Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Visar inlägg från november 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Midvinternattens köld är hård

Att midvinternattens köld kan vara hår är något vi fått erfara de senaste dagarna. Kvicksilvret kröp ned till -32 när jag lämnade sångövningen med kyrkokören i Vittangi i går kväll ... Men, tonerna från sångerna som stannat kvar i mig värmde gott. Det är härligt att sjunga i kör. Jag blev varm inombords och under bilresan tillbaka till Tystnaden strömmade åter tonerna från kvällens sånger igenom mig.

Ikväll startar vi en skrivarcirkel i Kiruna i Vuxenskolans regi. Fjorton deltagare som jag ska samspråka och öva med för att väcka intresset i glädjen att skriva ... eller att skriva med glädje, kanske man också kan säga. Vi kommer att träffas fram till 15/12 då det är kursslut. Jag ser verkligen fram emot dessa träffar och jag kommer säkert att lära mig en massa matnyttigt i umgänget med deltagarna.

Väderleksutsikterna är goda vad anbelangar nederbörd och det är skönt efter flera dagars idogt skottande som orsakades av snöovädret förra torsdag och fredag/lördag. Själv var jag i Luleå så Irene fick drar det tyngsta lasset ... hon är stark och envis så det mesta var undanskottat när undertecknad åter var hemma ... visst, även jag har greppat spaden men då mest för att "putsa" på gårdsplanen, för att ge sken att även jag drog mitt strå till stacken. Men, äras den som äras bör ... det var Irene som stod för bragden.

På lördag är det signering i Pajala och på lördag (1:a advent) sätter jag mig i Kiruna bokhandel för att träffa läshungrande Kirunabor. Signeringsverksamheterna för detta år avslutas därefter med signering på Bok&Bläck i Boden den 9/12 ... sen är det jullov ... eller rättare sagt, påbörja nästa romanprojekt. Jag har sedan ett år tillbaka närt en ide och har samlat på mig bakgrundmaterial som jag ska ta itu med ... eller med andra ord "in i bubblan igen"😀

Julborden står för dörren. Jag har blivit inbjuden till tre ... om jag nu mäktar med all den feta maten.

Ha det gott i vintermörkret.

Lasse

Inspiration

Inspiration kommer av latinets "inspirare" som betyder andas in. Alltså en utifrån kommande kraft som tar mig i besittning för det jag ämnar ta mig för ... skrivandet t.ex. Men jobbet måste jag göra själv.

"Inspirationen är en oberäknelig gäst, men ju oftare jag sätter mig vid skrivbordet, desto fler tillfällen får han att hälsa på:" Uttryckte Wilhelm Moberg ... Disciplin är nyckelordet i allt väsentligt. Jag kan t.ex skriva ett "kontrakt" med mig själv att varje dag från klockan 08.00 bänka mig framför skrivverktyget och sitta där under fyra timmar. Inspirationen kanske inte alls infinner sig första dagen ... jag klottrar något osammanhängande till sist, bara för att klottra ... men jag återkommer till samma stol dagen därpå ... och därpå, tills denna motsträviga varelse, "inspiration", slutligen infinner sig, för det gör den! Flödet kommer därefter medan jag arbetar. Tio procent inspiration och nittio procent transpiration brukar det heta.

Men inspiration är trots allt viktig för mig. Det är den som ger mig uppslagen till ett nytt verk ... sen gäller det "bara" att förverkliga det hela, d.v.s hårt och ensamt arbete. Missförstå mig rätt. Det är samtidigt även lustfyllt och roligt annars skulle jag ägna mig åt annat.

För närvarande är min skrivarstuga en plats jag, i avsaknad av uppvärmning, inte kan använda. I somras hade jag planer att dra in värme i detta trivsamma krypin men som vanligt kolliderade dessa planer med mer trängande behov som att repa hustak ... hustaksrepet tog av förklarliga orsaker företräde. Men nästa sommar ...DÅ ska det bli av ... såvida inget annat mer trängande aktivitet gör sig gällande, man vet aldrig?

Under den nya vecka som tar sin början i morgon så jobbar Irene i Vittangi medan undertecknad får ägna sig åt snöskottning och isplogning. Väderleksutsikterna ser sådana ut. Men även det är skoj ... om det bara inte blir för ofta. 

Själv åker jag söderut för signeringsaktiviteter på Akademibokhandeln i Piteå på fredag och Akademibokhandeln i Luleå på lördag ,,, även det är inspirerande!

Ha det gott!


 

 Skrivarstugan inte bara ser kall ut ... den är kall

Betydligt trivsammare att jobba inne i stugvärmen

Tankar vid uppbrottets stund

Morgon på Platån. Gråväder och +3,5, och vi hoppas att det klarnar upp fram på dagen. Vi har tvättstuga. Tvättstuga i arla morgonstund är faktiskt inte så illa. Det är tvärtom riktigt roligt att ladda maskinerna och torktumlaren, mangla och hänga upp det tvättade byker på tork. Eftersom den lägenhet vi bebor inte får plats med tvättmaskin får vi tvätta gratis i den fina tvättstugan som finns i området ... bara det gör tvättandet lustfyllt😀 

Något större mått av motionsaktiviteter har det väl inte blivit under den tid vi vistats här. Jo, visst har jag promenerat och Irene, sin vana trogen, har kört ett och annan joggingpass, men den egen ansträngningen har som sagt varit mycket måttlig ... knappt styrfart och inte en endaste svettdroppe på pannan. Jag är inte så värst  nedslagen för det, för jag vet, att väl i Tystnaden finns kroppslig sysselsättning med snöskottning, vedarbete och icke att förglömma, skidåkning. Ser fram emot att koppla spårmaskinen till skotern och dra upp ett spår genom skog och myr för härliga skidturer i vita spår. Men, det hör framtiden till för just i denna stund, med två dagar kvar på Platån, så kommer vi samtidigt med vår längtan till Tystnaden även att sakna umgänget med barn&barnbarn ... men det är nog så det ska vara och de kommer ju upp till oss till Jul. 

Mycket annat trevligt har vi även med oss från denna vistelse, så hit kommer vi igen, om inte förr så i maj nästa år. Det enda jag kan sakna när vi är här är en gitarr att plinka på när jag inte har något annat för mig .... kanske inte skulle vara så kul för Irene? ... skulle nog bli ganska så entonigt och enahanda för jag har kört samma repertoar i många år. Ska på torsdagkväll träffa bekanta sångfåglar i Vittangi och deltaga i körsång ... det lär bli julsånger och jag är taggad och längtar efter att stämma upp efter en månads avhållsamhet från musik och sång.

Nu återstår packning av allt som vi fört med oss hit och som återigen ska släpas tillbaks norrut. Planen är att vi tar Saltsjöbanan på tisdag förmiddag till City Terminalen. Stuvar undan vårt bagage och drar på stan. Fika på Vetekatten, käk på Tranan, och vis av erfarenhet så lär det bli en del besök i klädaffärer ... suck. Nåväl, tåget mot Kiruna lär gå vid halvsextiden om jag nu får tro SJ's planer och jag ställer mitt hopp till att de klädetablissemang vi besöker åtminstone har en skön fåtölj eller soffa, för mig att sjunka ned i.

Efter en regnig natt häromsistens så avtecknade sig en morgonregnbåge över husen. Kan på intet sätt liknas vid de vackra norrsken jag fått mig till livs från norr under de sistlidna veckorna. Men jag tar tacksamt emot alla de ljusfenomen som visar för mig oavsett om de uppstått ur soleruptioner eller som en följd att solen lyser på nedfallande regn.

"Den som är felfri kastar första stenen..."

Jag skriver inte sånt jag inte kan stava till, men för övrigt kan det bli lite hur som helst📚😀Har blivit anlitad av Studieförbundet Vuxenskolan i Kiruna att leda en studiecirkel i skrivandets konst med start den 29/11 och med 13 deltagare. Det kommer att bli hur kul som helst och förutom att jag kanske kan förmedla ett och annat matnyttigt så hoppas jag att det blir livliga och upplyftande samtal bland deltagarna ... och jag är säker på att jag kommer lära mig en hel del ... och jag är även övertygad om att det kommer att vara en källa till inspiration för mitt nästa romanprojekt.

Det är mycket elände som händer i vår värld och det är lite som jag förvånas över. Påve Gregorius som utarbetade den nuvarande listan på de sju dödssynderna trodde nog att innebörden, och vad ett brott mot dessa skulle innebära, borde stämma mänskligheten till eftertanke och "återhållsamhet", men icke sa Nicke! På löpande band har jag sett under de sistlidna veckorna hur person efter person faller ur dödsyndsramarna, som löven från ett träd under hösten. Jag blir, ur mitt grodperspektiv, upprörda en stund och ondgör mig över tingens ordning och bristen på etik och moral. Men hur står det till med mig själv? Har jag gjort "renthus" d.v.s städat ur min egen garderob och gjort bot och bättring? ... nja ... där ligger nog fortfarande ett och annat skelett och skramlar. 

Läste för någon dag sedan om förslaget att införa uppförandekoder/uppförandepolicys för företag och myndigheter. Jag får ju bara hoppas att det ger önskad effekt ... men för att efterlevnaden ska bli den önskade så måste dessa organisationer genomsyras av en miljö som är positivt inställda till detta. För det är ju inte en fråga om förändringsarbete, egentligen, för vi beter oss som vi mäts, krasst uttryckt, och kanske även ett gott uppförande mot arbetskamrater borde premieras och visas upp som goda exempel väl värda att följa. 

Arbetsmiljöarbetet är viktigt men tyvärr glöms det psykosocialamiljön i många fall ... eller så tar man inte kränkande särbehandling eller andra mänskliga/mellanmänskliga problem på allvar ... eller så är det för jobbigt att "rota" i? Det är nog så viktigt att organisation och ledning inte bara upprättar koder&policys  utan själva föregår med gott exempel och lägger sig vinn i att vilja veta vad som händer i den egna organisationen ... och agerar där det går snett. 

Med chefskap följer även "makt" i olika grader och innebär ett ansvar, inte bara för produktions&monetära resultat utan även för personal. Tar inte chefskapet det ansvaret fullt ut är det illa. Det stundliga och direkta personalansvaret går inte att delegera till en HR avdelning för att  låta chefskapet enbart fokusera på prestation ... då blir det problem, förr eller senare, och folk far illa ... "Strutstekniken" blir förhärskande, som i fallet där den  ansvariga chefen svarade på frågan om han (det är tyvärr fortfarande en han i de flesta fall) inte uppmärksammat att en av hans anställda varit utsatt för mobbing under flera års tid ... Han svarade: "Det har jag inte märkt ... det hade jag ingen aning om." 

"När människor med makt slutar lyssna på folk. Då är det dags att byta ut dem", sa den kloke Astrid Lindgren. Även en ansvarig chef har en chef, som har en chef ... o.s.v. Så det är av stor vikt att hela organisationen är med på det psykosocialaarbetsmiljötåget och agerar snabbt när missförhållanden uppstår. Ingen kan svära sig fri. Allra minst chefskapet för gör de så är det som sagt dags att byta ut dem.

Idag är det onsdag och temperaturen har vid ett par tillfällen de senaste dagarna krupit under nollstrecket med innebörd att vi har fått skåda frost på gräsmattorna. Tempen har dock krupit en bra bit upp under dagen. Jag är förundrad över att rosorna på Platån klarar dessa "köldknäppar", men det gör de ... i alla fall tills dess att Kung Bore mer bestämt gör sin entre.

För övrigt har hemlängtan till Tystnade satt in. Inte så värst stark ännu men visst, vi längtar till tystnad, snö och kyla ... så konstiga är vi😀

Lasse


Minusgrader i grånat vilket inte hindrar rosorna på Platån att fortfarande fängsla mig med sin skönhet

Den glade bagaren på Nacka station

På väg hem från Finntorp, efter en dag med barnbarnen, gick vi in på Alfredo's&Lucia's lilla pizzeria  i akt och mening att köpa med oss en pizza att inmundiga när vi åter var hemma på Platån. Pizzerian är mycket liten med endast ett bord för fyra personen. Där inne var det varmt och trångt och vi omfamnades inte bara av den ljuvliga doften av nygräddade pizzor utan även av en smäktande italiensk ballad framförd av Alfredo. som med uppkavlade ärmar stod vid pizzaugnen i färd med att grädda pizzor.

"Buona sera signor e la signora", avbröt han sitt sjungande. Jag svarade på staplande italienska och han fortsatte med ett brett leende att förhöra sig om vad vi var för ena. Min italienska räckte tyvärr inte till för att föra en mer detaljerad konversation så vi övergick till vårt modersmål, vilket Alfredo, efter många år i Sverige, behärskade utan problem. Vi hade ett mycket trevligt samtal och Alfredo som tydligen kände behov att få sjunga brast då och då ut i smäktande serenader samtidigt som han bakade. Allt var mycket trevligt och på tåget hem pratade Irene och jag om vad ett sådant vänligt och trevligt bemötande betyder för vårt välbefinnande ... det kan göra vilken bedrövlig dag som helst värd att leva. Dessutom smakade pizzan fantastiskt😀

I början av veckan hälsade vi på hos min tidigare chef Lasse B. som med fru Ethel bjöd oss på lunch i sitt hem i Hässelby strand. God mat och mycket trevligt att samtala om "gamla" tider och vad som tilldrager sig nuförtiden. Hässelby strand tilltalade oss och vi har, under veckan, ofta återkommit till att det kanske inte vore så dumt att flytta dit? ... men det lär i så fall bli en mycket senare fråga, för vi trivs bra på Platån.

I mitten av veckan lunchade vi på Satlsjö-Pir med ännu en av mina tidigare chefer. I detta fall Svante A. som tillsammans med sin fru Anne gjorde oss sällskap. Åter en trevlig träff med mycket samtalande om saker som hänt i våra liv.

Tänk vad umgänget med människor berikar våra liv. Både människor vi känner men även personer vi träffar för första gången ... som den glade bagaren.

Och det är ännu inte slut med umgänget under den dryga vecka som kvarstår av vår vistelse på Platån. Nästa vecka träffar vi goda vännerna Georg&Doris och därefter tidigare arbetskollegorna Claes-Göran, Cicci och förhoppningsvis Anna. Ser fram mot allt detta.

Igår signerade jag på Saltsjöbadens bokhandel. Mitt bord var inte långt ifrån den gröna skylten med den gula texten. Jag har en roll-upp där det i fet skrift står "Elände i spritens fotspår" ... kanske inte den bästa placeringen av mitt signeringsbord ... med tanke på allt klirr från påsar burna av människor som kanske kände ett stygn av "dåligt" samvete???

Men, nu är det snart dags för bio. Vi ska, tillsammans med barnbarnen se "Frost in Konsert" på Stockholm Waterfront. Lär bli en höjdarupplevelse med en symfoniorkester som spelar "live" till filmen.

Läser just nu Elsie Johanssons bok "Elsie (riktiga Elsie)" men varvar den med en bok som det var länge sen jag läste, nämligen den fantastiska historien om Robinson Kruse ... den väcker mitt tidigare Robinson Kruse komplex till liv och det är smått inspirerande och kul.

Lasse