Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Visar inlägg från februari 2019

Tillbaka till bloggens startsida

På återseende inom en snar framtid får jag hoppas

I morgon fm flyger jag till Kiruna. Jag hoppas att bilen som jag ställt på Kiruna fpl. behagar att starta så att jag kan fortsätta de 12 milen till Tystnaden. Där har varit kallt. Rapporten igår kväll från Irene meddelade -31 ... brrrr. Hon har varit flitig att i huset hålla elden vid liv. Men, visst är det bra att ha en eldstad att elda i då det blir kallt eller då strömmen försvinner (då blir det extra kallt vintertid). Värre är det i städer. Vad gör människorna om det mitt i kalla vintern inträffar ett längre strömavbrott? Då hjälper inte gasolkök ... jag såg några som häromsistens i TV blev intervjuade om vad de skulle ta sig till vid en dylik situation. "Vi har skaffat ett gasolkök", svarade några." Good Luck! Ni tinar säkert upp till våren", säger jag👍

Det har varit en mycket trevlig vistelse på Platån. Förmiddagarna har ägnats åt manusskrivande. Väckning 05.30. 3 koppar kaffe mellan 05.40-06.00. Tvagning och därefter gröt med siktet inställt på att fatta skrivdonen senast 06.30.

Eftermiddagarna har ägnats åt Esther och i förekommande fall Jackson. Esther har jag dagligen hämtat något tidigare från förskolan. Därefter har vi lekt och jag har även gjort förtvivlade försök att fixa käk ... ibland har det gått, ibland inte, då har det blivit en självkomponerad fruktmix som hon verkade gilla. Jag måste nog gå en matlagningskurs, om nu några sådana ännu finns? Men idag blev det varmkorv och korvbröd. Det var den godaste korv hon någonsin ätit, enligt henne ... så jag kanske har en viss talang i alla fall🌭

Just nu är jag i Finntorp och blir tvungen att säga hej då för denna gång till ungarna. Men till Påsk ses vi igen och då i Tystnaden.


 

Busungen Esther som stilar med sina för dagen inhandlade tofflor. Första mjölktanden har gett upp och givetvis fick hon en tandpeng

Kortis från Tystnaden

Det har varit blidväder i ett par dagar. En försmak av vad som väntar om en månad eller så. Härligt så länge det varar. Är precis hemkommen till Tystnade efter ett trevligt besök på  Holmas Liv's i Kangos där jag signerar mina böcker. Det är alltid lika roligt att träffa byfolket som i samband med matinköp tar sig tid att prata bort en stund över en kopp kaffe. Min mor föddes och växte upp i byn så man kan säga att jag har en viss anknytning till platsen, bor ju själv bara någon mil uppströms Lainio älv.

I morgon bitti anträder jag resan till Stockholm för en veckas vistelse på Platån och umgänge med barn&barnbarn vilket jag ser fram emot. Irene blir kvar i Tystnaden och jag hoppas att vädrets makter står henne bi ... d.v.s att hon slipper alltför mycket snöskottning.

Ha det gott.

 

Butiksinnehavaren Maria önskar mig välkommen tillbaka när nästa bok är i handeln, vilket jag tacksamt accepterat ... hoppas bara att det blir en bok😀


 

Så börjas det igen ...in i bubblan

Kallvädret håller i sig.Trots värmepump och element så eldar vi varje dag. Vissa dagar från tidiga ottan till sena kvällen. Jag är inte orolig för vedförrådet. Jag har fortfarande dryga 7 kubikmeter torr och staplad ved i vedboden och minst lika mycket osågad och okluven ... men snart släpper väl den mest bitande kylan, får jag hoppas,

Idag skriver vi 7:e februari och jag stretar dagligen på med skrivandet av min femte roman. Jag har kommit en bit på väg men än vill jag inte ropa Hej! Fast lite bakom förlåten tar jag risken att låta er kika in i. Boken utspelar sig i nutid och i Kiruna miljö där bl.a stadsomvandlingen spelar en viss roll i huvudpersonernas liv. Boken kommer att vara ett relationsdrama där två frånskilda personer träffar varandra. De försöker bygga upp ett gemensamt liv, vilket inte kommer att bli så lätt på grund av allt som den manliga huvudpersonen har med sig i bagaget.

Jag har blivit sittande i timmar och svettats med hur jag gestaltar storyn. Romanen är ingen självbiografi, och jag har fått nagelfara och testa karaktärerna med hjälp av min egen fantasi för att se om och hur de passar in. På väggen framför min skrivplats har jag ett klokt citat av Bodil Malmsten som en hjälp, och som jag då och då kastar en blick på:

"Det skrivna blir inte den sanning man eftersträvar, det skrivna är något annat, 

Något nytt. Det skrivna är sin egen sanning och den enda sanning den skrivande ska sträva mot. Att göra en ny värld – den skrivna världen, den lögn som kallas fiktion"


För övrigt, och som ett välkommet avbrott i livet i Tystnaden, så deltar jag varje onsdagkväll, som bas (fast jag egentligen är jag mer baryton) i kyrkokören i Vittangi. Det är som jag skrivit tidigare, upplyftande för min mentala hälsa att tillsammans med andra sångfåglar få sjunga ut. På repertoaren just nu står bl.a. "Gabriellas sång", som vi under tre träffar tragglat med för att stämmorna ska sitta som de ska (vi är inte där än). Inte lätt men samtidigt en utmaning, för jag är övertygad om att resultatet kommer att låta bra. Har ni inget annat för er på kvällarna så sök upp en kör och sjung.


Lasse


Livet på landet är gott

Visst är det vackert så här års. Bilden ovan visar en snötäckt motionsrutt där jag tillsammans med ren, en och annan älg, räv och hare traskar på i ett tre decimeters snötäcke som ännu inte riktigt bär min trivselvikt. En ynka skidtur runt myrarna har det blivit. Jag skyller på den enträgna kylan. Inte en dag hittills under vår vistelse i Tystnaden har det var över minus arton grader. Som medel ligger nog tempen på -22 med en och annan topp runt -31.

Nå, det är som det ska vara. Det ska vara kallt i januari och den första dagen i februari visar ingen avvikelse ... och prognosen framöver ser kyligt beständig ut. 

Ljuset är något annat vi också fröjdas åt. Det blir drygt åtta minuter ljusare för var dag som går. I dag t.ex har vi sett solen i sex timmar. Än värmer den inte men det dröjer inte längre än till mars då vi åter kan njuta av dess värmande strålar. Livet på landet är gott😀

Vad gör vi då i vår Tystnad? Tja, för egen del blir det inte många knop. Sitter med skrivdonen och plitar med avbrott för en tupplur, lite snöskottning, körsång på onsdagar, kanske lite motion (om andan faller på ... vilket det har blivit sämre med på sista tiden) och käk för att hålla hungern stången. Irene däremot vikarierar på förskolan  i Vittangi och har fullt upp med småttingarna. Men, med mig i båten så är hon van vid småfolks alla nycker och böjelser.

Appropå småfolk. Barnbarnet Esther är en flitig telefonör och hon vill gärna prata med morfar, även om det är Irene som tar samtalet. Då utspelar sig följande.

Ester: "Skicka till morfar" (Förklaring: Hon ber Irene att räcka över mobilen till mig ... skicka är ett uttryck hon lärt sig i cybervärlden)

Jag: "Hallå lilla Esther!"

Esther: "Hallå gelerumpa!" (Jättekul tycker hon och skrattar hejdlöst åt sitt eget påfund. Så kan det pågå en kortare eller längre tid innan jag kan ställa nästa fråga)

Jag: "Vad gör du?"

Esther: "Är du dum eller??? Jag pratar med dig"

Därefter är vi så att säga på "Speaking level" och fortsätter om allt som ligger oss båda varmt om hjärtat. Mitt hjärta blir extra varmt då jag får föra dessa samtal med henne.

Slutligen, det slår mig att jag måste öka en och annan knop för att inte helt gå på tomgång. Jag bör planera för engagemang som jag är inbokad på: Författarkväll på biblo i Kiruna, signering i Kangos, signering i Gällivare (ICA) och signering i Boden(Bok&Bläck). Studieförbundet planerar att köra en skrivarkurs i mars-april om det blir tillräckligt många deltagare. Blir det av blir det kul😀

Ha det gott,

Lasse