Utsikt från norr

Dags för avfärd mot Stockholm och Nacka. Ja, inte riktigt än. Sitter just nu i personalrummet på förskolan i Vittangi. Irene jobbar och i stället för att åka tillbaka till Tystnaden så kan jag lika gärna sitta i detta trivsamma rum och skriva. Skissat på förslag till bokomslagstexter som jag skickat till Ebes förlag för Eva-Karins påseende och korrigering.

Pratat med ett par treåringar som varit nyfikna på vad det är för gubbe som tagit plats i rummet där fröknarna har sin "fredade" zon. Alltid lika kul att samtala med småttingar... "humörhöjande".

Irene arbetar till 13.30 varefter vi ställer kosan mot Skellefteå för övernattning. Hinner med att tvätta bilen på Vittangis utmärkta OK/Q8 mack... den bästa station jag hitintills haft anledning att besöka. Hinner nog även med en sallad och ett fika på Änglalycka i Vittangi innan det är dags för avfärd.

Det blir att sköta barnbarnen Jackson&Esther under mamman och pappan tripp till Skottland vilket vi ser fram emot. Fast... det där jag tidigare skrev om humörhöjande bör nog tas i lämpliga portioner för ibland, när bråkandet ungarna emellan blir för påfrestande, kan nog morfaderns tålamod brista... då lämnar jag över till Irene som är proffs på småttingar.

Idag är det mulet och grått (fast ganska varmt) efter dagar av sol och värme. I alla fall bra väder för bilkörning och med förväntningar om trevliga fikapauser på vår väg (Vattenfallet "Brudslöja", Det ännu större vattenfallet "Jockfall" i Kalix älv, "Vippabacken" i Överkalix och många många fler oaser för kaffetörstande bilåkare ). 

Emellertid, skulle nu mina förväntningar grusas, vilket de ofta gör, så har vi med en back-up...d.v.s en kaffetermos och två vetebullar vilket jag snart skall inhandla på Änglalycka.

Ha det bra.

Lasse

I går morse vid 06-tiden på morgonen låg dimman tät över Lainio älven. När jag körde färjan över älven såg jag fyra figurer, knappt urskiljbara i dimman stå mitt i älven och flugfiska. Ett par av dem är knappt urskiljbara på bilden.

Barnbarnen Jackson&Esther verkar äta något gott där de sitter på verandatrappan. Snart tar vi hand om ruljansen vilket vi ser fram emot... hoppas att de gör detsamma?

Vilket avslut på veckan! Härligt, varmt och solig i dagarna tre. Ett sådant veckoslut är en karamell jag kan suga på då kylan och snön sätter in... men förhoppningsvis dröjer det ett par månader eller helst mer.

Stilla sittandet i en bekväm trädgårds fåtölj är inte enbart av godo. Visst är det skönt att bara slappa i det härliga vädret men samtidigt kan jag inte undvika att kasta blickar på den ännu osågade veden, hängrännor som behöver bytas, trappräcken som måste skrapas och målas, gräset som behöver klippas och mycket annat som finns i mitt synfält och propsar på min uppmärksamhet. Än så länge är det bara uppmärksamhet som gäller, vilket kan vara nog så ångestladdat, men tids nog måste jag gå till handling... fast det får vänta tills vi åter är tillbaka i Tystnaden efter vår barnpassnings sejour i Nacka (2:a veckan i augusti eller rent av tidigare).

Men mindre kul kan man ha med tanke på allt fantastiskt jag fått uppleva under helgen som strax är till ända.

Lasse

Bokläsning och signering på Vigrens backe tillsammans med Siv-Britt Mangi på fredag em. Trevliga samtal med de åhörare som slutit upp i det fina vädret.

Spelning på lördagkvällen tillsammans med kamrater från Shanes och Zeros på Utmaningen. Mycket folk och trevlig stämning. Nytt namn på gänget, kvällen till ära, var shaneros (eller något liknande).

Härligt högsommarvarmt +23 i Tystnaden. Årets kulturstig startade idag i byn med ett flertal möjligheter att under fyra dagar ta del av konst i olika former, en traditionsenlig fotbollscup, kvarndag och lyssna till musik vilket även ger tillfälle för en svängom på byns samlingslokal "Utmaningen". Allt avrundas med en gudstjänst på den gamla begravningsplatsen "Lypsuniemi" på solsidan under söndagsförmiddagen. Ganska fint... för så gick det till förr i tiden. Förste glädje och glam... därefter behov av en mental och andlig  återställare.Om vädret håller i sig lär det bli mycket folk i rörelse mellan de olika aktiviteterna dessa dagar.

Efter snart 2 månader och 379 sidor korrekturläsning har jag lust att utbrista i ett stort "HURRA!". Efterföljaren till min debutbok, "Pojken i bäcken" påbörjades för ca 7 månader sedan och i dag, efter tid av korrekturläsning och ändringar, har Ebes förlag och undertecknad gemensamt beslutat att Eva-Karin (Ebes) kan sätta texten för att därefter skicka den till tryckeri... Vad härligt! 

Men, det är inte slut med arbetet för det...baksidestext och foton måste till och när väl boken är klar i sin tryckta utgåva blir det att kavla upp ärmarna för jobbet med marknadsföringen (annonser, bokmässor och boksigneringar).

Skrivandet är lustfyllt, om än jobbigt stundtals, men lusten finns för det mesta alltid där, för annars vore det meningslöst. Marknadsföringen är en viktig del av jobbet. Boken säljer sig inte själv. Men även den delen av jobbet har jag kommit att tycka om. Möten med bokläsande människor och alla de samtal som uppstår i samband med sådana möten är inspirerande.

Ha det så bra i sommarvärmen,

Lasse

"Pojken i bäcken" och manuset till efterföljaren "Kvinnan på stigen" (vilken givetvis kan läsas som en fristående roman. Fast jag tror att läsupplevelsen blir större om man innan har läst den första boken)

Snart dags för hemfärd till Tystnaden efter ett par dagar på det utmärkta patienthotellet i Gällivare. Ljumskbråck operationen som genomfördes igår gick vad jag förstår bra med rekommendationen från läkaren att ta det lugnt i en vecka. Bör promenera men får inte lyfta eller ens dra igång båtmotorn eller köra färjan över älven. Vårt hopp står till svåger Svante som får vara oss behjälplig under några dagar.

Skickar även på detta sätt ett tack till alla som sänt "Krya på dig" hälsningar på FB. Det värmde och fick mig att återigen inse hur viktigt det är med lite uppmuntran. Jag har träffat på personer som håller sig borta från FB med inställningen att FB-likes och kommentarer är inget värt ... bara en massa tomt strunt utan innebörd och mening ... "Inga riktiga vänner" är ett uttryck jag ibland stöter på vid samtal med FB "motståndare" om FB berättigande. Vi har alla våra bevekelsegrunder för att vara med på de sociala medierna vilket jag respekterar utan att ondgöra eller försvara mig i den ena eller andra riktningen. Om bara så ett litet "like" eller en uppmuntrande, rolig, intressant "kommentar" kommer mig till del så känner jag mig lite gladare än innan. Ytligt? Jo måhända ... men, vadå? ... jag trivs ju med det och skäms inte för min i dessa fall egocentrerade hållning.

Har stött på samma attityd när jag berättat om hur roligt det är att handla i affärer i Amerika eller Japan.

"Köpet avslutas för det mesta med att expediten med ett leende säger: "Have A Nice Day!"", säger jag. "De menar inget med det! ... bara tomma, intetsägande ord!", får jag ibland till svar. Må så vara, men jag tar till mig de vänliga orden. Vi kan nog inte få för mycket av vänliga ord, oavsett om de kommer på sociala medier eller direkt via mun till mun ... och jag bryr mig inte i att analysera de bakomliggande orsakerna ... Jag mår lite bättre när jag möts av vänlighet och det är mycket värt i dessa tider. 

Familjen Rosenberg är nu åter på plats i sin hemstad Stockholm. Det har varit 2,5 veckors intensiv samvaro i vårt hem i Tystnade med prat, mycket lek och spel och massor av god mat och trevlig samvaro. Det kommer att vara tyst när vi åter kommer hem i eftermiddag men vi träffas igen i den 30:e juli i Finntorp då vi är barnvakter i en vecka under föräldrarnas Skottland resa. 

Nu ska jag checka ut från denna inkvartering.

Ha det bra,

Lasse

Schackspel med min nye schackkompis Jackson. Vi har under de 2,5 veckor han varit hos oss i Tystnaden hunnit med bönder och torn. När vi är på Platån i slutet av månaden fortsätter vi med Springare, Löpare, Dam och Kung. Han är mycket intresserad... kul med en ung sckackkompis... lär nog inte dröja alltför länge innan han gör mig inte bara "Schack" utan även "Matt".

"Finns det något mer patetisk än en "sjuk" man som skall passas upp!", säger Irene

Fantastisk kväll. Lite myggigt kan tänkas men +18 och kvällssolen smeker så vackert granskogstopparna.

Vi skall snart intaga kvällsfikat inne i huset men jag sitter en stund ute och bara njuter. Lyssnade till älvens stilla brusande som hörs på avstånd.