt.

Nej, mycket bättre var agerandet av de innevånare i Malung som i sina bilar erbjöd flyktingarna en tur runt i kommunen så att de med egna ögon fick se vad som fanns, vilket givetvis skapade trygghet. Kommunalrådet uttryckte även sin medkänsla med deras ovilja att inledningsvis protestera mot boendet. Han förstod att dessa människor inte hade fått någon som helst information om vad som väntade och med de traumatiska händelser de varit med om givetvis inte förstod vad som nu väntade. Därav deras rädsla.

De allra flesta är ju överens om att vi måste bli bättre på att ta hand om flyktingarna och att integrera dessa i samhället. Att "Samhället" må ha prövningar kan vi ju vara överens om, men att, som en del nu gör, uttrycka sin "vrede" och upprördhet över händelser som den i Limedsforsen leder på inget sätt till en bättre situation, framförallt inte för dem som är drabbade......,,vilket inte är vi redan välanpassade Svenskar! 

Mycket ryktesspridning i flyktingfrågan är också i gång och jag läste någonstans följande:

"När ett rykte träffar en klok persons öra så dör det"

Vi får hoppas att det finns många kloka personer!

Vi hörs,

Lasse

Det har kommit en del förfrågningar om vilka bokhandlare i Norrbotten som försäljer min bok. För er och övriga intresserade kan jag meddela att det alldeles nyss gick en bokleverans till Norrbotten med DHL så om ett par dagar finns romanen "Pojken i Bäcken" att inhandla på Akademibokhandeln i Piteå och i Luleå, på Älvsby Bokhandel och hos Hills Hörna i Pajala. Sen tidigare så kan den givetvis även köpas på Kiruna Bokhandel. Förutom hos dessa så går det även bra att köpa direkt från Ebes förlag eller Bokus.
 

Åter en vecka nästan till ända och än ingen is på Lainio älv.....enligt välunderrättade källor som jag tagit del av på FB. Nåväl, jag kanske är lite väl tidigt ute och det behövs ju bara några riktigt kalla nätter så lägger sig isen iaf i Alasuando. Så det är bara för oss här på platån att bida vår tid, och för den delen, det går ju heller ingen nöd på oss.

Just nu är det +10 och klarblå himmel och jag har nyss kommit hem från den dagliga stavgången där vissa sträckor går längs Baggensfjärden mot Grand Hotell i Saltsjöbaden. 5 Km i rask stavgång är härligt och att då och då byta ut stavgången mot jogging är också kul och ger en variation som jag upplever stimulerande. Emellertid, jag får ta det lite lugnt med tanke på att jag åter dragit på mig ett ljumskbråck....för 4:e gången. Ännu inte till något omedelbart besvär men lite mer försiktig med tunga lyft får jag vara. Lär iaf bli operation och jag skall på en undersökning i november inför en kommande operation.....därefter blir det lugna puckar ett bra tag....hur det nu skall gå med snöskottning o.d. får väl lösa sig på ett eller annat sätt. Kan iaf ägna en hel del tid åt skrivande utan att behöva känna "dåligt" samvete för att jag bara driver inomhus...."så något ont som inte har något gott med sig" eller var det tvärtom?

Veckan som snart är till ända har som vanligt bjudit på fina stunder. I onsdag träffade jag vännen och tidigare arbetskollegan Anna Malmqvist på stan. Vi fikade och samtalade om vad vi just nu gjorde. Alltid lika trevligt att träffas.

Tänk hur förunderligt det är med vänner, det kan gå lång tid mellan träffarna men när man möts igen så återupptar man samtalet som om det vore igår man senast träffades. Man behöver aldrig föreställa sig och en vän är någon som känner dina fel och brister och ändå tycker om dig. Man har säkert inte många vänner...kanske bara en handfull eller endast en....men oavsett, vänner måste jag givetvis vårda och inte bara påkalla deras uppmärksamhet när jag är i behov av deras stöd och hjälp.

Bokleveranserna till Älvsbyn, Luleå, Piteå och Pajala inför de kommande signeringarna i Norrbotten anlände också i veckan (Luleå gick direkt från förlaget). En hel del bestyr att packa om så att vardera bokaffär fick sin del av leveransen. Att jag dessutom inte har någon hemmaprinter på platån upplevde jag inledningsvis som ett oöverstigligt problem (måste själv skriva fraktsedlarna). Jag ondgjorde mig under en hel dag ock gnällde över min olycka och var på vippen att köpa en billig från Claes O. tills min bättre hälft bad mig sluta upp med min ve-klagan och gå till biblioteket som ligger nästgårds och skriva ut......"Skrivare finns givetvis där! Det borde väl alla begriper...t.o.m DU!"..sa hon med bestämd röst. Och, jo blidkad av hennes stränga uppsyn så lät jag förnuftet få råda och stegade dit. Det var hur lätt som helst och kostade bara 8 kronor. Vilken tur att jag har en sån fru!

Igår var den absoluta höjdardagen för veckan...det törs jag säga även om veckan inte är slut ännu. Vi fick nöjet att ta med flickebarnet Esther på ett besök till Skansen. Esther är vårt 2-åriga barnbarn och mycket förtjust i djur av alla de slag och så hon trivdes se och fascineras av  grisar, kor, getter, kattor, påfåglar, änder och ormar....hon t.o.m skänkte sin napp till kattorna....fast för säkerhetsskull hade hon ytterligare ett par reserver i jackfickan. Även resan till och från med Saltsjöbana och båt var ju ett äventyr för en 2-åring. Tänk vad glädjen hos ett lite barn kan ge och tänk vad lycklig jag är idag som får och kan uppleva det.

Visserligen en "stengris" i detta fall men likafullt en gris för Esther

Man blir hungrig av alla intryck

Slutligen av händelserna under gångna dagar så har jag även avtalat med Saltsjöbadens bokhandel om att signera hos dem den 6:e november mellan 14.00-15.30. Böcker finns nu även där och evenemanget kommer att annonseras på följande sätt:

Frugan är i skrivandets stund och sköter barnbarnen medan föräldrarna har storstädning i källarförrådet. Jag skall strax ansluta till dem och önskar er en god helg,

Lasse

Hej och tack för ert stora intresse att läsa min bok "Pojken i Bäcken". Jag har readan fått ett antal läsrecensioner både på messanger, telefon, mail och på min tidslinje på FB.....mycket glädjande för mig och jag tar till mig era feed-back. Om ni vill så är det även möjligt att gå in på Ebes hemsida (www.ebesfolag.se) och klicka författare och vidare till recensioner.....Gör det som känns bäst! Det har även under de senaste dagarna dykt upp frågor huruvida boken är en självbiografi? Låt mig få klarlägga följande; Mina känslor har jag "planterat" i pojken Johan annars skulle det inte ha gått att trovärdigt skriva. Alla övriga gestaltningar är skapade utifrån många olika karaktärer som jag stött på i det verkliga livet. Gällande händelseförloppet så har jag givetvis tagit mig friheter. Mer vill jag gärna inte säga utan hellre får läsaren själv bilda sig en uppfattning, det blir bättre så! Fortsätt gärna att recensera boken, jag kommer att uppskatta all feed-back jag kan få och jag svarar gärna på frågor.