Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Visar inlägg från april 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Supermåne i Tystnaden

Blodmåne (supermåne) i den nattliga timmen över Tystnaden.


”När månen vandrar på fästet blå och tittar in genom rutan då tänker jag understundom så och knäpper sakta på lutan ...” Så inleds sångtexten till Christina Lagerlöf’s fina visa ”Vid lindens fot” eller ”Månvisa” som den mer allmänt kallas. Passar ju bra när vi har en supermåne.

Jovisst var det supermåne igår. Irene och jag hade gått till sängs men vi kunde inte släppa tanken på att se denna supermåne (bara två möjligheter att beskåda fenomenet i år) och liggande till sängs surfade vi in på astronomisk kalender. Ca. klockan 22.30 borde vi enligt tabellen se månens uppgång. Det är så att fenomenet ter sig bäst när månen stiger över horisonten och en stund därefter. Nåväl, snabbt på med kläder och ut i kylan. Det är magiskt att se den för ögat röda himlakroppen stiga upp över granarna i öster. Den är stor och röd och mobilkameran ger inte rättvisa åt situationen. Månen är närmast jorden på sin bana runt jorden i slutet av april och i maj då man åter kan uppleva denna supermåne, men sen är den tillbaka i normala orbitala gängor.  

Färgen och storleken för ögat är bara en illusion kanske den förnumstige säger men det spelar ingen roll. Vi fick en fin upplevelse,

Ha det gott,

Lasse

Våryra

Om knappt en vecka är det Valborg och med den börjar den dagliga övervakning av isläget vid vår övergång till andra sidan av Lainio älv. Bilen körde jag över för en vecka sedan så nu är det enbart apostlahästarna som gäller för att ta oss den dryga kilometern vi måste gå till det mer bekväma fortskaffningsmedlet. Veckan som kommer är lovad att bli kall så än kan vi andas lugnt. 

Eftersom vi har vår andra Covidvaccinering i metropolen Vittangi den 13/5 och vi därefter direkt kör ned till Platån i Saltis så måste vi packa med oss allt nödvändigt som vi behöver i södern. Det blir, av någon för mig oförklarlig anledning, alltid en hel del. Men här är det Irene som hanterar all logistik och det är inte lönt att protestera. Det blir som hon har bestämt, och jag har bara att finna mig i omständigheterna, och bäst är nog det. Hon är en fena på dylika arrangemang och även om jag trilskas med tanke på allt vi måste släpa över till bilen så gör jag det mest för sakens skull.

Att aprilvädret är ombytligt har vi åter fått erfara. Efter att vi under drygt en veckas tid haft sol och värme, där snön riktigt smälte inför vår blick jublade vi i tyst eufori åt den annalkande barmarkstiden. ”Det går fort i år ... med snösmältningen alltså. Snart är det barmark”, sa vi till varandra. Plogen demonterades på ATV, snöskotern kördes in i garaget för att vila till nästa vinter och snöredskapen samlades ihop för att magasineras. Krattan togs fram och viss krattning företogs på de ställen där snön försvunnit. Den sanna våryran hade inställt sig!
Men säg den glädje som varar. Ett kraftigt snöfall drog fram över vår bygd. Ett snöfall som varade i drygt ett dygn och som åter täckte vårt spirande hopp med den vita varan. Bara att kavla upp ärmarna och åter ge sig i kast med snöröjningsjobb. Att man aldrig lär sig, fast någon riktig klagan över vädermakternas oberäknelighet trängde aldrig över våra läppar för så är det att bo här uppe i det subarktiska området, som trots vädermässiga bakslag bjuder på så mycket annat vederkvickande och vi flytt int för dylika missräkningar.

Nu ligger manuset till min nya roman hos Eva-Karin på Ebes förlag. Sexton månader har jag jobbat i denna skrivprocess som ömsom varit upplyftande ömsom rena helvetet. Men, jag gav inte upp. När skrivlusten inte ville infinna sig eller när jag starkt tvivlat på berättelsen gick jag ifrån och parkerade skrivandet för en vecka eller så, vilket alltid är hälsosamt. Än återstår givetvis en hel del korrekturgranskning men det är ett jobb som jag gillar. Jag har heller inga tidskrav. Deadline existerar inte i mitt författarskap. Det tar den tid det tar. Förhoppning har jag givetvis och den förhoppningen står till att den färdiga boken som har titeln: ”Hämndens timma” kan släppas under hösten. Men går inte det så blir det säkert bra med en senare release.

I går kväll var jag inbjuden till Världsbokafton i Kiruna som arrangerade av Studieförbundet och genomfördes på Teams. Verkligt trevligt arrangemang som samlade litteraturintresserade. Av författare deltog Ann-Helen Laestadius som presenterade sin senaste kritikerrosade bok ”Stöld”, Anna Mämmi som debuterar med barnboken ”Maja och nordanvinden” och undertecknad som intervjuades om sitt författarskap. Mycket goda samtal och tips på litteratur. Ett stort tack till Kicki på Studieförbundet och samtalsledaren Mattias Timander för ett väl genomfört arrangemang.

Ha det gott,

Lasse 


I slutet av stilla veckan

Vårvinter i Tystnaden

Så kan vi då snart lägga denna stilla vecka bakom oss. Visserligen återstår annandag påsk men sen tar de vardagliga sysslorna vid. Fast egentligen, för oss i karantän i Tystnaden är det ingen större skillnad annat än att vi ätit lite extra gott och tagit del av påskens kristna budskap bl.a korsvägsandakten från Petrusplatsen, vilken alltid är lika stämningsfull, speciellt i år då meditationstexterna var skrivna av skolelever från Rom.

Påsk eller inte så har vi gjort våra dagliga motionsturer på det 8 km skidspår som jag regelbundet underhåller med hjälp av skoter och spårsläde. Härligt att i fina spår skida längs myrar och genom skog. En lisa för själ och kropp. Att efter skidturen få bänka sig vid vår grillplats och vid elden avnjuta en god kopp kaffe med hembakat fikabröd ... och skära några bitar av det torkade renköttet, grilla en korv och bara njuta tystnaden och stillheten. Inte mycket går upp mot det, kan vi tycka.

Nåväl, frid och ro i all ära men veden ska hem till gården. Såtillvida har jag påbörjat jobbet med att skotta fram de björkar som i år ska falla offer för uppvärmningen av vårt trevna tjäll. Ett arbete jag gillar och ser fram emot om bara vädrets makter står mig bi. Torrsnö får gärna falla, i rimliga mängder, men vid idogt blötsnöande är det surt värre. Då får det bli inomhussysslor. Jag har, tillsammans med min redaktör Eva-Karin, korrekturgranskning att ta itu med. Ett jobb som jag med tiden och fem böcker lärt mig att tycka om. Jag är lyckligt lottad som har en sådan fena på svenska språket som medpart.

I torsdag fick Irene och jag, på vårdcentralen i Vittangi, vår första dos av Covid-19 vaccin (Pfizer). Det är skönt att det nu är på rull. Vår nästa vaccinering är den 13/5. Därefter drar vi söderut till Platån och samvaron med dotter Jennys familj.

Ha det bra,

Lasse