Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från juli 2022

Tillbaka till bloggens startsida

Förnöjsamhet


 Tystnaden


I morgon skriver vi måndag den första augusti, tänker jag med ett stråk av vemodskänsla. Grönare än så här blir det inte. Nej nu går vi obevekligen mot höst hur mycket jag än vill hålla kvar blomstertiden. Det går bara så fort, kan jag tycka. Nyss var det midsommar med en för natur och människor livgivande midnattssol, som fullkomligt översköljde vår plats på jorden med ljus och värme. Men samtidigt, varför bli vemodig över den tid som har gått. Augusti månad kan bjuda på riktigt fint väder även om solskivan över vår horisont försvinner med cirka tio minuter per dag. 

På onsdag i veckan som kommer har vi varit i Tystnaden i tre veckor. Min plan att tills dess ha hunnit med gårdsjobb och ved har kommit på skam, men jag tröstar mig med att än återstår nio veckors vistelse i Tystnaden innan vi återvänder till Platån. Fast om veden ska få en någorlunda chans att torka, åtminstone lite, så måste jag kapa och klyva i nästa vecka. Brukligt är att göra klart vedjobbet till midsommar, men nu är det som det är.

För övrigt är vi nöjda med mycket. Än klarar vi av våra dagliga motionspass. Än kan vi trampa myr i flera timmar. Än kan vi med tillförsikt se fram emot varje ny dag och än så länge kan vi klara av de svårigheter som livet bjuder på, utan att hemfalla åt självömkan och veklagan. Visst kan saker och ting gå oss emot, men sett i ett större perspektiv så är dessa motgångar bagateller.

Ha det gott,

Lasse

I myrlandet

Hjortronlandet

Så var då stunden kommen att bege sig ut i myrlandet. Hjortronen, skogens guld, väntade på att bli plockade. Väderleksförutsättningarna för ett bra hjortronår har varit de allra bästa så vi närde en from förhoppning att våra favoritmyrar skulle glänsa i gult av mogna bär. Vilket besannades med råge!

Visst är myrarna nog så vattensjuka och visst svärmar det av mygg&knott och andra flygfän som vill oss illa, men det är precis som det ska vara när man plockar hjortron. Känslan efter att ha trampat myr i flera timmar och där lönen för mödan varit god är trots ansträngningarna vederkvickande och man känner sig lycklig och glad  över sitt dagsverke. Känslan av myr är svår att beskriva. Lukterna, myrvattnet, tuvorna, myggens surrande, gungflyställena, allt detta omgärdat av dolsk granskog där plötsligt en ren, älg eller, varför inte en björn kan bli synlig En naturupplevelse som är som  gjord för att låta fantasin få fritt spelrum och vår själsliga oro en lindring.

Fikapaus är ett måste för oss. Här efter en skogsbilväg och utan eld. Kaffe och smörgås måste vi få i oss för att fylla på depåerna, så att vi inte kroknar.

I morgon är det lovat regn, men det ska inte hindra oss att på nytt få trampa myr.

Ha det gott,

Lasse

Fort och illa kan ingen gilla. Sakta och väl slår ingen ihjäl.

Rubriceringen kanske skänker viss tröst åt en senior?

Dan före dan före avresedan. Efter tio veckor lämnar vi Platån  för vidare äventyr i Tystnaden. Att tiden går fort är kanske allom väl bekant, åtminstone känns det som om jorden har ökat sin hastighet runt solen eller hur det nu förhåller sig.  Nyss vara det arla morgon och vips är det redan kvällning. Men, det kan också ha med åldern att göra. Ju äldre man blir ju mindre får man gjort på en förutbestämd tid. Det blir, som i mitt fall, möjligtvis en bättre utförd syssla, men tar längre tid och då vill jag gärna tro att tiden går på tok för fort.

Nåväl, taget i beaktande tidens gång så har vi under dessa tio veckor fått gjort det vi hade planerat och vi känner oss nöjda med det. Jag har även hittat en kompis åt Johan under skrivandet av min nästa bok. Det är en katt som har en ganska framträdande roll i berättelsen. Jag läste ett par sidor om katten åt nioårige barnbarnet Esther och fick godkänt🙂 även om hon ansåg att boken bara skulle handla om katten.


I Tystnaden väntar nu nya sysslor. Gräset som vi förstår har vuxit kämpahögt, de femtiotal björkar som i våras lämnades osågade och okluvna behöver tas om hand och huset behöver målas på nytt (om det nu går på grund av den myckna myggplågan). Därutöver vänta hjortron, blåbär och lingon på att bli plockade och kanske ... bara kanske, så hinner jag med ett nappatag med den ofullbordade skrivarstugan. 

Det käns vemodigt att lämna Platån. Vi har alltmer börjat rota oss här. Umgänget med familjen Rosenberg och barnbarnen, med barnbarnens farmor Katarina, med grannen Åsa och andra på Platån kommer vi att sakna samtidigt som det åter känns spännande att landa i Tystnaden.

Ha en fortsatt fin sommar,

Lasse