Utsikt från norr

Anlände till Platån på lördagskvällen för en niodagars vistelse innan jag tillsammans med dotter och barnbarn flyger till Kiruna och tystnaden på solsidan för att utöva vinteraktiviteter under sportlovet. Tyvärr så måste Alexanders som jobbar inte följa med.

Slipper under dagarna på Platån allt som har med snöarbeten att göra. Tyvärr så är det Irene som hemmavid får stå för all sådan aktivitet. De dagliga rapporterna hemifrån visar heller ingen lindring för henne. Det verkar snöa dagligen.

Jag har satt upp ett ganska inrutat schema för vardagarna på Platån med mycket skrivande. Hitintills så håller planen.

Det snöar, det snöar. En meters snödjup är uppmätt av svåger Svante. Min tillfälliga vedplats som har stått emot vädrets makter de senaste åren har nu kollapsat av all snötyngd på taket. Måste erkänna att detta var endast en tillfällig vedtorkningsplats och byggd därefter (dvs ganska klent virke)  innan veden travats in i de två mer permanenta vedbodarna. Nu ligger  allt begravt i tonvis med snö....och där får allt ligga till vårsolen behagat att  tinat upp bråtet. Sommarens projekt har därmed utökats med ytterligare ett d.v.s bygga ett nytt vedskjul för vedtorkning....som om inte det som redan fanns på "Att göra listan" var tillräckligt.

Men det finns även mycket att glädjas åt. Föredrag om mitt skrivande på Hotell Scandic Ferrum på fredag. Klart med boksigneringar i Piteå, Luleå och Boden under april. Flyter på bra med skrivandet av nästa bok om Johan. Har funnit en fungerande uppdelning av det dagliga sysslorna mellan hemarbeten och skrivande. Tio kapitel råmanus är klara och slutkapitlet har jag påbörjat, ger mig ett bestämt mål med berättelsen (Kan givetvis bli smärre  förändringar under skrivandets gång men det är tryggt att redan nu veta vart jag är på väg, så att säga). Ca. tjugo ännu oskrivna kapitel skall skall leda berättelsen fram till detta slutkapitel. Råmanuset skall vara klart till slutet av april enligt min plan men självklart kan det inträffa saker som gör att planen måste justeras. Jag har ett arbetsnamn på boken men är inte riktigt nöjd med att ha det som titel. Det kommer säkert till mig, när jag minst anar. Har f.ö. stor hjälp av frugan och Ingrid med läsning av det jag skriver. Kommer även att ta hjälp av en tidigare lektör i Älvsbyn som lovat vara mig behjälplig med korrekturläsning. När allt detta är gjort får Eva-Karin på Ebes förlag korrekturläsa och föreslå förändringar....den matchen tar tid och kräver framförallt noggrannhet och tålamod...det är lätt att tappa sugen när man läser samma text för femtielfte gången....men det är bara att bita i.

På lördag bordar jag flyget till Stockholm och Platån. Ser fram mot att under drygt en vecka träffa familjen Rosenberg...barnbarnen Jackson&Esther utgör nog den starkaste dragningskraften på mig. Skall bli jättekul att åter få ta del av deras tillvaro....och femårige Jackson har lovat att undervisa mig hur man spelar dataspel....men det måste vara på lördag vilket är den dag då han får en viss egen tid att ägna sig åt denna syssla, vilket han påpekade bestämt. 

Jag hoppas att det inte snöar så mycket under min frånvarovecka som hitintills...blir i så fall mycket jobb för frugan, så jag kanske skulle be en bön om snöupphör....som om det nu skulle hjälpa. Jag tror mig veta vad han däruppe svarar på en sådan from önskan. "Skaffa en traktor/snöslunga/eller be någon hjälpsam person om hjälp" skulle nog det mer praktiska och jordnära svaret bli. Men, kanske jag prövar....jag vet ju inte....kanske han ändrat sig? (Jag gillar inte hän så ni får läsa när jag skrivet han att det gäller även hon).

Sjung med kören i onsdags efter nästan fyra månaders frånvaro. Vad härligt och avkopplande det är att sjunga i kör och umgänget under fikapauser (I onsdags bjöds det på semlor) där vitt och brett diskuteras. Jag har skrivit om det tidigare men det är värt att upprepas. Jag upplever en glädje som sitter i långt efter det att jag skiljs från kören efter träningen.

Lasse

Här stod tidigare ett "Ståtligt vedskjul".....nu dolt i något ton snö.

Skrivarstugan som arbetsplats får vila, inbäddad i snö tills sommaren kommer. Då flyttar jag in. Men tills dess får den varmare skrivplatsen i huset duga.

Vår platåbil en VW Passat införskaffades av goda vännerna Maria&Peter för några veckor sedan. Det är en 1989 års modell som gått dryga 22000 mil och är pedantskött.
 
Den besiktades senast 2013 och har varit avställd sedan dess. i början av veckan var det då så åter dags att få den besiktad och bilen gick igenom utan ett fel. Efter det gjorde jag olje-och filterbyte och bytte ut strålkastarlamporna mot nya och bilen är nu i toppskick. Kommer säkert att klara av både resan till Platån i maj och lika säkert kommer den att rulla många mil (om inte någon jäktad Stockholmare krockar med den) i det mer rostbenägna trakt som troligen blir juvelens sista viloplats.
 
Kul bil! Kan göra en massa saker själv vilket inte är möjligt på vår Volvo..där det inte ens går att byta glödlampor utan att demontera frampartiet.
Ingen "onödig" utrustning utan allt är enkelt och begripligt, även för en bilnovis som undertecknad.
Bilen är definitivt inte passé....om nu någon skulle tro det....vilket får mig att tänka på ordspråket att "inte döma hunden efter håren" ....eller hur det nu var.
 
Snön har fallit, med endast kortare uppehåll, den senaste tiden och ingen förbättring veckan som kommer kan jag förvänta mig, om jag får tro SMHIs prognos.
Lasse
 

En dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Så här i arla morgonstund försöker jag att få igång de grå som nog föredrar att sova vidare en stund till. Hursomhelst, tre koppar kaffe hjälper att sparka igång några nödvändiga för det viktigaste just nu, vilket är att hämta in ved och sätta i motorvärmaren i bilen för den stundande resan till gruvmetropolen Kiruna. Försöker även i denna mörka timma att som vanligt läsa Elileen Caddy's dagliga visdomsord och som vanligt glömmer jag efter två minuter vad jag läst. Men jag gör detta iaf, varje dag i den fromma förhoppningen att det till slut skall fastna. Trägen vinner heter det.

Den ena dagen är den andra lik kan jag tycka när jag ser på vad jag skrivit som stolpar för min planering för dagen. Där står; snöskottning, vedklyvning, elda, måla (inomhus om nu någon till äventyrs tror annorlunda), skriva, äta, mata fåglarna, radio och TV tid....och idag besök i Kiruna. Det jag just nu saknar är skidåkning. Tidigare har en daglig 7 km runda stått på programmet....men jag har inte haft tid, intalar jag mig och dessutom har det varit för kallt....men det var kallt i fjol också och ändå åkte jag. Det skall iaf bli ändring på det. Nästa tisdag hämtar jag från Kiruna en spårmaskin som jag köpt av kusin Kjell och med välpreparerat spår finns inget att skylla på utan det är bara att ge sig ut.

Jag har fått mer struktur i mitt skrivande, till skillnad från när jag skrev romanen om "Pojken i bäcken" då jag fick ta mig tid som inte inkräktade på min anställning (jag jobbade fram till sista april i fjol). Skrev givetvis hemma men även på flygplatser, kaféer, på flygningar och närhelst ett tillfälle gavs. Tog drygt 2 år att få ihop ett råmanus och ytterligare ett halvt år med korrekturläsning, ändringar o.d. Idag avsätter jag ett par timmar på förmiddagen och ett par timmar på sen eftermiddag/kväll. Aktiviteten att skriva bygger på lusten att skriva, som ju inte alltid finns där men när jag väl sätter mig vid skrivdonen så infinner sig lusten, ibland tar det tid och ibland kommer den direkt. Den kommer alltid, bara jag ger den tid.Tålamod är honnörsordet! Upplever ibland att berättelsen tar över d.v.s. den börjar leva sitt eget liv och det är spännande, då bara flyter det på. 

Jag får nog revidera min uppfattning ovan att den ena dagen är den andra lik...skrivandet tar mig in i nya upplevelser men även minnen av svunna dagar, minnen jag trodde var förpassade till glömskans trädgårdar men som kommer till mig när jag funderar över någon situation som jag vill beskriva.

Gårdagen gav mig tillfälle att skotta hustaket. Tonvis med snö på taket (mer än vi tidigare haft vid denna tid) men efter 2 skjortbyten och 1,5 timmars skottning var det klart. Övriga byggnader tar jag nästa vecka. Nu får det snöa (och det kommer det att göra...redan i em) vi kan sova tryggt, det rasar iaf inte in.

Nu är det strax dags att starta färden mot mammon's tempel, Kiruna och jag ser fram mot ett gott fika på "Mormors veranda". Hinner nog tillbaka till tystnaden på solsidan för att se norska mästerskapen i Holmenkollen.

Ett spadtag i sänder. 

Varje skottat tak, hur motvilligt det än känns när jag kliver ned i en meter djup snö börjar med ett första spadtag.