Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Visar inlägg från juli 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Vilsekommen

Dagen efter kvällen före. Är lite överväldigad av alla gratulationer jag fick med anledning av min födelsedag igår. Det värmde en vilsekommen själ. Nå, vilsekommen och vilsekommen ... det må vara hur det vill med det. ... "Bara att ta sig i kragen och inte hänga med huvudet", som min livskamrat uttrycker det när hon ser mitt håglösa ansiktsuttryck. Kanske jag borde lämna in en missförtroendeförklaring mot henne? Det är ju poppis i dessa dagar, tänker jag i mitt armod ... Men  NEJ, den sandlådan vill jag hålla mig så långt borta från som jag någonsin kan, för utan henne förlorar jag totalt fotfästet i tillvaron ... 

Nåväl, nog om detta. Bloggens rubricering har mer bäring på mitt vankelmod inför den stundande takomläggningen. Jag är en amatör i ordets rätta bemärkelse. Osäkerheten när det kommer till själva hantverket är min akilleshäl. "Ångest är min arvedel" skrev Per Lagerqvist, vilket väl stämmer in på mig. 

Efter veckor av planering och mardrömmar (om vad som kan gå snett ... och oväder som säkerligen kommer just när jag väl rivit den gamla plåten) så har jag nu påbörjat arbetet med att bygga en ställning som ska underlätta jobbet ... "Köp eller hyr, säger Irene ... men inte jag inte. Jag ska bygga själv med motiveringen att byggvirket kan användas till nya projekt som bastu, veranda till skrivarstugan och hundra andra behövliga projekt . Med den erfarnes vetande ser hon på mig: "Gör först klart det du förutsatt dig att göra och sluta drömma om framtiden".

Men, jag är på G!

Fortsättning följer.

Lasse 


 

Ännu inte mycket att hurra för ... men Rom byggdes heller inte på en dag

Inga hjortron men väl en ny bok

Efter hundraåttio mils bilåkande och arton dagars bortavaro så var vi då åter i Tystnaden. Tiden på Platån och i Skummeslövsstrand/Mellbystrand gav oss den tillbörliga vederkvickelsen vi behövde för att med förnyad lust kavla upp ärmarna och ta itu med allt som står för handen här hemma. Gräset har under tiden vi varit borta vuxit kämpahög och efter två dagars klippande är ännu inte allt slaget. Samma sak gäller de blommor och buskar som haft fritt spelrum att växa vilket krävt ett par dagars arbete att åter tygla.

Med sol hela dygnet och det strålande sommarväder vi upplever, just nu, gör att det går bara inte att ta det lugnt ... man vill vara ute, om än bara för att i sentimmarna sitta på verandan med en kopp kaffe och lyssna till Alapää nivas brusande vatten. Det är livskvalitet,bland mycket annat som också är livskvalitet.

Hjortronen lyser med sin frånvaro. Ett och annat kart har Irene stött på vid sina turer ute på myrarna men antingen är vi för tidigt ute eller så blir det inga😠Nåväl på fredag ställer vi kosan mot Rödupp för jordgubbsplockning inte riktigt detsamma som hjortron och dessutom kostar det ... men i kristider (idag deklarerade alliansen att de reser misstroende mot tre ministrar så framtiden ter sig osäker. Iaf i skrivandets stund) får det duga. Gratis är blåbär och lingon men eftersom hjortrontillgången blir mager så lär det väl heller inte finnas en myckenhet blåbär. Vi får ställa vårt hopp till lingonplockning i september

Sättningen av den tredje och avslutande delen (Mannen på väg) i trilogin "berättelsen om Johan" är klar  och går inom kort till tryckeriet. Återstår är omslagsbild och omslagstexter. Det är min tredje bok och jag upplevde samma lyckokänsla när jag för någon dag sedan höll det färdiga korrekturet i min hand. Tänk att det blev en till bok, för tvivel har funnits under resans gång. I och med detta så kan jag släppa "Johan" att fortsätta leva sitt liv i all önskvärd välmåga utan min insyn. Men, på det hela taget har det varit både lustfyllt och kul att få blanda fiktion med händelser från den verkliga verkligheten. Jag har sedan ett år tillbaka ett nytt "prospect" i tankarna, långt bortom Johans livsöde, och jag ser fram emot att till hösten åter få greppa penna och papper och försjunka i den historien.

Byggnadsställningsvirke är inhandlat idag så i morgon börjar allvaret😄

Ha det bra,

Lasse


 

Vi hälsades välkomna hem till Tystnaden av vår vackert blommande och väldoftande ungerska syren.

Korta minnen av Mellbystrand

Med två dagar av sol och värme är Mellby&Skummeslövsstrand helt fantastiska platser att vara på om man är lagd för sol&bad. Dagarna dessförinnan med hård vind och regnskurar gick även de, om än lite segt. Pratade med svåger Svante som meddelade att i Tystnaden var det kallt och massvis med regn så även om vi har haft sämre väder så har iaf temperaturen legat runt 18-19 grader vilket ju är stor skillnad mot för de 7-8 grader som uppmätts på hemmafronten. Igår var det 24 och dagens utsikter pekar mot 25 så det gäller att njuta av sommarvärmen för i morgon lär det åter bli en regnig dag.

Nog om vädret, det är vad det är, fast alltid ett lika kärt ämne att prata om.

Att korsa sitt spår väcker minnen. Vi har tillbringat ett flertal semestrar på Mellbystrand. Dels under den tid Kiruna kommun fortfarande ägde den gamla kolonin och dels i andra typer av boenden men alltid i samma område. Det har gått 30 år sedan vi senast vistades under en längre tid på Mellby och nu när vi återser de platser vi trodde oss ha ett starkt minne av, så har tidens tand obevekligt  ställt till med förändringar. Det är givetvis inte samma plats som vi lämnade för snart tre decennium sedan. Massvis med nya hus, nya restauranger, nya vägar och betydligt fler fåglar av arten mellanskarv (tror jag ... skarv är det i vilket fall som helst). Den gamla kolonibyggnaden är förfallen och i rotundran vars tak läcker pågår ett dagligt loppis. Nästan inget är sig likt ... jo, strandhotellet står fortfarande kvar och motionsspåren i norra delen av Mellby är fortfarande desamma. Vii har hitintills haft det bra. Bor i ett eget hus omgärdad av en massa andra hus inte långt från stranden och även om det inte är samma Mellby som jag så gärna vill minnas så är det bara att gilla läget. Men, några fler sommarvistelser här lär det nog inte bli.

Sitter och skriver detta på Laholm station där jag ska möta vår gode vän Karin Sikö som anländer från Lund och som ska hälsa på hos oss under dagen. Det ska bli trevligt att återse henne och som de oldtimer vi är, prata gamla Kiruna minnen ... vi kan ju minnas olika för så är det med minnet.

Lasse


 

Ett fikabesök i Laholm med Esther.
 


Havet var i uppror för någon dag sedan

 

Skarven har tagit plats på en sten för att torka sig


Delar av den milsvidda stranden är ganska lerig och inbjuder inte direkt till bad. Men kul i leran kan man även ha.

En snabbvisit på Platån

Härligt väder idag. Det har varit soligt i några dagar och mer sol och värme är på väg. I kväll hämtar jag familjen Rosenberg på Arlanda. De anländer med flyg från Skottland efter en dryg veckas vistelse på det skotska höglandet. Det blir bara en kort vistelse för dem i Nacka för på lördag drar vi tillsammans till Halland och Mellbystrand. Irene är i full färd med att förbereda Jacksons favoriträtt "Laxsoppa" ... hoppas även att resten av familjen gillar den? För säkerhetsskull har Irene även snott ihop en grekisk paj (jag vet inte vad det är men den ser god ut)

Luften har gått ur mig efter dagar av intensivt jobbande med manuskorrigeringar ... men nu är vi "nästan" i hamn och det känns enormt skönt efter att ha levt med den avslutande  berättelsen i trilogin i sju månader. Jag har under delar av den tiden varit glömsk för omgivningen och ouppmärksam vilket inte alltid varit lätt för Irene. Men, nu kan jag börja plocka undan alla spridda anteckningar, gula lappar och annat skräp som varit ett stöd för mitt alltmer bristande minne och nu kan jag förhoppningsvis åter axla rollen som ansvarstagande äkta hälft.

Hursomhelst, vår vistelse på Platån denna gång blir bara en vecka men det har varit roligt att återigen träffa våra trevliga grannar och få lapa lite sol och värme, till skillnad från den Tystnad vi lämnade förra fredagen där vädret minst sagt var bedrövligt ... och bättre blev det inte under innevarande vecka ... och ingen tillstymmelse till förbättring lär det bli under veckan som följer. Vart tog sommaren vägen?

Det fina med Platån, bland mycket annat, är att vi har en veranda under tak där vi spenderar den mesta av vårt dagtid. Där läser vi, där skriver vi, där äter och fikar vi och där umgås vi dagligen med vår verandakompis Åsa och hennes hund Elsa. Många trevliga samtal om ditt&datt hinner vi med även om tiden denna gång blir kort. Visst har vi även varit till Sickla köpcenter som är bekvämt stort för våra ändamål och som har allt vad vi behöver. 

Men, nu ställer vi in oss på sol och salta dopp i Kattegatt som strandnära troligtvis är full av maneter? Men vad gör det, om nu så skulle vara fallet. Leka med barnbarnen och när orken tryter bara slappa på sandstranden ... om nu SMHI håller vad de lovat i sin långtidsprognos.

Lasse

   

 Åter på Platån om än bara för en vecka

Vår granne på Platån, Lars J. ritade förtjänstfullt ut lösningen på problemet med spindeln och flugan som jag skrev om i min förra blogg

På bryggan vid Dalembadet. Baggensfjärdens blå vatten inbjuder till ett dopp men inte för en badkruka som mig.

Mot söder

I morgon bär det av till Platån för en vistelse i storstan under en vecka. Därefter Mellbystrand och Skummeslövsstrand tillsammans med dotter, måg och barnbarn för salta dopp i ytterligare en vecka. Få se om jag fortfarande kan simma. Jag brukar på förekommen anledning skrytsamt säga att jag minsann tagit Magistern ... men det var mer än ett halvsekel sedan och det vette tusan om jag inte istället bara skulle plaskar omkring längs strandkanten och se viktig ut.

Det ska i vilket fall som helst bli roligt att träffa barnbarnen och deras föräldrar igen. De har under hittillsvarande sommar varit i Grekland och är i skrivandets stund i Skottland. Minstingen Esther fyller fyra år idag och vi ringde upp med FaceTime och sjöng "Ja må hon leva" vilket hon verkade uppskatta ... åtminstone en kort stund för att därefter snabbt skynda iväg till någon mer rolig aktivitet. Men vi såg henne och övriga familjeni alla fall vilket nog får betraktas som dagens höjdpunkt.

Vädrets makter har inte varit nådiga under veckan. Regn och kallt. Temperaturen har legat under tio grader och vissa morgnar har kvicksilvret knappt orkat sig över plusstrecket. Det ser inte heller så värst hoppfullt ut under veckan som kommer ... fast då är vi ju inte här utan i varmare trakter, förhoppningsvis😄. Klen tröst har varit avsaknaden av mygg.

Jag skulle tro att det blir en hel del redigeringsjobb under veckan på Platån. Mitt manus är i händerna på Eva-Karin och hon lär nog ha hittat både det ena och det andra som behöver ändras. Men, samtidigt ser jag fram emot att ta del av hennes observationer och förslag till ändringar. 

Ytterligare en sak som är glädjande: Maria Stark som gett ut boken "Girlhood. Har himlen en förort" (Ebes förlag så klart. Läs boken den är mycket bra) blev tidigare antagen att hålla ett föredrag på bokmässan i Göteborg. UR planerar att spela in detta föredrag för att sedan visas på UR och i kunskapskanalen. Stort grattis till Maria och grattis även till Eva-Karin på förlaget som håller i intervjuandet under inspelningen. 

Sitter ute på verandan och skriver. Det duggregnar men jag sitter i skydd av markisen ... men det blåser och är kallt! Vantar på! Nu går jag in.

Lasse


 

Färjan över älven är åter i drift. Visserligen senare än vanligt men bättre sent än aldrig. Nu har vi åter närmare kontakt med civilisationen och slipper åka efter en, inte alltför bra, skogsbilväg som förlänger resan till tätorten Vittangi med dryga elva mil.

Äldre inlägg