Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Visar inlägg från september 2021

Tillbaka till bloggens startsida

När man minst anar det

Fina dagar med vackert höstväder har lyst med sin frånvaro i denna september månad. Visst har det varit enstaka dagar med eftermiddagssol men mest tycker jag att det varit gråtrist och ganska kallt. Nåväl, månaden är ännu inte slut så än finns det chans att vädret visar sig från sin bättre sida. Det är surt för både humör och tanke när det alltid är grått.

Nåväl, allt kan vi inte ge vädrets makter skulden för, så t.ex. de olyckor min kära fru Irene har råkat ut för. För drygt en månad sedan föll hon så olyckligt att hon bröt vänster handled. Snabbt iväg till Gällivare lasarett där hon gipsades och en vecka därefter opererades hon på ortopeden. Som inte det skulle få vara nog så trillade hon på rullgruset vid en motionsrunda efter en skogsbilväg med påföljden att hon fick en spricka i höger axel. Det var bara att ge sig iväg till lasarettet i Gällivare igen. Hon går nu med mitella som stöd för höger arm och den ska sitta på i 6-8 veckor, plus att hon ännu inte är återställd i handleden. Ni ska tro att jag har fått lära mig mycket nytt. Påklädning och avklädning av blusar och tröjor från Gudrun Sjödén ... Jag har svurit mer än en gång på denna Gudrun och hennes  design av så idiotiska små knapphål. Jag rullar upp, med stort besvär, Irenes hår på rullar. Jag knyter upp hennes hår i en svans. Jag städar. Jag lagar maten under överinseende av henne och tusen andra små bestyr som jag har varit omedveten om och som hon har utfört utan att göra något större väsen av det. Men, det har varit enormt nyttigt för mig att ta aktiv del av hushållsbestyren och så gammal jag är så har jag lärt mig en hel del och tycker faktiskt det är rätt kul ... inom rimliga gränser förstås.

I all bedrövelse över Irenes olycka är det samtidigt inspirerande att ta del av de uppskattningar som min senaste bok ”Hämndens timma" har rönt. Häromsistens blev jag glatt överraskad då en kvinna från Njurunda beställde samtliga sex böcker. Hon hade läst alla men ville ha egna signerade exemplar. Som tur var hade jag några få exemplar av varje hemma så självklart effektuerade jag hennes beställning.

På fredag lämnar vi Tystnaden för att vistas på Platån fram till i slutet av november då vi återvänder till en mer vintrig Tystnad. Därför har de senaste dagarna gått i förberedelser inför vår återvändande. Snöredskapen är framtagna och hänger på en lättillgänglig plats på garageväggen. ATVn har åter fått plogen monterad. Grillplats och utemöbler är inslagna i presseningar. Veteranbilen har fått vinterdäcken påmonterad och ska köras in i garaget. De gamla träskidorna är tjärade och klara att glida fram på.

Nu gör vi de sista förberedelserna inför avfärden och vi ser fram mot att åter få träffa dotter Jenny, barnbarnen Jackson och Esther och barnens pappa Alexander hans mamma Katarina. Åsa och alla grannar på Platån.

Ha det gott,

Lasse

 

Leverans till Njurunda under packning

 

Båtarna upptagna. Plastbåten har sina efter sammanstötningar av stenar i älven. Den är lappad ett flertal gånger men håller än.

 Nu var det slutfikat på denna plats för ett tag.

 

I söndags fick vi besök av vännerna Elisabeth&Anders som bl.a hade med sig några Såpnejlikor. Jag planerade dem på stört (icke att förväxla med vallmon på sidan om). De blommar med vita blommor något senare på sommaren ... kanske tveksamt med tanke på min avsaknad av ” gröna fingrar”. Men vi hoppas. 

Höstbjörken fäller snart sina löv. Vemodigt. Skogen kommer att skalas av all sin höstprakt inom en inte alltför avlägsen framtid. Men sånt är livet och så ska det vara.

Snart lämnar vi Tystnaden

Boksigneringen av min senaste bok ”Hämndens timma” på Kiruna Bokhandel var mycket trevlig. Att jag dessutom, dagen till ära, blev förärades en vacker bukett liljor gladde mig verkligen.

 

Inklusive Kiruna Bokhandel har jag signerat min bok i Kangos på Holmas Lanthandel och i Lainio i Mattigården. Tre signeringar och i stort sett alla böcker jag har haft i eget förvar har så när som på åtta stycken funnit sina läsare. 

 

Mattigården i Lainio där jag förutom signering även fick berätta om tillkomsten av boken.

Många har hört av sig för att köpa boken och till de som har köpt har jag personligen levererat eller i förekommande fall postat. Boken verkar vara poppis för i eftermiddag ringde en kvinna från Luleå och berättade att bokpaketet hade anlänt men var uppbrutet d.v.s där fanns ingen bok. Att det skulle gå så lång så att folk egenmäktigt stjtäl en bok ur ett förseglat paket, det trodde jag aldrig. Nåväl, skämt åsido jag lovade att skicka boken på nytt ... om jag nu kan lita på PostNord?

Nu återstår två veckors vistelse i Tystanden innan vi drar söderut till Platån. Två veckor av idogt arbete för att lämna boplatsen i ett skick som gör det roligt att återvända i slutet av november.

Ha det gott,


Lasse