Visar inlägg från september 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Utsikt från söder

Sitter på verandan på Platån. Det är soligt och blåsigt och på verandan är det riktigt varmt ... har t.o.m tagit mig en eftermiddagslur på verandasoffan, riktigt skönt efter förmiddagens motionsrunda.

Betraktelsen när jag skriver från Saltsjöbaden borde nog heta "Betraktelser från söder" och inte "Betraktelser från norr" för det enda jag vet från norr är att i Tystnaden har det regnat en hel del den sista tiden. Blir nog inge lågvatten i älven, som det verkar ... och det ser heller inte ut att bli nämnvärt kallt där uppe. Inte så befrämjande för isläget. Men vi hoppas på att kylan till sist sätter in och att isen kommer att bära oss när vi i mitten av november ställer kosan mot hemmet i Norr.

Nåväl, än är vi inte framme i mitten av november och jag får suga på den karamell det innebär att sitta på verandan och njuta av eftersommarvärmen och se fram emot besöket av barnbarnen i morgon ... de ska sova över i vårt krypin till på söndag och det blir skoj😀.

För övrigt har jag återhämtat mig efter den intensiva bokmässan förra helgen även om jag var "kraxig" i rösten flera dagar därefter. Varvade ned lite mjukt med boksigneringar för tidigare kollegor och vänner på SSC huvudkontor i Solna men även på Centralen och Åhlens city. Alltid lika roligt att träffa dem och prata en stund om livet, vedermödorna och glädjeämnena.

Har även "roddat" en hel del med planerandet inför de signeringar som redan är inbokade fram till Jul. Event som jag ser fram emot ... att få möjlighet att "face to face" träffa läsarna och snacka om litteratur och annat som har med bokläsandet att göra är för mig berikande ... och även, icke att förglömma, feed-back på vad jag själv skrivit och hur det tas emot, positivt som negativt.

Eva-Karin på Ebes har öppnat en sluten grupp på FB för förlagets författare. Ska bli himla kul att utbyta information, erfarenheter och dela med sig av annat med författarkollegorna på förlaget.

Egentligen är det bara kul saker som händer oss just nu och skulle det dyka upp något orosmoln får vi ta oss ann det när så blir dags ... livet går m.a.o vidare med jämn styrfart.

Lasse



 

Signeringar för vännerna på SSC HQ vilket även inkluderade vännerna Kristine och Cicci. Goda vännen Anna träffade jag över ett fika på Åhlens (nere till vänster) och den alltid lika glade Håkan på Centralen. 
(nere till höger). 
En "hemlis" som jag öppnar idag. På framsidesbilden av boken "Kvinnan på stigen" (uppe till vänster) så  gestaltas kvinnan av förlagschefen Eva-Karin. Toppluvan hon bär är densamma som finns på framsidan av boken "Pojken i bäcken". 
När Irene såg pojken som sitter vid den sinande bäcken sa hon att det såg precis ut som mej ... i unga år. Det är den duktige fotografen Alexander Berglund, som förutom att vara modell även tagit bilden. 

Aftontankar från Bokmässan i Göteborg

Söndag eftermiddag och sittande på X2000 tillbaka till Stockholm och lugnet på Platån så tänkte jag dela med mig av några av mina intryck från mitt just avslutade deltagande på bokmässan i Göteborg.

Det bestående intrycket kan sammanfattas som: jättemycket bokintresserade människor, varmt och svettigt, ont i ben och fötter, heshet (av allt pratande), tunnelseende fram på sena eftermiddagar, högt brusgolv ... svårt att göra sig hörd, svagt kaffe i fiket (vi är van vid "tjära" i Tystnaden), enormt mycket litteratur i alla genrer ... MEN samtidigt enormt kul! Absolut ett evenemang jag gärna återkommer till.

Att få tillfälle att under dryga tre dagar träffa litteraturintresserade. Att samtala om böcker och deras läsintressen är för mig lärorikt och jag tar med mig många av de samtalen i mitt fortsatta skrivande. Att dessutom, som lök på laxen, få signera mina egna böcker "Pojken i bäcken" och "Kvinnan på stigen" var jättekul. Det blev många fler signeringar än jag hade vågat hoppas på, och det känner jag stor tacksamhet inför ... att jag lyckas beröra mina läsare.

Att även för första gången få träffa de närvarande författarkollegorna från Ebes förlag Ulf, Therese, Birgitta,Veronika,Maria och förlagschefen Eva-Karin och hennes syster var fantastiskt.

Köpte jag själv något läsvärt? Jo, Irene som varit med mig hela tiden inhandlade en kasse med barnböcker som vi ska ge ge våra kära barnbarn Jackson&Esther.

Med allt i färskt minne så känner jag mig nu sittande på tåget till Stockholm något omtumlad av allt jag upplevt. Det tar nog sin tid att smälta alla intryck ... men jag har samtidigt all tid i världen och bara jag åter är på Platån i lugnet och vardagen så får jag sortera upp och begrunda dessa.

Men ... just nu vill jag bara sluta ögonen och låta tågets skakningar vagga mig till ro.

Lasse

 






Den enorma bokmässan tar "nästan" luften ur en












Många besök i Ebes monter under dagarna 










Ett glatt gäng i Ebes monter



 






Även besök från Kiruna (Gunnel&Åke) på plats idag. Igår bjöds det även på siklöjssnittar i Ebes monter 

















Veronika som tillsammans med sin syster Linda skrivit boken om "Spiken" delade ut siklöjsläckerheterna vilket var mycket uppskattat av besökarna.













 Frukost sista dagen














Svenska mässan där bokmässan hölls ligger granne med Gothia Towers, Liseberg och Scandinavium ... allt inom bekvämt räckhåll för den nöjeslystna

Avfärd från Tystnaden

Åter i Kiruna som är avstampet i dag för vår färd till Stockholm. Tåget går strax före klockan 17 så vi har några timmar att slå ihjäl. Sitter just nu över en kopp kaffe och skriver bloggen på kafét "Mormors veranda" som för tillfället är fylld av småbarnsföräldrar med sina telningar som, likt undertecknad, tar en stund av den lediga dagen till att umgås och fika.

Det var smått vemodigt att lämna Tystnaden i morse, även om vi ser fram mot resan och tillvaron på Platån. Det är så för mig att när väl uppbrottets stund kommer vill jag dröja kvar. Vi har under veckan gjort klart för den annalkande vintern ... för vinter är det i mitten av november när vi åter är tillbaka i Tystnaden. Bilen har dubbdäcken på (även om det ännu inte är tillåtet) men den kommer att stå parkerad på den parkeringsplats vår vän Gösta Armstrand så välvilligt ställt till vårt förfogande i Kiruna, under den tvåmånaders period vi är på Platån.

Det sista jag gjorde innan avfärden från hemmet idag var att montera plogen på ATVn och ta in stränginstrumenten från skrivarstugan. Skrivarstugan stänger vi under vintern, i avsaknad av värme, och "dyrgriparna" kan ta allvarlig skada av att vistas i kylan under de kommande åtta månaderna.

Eva-Karin (Ebes bokförlag) meddelande mig att min senaste bok "Kvinnan i bäcken" nu fanns på förlaget. Boken såg jättefin ut enligt henne och det ska bli kul att i nästa vecka få hålla alstret i min hand och bläddra igenom sidorna. Jag får ett par bokpaket av denna bok plus ett bokpaket av min tidigare, "Pojken i bäcken" för signeringar i Stockholmsområdet.

Nu måste jag skynda mig till det lunchstället Irene och jag skall äta ... hon ringde nyss och var redan på plats.

Lasse





 

Lite gitarr&bas godis

Vår sista tur med färjan för i år.

Utmaningar&Förtjänster

Sista veckan på Solsidan i Tystnaden tar snart sin början. En vecka som säkert kommer att fyllas av allehanda göromål innan vi nästa söndag sätter oss på tåget till Stockholm och lägenheten på Platån. Göromål som måste klaras av innan vi lämnar hus och hem för en ca. 8 veckors tillvaro i storstadens larm och jäkt.

Att leva och bo som vi gör i Tystnaden ... på andra sidan av en älv och som saknar broförbindelse med "civilisationen", har sina utmaningar och förtjänster. Vi har en färja  som kan användas ... när älven är isfri och vårflodens höga vattennivå sjunkit. På vintern tar vi oss över på den is som lagt sig och vi börjar som regel i mitten av november att pumpa upp vatten på den gångbara is som lagt sig vid färjeläget för att bygga på upp till ca. tre decimeter då vi kan ta över bilen ... allt givetvis beroende på vädrets makter. Vi hoppas alltid på kallt väder för att snabbt bygga på istjockleken. Denna syssla utför vi tills vi har ca sju decimeter is vilket som regel pågår fram till mitten av december och som då bör bära fordon med en vikt upp till ca. fjorton ton. Från färjeläget är det sedan en kilometer väg till vårt hem som måste plogas. Innan isen bär en traktorplog plogar vi därför med min lättare ATV. Även snöskotern kommer också väl till pass under denna period för att ta oss från hemmet över den isbelagda älven.

Jo, stundtals är det en utmaning ... att vi både sommar som vinter, höst och vår, valt en bosättning bortom allfarvägarna. Men, samtidigt kompenseras vi mer än nog av den rofyllda tillvaro som livet på Solsidan innebär, med sin tystnad ... med sina möjligheter till att ge oss sinnesro för att stärka våra sinnen att acceptera, ge oss mod till självransakan och inte minst att ta vara på nuet.

Vår dag börjar tidigt. Vi stiger upp före sex på morgonen. Brygger vårt kaffe. Tänder ljus och inleder dagen över det nybyggda kaffet med att samtala en bra stund om saker vi gjort och upplevt och saker vi bör ta itu med. Den här ordningen har vi haft i många år och både Irene och jag tycker att det är nog den bästa stund på dagen. Att det sedan under dagen inte blir som vi tänkt oss kan vi stå ut med. Vi hade i alla fall goda intentioner och det är bara att göra nödvändiga korrigeringar om så skulle bli nödvändigt.

Vi är också priviligierade att kunna dra söderut till Platån om längtan efter barnbarn, barn och svärson blir för svår och vi ser båda fram emot att bänka oss i sovvagnskupén nästa söndag för att påbörja vår sejour i vårt andra hem.

På skrivandesfronten har planerna på min tredje bok om Johan så smått börjat ta form men än har jag inte satt något synopsis på pränt. Ett antal boksigneringar ligger för handen under perioden från boksläppet av min nya roman, "Kvinnan på stigen", till framåt Jul vilket tar en hel del tid i förberedelser och utförande ... inte minst resandet ... långa avstånd i Norrbotten. Planen är emellertid att åter ta itu med det tredje verket i slutet av november för att ha ett råmanus klart i april. Alltid kul med planer😅

Ha det bra,

Lasse



 


 

Tredje vedboden är nu klar (Det återstår målning ... nästa sommars jobb ... och ett plexiglasfönster i förrådsdelen vilket jag sätter i nästa vecka). Den kvarvarande veden inkörd och staplad. Vårt totala vedförråd inför den annalkande vinter är 10 kubikmeter

En lördagsutflykt till den lilla vackra byn Maunu som ligger vid Könkemä älv, dryga milen norr om Karesuando och besök hos goda vännerna Gustav&Anita Närvä... vilket även gav oss tillfälle att hälsa på den nu 93-årige hedersmannen Ingemar Johansson på äldreboendet "Videgården" i Karesuando

Älgjaktstider

Kvällning denna söndag och solen har behagat efter regnandet under dagen att titta fram. Vedbodbyggandet har tillfälligt tagit paus i brist på virke. Det blev lite mer än en vedbod! Under tiden jag spikade och sågade kom jag på att byggnaden nog även skulle inrymma ett förråd ... det kallas utveckling att under rådande projekt hitta på nya möjligheter som ytterligare förhöjer nyttan, enligt mitt sätt att tänka.

"Vadå förråd!" utbrister kära hustru Irene. "Du skulle ju bara bygga en vedbod?" fortsatte hon och spände blicken i mig.

"Jamen ... förråd är alltid bra att ha. Tänk att ha ett ställe att ställa undan spark, snöredskap, skidor och annat smått och gått (läs bråte)".

"Som om vi inte skulle ha nog av förråd. Du har ju byggt tre tidigare och vedbodar har du också byggt så det räcker ... och blir över. Snart ser hela tomten ut som en stugby med alla byggnader du satt upp", fortsatte hon oförtrutet.

Ja en byggares liv är inte lätt men snart är det nya bygget i hamn även om målningen får vänta till nästa sommar.

På måndag inleds älgjakten på våra breddgrader. Bäst att hålla sig inomhus vilket får mig att tänka på en älgjakthistorien från Småland.

Ett par Tyskar var inbjudna att jaga och i den tidiga morgongryningen blickade de ut över en äng där det var sagt att älgarna brukade inta sin frukost. Ovetande om vad som pågick satte sig en bonde upp på sin traktor och körde ut på samma äng som Tyskarna noggrann höll uppsikt över. Morgondimman låg tät. Plötsligt utropade den ena Tysken till sin jaktkompis: "Det är något som rör sig därute i dimman ... den låter konstigt ... men det är säkert en älg ... de låter säkert så", varpå jaktkamraten noggrant tog sikte och avfyrade ett skott mot det suddiga föremålet. Bonden blev förskräckt när kulan träffade plåten på traktorn, hoppade genast av och lade bena på ryggen i ren förskräckelse. De jaktivriga Tyskarna såg något röra sig bort från traktorn (eller älgen som de trodde) varpå skyttens jaktkompis utropade: "Skjut kalven också!" 

Ja, så kan det också gå.

Nu är det bara två veckor kvar att njuta av tystnaden och stillheten på solsidan innan vi anträder färden mot sydligare breddgrader ... och förhoppningsvis värmen 8-) 

Vi hörs och kanske ses på bokmässorna i Göteborg och Kiruna.

Lasse 

 


 

Skägget har fått växa i takt med framfarten av vedbodbygget som nu även inrymmer en förrådsdel ... men i kväll skall det mesta bort ... av skägget givetvis :-) 

Äldre inlägg