Visar inlägg från februari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Jag hör inget. Jag ser inget. Jag är tyst

 

Jag hör inget ... Jag ser inget och jag pratar inte, jag är tyst.

Att jag bor i Tystnaden ställer givetvis vissa krav på just tystnad. Jag kanske har tagit det bokstavligt, eller så är det manusskrivandet som gör mig extra tystlåten. Men det är inte enbart min tystlåtenhet som är irriterande för min kära hustru. Jag hör inget!, säger hon ... vad hon nu kan mena med det?  Jag har skrivit om det tidigare d.v.s. jag åtlydde hennes förslag att besöka farbror doktorn för att kolla hörseln. Farbror doktorn tog då fram en stor stämgaffel och ihärdigt slående på den gick han runt mig där jag satt i hans besöksrum.

"Hör du nåt?", frågade han. "Jo", svarade jag. "Det är ett A". "Bra", sa han. "Du har utmärkt hörsel." ... Men vad hjälpte det. Irene ansåg att metoden var förkastlig och vill att jag försöker få en remiss till en audiolog, så att det blir någon rätsida på det hela, så att säga. Jo, jag ska efterfölja hennes råd ... om ett tag. Jag tror ju för min del att det finns andra orsaker till att jag inte alltid hör vad hon säger. Jag har så många andra röster i huvudet som hela tiden propsar på min uppmärksamhet... håller jag på att bli tokig ... Nej. Jag skriver manus.

"Har du sett vad jag gjort i rummet?", frågar hon. Jag tittar mig omkring men upptäcker inget ovanligt. "Jag har bytt gardiner! Ser du inget ...". Eller många andra situationer när hennes flit och strävan att försköna det krypin vi bebor faller platt till marken, på grund av att jag inte ser. Har skyllt på glasögonen ... har till och med skaffat nya och bättre glas men det verkar tyvärr inte hjälpa. Håller jag på att bli blind ... Nej. Jag skriver manus.

För övrigt funkar allt tillfredsställande (om jag nu får säga det själv), trots att jag är tämligen världsfrånvänd. Men det kommer en tid efter manusjobbet, vill jag gärna tro. Och då blir allt normalt igen.

Lasse


Kort lägesbeskrivning av en "Gräsänkling"

Oj, vad glad jag blev när jag upptäckte en domherre vid vårt fågelmatarställe tidigare idag. Det ger hopp om en kommande vår, kände jag ... om det nu var en domherre jag såg. Den är nog så liten? Men den kanske är svältfödd? Nå, nu får den iaf äta upp sig på fågelfrön.

Inget ont om våra stannfågel talgoxen men det är kul att se lite annat liv än bara dem, skator och ekorre vid födkroken.

Jag är "Gräsänkling" i helgen. Mitt stöd tillika min käresta har åkt till Luleå by the sea. Hon for för fyra timmar sen och jag känner mig så fri .... Skämt åsido. Jag har nu dagarna fram till söndagkväll att bara rå om mig själv. Har laddat upp med två semlor vilket blir mums med varm mjölk och för TV kvällarna finns godis av alla de sorter. Min livspartner, väl medveten om sin sämre hälfts tillkortakommanden vid spisen, har förberett måltider att räcka i dagarna tre. Visst har jag det bra, så säg😄

För övrigt är dagen idag är en sådan dag då livet leker ... suttit i sex timmar och skrivet manus och det bara flyter på hur fint som helst ... fast sanningens och tålamodets tid kommer när verket ska korrekturgranskas. Men den tiden - den sorgen, får jag tänka så här i glädjeyran. Man ska suga på den härliga känslan av flow så länge man kan, snart nog stundar bistrare tider.

Ha det bra i snökaoset,

Lasse