Midsommar afton i Tystnaden

Tyst är det väl inte riktigt. Motorsåg, vedkap och vedklyv för en del oljud men veden ska göras iordning, midsommarafton eller ej. Jag är "nästan" klar med sågning och klyvning, endast ett dagsverke till så får den klyvna veden ligga och torka i drygt en månad innan det blir att kärra in och stapla i vedbodarna. Blir drygt 8 kubik som tillsammans med de tre kubik från fjolåret gör att eldandet under kommande vinter är säkrad ... vi går för övrigt mot mörkare tider och i morgon är det bara sexmånader till julafton. Men, vi har fortfarande tremånader, kanske lite till innan den första snön för säsongen faller och kyla, snö och mörker åter kramar oss i sitt fasta grepp.

Därför är sommaren ... eller barmarkstiden kanske passar bättre ... den tid då förberedelserna inför vintern är som intensivast ... om man nu ska leva bortom allfarvägarna och långt från stadens larm och jäkt, vilket vi ju gör och vill göra.

Icke desto mindre har vi ätit en god midsommaraftonsmiddag tillsammans med svåger Svante och jag ska strax sätta mig i båten för att åka över älven till närmaste soptunna med våra sopor. En resa med bil och båt på dryga kilometern men samtidigt ett avbrott i göromålen hemmavid. 

Det blir heller ingen dans runt stången. Det var längesedan jag skuttade runt sjungandes "små grodorna" och jag tror heller inte att jag skulle klara så värst många skutt i nigande ställning. Men, vi njuter i alla fall trots avsaknad av festligheter. Det är så mycket vi får vara tacksamma över.Tänk bara ljuset ... vi har ljust dygnet runt ... bara det är något att glädjas åt .

Så ödsla energi på klagan över tingens tillstånd och tidens gång ... nej sådant energiläckage är inget för oss, det finns så mycket annat att glädjas över, det gäller bara att öppna ögonen och inte bara hastigt titta utan verkligen betrakta. För, det finns så mycket här ute att ta del av. Svartvita flugsnapparnas idoga matinsamling och ruvande i sina bon. Knipanden som flyger iväg så fort jag närmar mig holken ... jag blir lika förundrad varje gång den lämnar holken för jag är säker på att den kraschar mot marken men varje gång får den luft under vingarna och stiger uppåt. Och grönskan runt ikring oss vars gröna färg djupnar alltmer  under det ljusa dygnet.

Ha en fin midsommarhelg.

Lasse