Visar inlägg från oktober 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Min vistelse på Folkhögskolan i Vindeln

Någon gång, lång tillbaka i tiden, närde jag en dröm att få gå på folkhögskola. Jag vet inte riktigt varför jag kände så? ... Kanske bidrog någon bok jag hade läst? (kanske av PG Evander som själv arbetat som lärare på folkhögskola) Jag vet faktiskt inte men kommer väl ihåg att min håg stod till att få vistas i en  trevlig och trivsam miljö vilket jag hade föreställt mig att just studier vid en folkhögskola skulle innebära.

Och nu efter drygt femtio år har drömmen gått i uppfyllelse. Jag befinner mig sedan fem dagar på Vindelns Folkhögskola (VFHS) i Västerbotten och allt det jag drömde om har slagit in.

VFHS grundades 1905 och var ursprungligen en hushålls-jordbruksskola med egen kreatursbesättning. idag är VFHS en modern anläggning med ett stort utbud av kurser och aktiviteter. Att sedan folkhögskolan ligger i det natursköna och smått pittoreska Vindeln med Vindelälven inpå knutarna ger en för kropp och själ välbefinnande inramning för studier.


De brusande Vindelforsarnas mäktiga framfart. Här finns en fin 5 km promenadled utmed älven. 

Umgängesformen mellan elever, lärare och övrig personal är lättsam och otvungen och vid de samtal jag har haft med elever är bilden entydig: "Det bästa som jag hittills gjort", "Här är toppen att vara", "Alla är trevliga och hjälpsamma", "Vi är ett team ... elever och personal", "Kan inte bli bättre" är bara några av de spridda positiva kommentarer jag fått och jag kan bara hålla med efter den korta tid jag vistats på folkhögskolan.

Själv befinner jag mig här för att i denna trivsamma miljö få ägna mig åt egna tankar (skriva) men även ta del av de dagliga aktiviter som står på skolans program. Vistelsen är ett naturastipendium jag tilldelats av Norrlands Författarcentrum ... logi och tre mål mat ( plus fika däremellan) om dagen, vilken ynnest minst sagt😊

Jag har besöka elever vid de olika programmen och personligen blivit förtjust i gängen som lär sig timra. Om jag kunde vrida tiden tillbaka sisådär ett femtiotal år skulle jag på stört anmäla mig till byggnadsvårdprogrammet för att en gång för alla lära mig timra och göra perfekta knutar på stockarna ... men ack, det blir bara en önskan att stilla bedja om ... och bönhörd lär jag tyvärr inte bli. Jag får nöja mig med att jag varje dag har haft förmånen att bevittna elevernas timmerjobb.

Föredraget jag höll om mitt skrivande för eleverna vid den allmänna kursen var nog bland de trevligaste jag upplevt. Eleverna hade förberett frågor om mitt skrivande och om mina böcker vilket jag efter bästa förmåga besvarade. Intresset var stort och det var härligt att uppleva den entusiasm de uppvisade och kanske jag har sått ett frö till fortsatt skrivande hos några.

I går tog jag tillfället i akt att "stämma upp" min, efter bokmässan i Kiruna, skrovliga stämma i skolans kör vilket var välbehövligt ... åtminstone för mig fast de övriga sångfåglarna i kören kanske har en annan åsikt?
 

Den fantastiske maestron tillika kyrkomusikern och körledaren Roland flankerad av de skönsjungande sångfåglarna Sara och Linnea.

Efter körsången på Folkhögskolan avslutade jag dagen med ett föredrag hos ABF. Weronica som ansvarar för verksamheten hade gjort iordning fika och trots ett blygsamt deltagande så följde mig den fina upplevelsen jag fick från denna författarafton långt in i sömnens rike ... Tusen tack Weronica för ett fint arrangemang.

Men, allt har ett slut och i arla morgonstund i morgon tar jag tåget från Vindeln till Umeå för tågbyte och vidare färd till Ö-vik för byte till buss och färd till Sundsvall. Därefter blir det snabbtåg till Stockholms Central. Hoppas nu att allt klaffar och trots många erfarenheter rikare ska det bli skönt att åter få kliva över tröskeln till lägenheten på Platån och krama om Irene.

Ha det gott,

Lasse

En mini-turné i norr

Så var då allt administrativt arbete som legat i träda de senaste månaderna avklarat och jag har de senaste timmarna suttit ute på verandan i det strålande solskenet och bara pysslat med korrespondens och annat kul. 

Barnbarnet Esther har barnkalas i Finntorp och Irene hjälper föräldrarna med att hålla ordning på tillställningen. Förhoppningsvis får hon med sig barnbarnet Jackson hem till oss som nattgäst, jag hoppas det men man vet aldrig.

På fredag i nästa vecka inleds för min del en mindre turné till Norr-och Västerbotten. Flyg till Kiruna på fredag fm. för att på lördag deltaga på den traditionsenliga bokmässan i min hemstad. Jag har tillförsäkrat mig om att få sitta på samma plats som jag har haft under de senaste fyra åren som jag har deltagit. Detta är ett event som jag verkligen ser fram emot och det ska bli kul att åter få träffa litteraturintresserade Kirunabor.

Dagen efter bokmässan tar jag Norrtåg till Vindeln för att installera mig på Vindels folkhögskola. Jag nyttjar det stipendium jag blivit tilldelad av Författarcentrum att under en veckas få spendera min tid på denna fina institution. Föredrag är sedan tidigare inplanerat för den allmänna årskursen och jag får förutom det även deltaga i alla verksamheter på skolan. Onsdag kväll den 16/10 är jag inbjuden av ABF att hålla föredrag om mitt skrivande och jag hoppas att jag kan entusiasmera de deltagare som har en inneboende lust att skriva men som ännu inte fattat pennan och inlett resan.

Vistelsen på VFHS innebär även att jag kan närhelst jag vill (förutom de inbokade aktiviteterna) och i "splendid isolation" grotta ner mig i korrekturläsning och omslagstext till min nya roman. Min förläggare Eva-Karin drar emellertid det stora lasset bör jag säga.

Fredag vid veckans slut sätter jag mig åter på tåget. Byte till nytt tåg i Umeå, byte till buss i Ö-vik, byte till snabbtåg i Sundsvall, byte till T-bana på Stockholmscentral, byte till buss i Slussen, byte till Saltsjöbanan i Henriksdal och efter en tiominuters promenad kan jag så åter låsa upp lägenhetsdörren på Platån ... om makterna är med mig vill säga😀

Klockan är nu tre på em och solen värmer så jag har fått fälla upp solparasollen. Nu går jag in och  sätter jag på en kopp kaffe. 

Lasse