Utsikt från norr

I morgon bär det av till Stockholm och lägenheten på Platån. P.g.a tågurspårning vid Kalixforsbron för ett par dagar sedan är det bussresa från Kiruna till Gällivare som gäller om man vill komma med nattåget, men vi har beslutat att åka bil till Gällivare och där kliva ombord. Tågtrafiken till Kiruna lär inte komma igång förrän i början av februari. Bilen lämnar vi i tryggt förvar hos goda vännerna Maria&Peter under de två veckor vi förnöjer oss med barn och barnbarn i storstan.

Det ska bli himla roligt att återse familjen Rosenberg, även om jag samtidigt känner mig kluven med tanke på väderleksutsikterna för veckan som kommer. I Tystnaden lär det snöa varenda dag och jag kan bara tänka mig vad det innebär då vi återvänder ... suck😓 Men SMHI har haft fel förr så jag hoppas att prognosmakarna har räknat fel även denna gång.

Gällande författandet så är jag just nu inne i en "helvetesperiod". Jag har sedan drygt en vecka lagt skrivdonen åt sidan inväntande att lusten ska återvända. Det gör den säkert, det gäller bara att tålmodigt vänta ut skrivledan och göra något annat. Skotta snö, skotta tak, köra en vända med spårsläden och åka skidor, elda i Tulikivin, mata fåglarna (och de två ekorrar som är våra stamgäster), läsa böcker eller bara kontemplativt titta in i väggen. Kanske även resan till Platån ger en kick i rätt riktning🤔

Hård packad snö på taken och jag lämnar Tystnade med endast ett återstående tak att skotta och i tron (och hopp) att det ska klara den ytterligare påfrestning som de kommande veckornas snöfall kommer att bidraga med ... stackars tak, men det håller säkert ... takstolar, reglar är byggda av mig själv ... som om nu det skulle vara någon försäkring för hållbarhet under tonvis med snö?🤔

Lasse

Det sägs att det är i vila vi hämtar kraft och laddar om batterierna och i dagens Eileen Caddy läser jag:

Du kommer att märka 

att den tid du tillbringar i tyst ensamhet

 ger dig energi och hjälper dig

 att möta vadhelst som ligger framför dig. 

Med ett synsätt skulle jag då finna den optimala uppladdningen av energi och förnyad kraft om jag vilar i tyst ensamhet, d.v.s när jag sover. Fast å den andra sidan har många sömntimmar gått till spillo utan att jag känt mig rekreerad vare sig till själ eller kropp. Det måste nog till någon annan ingrediens i denna trollformel ... vad det nu än månne vara? Kanske något att meditera över så här i början av ett nytt decennium ... bara så att jag inte förleds att tro att jag kan sova bort oro och bekymmer.

2020 har annars börjat bra. Skidspåret är uppdraget och det underhålls regelbundet (efter varje snöfall). Hitintills har fem skidturer ägt rum, den senaste idag med Irene. Det är härligt att på skogsskidorna tyst glida fram över myr och genom skog. Det enda som hörs är fraset från skidorna mot snön och stavarnas knarrande ljud. Ett och annat spår efter hare, ren, ripa, räv och älg ser jag invid skidspåret ... fast ren och räv är kloka djur så de följer den mer bekväma vägen på skidspåret för att slippa plumsa i djupsnön, givetvis under tider när inte vi dra fram på spåret😋

Takskottningen har påbörjats och av de sju tak vi har är tre skottade. Mycket snö har de samlat på sig. På taken med ränndalar ligger drygt sjuttio centimer hård packad snö så det tar sin tid att befria dem från snötyngden, och med tanke att det lär falla lika mycket under de månader som återstår så är det nog klokt  att spendera några timmar med denna svettiga syssla.

Dagsljuset blir allt längre. I genomsnitt är solen uppe ca. tiominuter längre för var dag som går och eftersom både gryning och skymning inträder ca. 1,5 timmar före solens uppgång respektive efter solens nedgång gör att vår utevistelse på motsvarande sätt förlängs. Polarnatten är ett minne blott för denna gång☀️

För övrigt går livet sin gilla gång. Vi stiger upp vid sextiden och intar vårt morgonkaffe samt läser i NSD (elektroniskt) vad som tilldragit sig i länet (Det är Irene som läser från sin padda och delger mig upplysningar). Samtalar och stundom ondgör oss om tingens ordning. Gör upp planer för dagens göranden , vilket som regel aldrig blir som vi samtalat om, men vi har i alla fall goda intentioner. Det här är en ritual vi hållit fast vid sedan hedenhös och som vi båda mår bra av. Därefter börjar dagens "Jobb och spring och skubb" (som Sigge F. sjöng i Frukostklubben om nu någon kommer ihåg detta trevliga program?) ... jo det gäller även för oss seniorer om nu någon tycker att som pensionär ska man tat lugnt och vila sig igenom tillvaron.

Barnbarnen har fått mobiltelefoner! Esther som fick sin igår hann under dagen ringa oss ett flertal gånger för att berätta om tilldragelsen. Kul att vi även kan kommunicera på detta vis och jag ser fram emot att få träffa dem när jag dimper ner i Stockholm den 27/1 för att beskåda tingestarna (både barn och mobiler😇)

Och äntligen har jag en ide till ett nytt bokprojekt👍Vad det nu månne bliva av det?

Ha en fortsatt fin januari,

Lasse