Utsikt från norr

Näst sista lördagen på Platån för denna gång. Daglig koll på isläget i Tystnaden hör till sysslorna. Vi vill ha riktigt kallt väder så att isen lägger sig i Alasuando, men mina böner verkar inte bli hörda ... han däruppe har troligtvis annat att syssla med än att sprida kyla över Lainio älvdal. Vi reser hemåt den 10/11 och vi har t.o.m börjat fundera på att ta in på något boende om vi nu inte skulle kunna ta oss över älven. Så stark är vår längtan till Tystnaden ... men vi avvaktar. Det löser sig på något sätt ... det gör det alltid så varför oroa sig nu. Det är trots allt nästa två veckor tills vi åker.

Det är inte längre mycket under solen som gör mig riktigt upprörd ... eller förvånad ... Men, att se barn lida i de krig som utspelar sig runt om i vår omvärld griper mig så till den milda grad att jag har svårt att tygla min vrede över de människor som med berått mod försöker rättfärdiga sitt handlande med förklaringar om nödvändigheten att bomba allt sönder och samman för att rensa ut terrorism, utan någon som helst hänsyn taget till det lidande folket. På avstånd fattas beslut. På avstånd skjuts missiler, högt ovan fälls det bomber och på marken används människor som levande sköldar. 

Men, vi behöver inte gå längre än till vårt eget land. Visserligen är vi förskonade från krig. Vårt sätt är mer raffinerat i den bemärkelsen att våra folkvalda fattar beslut som förorsakar lidande, och detta med den enkla förklaringen att hänsyn måste tas till ekonomin.

Under veckan såg jag ett inslag i Rapport om en liten treårig flicka som led av en sjukdom som tvunget måste ha stundligen stor hjälp för att kunna leva ett någorlunda liv. Denna assistanshjälp hade av försäkringskassan tidigare beviljats den ensamstående pappan, vilket gav honom och barnet en stor trygghet. Men så med ett slag skärs nu denna assistanshjälp drastiskt ned. Pappan var mycket orolig för hur det nu skulle gå ... här stod faktiskt ett liv på spel. När ansvarig minister intervjuades blev förklaringen att kostnaderna för assistanshjälpen skenat iväg så till den milda grad att nedskärningar var av "nöden" (vilken nöd kan man undra) tvunget. Därför blev direktivet till försäkringskassan att se över sina kostnader med innebörden att bl.a. barnets assistanshjälp drogs ned. Jag är inte dum, jag förstår att politikerna måste hushålla med landets ekonomi men när jag ser att behov verkligen finns, som i fallet med flickebarnet, var finns då empatin och förståndet. Det kanske är p.s.s som med dem som på avstånd trycker på knappar för missilavfyrning ... besluten fattas i rum dit lidande har svårt att tränga in.

Astrid Lindgren sa dessa kloka ord: "När människor med makt slutar lyssna på folket. Då är det dags att byta ut dem".

I morgon kommer barnbarnen och då blir det lek och stoj. Nästa vecka är de lediga från förskolan och då blir det förutom lek&stoj även övernattning hos mormor&morfar ... det ser vi fram emot.

Lasse

Ett mycket trevligt besök av Rita. Samtalen berörde allt mellan himmel och jord som det gärna gör i goda vänners sällskap

Vi har inte varit så mycket inne i storstan men igår tog vi tillfället i akt att ströva runt i city och på söder. Vi åt lunch på Paganini i Gamla Stand. Restaurangen kan rekommenderas. Trångt men gott och prisvärt käk.

 Inget kan se så ensamt ut som en boksignerare i "splendid isolation". Dagens signering på Saltsjöbadens bokhandel var nog illa vald men det dök trots allt upp några intresserade och någon bok blev signerad. Höjdpunkten var att träffa min arbetskollega och tidigare chef under vår gemensamma tid på Satellitbild, Svante Astermo. Svante har en skrivandets ådra och vi samtalade en hel del om just skrivande men vi hann även beröra händelser ur gångna tider. När jag avslutat signerandet blev jag inbjuden att vid Jultid åter signera.

Nu har kylan satt in på Platån. Endast +3,5 grader och kraftig blåst. Löven sprider sig över vår innegård och vi går tveklöst in i vintersäsongen. Fast här är vintern inte densamma som i Tystnaden. Här är blött och slaskigt efter någon dag av snöfall ... hög luftfuktighet och som regel en bitande kall vind från havet och även om temperaturen inte når så långt ned på skalan så känns det kallare än när jag upplever betydligt lägre temperatur i Tystnaden ... Kan ju bero på att jag klär mig varmare när jag befinner mig i den subarktiskta miljön.

Nu är det knappt tre veckor innan vi sätter oss på nattåget mot norr och jag hoppas att vi innan dess iaf slipper blötsnö på Platån.

För övrig går dagarna sin gilla gång. Vår huvudsakliga uppgift är att servar familjen Rosengren, efter bästa förmåga, med allehanda bestyr som heltidsarbetande föräldrar kan känna en viss lättnad med bli avlastade från ... åtminstone för en tid.

Veckan som kommer ser vi fram emot. På onsdag får vi besök av våra goda vänner Rita&Bertil från Västerås. Rita som bodde i Lainio under sin tidiga barndom fick vara med om en upplevelse som ingen trodde hon skulle överleva. Det låter dramatiskt och den mycket summariska historien är den att Rita som då var fyra år gick  en senhöstdag iväg till skogs för att plocka lingon tillsammans med sin ålderstigna farmor. Farmodern var inte i bästa kondition varesig mentalt eller fysiskt. 

När de inte återkommit till kvällningen var Ritas mamma ifrån sig av oro och dagarna som följde sökte man med bybors och militärens hjälp igenom ett stort myr- och skogsområde i den oländiga Lainio terrängen. Efter ca. sex dagar uppfattade en beväring  den lilla flickans gråt i ett stort myrområde. 

Hennes farmor hade dött redan tidigt under lingonplockningen och fyraåringen hade ensam vandrat runt under många dagar i det kylslagna och tidigt mörknande dagarna i september. Hon hade livnärt sig på bär och druckit myrvatten. Helt otroligt ... en fyraåring ... det är knappt man kan tro det. Ortstidningarna var fyllda av reportage om händelsen som trots allt fick ett lyckligt slut (Vi har alla reportage sparade i skrivbordslådan ... och en vacker dag kanske jag tar mig ann att skriva en berättelse om detta ... kanske en barnbok ... med illustrativa teckningar ... måste bara komma i kontakt med någon som kan teckna?).

För övrigt är de flesta julklapparna till barnbarnen redan inhandlade. Vi ska fira julen i Nacka så det är mest praktiskt att inköpen görs här för att slippa släpa med oss paketen från Lainio. 

Viktigt för småttingarna är att det är lika många paket till var och en. Önskelistorna är redan skrivna, fast lilla Esthers är något svårtydd ... mest en massa streck fast hon har verbalt även försäkrat sig om att vi förstår vad strecken står för.

Nästa vecka avslutas avslutas med att jag på lördag signerar mina böcker på Saltsjöbadens bokhandel vilket jag också ser fram emot.

Vi hörs,

Lasse

 Pepparkakebaket. Lite tidigt men barnen ville baka. Blev en del degätande ... och inte ens undertecknad kunde motstå frestelsen att äta deg ... det var gott😀 Efter pepparkakebaket gick Jackson och jag på bio i Sickla och såg " Hitta Doris".

Kall och blåsigt i morse då vi tog lilla Esther till baletträningen på balettakademin. Hon älskar träningen och inte ens tidig bussåkning och lång promenad i det närmast vintriga vädret (kallt!!) hindrar henne från att fullfölja morgonpasset. 

Strax dags för övningarna. 

Efter ett gott värv smakar det med pannkakor, grädde och glass i akademins trevliga fik. 

Gråväder, trist och ynka 7-8 grader. Så har det varit i snart två vecka på Platån och inte ger väderleksprognoserna för resten av veckan anledning till några förhoppningar att få se solen. Finns den överhuvudtaget? ... Jovisst finns den, det är ju en vedertagen sanning och jag såg den med egna ögon när jag bevistade bokmässan i Kiruna i lördags. Det var nästan så att jag hade lust att stanna i gruvstaden i stället för att åter på söndag em. flyga tillbaka huvudstaden. 

Men, så här i eftertankens klara sken inser jag det ömkliga att klaga på vädret ... finns så många som har det mycket mycket värre än att låta ett efterhängset lågtryck påverka humöret då man samtidigt försöker att klara sin överlevnad i en värld av krig och terror. 

Det enda krig jag utkämpar är kriget med mig själv, vilket kan liknas vid en kamp på flera fronter. Dels mellan mitt intellekt och min känsla, dels mellan min spontanitet och min impulsivitet. Jag styrs mycket av "magkänslan" jag får inför något som påkallar min uppmärksamhet, vilket stundtals kan leda mig fel ... till mitt intellekts förtret. När jag styrs av min impulsivitet, vilket t.o.m kortsluter magkänslan och allt som har med intellektet att göra ... ja då kan det bli riktigt krångligt. Spontaniteten är däremot något bra och eftersträvansvärt och man kan öva sig på att hellre bli mer spontan än impulsiv. 

Så, kontentan av detta något förvirrade resonemang leder mig till att tro att det är bättre att vara spontan med en lite lagom blandnings av magkänsla och intellekt ... för att alltid låta intellektet styra gör mig nog till en ganska tråkig och förutbestämd person. Men jag kan ha fel, för det har jag haft förr😀

För övrig och bortsett vädret så har jag mentalt landat efter lördagens boksignering. Det gick över förväntan och de trevliga samtalen med alla dem som ville ha någon av mina böcker signerad var upplyftande och tillförde ytterligare bränsle i mitt fortsatta skrivande. Jag "svävade" på rosa moln dagarna därefter ... såg mig själv sväva fram som på en "räkmacka" mot nya spännande romaner ... tills min kära fru Irene tog mig tillbaka till verklighetens vedermödor. Som sagt, jag har landat ... tur att jag har en klok fru👍

Apropå spontanitet; På måndag tog Irene en promenad med sin kusin Ruth. Jag satt hemma och grubblade över något skriftligt som krävde min hela koncentration, ansåg jag. Plötsligt ringde min mobil ... "Hej! Vi tänkte ta en lunch på Pirens restaurang ... har du lust att hänga med?" frågade Irene. "Kommer på stört!", svarade jag ... Gissa en som blev häpen? Även Eilert (Ruths man) hade accepterat denna i all hast (spontana) påkomna lunch. Bra och hur trevligt som helst blev lunchen och vi vandrade efter två timmars ätande och snackande hemåt, var och en till sitt. Jo, jag kan vara spontan😀

På fredag och lördag ska jag ta med mig barnbarnet Jackson på bio. Vi har under veckan hämtat barnbarnen från förskolan, fixat käk och städat ... hedras den som hedras bör för det är Irene som skött de två sistnämnda. Herr Alm har mer hemfallit åt vila tills det varit dags för dagishämtning med efterföljande lek och stoj.

Vi följer isläget i Lainio ... men det verkar inte komma igång än. Färjan går fortfarande och älven rinner ännu stilla genom byn utan tillstymmelse till isbildning. Jag har bokat vår hemresa till den 11/11 ... men har en ombokningsbarbiljett ... för alla eventualiteter😀

Ha det bra,

Lasse

Mycket folk på lördagen under bokmässan. Har hört att det lär vara rekord för de tre åren bokmässan i Kiruna ägt rum

Lainio med utsikt över delar av "solsidan", d.v.s den sida vi bor på. Fotot är taget av Lennart E.

Vaknade i arla morgonstunden på hotell Kebne där jag inkvarterats under dagarna två. Anledningen till denna utflykt till höga nord från den senaste veckans gråväder på Platån var bokmässan i Kiruna som startade igår och pågår under nästa vecka. 

Gårdagens träffpunkt var i Lars Janssonssalen på Folkets hus där ett stort antal författare och förlag, organisationer/sällskap deltog för att signera sina verk och samtala med det stora antalet besökare som hela tiden strömmade igenom lokalen. 

Där fanns även en sk. "Speakers Corner", där ett antal författare under fem minuter fick berätta inför ett välbesökt auditorium, om sitt skrivande och sina böcker. Synd och skam så hade undertecknad "glömt" bort den tid han var uppsatt att framträda ... men det löste sig efter arrangörernas omplanering av turordningen och tjatande på att nämnda undertecknad måste avbryta sina signeringar. När jag väl fått på mig headsetet och med skammens rodnad på kinderna så insåg jag att min förberedelse hade mycket annat att önska ... jag hade m.a.o förberett mig dåligt.

Nåväl, har man tagit "f...n" i båten får man försöka ro den iland, så på det hela taget gick det väl ganska bra ... även om jag, mitt i en mening, blev avbruten av arrangören att mina fem minuter var slut. Jag har en förmåga att alltid dra över de tider jag får mig tilldelad ... mina tidigare arbetskollegor kan nog vittna om det, om nu någon undrar.

Hursomhelst, det är en höjdare att vara med på Kirunas bokmässa och jag hoppas att jag får möjlighet att deltaga även nästa år.

Jag vill slutligen med detta inlägg rikta ett jättestort TACK till arrangörerna, Kiruna bokhandel och Kiruna bibliotek, för en fantastiskt väl arrangerad bokmässa med ett genomförande av den första dagen som var utmärkt och jag är övertygad om att det var till allas belåtenhet. Jag flyger själv tillbaka till Stockholm i em. och kan därför inte deltaga under den kommande veckan då bokmässan fortsätter, men jag är övertygad att det kommer att fortsätta vara hur bra som helst😀

Pratade med Irene i morse och det var gråväder på Platån och väderleksutsikterna verkar inget vidare för den kommande veckan. När jag tittar ut genom hotellrumsfönstret så strålar solen från en klarblå himmel. Trädens grenar är vackert rimfrostiga och temperaturen ligger några grader på minussidan ... nästan synd att ge sig av. 

Lasse

Inte undra på att jag inte sov så bra inatt med tanke på fullmånen. Men visst är det vackert. Bilden är tagen av Ingemar Aho ... men jag såg samma vy från hotellrumsfönstret.

Söndag i tredje vecka på Platån. Jag vaknade upp till en grå och regntung morgon, fast ändå ganska varm trots den sena årstiden. Hösten är här och vi kan bara i undantagsfall sitta på verandan, njuta av stillheten som råder i vårt område och prata bort en stund med goda grannen Åsa. Tänka vad dessa alldagliga samtal är viktiga för oss. Det fanns en tid när jag inte tyckte mig ha tid att samtala om allehanda vardagliga ting, upptagen som jag var av mig själv och mina egna prövningar. Tiden skulle användas så effektivt som möjligt och jag såg inte förtjänsterna av att stilla mig och bara vara i nuet och låta stunden ge mig det jag behöver ... och som jag inte tidigare såg i all min effektivitet.

Men, visst tycker jag fortfarande om att vilja prestera, fast jag ser det inte som något negativt för kropp och själ, för idag tror jag mig se skillnaden i det som tidigare drev mig att tvångsmässigt utföra och det jag idag utför med lust! Jag kanske är priviligerad men jag har ett val. Det jag vill göra, det gör jag och resten får vara. 

Givetvis, och för den sk. "husfridens skull" försöker jag att med all min fingertoppskänsla och diplomati beveka min kära hustru Irene att slippa ifrån. Fast, har hon sagt att något måste göras är det bara för mig att ta skeden i vacker hand ... punkt. Mitt förhandlingsläge trots femtioårs samlevnad är att betrakta som en lång och tung uppförsbacke. Min kära fru har för det mesta tolkningsföreträde ... och bra är nog det för om jag självrådigt fick råda blev det nog inte mycket gjort av vardagssysslorna.

Veckan som gått har iaf berett oss mycket glädje. Träff på cafe i stan med goda vännerna Doris&Georg Juto. Mycket att prata om och tänk vad lätt det är att fortsätta samtalet där man senast slutade ... oavsett om det gått lång tid sen senast ... det kan man göra i goda vänners lag.

Skansen besöket med barnbarnen Jackson&Esther var också en höjdare. Båtfärd från Nacka strand till Allmänna gränd. Skansen där förutom besök hos björnar, lodjur, grisar och andra även innebar att treårige Esther skulle lämna ifrån sig nappen till kattorna (det finns en särskild "napp brevlåda" för småttingarna att befria sig från napp-lasten. Det hela gick bra ... hon gjorde så även fjol i trygg vetskap att det fanns en reservnapp hemma ... och p.s.s var det nu. Får nog bli ytterligare besök till kattorna. Men vad ska jag säga som efter fyra års uppehåll från snusandet återigen åter fastnat i nikotinets garn. Morfar är absolut inget gott föredöme i detta fall.

Igår avslutades veckans mer värdsliga begivenheter med ett besök på Operan där vi bänkade oss för att se föreställningen "Barberaren i Sevilla". Allt till vår stora belåtenhet.

På fredag i nästa vecka flyger jag till Kiruna för att på lördag delta på bokmässan i Kiruna. Det ska bli skoj att träffa gamla bekanta och författarkollegor.

Gällande mina kommande boksigneringar har jag lagt till en rubrik under den här bloggens sidpanel. Är ni intresserad så klicka er fram under "sida". Därunder finns "Boksigneringar" som visar var jag kommer att signera. Finns även två ytterligare rubriker under "sida" nämligen "Föreläsningar" och "CV" där ni hittar ytterligare information om vad jag sysslar med.

Vi hörs och kanske ses,

Lasse

 Operan är en vacker byggnad. Den kungliga logen var emellertid tom under föreställningen.

 Lite rutchkana på en liggande stenbjörn

Ett gott fika på Operan för "Barberaren i Sevilla"