Utsikt från norr

Trollflöjten. Håll till godo med denna "teaser"

Jaha ... Nu är det en och en halv vecka kvar innan vi lämnar paradiset Platån för att återvända till paradiset Tystnaden. Härligt att man kan flöjta mellan två paradis här på jorden, för när jag väl sluter ögonen för sista gången vet jag inte vart jag hamnar?

Det är snart två månader sedan vi anlände till Platån och tiden här har på det hela taget varit mycket fin, även om så här i sluttampen längtan till snö och kyla gjort sig påmind.

Jag har tidigare skrivit en del om våra göranden på Platån där det mesta har varit koncentrerat på våra dagliga bestyr och umgänget med dotter och barnbarn. Men, vi har även fått oss till livs en hel del kulturella begivenheter. Mozart kom att stå i vårt fokus där vi tog del av "Trollflöjten" på Operan och hans Requiem under allhelgona i Nacka kyrka. Därtill är jag snart vid slutet av boken "Mozart, hans liv och tid". I eftermiddag avslutar vi den kulturella delen med att i Ersta kyrka lyssna till Mikael Samuelsson som tillsammans med Mats Bergström framför några av våra mest älskade kompositörer och deras visor.

Fick alldeles för en stund sedan meddelandet att arbetet med att spola vatten på isen vid färjestället i Lainio har påbörjats. Glädjande minst sagt. Det innebär att om jobbet går som det ska så kan vi köra bil över älven när vi anländer den 28/11 och direkt till vårt hus. Härlig tid väntar. Nu har vi i några månader en "bro" förbindelse över älven.

Ha det gott,

Lasse

Gråväder och duggregn denna kulna lördagsmorgon på Platån. Vädret är som gjort för att krypa upp i läsfåtöljen med en intressant bok och ta del av händelser och miljöer milsvida från min nuvar utblick från rumsfönstret.

Läser för närvarande fyra böcker. "Tjärdalen", "Mannen i skogen", "Mozart-hans liv och tid" och "Lita på att det ljusnar". Det gäller att ställa om från Sara Lidman, Mozart(skriven av Piero Melograni) till Wilhem Moberg (biografi skriven av Jens Liljestrand) och till Tomas Sjödin (kåserier i GP skivan av honom själv) men det är samtidigt en fröjd att ta del av författarnas fantastiska förmåga att klä sina berättelser i ord som gör att jag fångas och kan leva mig in i det de vill förmedla. Det berör mig och det måste vara en författares viktigaste uppgift, d.v.s att beröra sina läsare.  Fick efter mitt föredrag hos ABF i Vindeln för någon vecka sedan Dan Anderssons samlade dikter men den boken får anstå tills jag åter är i Tystnaden och till gitarr ackompanjemang låta min stämma göra sig hörd bland de tonsatta dikterna. Givetvis stänger jag in mig i skrivutrymmet så att min kära fru slipper höra min knarrande röst ... men själv njuter jag obehindrat.

Apropå att njuta obehindrat lyssnade jag häromsistens på John Fogerty. När jag hörde de välbekanta tonerna ur CCR digra repertoar så drog jag mig till minnes den tid jag spelade med i ett Kiruna band som gick under namnet "Länsman&Co". Gänget bestod av två poliser och tre "laglösa" och spelade sk. "Fängslande musik" vilket till 90% utgjordes av CCR låtar. Stamstället i Kiruna var "Drop In" baren där stadens bilburna ungdom förlustade sig. Stämningen i lokalen lyftes till allt högre nivåer ju längre kvällarna fortskred ... öl konsumtionen bidrog givetvis och det kändes tryggt att ha två poliser med i bandet för den händelse det helt skulle urarta ... vilket t.ex.  hände vid en spelning i Luleå på "Milles bar" ... då kröp vi upp bakom ryggen på den storvuxne polisen Kenneth T. som med sin kraftfulla basstämma bringade ordning i församlingen.

Länsman&Co spelade in en cd men då förstärkt med gitarrvirtuosen Mats D. och basisten Bengan B. Det blev riktigt bra men lär idag vara svår att få tag på.

Bifogar ett smakprov av CCR utan några som helst jämförelse med Länsman&Co. Låten gillade vår trummis Anders Kemling att sjunga ... och han gjorde det bra.

Ha det gott,

Lasse