Utsikt från norr

Ute i vedskogen (björkved såklart) har jag försökt spana efter "sprängticka" men förgäves. Sprängticka (Chaga är det ryska namnet) är en svamp som växer på björk och har använts som medicinsk läkesvamp sedan medeltiden. Den har ett mycket högt ORAC-värde (Oxygen Radikal Absorbance Capacity) och kraftfulla antioxidanter. Men den växer bara på ungefär ca 1 av 5000 björkar ... inte undra på att jag söker förgäves för så många björkar finns inte där jag håller till.

Den är bra mot en hel del saker (kan läsas på nätet) och köps företrädelsevis i pulverform... men det är dyr ca 1000 Kr/kg.

Vi blev emellertid intresserade av detta tillskott och Maria på Hälsokostaffären i Kiruna fick oss att pröva mirakelpulvret. Lite omständig tillredning och man bör vara noggrann men...  vilken energi den ger. Bara efter knappt en vecka med detta pulvriserade svampavkok i den dagliga smoothien har gett resultat... tycker jag mig ha märkt. Finns en del kontraindikationer man bör vara observant på vilket framgår av beskrivningen på produkten.

Snart kanske jag t.o.m orkar med att dra en fullastad pulka eller gå 2 mil med 35kg packning i ryggsäcken (Ljuvliga lumpartid)... eller att se nåt program på TV som jag tidigare tyckt ha varit slöseri med tid (vilket är ganska många)... och tycka att det är intressant och kul... man vet aldrig och jag ser med spänning fram mot  fortsättningen.

Har med dagens arbete i vedskogen samlat ihop ett 25-tal grova björkar och jag fortsätter tills jag fått ihop ett femtiotal. Sen blir det att köra dessa från skogen (7 km) med skoter och timmerdoning till hemmet på solsidan. Därefter vidtar sågning, klyvning och att stapla upp veden (förutom det jag nu fäller så har jag ett upplag på ca 7 kbm osågad björk sen i fjol..Phu... hoppas tickan hjälper)... allt måste vara klart före 4/5 då vi lämnar tystnaden för en veckas yoga och meditation i Dalarna.

Ha en fortsatt bra påskhelg.

I stilla begrundan över livets nödvändigheter

Skärtorsdag och jag sitter just nu med hörlurar på lyssnande till vår senaste repetition inför körsångerna i Vittangi kyrka. Sånger som:  "Möt mig vid min källa", "Jesus, Jesus", "Adoramus te Christer", "O du Guds Lamm", "Vi står med din Moder, begråter Din död (koral)", "När värdens Frälsare jag ser" och vi avslutar med: "Jesus tänk på mig". Ett antal psalmer tillsammans med församlingen kommer även att sjungas. Solosång av Jens "Ravern" Holma och även sång av kyrkans ungdomskör kommer att framföras under denna högtid. Ser verkligen fram mot denna stilla och andaktsfulla "Via Dolorosa", speciellt i dessa tider av terror och våld.

Dagen har vi annars njutit av vad allt vår fantastiska natur har att erbjuda under vårvintern här uppe i höga nord. 

Sittandes vid elden och utan att någon av oss för en stund pratar (Vilket kan vara svårt men det går) så är det enda som hörs eldens sprakande, annars är det tyst. Inte ens lavskrikan med sina ljudlösa vingslag kom fram till de brödbitar vi försökte att locka fram den med.

Det bör också nämnas att Irene tog tillfället i akt att färdas på skidor (10 km) medan undertecknad körde skotern med tillhörande packning... men densamme undertecknad sågade ved så en viss mått av motion uppnåddes dock ... visserligen med motorsåg men i alla fall.

Nu ska jag bänka mig framför TVn och se fotboll...Sverige - Turkiet.

Ha det så bra

Åter en vecka till ända och fr.o.m imorgon går vi in i Påskveckan. Tiden går fort det var ju nyss det var Påsk, brukar jag tänka,  trots att det har gått drygt ett år sen sist. Ett solvarv går med samma hastighet som tidigare det är sanning svår att motsäga...men ändå? Kanske beror på det på åldern? Eller att glada minnen har en benägenhet att klistra sig fast i minnet på ett mer behagligt sätt än de tråkiga. Ser iaf fram mot Påsken även om dotter, svärson och barnbarn i år stannar hemma i Nacka/Finntorp.

Utan dotter, svärson och barnbarn på plats i tystnaden så får väl Irene och jag göra det bästa möjliga av den kristna högtiden som ju börjar redan idag (palmsöndagen). På långfredag blir det körsång med församlingskören i Vittangi kyrka och andra aktiviteter som för oss är befrämjande. Påskris, påskägg och påskmust är ett måste. 

En och annan skidtur lär det bli (prognosen lovar snö...vad förvånad jag blir!). 

Ser även fram mot en ny bokleverans som kommer i början av veckan. Alltid lika kul att hämta ut och öppna bokpaketen. Laddar upp inför Världsbokens dag den 25/4 på biblioteket i Kiruna och för signeringar i Boden och i Luleå några dagar därefter.

Skrivjobbet med mitt nya manus har nu kommit halvvägs och jag kommer att ta mig tid under ett par dagar för att föra in synpunkter och förslag som jag fått för de sexton hitintills skrivna kapitlen (från Eva, Ingrid och Irene. Irene högläser vissa kapitel vilket är enormt nyttigt för mig. Att lyssna till uppläsningen ger ett annat intryck än då jag bara läser tyst. Givetvis hamnar vi i diskussioner om innehåll, ordval eller flytet i texten men så måste det vara...och jag har lärt mig lyssna "något bättre" än tidigare. 

En klok, till mig närstående person har sagt att det är bättre om jag tar ut bomullen ur öronen och stoppar det i munnen...jag kanske kan lära mig lite mer om jag följer detta råd.

Åter vill jag slå ett slag för det fantastiska kaféet i Vittangi, "Engla Lycka". I fredags em. fikade vi åter i dess trivsamma lokal. Hemtrevlig miljö, trevlig gemytlig stämning och personal och jättegott kaffe med fikabröd som är hembakat och ekologiskt. Har ni vägarna förbi och kan avvara en stund i er stressiga vardag kika in där. Ta ett gott fika och stressa av. De har även en läshörna med tidningar och böcker där man kan koppla av en stund med att läsa.

Hoppas att den "Stilla veckan" blir bra även för er.

Lasse

Just avslutat en skidtur i ett ganska soligt väder. Skönt att sträcka ut efter ett välpreparerat spår där skidorna går som på räls. Efter dusch och en god kopp kaffe bänkade jag mig framför datorn för att administrera min inkorg och skriva. 

Ett mail från Göteborg gjorde mig glad, nämligen: Den tiger vi tog med oss till Lainio i början av året och som spenderade några dagar med oss hade återvänt till skolklassen i Göteborg efter en resa på ca. 1,5 år (läs hälsningen från skolklassen,nedan)!  Den har säkert passerat många händer, besökt många platser och varit med om spännande saker. Sånt gör mitt barnsliga sinne riktigt glad.

Lasse

Vi tog med oss Leo från Stockholm i början av året och tigern spenderade några dagar i Lainio och Kiruna innan vi lämnade honom på ett cafe i Kiruna för vidare äventyr.

Vår i söder och vårvinter i antågande i Lainio fast under de senaste dagarna har det legat som ett lock av dis och moln som solen endast stundtals lyckats värma upp och tränga igenom med sina livgivande strålar. Jag har dragit upp skidspår med spårsläden och kommit igång, mer regelbundet, med skidåkandet...fast det är svårt att se konturer när inte solen lyser upp myrlandet där skidspåret är draget. Allt blir vitt.

Men, jag skall inte klaga solen finns där bakom moln och dis och prognosen lovar blidväder och sol så rätt som det är öppnar sig en blå himmel till glädje för envar och inte minst för oss på solsidan.

Återigen kan jag lägga en härlig vecka till handlingarna. Visserligen har vi haft en vattenläcka i varmvattenröret under diskbänken och snötrycket på taket har gjort att vatten trängt genom ett par plåtskruvar (värme tränger upp genom isoleringen i takbjälklaget...måste fixa till sommaren) och droppat ned i rummet. Allt är i alla fall nu åtgärdat...med "temporära" lösningar...hur länge det nu håller. Men, problem uppstår och är bara att acceptera som en del av livet...om jag ser problem som utmaningar så kan jag säkert lära mig något har en klok person sagt mig. 

Under veckan har vi också bokat in vår sedvanliga resa till Masesgården i Grytnäs. Masesgården är det enda "riktiga" hälsohemmet som återstår efter hälsohemsboomen vid senare hälften av förra århundradet. Den ligger en bit från Leksand i närheten av Siljan och det blir tolfte gången vi delta i någon av de veckokurser som där regelbundet anordnas. Denna gång i blir det i Hatayoga med paret Jim&Vibeke. Vi har gått den vid ett tidigare tillfälle men det skadar aldrig att repetera. Hela veckan bjuds vi på utsökt vegetarisk mat, intressanta föreläsningar, motion och yoga. Irene har sedan tidigare anammat hela konceptet och utövar flitigt aktiviteterna hemmavid, inklusive den vegetariska maten. Undertecknad har ännu inte, efter elva gånger och lika många år, fullt ut acceptera hela konceptet utan hemfaller ibland till den mer kött&korvliknande "dieten". Emellertid, jag längtar till andra veckan i maj då vi får styra kosan till detta trivsamma ställe...en lisa för kropp och själ.

Igår fick jag nöjet att få föreläsa om mitt skrivande och tillkomsten av min bok "Pojken i bäcken" vid ett frukostmöte i vår centralort Vittangi, anordnat bara för kvinnor. Mycket trevlig tillställning och samvaro med tillhörande helt fantastiskt frukostbord...jag var mätt hela dagen.

Jag tragglar vidare med mitt manusskrivande. Jag kan ibland förundras när de händelser jag planerat att  beskriva inte riktigt vill följa det synopsis jag försöker hålla mig till. Berättandet tar överhand och jag får i efterhand revidera synopsis...kanske inte så bra att korrigera ritningen? Men jag tänker samtidigt att om mina planer inte stämmer överens med verkligheten, är det då mina planer eller verkligheten jag skall ändra på?...Uppenbart kan jag tycka, fast å den andra sidan är berättelsen lika med verkligheten?...ibland ja och ibland ren fiktion...beslutet är alltid mitt. 

Lasse 

Solen försöker tränga igenom molnen men lyckas inte riktigt. Allt blir vitt i detta ljus, förutom skogsranden i fjärran.