Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Visar inlägg från september 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Förutfattade meningar

I går gick riksdagens högtidliga öppnande av stapeln. Vägarna vid riksdagen var avstängda under den högtidliga ceremonien, men vad brydde vi oss om det. Vi höll till i området runt Odenplan för vår citypromenad och shopping. Eller vår och vår ... det var egentligen Irene som hade ett angeläget ärende som resulterade i noll och intet. Inte gav vi upp för det, ska ni tro. Nej, bara att samla mod och efter en god kopp kaffe och köttbullesmörgås följde jag, likt en man som var på väg till stupstocken, kära hustrun som tagit kurs mot en vintageaffär. 

Vi har varit där förr så  jag visste vad som väntade. Nåväl, i nöd och lust heter det ju, så med stoiskt tålamod följde jag efter henne in i affären. I det trånga utrymmet därinne försvann hon raskt bland tusentals kläderspersedlar som hängde och slängde från sina upphängningar. Affären är full av kappor, blusar, klänningar, byxor, halsdukar, frackar, västar, hattar, smycken, ringar&broscher ... ja, "you name it", allt från en tidsepok många av oss inte har några minnen av. Efter att ha gjort en snabb bedömning av situationen gick jag ut ur affären med motiveringen att min begynnande förkylning inte tålde den i affären dammiga miljön. Jag blev inte motsagd av henne för hon tyckte säkert det var skönt att inte ha en gnällig gubbe hängande  i hälarna. 

Efter en halvtimmes menlöst läsande av de kommande spelprogrammet på Intiman gick jag åter in i vintageaffären. Nu måste hon väl vara klar, tänkte jag som själv bara behöver ett par minuter för att inhandla kläderspersedlar (Det blir därefter, anser hon. Jag har inget logiskt klädsinne enligt henne).

Men döm om min förvåning. Den mycket trevliga affärsinnehavaren Agneta Kusoffskys frågade mig vänligt vad jag var intresserad av. Jag haspade ur mig något om skinnvästar och blev genast förpassad via en trång spiraltrappa upp till övervåningen där västarna fanns i minut och parti. Jag har aldrig sett så många frackvästar på ett och samma ställe tidigare. Dock fanns endast en getskinnsväst från fyrtiotalet och den var tyvärr för trång. Nu blev även jag intresserad och började prova den ena västen efter den andra men besinnade mig efter ett tag. Vad ska jag med en frackväst till? När ska jag ha den på mig? Nåväl, jag fick ensam botanisera i alla vintageprylar som där fanns och det var faktiskt intressant.Tänk hur det kan bli. Att sedan Agneta tog sig tid att berätta om det som intresserade henne förutom kläder var skojigt att ta del av. Hon hade bl.a mycket annat ställt upp i TV programmet Talang i fjol och hon visade oss ett YouTube klipp från detta (gå gärna in på https://youtube.be/Ay3l1f3B7Aw). Det gick nu inte så bra i tävlingen men bara att anta utmaningen om än nervös och darrande visar på mod ... ett mod och nyfikenhet som jag bara kan hoppas på att även jag har ... om jag nu händelsevis skulle uppnå samma ålder. Vi stannade en och enhalv timme i hennes affär och vi tyckte båda att besöket var en höjdare. Det var en härlig karamell att suga på för resten av dagen.

Köpte vi något? Jo, Irene hittade en del "nyttigt". Själv köpte jag en något skamfilad tygdocka från fyrtiotalet som jag ska fixa till och bänka i soffan i skrivarstugan som en hågkomst av de förutfattade meningar jag stundtals går omkring och bär på.

I morgon bär det av till Göteborg och Bok&Biblioteksmässan.

Lasse

En Zebra

Vi anlände till Finntorp i Nacka på söndag förmiddag efter att ha snigelåkt från Tystnaden sedan förra fredag. Vi tog det mycket lugnt m.a.o. Här blir vi nu stannade till söndag den 30:e september då vi anträder färden tillbaka till Tystnaden. Även om det är uppförsbacke mot norr så räknar vi med att åter vara i hemmet på andra sidan Lainio älv dagen därpå ... hemlängtan är en bidragande orsak till den något snabbare bilresan. Missförstå mig rätt. Vi trivs i dessa sydligare nejder men som läget är nu med stamrenovering i vår lägenhet på Platån, vilket gör att vi inte kan bo där. Inget fel att bo hos dotter Jenny men hon jobbar och barnbarnen är i förskola och skola så vi blir tämligen "osysselsatta" (åtminstone jag, för Irene finner alltid något att göra). Jag är inte skapt att bli sittande i timmar i en lägenhet utan att ha något för händerna. Visst tar jag mig ut för raska promenader, men jag kan ju inte promenera bort tiden ... eller? Visst skulle jag kunna, men meningslösheten måste ha en gräns.

Nåväl, sluta gnäll säger jag åt mig själv. Vädret kan ju inte bli bättre och de stunder vi får med övriga familjen är så bra de kan bli och visst ... Jag har roddat runt med allehanda smärre skrivgöromål och konkreta planer finns för vår fortsatta vistelse. Så t.ex. "Mall of Scandinavia" idag i sällskap med femåriga barnbarnet Esther. Tur att hon var med för annars hade vi inte hittat ut. Vi hade nog fortfarande irrat runt. I morgon bär det iväg med båt till Nybroplan för att därefter rumla runt i allehanda klädaffärer i Gamla Stan och i city. Jag har varit med förr och vet vad det innebär ...😓

En vardaglig sak som förundrar mig är att det alltid på mornarna och eftermiddagarna verkar pågå  cykeltävling längs gamla Värmdöleden. Visserligen håller dessa fartfantaster i huvudsak till på de cykelleder som finns men då och då kastar de sig med dödsförakt ut på övergångsställen, den intensiva morgontrafiken till trots. De flesta är klädda som för deltagande i Tour de France eller Giro d'Italia där de susar fram till förskräckelse för bilister och fotgängare.

En annan sak som förundrar mig (men kanske inte borde göra så) är när jag i badet läste om att NMR endast fick 0,03% av rösterna vid valet (att de ens fick det är anmärkningsvärt). Men detta till trotts så uttrycker NMRs ledare Simon Lindberg att det var en seger? ... Vi fick nästan 20% säger han och inkluderar SD som en självklar del i sitt Nazistiska pack. Jo, jo tänker jag. SD har svårt att tvätta bort sitt förflutna hur "rumsrena" och "salongsfäiga" de än vill framställa sig. "Ränderna går aldrig ur" för att uttrycka ett gammalt ordstäv. 

Kjell Bergqvist har en FB grupp: "Vad som helst men aldrig SD" som idag har 170 000 medlemmar och den ökar hela tiden ju fler som får upp ögonen för det politiska virrvarr som SD ger upphov till. Vad som helst men aldrig SD tycker jag är ett utmärkt avstamp.

Slutligen har vi i Finntorp rena sommarvärmen och den lär hålla i sig någon dag till.

Ha det,

Lasse

Att tänka stort ...

Skogen uppvisar en färgkavalkad i grönt, gult och rött. Hösten har kommit en bra bit på vägen mot vinter, men jag hoppas att det än dröjer en månad eller så innan de första snöflingorna faller.

Allt är packat och klar för vår bilfärd mot Stockholm tidigt i morgon bitti. Det var med en känsla av vemod  jag städade undan utomhusprylarna och låste vedbodar och redskapshus. Sommaren gick fort tänkte jag där jag till synes planlöst strövade runt på gården, men den var ju helt fantastisk när den väl kom ... och den var inte bara en dag, som det brukade vara, utan den fortsatte med sol och värme i många, många dagar.

Att tänka är stort, men att tänka rätt är större och när jag i skrivandets stund försöker tänka tillbaka på det jag åstadkommit av allt jag planerat för sommaren så var det nog med den breda penseln jag målade. Med ett sinne som lider av oförmågan att se sina egna begränsningar planerade jag att  byta plåttak (på en annan byggnad än den jag bör på ifjol), bygga ut skrivarstugan som skulle ge mig en fantastisk utsikt över älven, montera hängrännor och stuprännor på alla byggnader som saknade dylika avrinningssystem (5st), måla den senaste vedbodskapelsen (blev målad av Irene), samla på mig mer björkved, fixa den felande värmeelementet i Passaten, färdigställa manus och allt vad som därefter skulle behövas för utgivning av boken (här drog Eva-Karin det tyngsta lasset) och en hel del annat. Tre månader är mycket tid och om allt flyter på så är det inte omöjligt, tänkte jag.

Det blev nu inte som jag så optimistiskt tänkt, och vem kunde väl tro annat. Av utbyggnaden av skrivarstugan blev grunden till ett burspråk till nämnda stuga. Ska det bli ett burspråk säger min bättre hälft. Eh ... jag har ändrat lite på planen, svara jag. Det blir bättre så här. Irene skakar bara uppgivet på huvudet. Hon känner sin man och låter mig hållas, för det är långt till nästa sommar och man vet aldrig vilka planer som då är förhärskande på byggfronten. De fem byggnaderna saknar fortfarande avrinning. Min nya bok kommer till förlaget i nästa vecka och Passaten är fixad vilket jag är oerhört stolt för. Tanken slår mig att man kan faktiskt skjuta upp en del ... planer kan förändras ... man måste ha ett flexibelt tänk när kartan inte stämmer med verkligheten.

Men nu inför avfärden mot söder känns det, vemodet till trotts, lite uppfriskande med miljöombytet och framförallt umgänget med dotter och barnbarn. Två veckor blir vi borta från vår nordliga utpost och jag har turligt nog inga planer för vistelsen i Stockholm. Vi får ta det som det kommer. Bara vara och ha kul😀 

I valet och kvalet

Ikväll är det valvaka med en hajpfaktor som når oöverträffade höjder. Vad ska hända? Blir det bättre eller sämre?. Alliansen har genom hela valrörelsen hävdat att även om de blir mindre än de röda blocket så är det de mest trovärdiga regeringsalternativet ... hur de nu får den ekvationen att gå ihop? Möjligtvis räknar moderaterna att få hjälp från det främlingsfientliga blocket för Löven har gett ett klart besked gällande en sådan invit: "Glöm det!". Vi får snart se hur vallokalsundersökningen utfaller för blocken. Det kanske går på samma sätt som med skönhetstävlingen i byn: "Ingen vann". Veckan som följer blir en vandring i osäkerhetens tecken gällande vilket regering som bäst lär bära samhällets bördor.

Nog om politik. På fredag åker Irene och jag till Nacka och våldgästar dotter Jenny. Vi kan tyvärr ännu inte bo i vår lägenhet på Platån för där pågår stamrenovering fram till november. Men, vi ser verkligen fram emot att ta in hos dottern och möjligheterna till stundligt umgänge med henne och barnbarnen. Det ska bli himla kul och samtidigt ett välkommet avbrott i de dagliga göromålen i Tystnaden.

Jag reser från Stockholm den 28/9 till bokmässan i Göteborg och tar åter tåget mot Stockholm den 29/9. Det blir tredje året för mig att besöka bokmässan. Det ska bli himla kul att träffa författarkollegorna och Eva-Karin från Ebes förlag och Eva-Karins syster Britt-Marie. Att få snacka bort en stund med litteratur intresserade besökare ser jag också fram emot. För er som har vägarna förbi, besök gärna Ebes monter A02:69 och ta del av förlagets mycket intressanta program.

Den 30/9 ställer vi åter kosan mot Tystnaden för att pusta ut och fortsätta jobbet i skogen och skissa på nästa bokprojekt tills vi bordar nattåget mot Stockholm den 2/12. Däremellan är ett flertal föredrags- och signeringsaktiviteter inplanerade.

Nu mörkare det utanför mitt fönster och jag ska ägna resten av kvällen/natten till att se på valvakan.

Lasse