Visar inlägg från december 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Nöden har ingen lag

Idag.

På vår sedvanliga motionsrunda i förmiddags anlade vi ett tempo som var "pratvänligt" d.v.s inte driva upp flåset utan hålla en takt där vi samtidigt kunde samtala. Vi var inte ensamma. Många hade sökt sig ut för att ta en sista chans att så här vid årsslutet få sträcka på benen ... kanske även som en förberedelse för ett eventuellt nyårslöfte att starta ett nytt mer motionsinriktat leverne? Vi möter människor som glatt hejar eller önskar oss "Gott Nytt År" ... för oss helt obekanta kvinnor och män. Varför gör de på detta vis? Hemma i våra trakter är folk mer återhållsamma med glada tillönskningar ... på sin höjd kan man vid ett "Hej!"  få en kort nick av den mötande.

"Jamen det betyder inget", kanske någon säger. "Inte ska du inbilla dig att de menar något med att önska dig Gott Nytt År ... de bara säger så ... typiskt 08'or!" Punkt och slut på den diskussionen. Men, tänker jag i mitt stilla sinne. Oavsett om de menar vad de uttrycker eller ej ... jag bryr mig inte. Bara gesten gör min dag lite lättare att bära, så jag kommer fortsätta att säga "Hej"/"God fortsättning" eller annat som passar till dem jag möter under mina promenader .... och kanske jag får ett lika glatt tillrop tillbaka😀

För övrigt har jag börjat läsandet av U P Enan's senaste verk: "De dödas själar" och jag är efter fyra kapitel helt fångad av hans hisnande och magiska berättelse. Alla ni som är intresserade av fantasy bör ta er ann denna bok. Den är riktigt bra.

Igår

"Morfar! ... Jag är mega kissnödig!", ropade plötsligt flickebarnet Esther under vår bilfärd längs den hårt trafikerade  Essingeleden. Händelsen inträffade igår eftermiddag när jag tillsammans med barnbarnet var på väg från Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna (Där hennes storebror Jackson tillsammans med moder Jenny kvarstannat för att få sin stukade handled gipsad) till Nacka. "Jag kan inte stanna här ... finns ingen chans! Du får hålla dig ... kniiiip.", uppmanade jag den lilla. Jag såg i ögonvrån hur hon förtvivlat och efter bästa förmåga försökte åtlyda min uppmaning och jag förstod att nu måste jag råda efter läge ... bära eller brista. Jag sökte mig snabbt ut i innerfil för att ta av vid första bästa avfart ... var jag hamnade, spelade ingen roll. Som landsortsbo har jag föga koll på var jag befinner mig på denna brusande led men en avfart dök upp så jag tog av och efter en del kringelikrokar fann jag vårt ekipage  i någon för mig obekant stadsdel. "Skynda dig morfar jag kan inte hålla mig!", ropade den lilla förtvivlat. "Håll ut .. vi är framme!", svarade jag nervöst och tvärnitade vid ett hyreshus där ett slags container stod uppställt. Fort ut ur bilen och spänna loss Esthers säkerhetsbälte. "Kom fort! Vi skyndar oss dit!", uppmanande pekade jag mot containern och drog henne med milt våld ut ur bilen. "Men Morfar, här kan man väl inte kissa?" Med viss förvåning granskade hon platsen för mitt föreslagna avträde. Människor som passerade oss såg med viss nyfikenhet på vad som tilldrog sig vid containern. Jag log krystat och nickade urskuldande mot Esther i ett försök att visa på att nöden har ingen lag. Nåväl, allt gick bra. Flickebarnet tog åter plats i bilen efter väl förrättat värv och jag kunde återuppta resan till Finntorp i Nacka. Vilket inte var helt enkelt med tanke på mina bristande kunskaper i storstadens, för mig, virriga närverk av vägar. Men det är en annan historia😀.

Imorgon

Vi ser fram emot nyårsfirandet tillsamman med hela familjen Rosenberg i Ektorp. 

Gott Nytt År önskar jag er alla,

Lasse

I juletid

Hallå i julstöket såhär dan före dopparedan!

På Platån har det snöat ganska ordentligt, med Stockholmsmått mätt (ca. ett par centimeter). Tillräckligt i alla fall för att det ska orsaka vissa trafikproblem. Har sett bilar som fortfarande kör med sommardäck! Hur tänker folk? Tänkte själv hyra bil under julhelgen (vår bil står i tryggt förvar hos vännerna Torsten&Ella i Kiruna) men fann det lika bra att i rådande situation avstå. Bil, tåg, tunnelbana och buss känns tryggare😇

Allt är klart inför den stundande julhelgen. Med åren har vi dragit ned på de rent lekamliga frestelserna fast julskinkan, ett par sillsorter, gravad lax, potatis, grönsallad, köttbullar, ägg och risgrynsgröten är svåra att avstå ifrån och visst blir det mat över. Mat som lär föda oss under resten av helgen.

För egen del har jag sedan år tillbaka alltid önskat en aktuell bok i julklapp. Curt Perssons bok om LKABs grundare Hjalmar Lundbom låg högst på önskelistan i år.... men jag vill gärna ha ett signerat exemplar, vilket inte hunnit införskaffas, så jag får vänta tills jag åter är i Kiruna och hoppas på att Curt signerar ett ex. åt mig. Därför står min önskan till en annan författare och ett annat verk. Få se om min önskan går i uppfyllelse😐

Det ligger en stämning av förväntan i luften inför den stundande julen. Inte minst hos barnen, där jag hos våra barnbarn kan se hur glädjen och förväntningarna  lyser ur deras ögon. Vad är det som kan finnas i julklapparna? Tyvärr så infrias inte alltid förväntningarna. Det blir inte just den sak som de önskat men det blir något annat bra i stället  ... och vanligtvis är missnöjet från mottagaren snabbt  övergående. Men, värre är om helgen präglas av överförfriskade vuxna. Överförfriskade på alkohol viill säga. Då blir  den förväntade glädjen ersatt av oro och ängslan, vilket inte på något sätt kan ersättas av sakerna som ligger i paketen. I vissa fall urartar julaftonen i rena fylleslag med bråk och rädda barn som försvinner in i sin egen värld. Jag vet av egen erfarenhet och har skrivit om det i trilogin "Berättelsen om Johan". Låt oss hoppas att den stundande julhelgen verkligen får bli en barnens högtid.

Ha nu en riktigt god och fridfull jul.

Tredje advent på Platån


Sista boksigneringen för detta år 

Det snöar på Platån ... Hurra! Fast den snön lär inte stanna kvar på marken så värst länge så jag får glädjas över den korta stund som snöfallet varar. Rapporter från Tystnaden berättar om ett snötäcke på ett par decimeter och att isen över älven nu är körbar med bil ... isoleringen är med andra ord bruten!

Nu har vi, efter en del stök och bök, kommit i ordning på Platån. Det är riktigt hemtrevligt och bättre lär det bli för vi har häromsistens införskaffat lite möbler vid vårt besök på IKEA i Skärholmen. Möblerna kommer under veckan vilket vi ser fram emot, inte minst jag, eftersom det ger mig sysselsättning med montering och annat som hör installerandet till. Sysselsättning är nämligen något jag saknar när vi är på dessa sydliga breddgrader. Missförstå mig rätt ... visst trivs vi med tillvaron men att få hugga i med något handgripligt är djupt rotat i mig, Jag kan bara inte ta det lugnt och filosofera över tingens ordning och vårda mitt inre.

Jag genomför min sista boksignering för året på onsdag i nästa vecka. Innalles har jag då signerat på ett dussin olika platser efter det att boken "De försvunna" släpptes på bokmässan i Göteborg i slutet av september. Efter nyår är det dags att börja fundera på nästa bokprojekt. Många idéer finns men ännu ingen som slagit rot.

Irene har just kommit hem från sin joggingrunda. Själv har jag förfallit till "soffpotatis" och trots hennes uppmaningar att jag måste komma igång med motionerandet så har jag hittills skylt på avsaknaden av för ändamålet lämplig utrustning ... jag har lämnat allt som hör joggandet till i Tystnaden.Men, mina ursäkter lär inte hålla så länge till. För hemfridens skull får jag väl passa på att under mellandagsrean införskaffa något lämpligt.

Ha det gott😀

Rivstart på Platån

Sedan en vecka tillbaka har vi befunnit oss på Platån. Denna första vecka har gått i iordningställandes tecken. Platån genomgår just nu stambyte med allt vad det innebär av olägenheter för de inneboende, men det mesta har gått förhållandevis bra. Vi blev visserligen lovad inflyttning i vår lägenhet i slutet av förra månaden.Och visst, vi flyttade in förra måndagen då vi anlände. Visserligen var inte tvättställ, dusch och VC i iordningställda men det bekymrade oss inte desto mer ... ja, viss beklagan slank nog över våra läppar men det var bara att gilla läget och hugga i med att åter packa upp allt som under stambytet varit nedpackat och ställa i ordning möblemang och annat. Det har tagit större delen av den gång veckan men vi kan se ett ljus i tunneln (såvida det inte är ett framrusande tåg) för nu är t.o.m VC stolen på plats ... fast, till vår besvikelse så läker den så det blir att nyttja den tillfälliga VCn som just nu finns installerad i garageutrymmet. Vårt hopp står nu till att även detta åtgärdas under morgondagen.

Det har blivit långa dagar med tidig revelj och sent tapto och än har vi inte riktigt hunnit med att landa på Platån p.g.a allt roddande med lägenhesbestyr och kontakter med fastighetskontor och byggentreprenör. Höjdpunkterna har varit det dagliga umgänget med barn och barnbarnen Jackson&Esther som inte bor längre än en tjugominuters resa ifrån oss med Saltisbanan. 

Det börjar närma sig slutet av andra halvlek 2018 och det närmar sig även slutet av mina boksigneringar för detta år. Har hunnit med att signera på EnAnnan bokhandel i Skärholmen och även besökt min tidigare arbetsplats SSC HQ i Solna. Båda trevliga men träffen med arbetskollegorna på Solna kontoret var i en klass för sig och jag tackar Britt-Marie för arrangemanget. Nu återstår signering på Bysis bokhandel på Söder på fredag och Salsjöbadens bokhandel den 19/12. Jag har också vikt en kväll för en trevlig träff med tidigare arbetskollegorna Claes-Göran, Cicci och Anna för umgänge över en god middag och samtal om såväl gamla tider som vad som hänt sedan vi senast vi sågs och hur vi tänker ta oss framtiden ann. Även om det går ett år mellan gångerna så är det alltid lika kul att träffas.

I morgon blir det IKEA!!!😅

Lev mjukt.

Lasse



Mot söder!

November slutade som den började. Grått och trist.
Nåväl, skam att klaga på vädret det kan jag inte göra något åt. Lika lite som att  påverka regeringsfrågan ... såvida det inte nu blir nyval, fast det lär väl inte heller lösa upp denna Gordiska knut. Ett Alexander hugg blir nog det enda rätta, men vem som ska hålla i svärdet är frågan?

I morgon byter vi miljö och tar tåget till Stockholm och vår lägenhet på Platån för att fira jul&nyår plus ytterligare någon tid ... om vi nu tar oss över älven. Varmvädret som drabbade oss i natt har inneburit att vi får plaska i flödvatten vid stränderna för att ta oss upp på torrare is. Vi byter alltså ut Tystnaden mot den betydligt mer hektiska miljön i storstan, men även det ser vi fram emot. Det är bra med lite omväxling i tillvaron för efter drygt två månader av tystnad så har i alla fall jag utvecklat ett mer introvert beteende så det lär väl vara hög tid att vända på det och bli mer extrovert. Därför ser jag fram emot att dagligen få umgås med barnbarnen ... det hoppas jag  kommer göra susen för en dysterkvist☹️

Dysterkvisten till trots så har lanseringen av min senaste bok "De försvunna" gått riktigt bra. De första tryckningen är slut så när som på de drygt tjugo som Kiruna bokhandel har inför min signering den 2/12. En omtryckning är beställd och lär komma till förlaget i mitten av december så jag lär klara de signeringar jag är inbokad på i Stockholmsområdet. 

Allt är packat i två stora resväskor plus några mindre plus ryggsäckar. Jag vet inte allt som packats men Irene har koll. Det är nog det mesta vi någonsin har tagit med oss på en tågresa, vilket jag ondgjort mig över. Bara tanken på att släpa på allt bagage gör mig trött. "Sluta gnäll!", har jag fått till svar när jag påpekar det orimliga att ta med sig allt som dessa svällande väskor innehåller. Jag har till sist funnit mig i mitt öde och fortsätter leva i den sanna förtröstan på att hon vet bättre ... men svettigt blir det. 

Alla uthusbyggnader är tillbommade och låsta och nu återstår bara att slå ihjäl tiden tills i morgon bitti då vi låser huset och traskar den kilometerlånga vägen till vår bil på andra sidan älven.

Vi hörs ... om makterna är med oss.

 

Isövergången vid färjestället ser inte direkt inbjudande ut