Utsikt från norr

Vad härligt...SNÖ! Dagarna innan vi ska bänka oss på tåg 94 mot norr så har vädergudarna hörsammat min trägna längtan och låtit 2-3 cm snö falla över Platån...som en liten förberedelse inför vad vi kommer att möte på onsdag morgonen då vi åter beträder den Kirunianska jorden. Fast snön här är inte densamma som i höga nord. Snön här nere är "grynig och grötig" (kan inte hitta någon bättre beskrivning) och även om temperaturen ligger kring -5 så klibbar den fast i skorna och vätan underifrån tränger upp igenom skosulorna.....men nu skall jag inte klaga, det är ju iaf snö. Inte bara jag som gladdes, barnbarnen blev stormförtjusta och jag hoppas snön får ligga kvar i ytterligare en tid innan den förvandlas till snömodd och sörja vilket blir fallet så fort tempen stigit över nollstrecket.

Vi har haft två fantastiska veckor där umgänget med familjen Rosenberg varit de dagliga höjdpunkterna. Barnbarnen Jackson och Esther ger oss ofantlig glädje och det är ett sant nöje att följa småttingarnas utveckling. Jackson skall fylla 5 år i början av januari och styr och ställer som den storebror han är....inte alltid till föräldrarnas belåtenhet eftersom hans rike ibland även tycks omfatta föräldrareviret, men han blir genom föräldrarnas varsamma befäl åter medveten om rangordningen i familjen. Lillasyster Esther är 2,5 år, söt som en karamell och även hon med en mycket stark vilja. Hon pratar på som den värsta pratkvarn och det ord som hon senast tagit till sig är "oviktigt"...fast hon menar egentligen "orättvist"...men det bekymrar inte henne och vi vet ju vad hon avser så varför rätta henne. Tids nog blir hon medveten om innebörden av orden.

Jag har så smått börjat skissa på nästa del av romanen "Pojken i bäcken". Hitintills bara några krumelurer nedtecknade på några A4 sidor men jag har en ide om början och slutet så när vi åter är på plats på solsidan i Lainio får det bli ett mer strukturerat skrivande.

Eva-Karin på Ebes förlag meddelande mig att förlaget kommer att deltaga på bokmässan i Göteborg i slutet av september. Skall bli kul. Har aldrig varit där och att nu få chansen att tillsammans med andra författare från förlaget liksom författare från andra förlag få ställa ut sina verk, samtala med besökare och signera en och annan bok, träffa andra författare och lyssna på intressanta föreläsningar....ser verkligen fram mot det.

Eftermiddagen idag bjöd på en jättetrevlig träff med vännerna Lennart och Gunvor. Vi fikade på Wienerkaféet inne i Stockholm och samtalen ville inte ta slut trots att vi ventilerat gamla minnen i nästan 3 timmar. Så blir det lätt i goda vänners lag. Wienerkaféet har egentligen en tidsgräns för sittning på 1,5 timme men den snälla serveringspersonalen förstod, av vårt ivriga samtalande, att det inte var lönt att få oss att bryta upp, så vi fick prata klart. Vi bröt slutligen upp och lovade varandra att åter träffas för att umgås och fortsätta samtalet där vi nu avslutade....definitivt ett löfte som blir lätt att hålla,

Snart är det slut på 2015 och jag gör sedan år tillbaka ett personligt "bokslut" på året som gått. Alltid lika spännande att sätta pennan mot pappret och formulera hur jag upplevt det gångna året med alla dess vardagliga vedermödorna som jag sett dem. Positivt som negativt. Hur jag tagit till mig och hanterat allt detta...inte alltid lätt att beskriva på ett så objektivt och ärligt sätt som möjligt...men jag gör mitt bästa, och det är bara jag som vet vad jag skrivit och det vore ju enbart dumt att "skönmåla" mitt beteende.,,,vem vill jag lura egentligen?

Slutligen vill jag önska er alla ett riktigt gott avslut på 2015 och med en from förhoppning om att 2016 blir ett någorlunda hyfsat år.

Lasse

 
Man kan ju alltid längta till Lainioälvens öppna vatten och regn (vilket är det mer vanliga väderleksvädret under somrarna) så här i midvintertid....fast det dröjer förstås ett halvår eller så. Här på Platån är det barmark och halvklart och det enda gemensamma med läget på solsidan är att årstiden är den samma. Men inte är det på dessa mer sydliga breddgrader vinter, som jag gärna vill uppleva den.....så jag får stilla min längtan med att bläddra i fotoalbumet från den sistlidna sommaren.

En GOD och fridfull JUL önskar vi er alla. 

Tomten på bilden är en riktig tomte som bor under granen vid vårt hus i Lainio. Barnbarnen är lite oroliga för om han skall hinna fram till Finntorp i morgon

Ägaren av Saltsjöbadens bokhandel frågade mig vid mitt besök i går: "Vad gör du här? Du borde väl vara upp i Norrland där det är snö, kallt och julelikt?"

"Nej inte alls" svarade jag.  "Att få vara tillsammans med barn, måg och barnbarn under Jul är viktigt för oss och om nu inte de kunde komma till oss i Lainio så åker vi självklart till dem. Den resan kan aldrig bli för lång, så viktigt är det att få vara tillsammans". Hon såg något klentroget på mig, så jag fortsatte att späda på hennes tvivel. "Jo, det är ju samtidigt omväxlande att byta snön, snöskottandet och mörkret mot solljuset även om det kan vara lite regnigt.....Laddar batterierna på ett hälsobringande sätt inför den fortsatta snörika vintern". Med detta lät vi saken bero fast jag såg av hennes min att jag nog inte fick dessa förklaringar att skingra hennes tvivel.

Nåväl, vi har ju alla våra sätt att fira jul och det är inte första julen vi firar i Stockholm. Julstöket är detsamma oavsett om vi befinner oss på solsidan i Lainio eller i Nacka. Allt är "nästan" klart inför morgondagens begivenheter där maten för oss traditionalister är given, d.v.s skinka, köttbullar, sillar, lax, sallader och annat gott...icke att förglömma risgrynsgröten. Allt detta har fixats av frugan med hjälp av dotter och måg. Vad har då undertecknad bidragit med annat än en massa förslag om vad som borde finnas på julbordet? Inte mycket om sanningen skall fram. Jag är ingen "mat doer" .....Trots min höga ålder (jag borde ju ha lärt mig) så är jag fruktansvärd bortkommen när det gäller att fixa till lekamlig spis....jag är mest i vägen och stör frugans idoga arbete vid grytorna och blir för det mesta hänvisad att leka och roa barnbarnen medan hon och barnens föräldrar tar hand om det övriga arrangemangen. 

Jag försöker nog efter bästa förmåga att erbjuda mina tjänster men alla vet att jag bara stökar till det så det är trots min tjänstvillighet bättre att förpassa mig till någon plats där jag gör mindre "skada". Så här i årets sista flämtande dagar så erkänner jag villigt och utan förbehåll att jag är bortskämd! 

I morgon är det iaf Julafton med en innebörd som tyckts ha gott oss helt förlorad. Inför denna barnens högtid så stressar vi och kämpar på så att alla skall bli glada och nöjda med mat och julklappar. För de små så är det för de allra flesta en glädje. Men, det finns tyvärr alltför många barn som far fruktansvärt illa under julhelgerna. Många organisationen är mycket aktiva under helgerna för att hjälpa till och bistå barn, bl.a  Maskrosbarn som gör ett jättefint arbete för utsatta barn och ungdomar som har det svårt. Väl värt att tänka av oss som har en önskan att vara behjälplig eller på annat sätt bidraga. 

Efter julaftonen så lägrar sig det stora lugnet?....Nja, inte riktigt för kommersen med mellandagsrea sätter nu in den slutliga stöten för att krama ur det allra sista av till bristningsgränsen tärda människorna.....men håll ut, nu vänder det och blir ljusare. 

Med den fromma förhoppningen så önskar jag er alla en fridfull julhelg.

Lasse

Tredje dagen på platån och vi är nu acklimatiserade till barmark och blötväder. Det kan till och med bli värmerekord för december månad....vart är vi på väg?

Barnbarnen har varit magsjuka (vinterkräksjukan tror vi) men verkar nu pigga. Det enda som biter på dylika  virus är för oss vuxna att knapra på vitpepparkorn....minst 8 st om dagen enligt gammalt recept.....det verkar ha hjälpt fast än är det kanske försent att ropa hej!

Det är Julrush och värre lär det bli till helgen då lär man få knuffa och böka sig fram i affärerna om man skall ha en chans. Men, förutseende som vi är (Tackar frugan... för själv slutar min planeringshorisont i jämnhöjd med nästippen) så är det mest av detta avklarat och bara ett absolut nödläge kommer att få oss att ge oss in i smältdegeln i city.

Högst på min egen önskelista har stått sedan ett år tillbaka en "Ukulele"....men tyvärr, jag får nog finna mig i att det inget blir av denna min fromma önskan. Jag har inget instrument på Platån och en Ukulele kan väl inte vara så svår att bemästra och den är ju samtidigt behändig till sin storlek...tar ju ingen plats alls. Dessutom, bara 4 strängar till skillnad från de 6 jag har på gitarren....måste ju underlätta inlärningen kan jag tänka?...Brukar försöka beveka min bättre hälft med alla ljuvliga musikstunder hon kommer att uppleva när väl jag bemästrar detta instrument, vilket enligt mitt förmenande kommer gå fort......Men Nej! Vis av erfarenhet så biter inte sådana utfästelser på henne. 

Mitt klinkande på gitarren hemma i Lainio anser hon vara mer än nog även om jag där är hänvisad till ett annat rum...."Skall jag måste uthärda ditt plinkande i vår lilla lägenhet här på Platån??...Nej det kommer inte på tal!" ....Suck, det är inte alltid så lätt för oss konstnärer kan jag tänka när jag upphöjer mig själv till de mer ädla konstformerna....Men, med detta sagt så skulle det nog sluta illa för mig, självupphöjd som jag är, om inte denna ljuva varelse fanns vid min sida och höll mig i handen och fick ned mig på jorden då jag börjar söka mig ut ur vårt solsystem mot mer fjärran galaxer. Får väl själv köpa en Ukulele och förskansa mig i skrivarstugan till sommaren där jag när skrivkrampen sätter in kan lägga mig på soffan och klinka fram något entonigt. Verkar det som om jag tycker synd om mig själv så är det så.

Jag frågade barnbarnet Jackson om han skrivit en önskelista? Jo, det hade han visst det svarade han, fast han kan inte skriva, men han berättade istället om alla de saker han ville ha och det var inte lite. Hans lilla syster Esther var mer modest. Hon ville bara ha två hundar (gosedjur så klart) och "My little pony". Båda tror på Tomten och ser fram mot den stundande julhelgen med stor förväntan....så nu gäller det att den av oss i familjen som får det hedersamma uppdraget att ikläda sig tomteklädseln och anlägga en så trolig tomteröst som möjligt för att ge ett bra intryck att vara just Jultomten...det är inte lätt att lura en 5 åring så här krävs yttersta skådespelarkonster....Mågen Alexander var bra fjol så han ligger "risigt" till.

I morgon är det Berwalds med Radio symfonikerna. På måndag kväll äter jag julbord på Restaurang J  vid Nacka Strand (Toppen ställe. Vi var där fjol vid samma tid) med dottern, måg och barnbarnet Jackson. Frugan stannar med lilla Esther i Finntorp....till Esthers stora förtret men de kommer att ladda upp allehanda godsaker för att den lilla inte skall känna sig alltför förbigången så det kommer nog gå bra.

Julen firar vi i Finntorp och mellandagarna tar vi det bara lugnt och jag vill med detta önska alla er läsare en riktigt God Jul.

Lasse

Vi lämnade ett Lainio som bar ett 45 cm tjockt snötäcke...

...och anlände till en regnig Platå som förgäves längtar efter en vit Jul.

Allt är packat och klart inför avfärden med tåg 94 mot Stockholm i morgon kväll. Tåg 94 säger inte så mycket, bara en torftig siffra. Mer upplyftande för resenären var nog det gamla namnet "Nordpilen" vilket gav en viss aura kring själva resandet....att man också åkte "Snälltåg" gav en känsla att det kommer gå fort....borde väl egentligen heta Schnellzug men försvenskat blev det "Snälltåg".
 
Nåväl, i dessa nya tågtider så går Tåg 94 enligt en tidtabell som någon dator bestämt och som sällan stämmer överens med verkligheten. Hursomhelst, nog med veklagan, det skall bli skönt att luta sig tillbaka i sätet i kupén och låta sig bekvämt transporteras mot slutmålet Stockholm.
 
Det kommer också bli härligt (ja jag njuter redan) att suga på karamellen gällande mina nyss avslutade boksigneringar för detta år. Det har varit en helt fantastisk resa och pricken över i-et var den sista som ägde rum på Kiruna Bokhandel i lördags.
 
Det gick över min och bokhandelns förväntningar och förutom allt signerande gav det mig tillfälle att prata med alla de människor som besökte mitt bord.
Bokhandelsförråd av mina böcker sålde slut samma dag men har fått en extra leverans om 5 böcker idag så nu är det tomt i Ebes bokförlag gällande min bok. Ny tryckning är dock på gång och förlagets får en ny uppsättning av "Pojken i bäcken" redan i början av Januari....och då stundar nya tag.
 
Jag vill i samband med lördagens besök på bokhandeln ge en eloge till de fantastiska flickor som för dagen betjänade bokhandeln. Trots att affären var proppfylld av folk så betjänades alla på ett mycket proffsigt sätt. Att samtidigt se alla dessa läshungrande människor ger mig hopp om litteraturens överlevnad....läslust är sinnerligt och mentalt upplyftande.
 
Ytterligare, det är härligt att det blivit kallare på solsidan i vår vackra by Lainio. Isen blir tjockare och tjockare för var dag. Efter svåger Svantes is-spolning idag är nu istjockleken 45 cm tvärs över älven och vi hyser en from förhoppning att det inte heller skall komma så mycket snö under resten av veckan och de kommande julhelgerna. Inte kul att behöva skotta sig fram till huset när vi återvänder strax före nyår.
 
Slutligen, på lördag bänkar vi oss i Berwaldhallen för att stilla våra sinnen till ljuvlig julmusik framförd av Sveriges Radio Symfoniker. Biljetterna till detta event har vi fått av dotter&måg.
 
Lasse