Ganska risigt och förvuxet men absolut inte fult och snårigt. Jag gläds så här i väntan på vintern åt varje ny vallmo som står i blom. Det tog sin tid innan blommorna visade sig och snart är det tyvärr slut, säg den glädje som varar.

Nu inleds de sista fem dagarna i Tystnaden innan kosan ställs mot Platån. Jag är klar med allt utarbeta på tillbyggnaden till skrivarstugan. Inomhus har jag även lagt golv och panel i tak och väggar och hade jag bara fått dörr och fönster som jag beställde i juni hade allt var okey och enligt plan. Men icke. Beställde av ett företag i Skåne (Villafin) som hade bra priser och goda recensioner gällande kvalitet på produkterna. Jag blev utlovad leverans i juli ... sedan i augusti och jag drog en suck av lättnad då jag den 30/8 spårade leveransen till Luleå. Nu är den snart här, sa jag till Irene. Dagarna gick och jag ringde och skrev upprepade gånger till det skånska företaget. Fick varje gång beskedet att den inom kort skulle komma till min adress. I fredags (efter att den inte rört sig från Luleå på 11 dagar) tog jag kontakt med transportbolaget (DSV) som upplyste mig om de inte hade utkörning till min nordliga utpost. Häpp! ”Kan du inte komma och hämta godset. Det står på en pall i Luleå”, frågade kontaktpersonen på DSV. ”Va!? ... Det är en resa på 80 mil ToR. Aldrig i livet”, svarade jag. Efter mycket diskuterande och med hot att kancellera beställningen fick de tag på en chaffis som kommer att transportera godset till mig (eller rättare sagt till västra sidan om älven. Där får jag lasta pallen på min släpvagn för vidare färd till vårt hem). Jag är lovad att få det på tisdag i nästa vecka? Det finns alltså ett hopp att jag i alla fall hinner få de efterlängtade fönstren och dörren innan vi åker söderut.

Det verkar som vi bor i förskingringen, i alla fall för Villafin som tydligen tror att Svea rikes nordliga gräns är i Luleå.

Nåväl, man är väl inte bara till för att klaga (Olle A igen). Vi har haft en mycket fin tid i Tystnaden under de gång sex månaderna. Det är faktiskt första gången som vi i oavbruten följd fått uppleva årstidsväxlingarna från vinter till vår till försommar (vi tycker faktiskt att det är en årstid här i norr) till sommar och nu till höst. Troligtvis kommer vintern hälsa oss välkomna hem när vi återvänder till Tystnaden. Men först ska vi njuta av livet i södern och det kära återseendet av dotter och barnbarn och umgänget med dem.

Ha det gott,

Lasse