Visar inlägg från augusti 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Tingens ordning

Bäst att hålla i hatten i den kraftiga blåst som för närvarande prövar våra markiser nästintill till bristningsgränsen. Själv har jag ingen hatt och har dragit mig inomhus efter några timmar med motorsågsreparerande för att därefter gränsla ATVn och dra till skogs för att kvistande björk och al, Det är besynnerligt att sågredskapen alltid ska  krångla när man mest behöver dem. Kan det möjligtvis bero på eftersatt underhåll?

Nog är det bra att ha praktiska prylar (inte minst är det kul när de funkar). Själv förfogar jag över snöskoter, ATV, motorsåg, gräsklippare, cementblandare, båtar&båtmotorer, skidor, pulkor, snöskor, myggmagnet, bromsfälla, verktyg ... handdrivna såväl som elektriska i alla former och för allehanda ändamål och en del annat som jag knappt vet om att jag har. Men, "Ting tar tid" som Bodil Jönsson en gång skrev, och jag har tyvärr en förmåga att skjuta upp underhållet i den fromma tron att jag sparar tid ... helt knäppt ... vilket jag alltid surt får erfara då jag behöver den trilskande maskinen eller det trasiga verktyget eller skidorna där klistret sitter kvar från sistlidna vårföret, etc, etc. Ja, ja ... det fixar sig som regel men det tar sin rundliga tid och påverkar min sinnesstämning till det sämre. Och inte blir det bättre när jag stressad försöker tvinga fram en lösning. Kastar en blick på den devis jag fick av dotter Jenny i julklapp. Där står med stora bokstäver: "DET SKA GÅ!". Orden är nog mycket passande på mig ... men oj,oj vad jag får lida på vägen dit.

Irene har under alla de år vi varit tillsammans med tålamod och milt tvång försökt få ordning på mitt ordningsamma sinnelag, men jag är nog ett hopplöst fall.

Just nu sitter jag bekvämt tillbakalutad och eldar i kaminen. Irene är på Lainios sedvanliga surströmmingsfest. En tillställning enbart för kvinnor och barn. Män får inte deltaga. Bra tycker jag som får lite egen tid. Vad gör jag då med den? Jo jag surfar på nätet för att hitta instruktioner för hur man byter oljepump och andra handfasta instruktioner som är bra att ha när alla mina försök att fixa något gått käpprätt åt helsefyr.

Mobilen ringer ... Irene som just avslutat surströmmingsfesten vill bli skjutsad över älven (surströmmingen har inmundigats på andra sidan av älven). Jag måste avbryta mitt pladder och genast ta mig till vår båt för att hämta henne ... hoppas bara att motoreländet går igång? ... annars blir det till att ro.

Hälsningar från finska sidan i Tystnaden.

Lasse

Jag har tagit mig vatten över huvudet

Jag har nog tagit mig vatten över huvudet. Anledningen är att vår trotjänare, en Passat av 1989-års modell läckte in vatten på golvet i framsätet. Vi upptäckte det redan i våras men den enkla åtgärdat jag vidtog då var att förbikoppla slangarna till värmaren med påföljd att vi inte fick någon värme i bilen. Man, vad gjorde det tänkte jag. Vi är snart inne i sommarperioden och då behöver vi ingen värme i bilen.Mycket riktigt tänkt, berömde jag mig själv och sommaren som snart är till ända på våra breddgrader har varit mer än frikostig med värme.

Men, kallväder kommer. Om inte just nu så är det inte lång tid kvar innan vi har minusgrader. 

"Vad gör vi då?", frågade Irene. "För dyrt att lämna in den på verkstad. Det kommer att kosta mer än värdet av bilen ... det är det inte värt", svarade jag. Strax därefter när en förflugen ide plötsligt kom till mig, fortsatte jag: "Jag gör det själv ... kan väl inte vara så svårt ... knappast rocket science, om du förstår vad jag menar." Min kära hustru verkade inte riktigt förstå mitt förslag utan gav mig en klentrogen blick vars innebörd inte kunde missförstås. 

Nu fanns inge återvändo. Jag införskaffade en reparationshandbok gällande den åldriga bilen. Jag läste och läste men hittade inga instruktioner i stil med de jag får när jag ska sätta ihop en IKEA möbel. Enligt boken krävdes för den åtgärd jag tänkte göra minst verkstadsskicklighet ... och jag som knappast kan byta ett tändstift utan att hamna i problem. Men, skam den som ger sig och skulle jag nu misslyckas så kan det ju inte vara hela världen ... vi har ju fortfarande en fungerande bil och Passaten är ju hur som helst veteran och har nog snart rullat klart. Så att göra ett försök kan nog vara ide, intalade jag mig själv.

Stödd av denna tanke, och med en yvig plan i huvudet hur jag skulle göra, påbörjade jag i går demontering av ratt, allehanda platsdetaljer, instrumentpaneler, instrumentbräda, luftkanaler och ett otal kablar och kontakter för att därefter med milt tvång frigöra värmeväxlaren där elementet satt. (Under arbetet trodde jag mig komma ihåg hur jag bar mig åt, men idag har jag blivit osäker ... jag borde nog ha antecknat, kan jag tänka så här i eftertankens kranka sken). Men gjort är gjort och jag har redan beställt ett nytt värmeelement vilket lär ta en vecka innan jag har den i min hand. Kommer jag på när jag återställer bilen i körbart skick att inte allt behöver anslutas (p.g.a bristande komihåg hur de satt från början) så gör jag nog vissa modifieringar till den ursprungliga konfigurationen. Vi får se hur dagsformen då är.

Jag har nu stänkt alla dörrar till bilen och funderar på om jag inte skulle täcka för alla rutor, för därinne ser det ut som en mindre bombnedslag. Jag vill inte se denna påminnelse om vad som väntar om en vecka eller så. Jag vill freda mitt samvete och glömma ... om än bara för en kort tid.

Lasse


 

Vad är det för fasoner att placera värmeelementet på ett nästan oåtkomligt ställe under instrumentbrädan. Allt invändigt måste demonteras för att komma åt denna löjligt lilla pryl. Konstruktörerna måste ha haft himla kul när de hittade på denna placering.

Hur står det till?

  • Jo tack, bara bra! 😩
  • Prima ... det knallar och går!😇
  • Fina fisken serru! Huvudet upp och fötterna ner!😒
Tänk om man någon gång skulle svara hur man verkligen mår. Hur skulle det bli? Vad skulle det månne leda till?
Nej, jag tror inte den frågande personen skulle uppskatta att få sig till livs mitt verkliga hälsotillstånd och det var väl inte därför jag fick frågan. Det är ju något vi vardagsmässigt säger när vi hälsar på varandra. Vi förväntar oss inte att få en lång utläggning. Skulle vi ens ta oss tid att lyssna?

Nåväl, klockan är halvåtta denna torsdagskväll där jag sitter på verandan och skriver. Värmen som omslutit oss de senaste veckorna är på väg att ge sig av. Gårdarna på andra sidan älven utgör mitt blickfång. De ligger där tysta och stilla. Inte ett liv. Det enda jag hör är avlägsna röster från granngården. Vinden friskar i och i öster tornar mörka moln som förebådar ett annalkande regn.

De sistlidna veckan har jag iordningställt ett gammalt och präktigt fönster. Det är funktionsdugligt om än något slitet av tidens tand. Irene tyckte den "glugg" jag tidigare tagit upp i skrivarstugan var alldeles på tok för liten och dessutom felplacerad. Jag har stretat emot i ett års tid med invändningar som: "Det är en liten timmerbyggnad (skrivarstugan alltså) ... ett större fönster passar inte in." Eller: "Inte kan vi nu ändra på det ... fönstret kostade ju en del." etc, etc. Då alla mina förnuftiga skäl sinat och jag var nere för räkning drämde jag till med: "Jag har inte tid ... punkt ... end of discussion."
Tror ni det hjälpte? Icke sa Nicke. Därav mitt idoga renoverande av det gamla fönstret under veckan. Kittat om fyra fönsterrutor, slipat, grundmålat och färdigstrukit, samt sågat upp större hål i timmerväggen, salat och fodrat och i morgon är det bara att putsa rutorna och sätta fönsterbågarna på plats och jag är nöjd med resultatet så här långt. Det blev faktiskt riktigt bra och betydligt ljusare i skrivutrymmet ... och nu behöver inte Irene stå på tå för att se ut😀

Efter att allt arbete med boken om "De försvunna" är avslutat och det nu ligger i tryckeriets händer att i sinom tid leverera den till förlaget, så känner jag mig som en tom påse. Innehållslös och utan någon egentlig mening. Ungefär som prästen i Hasse A. monolog. Jag måste p.s.s som denna präst fylla den med något. Jo, förvisso skrotar jag runt här hemma och fixar t.ex. fönster och annat ...Fan! nu öser regnet ner ... jag skyndar in och väl på väg genom sovrummet faller blicken på en bok på soffbordet ... "Den åttonde dimensionen" av U P Enna. En fantasy som blivit mycket uppskattad och fått fina recensioner. En genre som jag inte varit i kontakt sedan jag i tidiga tonåren läste Juels Verne. Den ska jag fylla tomrummet med under de kommande dagarna.

Hur jag mår? ... Jovars ...

Morsning från Tystnaden,

Lasse



 Ta upp ett tillräckligt stort hål för det nygammal fönstret

 

Montera den restaurerade fönsterbågen

 

Klyva fönsterfoder, sala och måla. Nästan klar. Återstår bara att sätta fönsterbågarna på plats och att städa.