Visar inlägg från april 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Ärlighet

Vad gör man i ensamheten och tystnaden i Lainio?, frågade en storstadsbekant. Jag blev tvungen att tänka efter en stund.

Ja, vad gör vi?,  funderade jag. Det är inte så lätt att sätta ord på något som är så kärt för oss. Ord blir så lätt föremål för värderingar som inte alltid ger en rättvis bild.

Tystnaden måste upplevas på plats ... går inte att beskrivas med ord, sa jag till den något skeptiske storstadsbon. Han tittade på mig: "Du skulle aldrig kunna jobba på ett turistföretag som försäljare", sa han

Nej, att bli försäljare var nog aldrig Guds mening med mig ... även om jag med skiftande resultat prövat på yrket under min tidigare yrkesverksamma tillvaro. Som försäljare måste man kunna tala för varan och vara trovärdig även om det sitter ett antal dolda rävar bakom örat.

Förstå mig rätt för jag vill inte på något sätt framstå som hederligheten själv för nog kan även jag tulla på sanningar i vissa särskilt trängande lägen. Som för häromsistens när jag utan skammens rodna på kinderna förklarade för Irene att jag bara köpt en godispåse och inget annat när jag i själva verket köpt tre! och som grädde på moset en påse chips😀Lögn som lögn ... stor eller liten,spelar mindre roll. Men Irene, vis av erfarenhet, genomskådade sin lögnaktiga bättre (eller kanske hellre sämre) hälft drog under strängt befäl sanningen ur mig, vilket i och för sig gick fort. 

Tänk så lätt det är att halka på sanningen. Ovan kan synas som en trivial händelse ... men ändå och själv borde jag nog tänka på devisen: "Tala alltid sanning, det kan göra ont med den gör dig fri"😀

F.ö, blir jag blir allt på min vakt när någon under en diskussion uttrycker:" Ärligt talat etc,etc" Men det är ett annan blogg som jag återkommer till.

Veckans höjdpunkt var annars att min släpvagn äntligen klarat besiktningen efter tre tidigare försök och reparationer däremellan. Men nu är den som ny och det är två år till nästa besiktning och nya bekymmer.

Under veckan som kommer åker jag de dryga trettio milen till Bok&Bläck i Boden. Boden har torsdags kvällsöppet i alla butiker i Gallerian mellan 18-20 och under den tiden signerar jag mina böcker till skönlitteraturintresserade Bodensare.Det ska bli kul ... Hälften av mig (fadern) kommer från Boden med omnejd ... bara det gör resan värd.

Lasse

 Ikväll lyste solen vackert över gård, uthus och den björk jag transporterat från skogen.

 Än står vissa slåtterlador kvar och vittnar om en svunnen tid.

Det välpreparerade skidspåret löper från byn och följer Lainioälven nedströms. Fantastiskt njutningsfullt att i ett fint spår och i ensamhet skida fram i en tyst skog.

Samvete

En kall nordostan har legat över Tystnaden under veckan. De preparerade skidspåren längs myrarna drivet igen efter en kort stund trots ihärdigt körande med spårsläden. Men det har inte hindrat oss från att vara utomhus. Ungarna har åkt skidor, pulka, spark, snowrace, snowkick och platspulka i de backar jag iordningställt inför deras ankoms. God mat har ätits och mycket godis har gått åt. Det senare inte så mycket av barnbarnen men mer av undertecknad och svärson. Minst en påse karameller av växlande sort och kvalitet har inmundigats varje kväll då småttingarna somnat. Dagtid förmanar vi dem att bara äta godis när så är påkallat ...d.v.s påkallat av oss "vuxna" ... medan vi själva njuter hämningslöst av sötsakerna när de sover ... vi är väl inga goda föredömen. Men, vi vill å andra sidan gärna tro att vi som vuxna har vissa privilegier och dessa vill vi gärna ha för oss själva, åtminstone ett tag till. Tids nog är barnen så pass vuxna att de fullständigt struntar i våra välmenta förmaningar och gör som de själva vill ... och tids nog kommer vi själva vara beroende av deras välvilja och omsorg.

Fast det man inte ser eller hör lär man inte lida av, påstås det, så det hela är väl syvende och sist upp till det egna samvetet, hur mycket vår rättskänsla ger utrymme för. Somliga av oss har ett rymligt samvete (undertecknad inget undantag) och kan töja på den gängse moral som många andra gör sitt bästa att följa. Att vara "street smart" (vilket har blivit ett modeord med positiv klang) är när man lyckas att hitta genvägar till det man vill uppnå även om det ibland sker på bekostnad av att jag måste rucka på vissa moraliska värderingar. 

Idag är det påsksöndagen och ledigheten för de flesta av skolbarn och arbetande människor går mot sitt slut för denna gång. Så även för barn, svärson och barnbarn. Idag bär det iväg med tåg från Kiruna till Stockholm och om drygt en timme ska jag skjutsa dem från Tystnaden till stationen. Vi kommer att sakna dem, speciellt alla upptåg med ungarna. Som en tröst är det inte så lång tid kvar innan vi själva påbörjar vår färd till Platån för ett kärt återseende.

Ha en fortsatt Glad Påsk!

Lasse

 

  Esther och Jackson har bidragit med chokladprickarna på tårtan och båda lät sig väl smaka ... den var mycket god ... tyckte inte enbart ungarna.

Den traditionsenliga pimpeltävlingen i grannbyn Kuoksu gick av stapeln igår. Inte en firre. Kallt och blåsigt men är det tradition så är det.😀

Medmänsklighet i Terrorns fotspår

Så hände då det som jag liksom de flesta av oss fruktade skulle hända fast inte var, när eller hur men att ett terrorattentat skulle läggas till listan av attentat den senaste tiden verkade mer än troligt.

På fredag eftermiddag satt jag lutad över skrivdonen övertygad om att den lust och inspiration jag senaste tiden saknat nu åter skulle flöda ur min penna. Radion som malde på i ett annat rum upplevde jag som ett avlägset brus som inte skulle störa min skaparlust. Efter en stund och med ett halvt öra uppfattade jag något om terrorattentat ... Jaha, tänkte jag nu har det åter skett någonstans. Inte en tanke på att det var i mitt land men jag spetsade öronen för att uppfatta något mer av vad som rapporterades ... Åhlens ... lastbil. Jag reste mig upp och gick in i köket där radion var och blev stående blick stilla och på helspänn när den hemska sanningen gick upp för mig.

Stod så i närmare tio minuter och bilderna spelades upp för mitt inre hur en lastbil i hög fart kört ned längs Drottninggatan för att slutligen krascha in i Åhlens varuhus. Jag visste att under en fredag eftermiddag så var mycket folk i farten. Ur radion fick jag höra de första rapporterna och det knöt sig i magen. I detsamma ringde telefonen. Det var dotter Jenny som tillsammans med Alexander och våra barnbarn var bokade på sena eftermiddagståget från Stockholm till Kiruna.

"Har du hört vad som hänt?", frågade hon. Jag svarade jakande och vi pratade en kort stund vilka alternativ som stod till buds för att möjliggöra deras resa. Centralen och tågtraffiken var ännu inte stängda men vi var båda ganska medvetna om att det som hänt nog skulle innebära svårigheter för familjen att ta sig med tåg till Kiruna.

Stockholm var för något år sedan ett utflyktsmål för kortare besök, eller då arbetet så påkallat. För en lantis kändes allt så anonymt och opersonligt. Jag upplevde ibland människor som arroganta, jäktade och med bristande tålamod. Drog alltid en lättnadens suck när jag lämnade storstan och åter satt på ett färdmedel till småstaden Kiruna. Samtidigt förstod jag att attityden av anonymitet, jäkt och stress hör en storstad till, det är nog så runt om i världen . Vi brukade i den trängre hemmakretsen skämta om dessa storstadsbor som man måste t.o.m skicka inbjudningskort till för att få dem att hälsa på.

För drygt två år sedan skaffade vi oss en lägenhet på Igelboda platån i Saltsjöbaden. Främst för att vara nära dotterns familj. Vi trivs på vår Platå ... vi har fint umgänge med grannar och har på det hela taget funnit oss väl tillrätta. För det är nog så att om man själv öppnar upp sitt inneslutna jag (eller släpper taget om sitt Ego?) så får man också en hel del tillbaka ... jag vill gärna tro att det är det som kallas kärlek.

Och, kärlek var något som uppstod i spåren efter terrorattentatet, vilket jag blev väl medveten om. Medmänniskor visade empati och hjälpte de oroliga, tröstlösa och förtvivlade människor som bevittnat detta hemska. Många är de beskrivningar av denna hjälpsamhet jag sett när jag följt utsändningarna och det får mig att tro att ju mer vi ger ju mer får vi. Alla dessa människor som bjudit på mat, skjuts, säng över natten eller bara kramat om och pratat med en förtvivlad medmänniska växer i andlig styrka som kärleksfulla människor.

När vi stundtals bor på Platån vill jag gärna vara en del av livet i denna fantastiska stad. Platån kallar vi idag för vårt andra hem.

Hur gick de då för dotter Jenny med familj? Jo, de fick slutligen tag på flygbiljetter så de landar i Kiruna imorgon. Visserligen två dagar försenade men vi får i alla fall rå om dem under den påsk som snart stundar.

Lasse

Sista veckan i Påskfastan

Fyrtio dagar av fasta (söndagar undantagna) innan vi på palmsöndagen går in i "stilla veckan" fast i och med reformationen under 1500 talet så praktiseras inte längre traditionen med bokstavlig fasta. Kan tyckas synd med tanke på allt i matväg (godis icke att förglömma) som vi stoppar i oss under påskhelgerna. 

Men jag praktiserar en egen "light" variant som går ut på att dricka en högst energigivande och hälsobringande dryck på morgonen kombinerat med tre koppar kaffe för att ytterligare piggna till. Till lunch ... när den nu infaller, stoppar jag i mig ett par ostmackor tillsammans sardiner på burk (av märket Carl-Gustav givetvis). Till middag blir det helst vegetarisk soppa och på kvällskvisten lingon och mjölk plus en och annan macka ... har jag godis tillgängligt blir det även en och annan seg gubbe under slötittandet på Tv. Däremellan förbrukar jag mängder av kalorier genom hårt arbete i vedskogen.

Visst låter det som något uppbyggligt inför påsktiden? Jag vill gärna tro så och mår på det hela taget bra av denna kosthållning. Men, det bör i sanningens namn nämnas att denna light variant endast praktiseras när Irene jobbar heldag på förskolan i Vittangi för när hon är tillstädes gäller en helt annan ordning ... fast lingon och mjölk tillsammans med ett par ostmackor innan sänggåendet gör jag inte avkall på, även om protesterna från hennes sida kan vara nog så påträngande. Ofta får jag veta att jag hör dåligt, speciellt när hon uppmanar mig till att följa vissa av hennes direktiv.

"Jag hör som en korp", brukar jag försvara mig med. "Du måste undersöka din hörsel", sa hon vid ett tillfälle när jag var mentalt på en annan planet.

Sagt och gjort. Jag beställde tid på vårdcentralen i metropolen Vittangi. Läkaren som jag besökte frågade vad jag led av? "Dålig hörsel enligt frugan", svarade jag sanningsenligt.

"Jag har hört det förut", sa den vänlige och tillmötesgående doktorn. Han tog fram en stor stämgaffel och gick runt mig och slog på gaffeln ... som var stämd i A-dur ... "Hör du", frågade han varje gång han slog på stämgaffeln. Jag hörde allt och nöjd förklarade han att min hörsel var det inget fel på. "Men", sa han. "Du kanske inte vill höra allt", jag kunde i mitt stilla sinne inte mer än hålla med honom.

Nöjd förklarade jag för kära hustrun vid hemkomsten att jag t.o.m hade läkarutlåtande på att min hörsel var perfekt.

"Strunt samma", sa  hon "Du hör dåligt, därmed jämt."

Vad tog jag mig till utan hennes kunskaper i de mest skilda vetenskaper, brukar jag förundrad tänka.

Har funderat på att köpa en sån där T-skirt där det står: 

"Jag behöver inte Internet ... Min fru vet allt"

 Men snart är även min light version av fasta över och jag ser fram att äta alla läckerheter som den stundande högtiden bjuder på. Vad som händer därefter står skrivet i stjärnorna.

Lycka till med den fasta som fortfarande återstår och ha en riktigt fin Påsk😀🐓

Lasse

 Körning av de fällda björkarna har påbörjats. Björkar som så småningom ska sågas, klyvas och torkas för att bringa värme under kommande kyliga vinterkvällar

Härligt att vara i vedskogen i finvädret som just nu råder.


De absolut viktigaste sakerna i ryggsäcken. Utan dem står man sig slätt.