Utsikt från norr

Le Mans ... så här på kvällskvisten, sittande på Hotell Toppen i Storuman kommer jag osökt att tänka på detta klassiska långlopp för sportbilar när jag för andra helgen i rad rattar Skodan de 100 milen från Tystnaden till Ljungdalen. Andra helgen som sagt. Långåkandet inleddes på fredag i förra veckan då jag som bilförare och Irene som kartläsare körde de 100 milen till Ljungdalen i Härjedalen. Vid hemkomsten på söndag eftermiddag samma vecka kunde vi notera att vi kört en sträcka på 200 mil ToR. I dag inledde vi samma tur, nu något avkortad för vi vänder åter hemåt  i Åsarna, men det blir i alla fall ca 180 mil ToR när vi har landat i Tystnaden på söndag.

Vad är nu detta för stolleprov kanske någon kan tycka? Jo, vid första turen hämtade vi barnbarnet Esther (7 år) som har gästat oss i Tystnaden under sex dagar. Vid den andra turen byter vi barnbarn i Åsarna. Nu är det storebror Jacksons (9 år) tur att fr.o.m på söndag och under sex dagar gästa oss. På fredag i nästa vecka styr vi kosan till Uppsala för att välbehållen avlämna honom till sin moder. Alltså ytterligare en lång bilresa.  

Vän av ordning och social distansering kan rynka betänkligt på ögonbrynen åt detta risktagande då vi "by definition" tillhör riskgruppen. Jovisst kan det vara så. Men vi har vidtagit alla försiktighetsregler man kan tänka sig så vi känner oss komfortabla med arrangemanget.

Så tillbaka till rubriceringen, för liknelsen med Le Mans haltar betänkligt det är jag fullt medveten om. Le Mans körs i 24 timmar av tre förare och där gäller att tillryggalägga en så lång sträcka som möjligt. Vinnarekipaget tillryggalade i fjol en sträcka på ca. 524 mil d.v.s ca. 174 mil/förare/i genomsnitt 8 timmar och då hade varje förare en genomsnittshastighet på 218 km/tim. Men å den andra sidan kör de på en oval välpreparerad bana. Jag har att ratta Skodan på slingriga grusvägar, genom vägarbeten, hastighetsbegränsningar, genom samhällen men ystra och trafikomogna medborgare, oberäkneliga vilda och tama djur och en kartläsare som samtidigt fungerar som broms.

Nåväl alltid en tröst för ett lättröstat sinne.

Ha det gott,

Lasse

Att leva enkelt är svårt, men att leva omständigt (krångligt) ställer till det så till den milda grad att jag totalt tappar riktning med min resa i detta liv. Det tog en halv mansålder att inse detta och även om det enkla livet kan kännas svårt för en i allt väsentligt krånglig människa som jag är, så har jag upplevt fördelarna med devisen "Ett steg i taget".

Vad är då det enkla livet? Ja det innebär absolut inte att jag ska hemfalla åt att under björken lyssna på fågelsång och lukta på blommorna. Givetvis är det också välbefinnande i lämpliga portioner. Men, vad jag menar är att ge akt på mig själv och använda vardagens grå och stundtals trista göromål som en del av detta enkla liv. Den lycka jag annars upplever i mitt vardagliga liv, och som är utifrån kommen, är en ren bonus och den upplever vi väl var och en vid ett eller annat tillfälle.

Zen Things

1, Do one thing at a time

"När jag diskar, diskar jag"

"Ingen multitasking"

2. Do it slowly and deliberately

"Kräver övning men gör mig fokuserad"

3. Do it completely

"Måste vara på topp på uppgiften. Den är inte klar förrän den är klar och då kan jag fokusera på nästa"

4. Do less

"Gör precis de saker jag ska göra och inte mer. då blir jag mer koncentrerad på det jag gör och gör det mer fullständigt"

5. Put space between things

"Ta paus mellan varje aktivitet. Ger mtt dagliga schema mer avslappnat"

6. Develop rituals

"Bra att tänka på vad jag gör innan jag börjar min dag och när jag går till sängs. Eller inför en arbetsuppgift, träning etc.Vad jag egentligen vill"

7. Designate time for certain things

"Om det är tillräckligt viktig att regelbundet utföra bör jag avsätta en speciell tid för detta"

8. Devote time to sitting

"Här gäller det att jag avsätter tid för dagligt sittande. Bara sitta en kort stund och meditera, vara närvarande i nuet"

9. Smile and serve others

"Lär mig ödmjukhet och bort från mitt själviska jag"

10. Make cleaning and cooking become meditation

"Gör dem koncentrerat, lustfyllt, långsamt och fullständigt då blir det mindre tråkiga, om nu någon råkar känna så. Mindfulness i ett nötskal"

11. Think about what is necessary

"Behöver jag verkligen allt det jag har? Det finns mycket i mitt liv som inte är nödvändigt. Blir mitt liv bättre/enklare med allt det icke nödvändiga?"

12. Live simply

"Som en följd av punkt 11. Bort med all barlast som inte är nödvändig. Jag bör överväga vad som är viktigast i mitt liv. Min familj, mitt skrivande, min läsning, motion etc. För andra kan det vara andra saker"

Så var det rubricerade ämne avslutat. Min egen efterlevnad av Zen munkarnas visdomar är nog si-så-där. Jag kommer aldrig bli en munk men jag försöker förbättra mig för att leva så enkelt som omständigheterna och min kära hustru medger.

Ha det gott,

Lasse

... ”Vi ska spränga bort tjälen så att jag kan begrava Seppo”, svarade Marko och tog riktning mot bastun släpande gummimattor efter sig.

”Är ni inte riktigt kloka! Ska ni spränga så nära bastun!”

”Det är ingen fara. Jag har sprängt tidigare och vet vad som gäller. Oroa dig inte”, svarade han och stretade vidare med de tunga mattorna.

Väl komna till platsen för sprängningen plockade Erik fram två i papper inslagna sprängdegspatroner, tändpatron och krutstubin ur axelremsväskan han bar på. Väskan räckte han över till Marko med ett hemlighetsfullt leende.

”Var har du fått tag på sprängmedlet?”, frågade Elsa som med ytterst skeptisk min åsåg vad männen hade för sig.

”Hemvärnet … både Marko och jag har varit med i hemvärnet”, svarade Erik.

”Jo nog vet väl jag det, men har ni stulit sprängmedlen? Det är ju brottsligt att stjäla, det borde väl ni gamla karlar begripa?”

”Ja, ja men det är ingen fattig det går ut över, och hemvärnet kommer inte att sakna lite sprängdeg, patroner och krutstubin … det var bara synd att vi inte kom över pentylstubin också, och förresten, det var för så länge sedan så det är preskriberat”, sa Marko och började förbereda var sprängdegspatronerna bäst skulle göra verkan ...

He, he! Ja när den blygrå himlen lägrar sig över den annars så soliga sidan i Tystnaden och regnet smattrar mot fönsterrutorna, vad passar då inte bättre än att låta fantasin ta mig bortom tid och rum. Att skriva är att etablera en egen fri zon. En zon där ännu bara jag har tillträde, fast jag hoppas att någongång framöver även andra kan ta del av den berättelse som just nu är inne på ett låååångt upplopp. Nej, förstå mig rätt, jag ser ännu inte målsnöret men jag tror mig veta att jag är på rätt väg ... jag har vittring.

Ha det gott,

Lasse