Utsikt från norr

Regntunga skyar drar fram över vårt paradis men ännu har inte portarna öppnats för att återigen spä på den myckna regnmängd som under den senaste tiden fallit. Men, jag skall inte klaga det finns de som har det värre... och givetvis finns även de som väderleksmässigt har det bättre och likt de som alltid tycker att "gräset är grönare" på den andra sidan hemfaller nog även undertecknad stundtals åt sådana tankar.

I skrivandets stund har barnaren nyss lämnat skrivarstugan och mitt sällskap. Inte så kul att se morfadern djupt nedsjunken över tangentbordet lyssnande till Vivaldis "Concerto for Violin and Strings" - Fyra årstiderna- som strömmar ut ur min Mac's ganska klena högtalare. Musiken har en lugnande inverkan på de små ... borta är det sedvanliga syskonkivet, iaf för en stund. Men att lyssna till de ljuva strängtonerna en längre tid kanske inte är så intressant för en tre- och femåring därav deras sorti efter tio minuter. Fast de fick ändå den tiden av musikalisk njutning, tröstar jag mig med.

På grund av allt regnande är det fortfarande högt vatten i vår vackra Lainio älv. Genom byn är älven nyckfull  till sin karaktär. Detta på så sätt att vattennivån stiger fort det regnar för att under torrare perioder minska betänkligt. Det medför att bryggorna vid fäjestället ständigt måste justeras för att möjliggöra ombordkörning av bilar på färjan. Under de senaste två dagarna har det inte gått att använda färjan p.g.a av den stigande vattennivån. Som tur är har vi en skogsbilväg som kan användas för att möjliggöra bilfärder till och från civilisationen ... visserligen blir resan till gruvmetropolen Kiruna åtta mil längre men det är ju bagateller för oss nordbor. 

Trots annonserande har byn ingen person i sommar för skötsel av färja och bryggor. Ingen vill ta på sig uppgiften mot en skälig ersättning. Kanske man borde göra jobbet mer "glamoröst" och penningamässigt attraktivt, kan tänkas? ... får mig då osökt att tänka på "Gondoljärerna" i Venedig ... kanske någon skönsjungande person (er) kunde staka över färjan från den ena till den andra sidan, allt under en smäktande sång ur någon Italiensk aria? ... fast det skulle krävas både muskelkraft och sångkvalitet av det ädlare slaget ... och några sådana personer lär väl inte finnas i byn? Men tänk vilket turistattraktion det skulle vara ... en tur på färjan, "all inclusive", ToR för ett par hundringar  ... snacka om inkomster!

Skämt åsido, livet i Tystnaden på solsidan går trots problem med färjöverfarten sin gilla gång och snart stundar Lainios Kulturstig (21-24 juli) som erbjuder en mängd kulturella begivenheter inklusive den traditionella fotbollscupen (jubileumsår), hantverk, konstgalleri, läsning ur egna författares verk och bokförsäljning, utställning, loppis, kvarndagen och dans på lördagskvällen den 23/7 av den i fjol nybildade gruppen "Shaeros" vilken är en sammansättning av Shanes(Svante E.) och Zeros( Tord E., Christer E., undertecknad och förstärkt med Lasse B.). Programmet finns på FB och kommer även att annonseras på annat sätt. Vi sätter vårt hopp till att vädrets makter står oss bi under dessa dagar.

Lasse

Semester på solsidan i Lainio innebär arbete om någon nu skulle tro annorlunda. Men allt slit och släp till trots,  lite tid finns även för födelsedag och avkoppling.

Vaknat vid femsnåret på morgonen av att barnbarnet Esther krupit upp i vår säng. Det hör till de arla ritualerna. Hon sover i eget rum men på morgonkvisten vill hon komma till Irene och mig och det har vi inget emot. Finns inget bättre sätt att möta dagen än att ha flickebarnet vilande mellan oss. Jag blir varm inombords och borta är alla måsten som den nya dagen mest troligt för med sig. Jag bara njuter av stunden. Hon sover inte men verkar ligga och fundera på vad dagen har i beredskap för hennes del, hon pratar och sjunger för sig själv med låg röst och hennes lilla kropp är totalt avslappnad... fullständig vila... som en katt. Tänk vad mycket jag har att lära av att bara iaktta hennes sätt att vakna upp.

Själv har jag, så fort jag slagit upp ögonen, en benägenhet att hoppa ur sängen för att raskt inmundiga kaffe samtidigt som planerandet för alla dagens aktiviteter tar vid. Jäktar, fast jag har all tid i världen att ta det lugnt. OK! veden varken sågar eller klyver sig själv. Gräset klipps inte heller om jag inte drar igång gräsklippare och trimmer etc,etc. Men allt behöver nödvändigtvis inte göras på samma dag... det kommer fler dagar och regnar det så låt det regna då kan jag skrota runt i uthus och leta efter alla verktyg jag har så dålig koll på. Det borde vara en meditativ syssla och ge mig tid för eftertanke, alltmedan regnet smattrar mot plåttaket... fast risken är att jag då bara sitter och filosoferar och glömmer det egentliga uppdraget... ack ja, hur man än vänder sig har man ändan bak.

Jag har köpt ett schackspel i syfte att lära femåriga Jackson spelets fantastiska värld. Vi började med att gå igenom uppställningen och vad pjäserna heter för att därefter fortsätta med ett par partier bondeschack, d.v.s enbart flytta bönderna och försöka efter bästa förstånd ta sig över till andra sidan utan att förlora den egna bonden. Den vinner som har flest bönder kvar (helst på motståndarsidan). Han har vunnit båda gångerna... med viss hjälp, men han lär sig snabbt. Vi kör med bara bönder ett tag till innan det är dags för tornen och därefter springare, löpare och dam. Allt i lagoma portioner och jag är övertygad att i Jackson har jag hittat en blivande motspelare som med tiden nog lär göra morfar schack&matt otaliga gånger.

Korrekturarbetet med mitt manus "Kvinnan på stigen" har påbörjats... egentligen är det  Eva-Karin på Ebes förlag som drar det tunga lasset med att få ordning på kronologin, mina språkmässiga "krumsprång" och användande av tempus. Förvisso har jag försökt efter bästa förstånd och med hjälp av några personer tvätta texten men p.s.s som med min förra bok "Pojken i bäcken" blir jag "hemmablind" och ser inte alla detaljer. Korrekturläsningen är just till för att ställa till rätta oklarheter och jag skänker en tacksamhetens tanke till Eva-Karin som har stor erfarenhet och som på ett konstruktivt sätt kommunicerar sina förslag till förändringar. Korrekturläsning tar tid... lång tid... men vi har siktet inställt på att manuset går i tryck i augusti så att boken kan släppas i september. Sen är det "bara" resten kvar.

I Tystnaden blommar våra Ungerska syrener så vi är inne i gullregnens månad vilket får mig att tänka på Hjalmar Gullbergs underbara dikt "Kyssande vind".

Lasse

Vi är hundägare i ett dygn medan svåger Svante förlustar sig på Kiruna festivalen. Jackson sysselsatt med något knepigt pärlmönster. Esther försöker sig på att köra ATVn. Herr&fru Alm och blommande syrenbuske.