Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från augusti 2022

Tillbaka till bloggens startsida

Vemod och lingonplockning

Vemod beskriver en stillsam stämning av saknad och sorg över något som man känner har försvunnit och gått förlorat. Det syftar på ett svårmod och en sorgsenhet full av längtan. Wikipedia

Höstens intåg 

Björkens löv börjar att anta en mer brun ton vilket är ett säkert förebud på att vi nu går in i en ny årstid. Det har blivit kallare. Helly Hansen har åter plockats fram ur garderoben och toppluvan kommer snart att få ersätta skärmmössan. Men så är det och det är bara att gilla läget ... och läget gillar vi. Hösten har absolut sina fördelar. Färgskiftningarna på myr och i skog. Den krispigt kristallklara luften, man känner riktigt hur det nyper till i halsen vid första inandningen utomhus en klar och kall höstmorgon. Det Norrbottniska vemodet som likt en tröstefilt omlindar en när man åter ser hur naturen inrättar sig för vintervila, man sjunger i sin ensamhet till eget ackompanjemang ”Helgdagskväll i timmerkojan”, ”När gässen flyttar”, ”Höstvisa” och andra låtar fyllda av vemod. Vemod behöver jag som en kompensation till allt uppblåst och glättigt, som gör sitt bästa för att tränga undan min egen begrundan över tingens tillstånd, som får mig att falla in i ett hurtfriskt ”Nu kör vi” (Vad jag ogillar detta uttryck).

 


Härom sistens gjorde vi en tur ut i lingonmarkerna där på hemvägen undertecknad agerade ”bilhare” åt Irene på hennes jogging tur från lingonskogen. Min bilburenhet bortförklarade jag med ett ont knä😇

September månad tar sin början på torsdag. Nu är det hög tid att plocka fram lingonhinkarna och bege sig ut i markerna för att fylla på det röda guld som där glänser i all sin röda prakt. Ja det förstås: Vi har redan plockat vårt syltbehov av lingon. De var inte riktigt fullt mogna men bären är p.g.a sin höga halt av pektin förträffliga som syltbär. Om en vecka eller så är det dags att plocka riktigt mogna lingon vilka kommer att  användas som saftbär.

Allt Gott,

Lasse

Spridda nedslag


 

Regn, regn och åter regn. Jag sitter i skrivarstugan och blickar ut över skräphögen av ris och gräs som jag har lagt upp på våtmarken hitom granarna på vår sida om älven, borde vara en utmärkt dag att bränna skräpet, men jag väntar till nästa blötperiod som nog lär komma.Men även gårdarna på den andra sidan av älven finns i mitt blickfång. Himlen är blygrå och luftfuktigheten betydande och själv mår jag som en prins, hur nu en prins kan tänkas må, gott kan jag tänka mig? Vi har under förmiddagen vistats i lingonskogen. Gråväder eller inte, lingon ska plockas, det är bara att klä sig därefter.
Mycket gott lingonår kunde vi konstatera och vi är nöjda med förmiddagens skörd. Fler turer ut i skog och mark lär det bli under veckan som kommer.

Under förra helgen hade vi ett kärt besök här i Tystnaden. Då kom Rita och hennes kompis Maj för att bo och umgås med oss under två hektiska dagar. Rita som är den fyraåriga flickan (Irma i boken ”De försvunna”) som försvann tillsammans med sin ”Mommo”(Selma i boken) gjorde nu åter en tillbaka färd i tiden för att se på huset hon och hennes mamma (Hilma i boken) bodde i. Vi gjorde även utflykt efter en skogsbilväg i nordöstlig riktning från Lainio för att åter beskåda den terräng som hon hade att ta sig fram i. Skog, myrar och sjöar. Inte lätt för en fyraåring och heller inte lätt för en gammal och orkeslös gumma. Rita har sedan tidigare tillsamman med hustru, Irene, varit upp efter Lainio älv med hjälp av Birger E. och besökt den plats där gumman påträffades och den plats där hon själv hittades av en militärpatrull från Boden. Återigen och av naturliga skäl (för det är en fascinerande händelse) kom vi att pratade mycket om försvinnandet som inträffade i september 1950.
 


I gårkväll hade byns vägsamfällighetsförening anordnat en ”höstfest” på Utmaningen (Lainios vackra lokal för bygdefestligheter och andra tillställningar).Föreningens styrelsen plus ytterliga frivilliga krafter såg till att det mot en billig penning bjöds på en god Tacobuffé, sallad ,dryck och fika. 58 personer hade anammat uppmaningen och deltog. Förutom mat så bjöds det på musikframträdanden av Ulf H. och Tony B. Allt mycket uppskattat. I samtal med min bordsgranne så förundrades vi över att vår lilla by har så mycket kreativ konstnärlig kraft … men inte bara det, utan även den alltmer ökande sammanhållningen och tjänstvilligheten som präglar livet i byn.


På lördag i veckan som kommer är jag inbjuden till Holmas Livs i Kangos för att deltaga på deras säsogsavslutnig för utomhusgrillningsverksamheten som är en mycket uppskattad aktivitet bland byborna, sommargäster och turister. Det ska bli kul.
Ha det gott i höstrusket,
Lasse

Ett plötsligt kattbesök


 Så var då vårveden kapad och kluven

Glad och nöjd kunde jag igår beskåda veckans jobb på vedbacken. Det tog tid. Vädermakterna var oberäkneliga och bjöd på ömsom sol, ömsom regn. Men, nu är det gjort och veden får ligga till sig i cirka en månad innan jag förpassar vedklabbarna till vedboden.

Idag gjorde vi vår premiärtur till blåbärsskogen. Mycket bär men än ganska små. Bör nog få växa till sig ett tag till innan vi beger oss ut igen. Vi gnetade (vi plockar alltid för hand, ingen plockare här inte) i alla fall  ihop ca. 2 liter innan regnskurarna satte stopp för fortsatt plockande. 

 Så gick det till när Katten ”Katt” gjorde entré hos romanfiguren Johan i Gamla Stan.


En knackning på ytterdörren, försynt och knappt hörbar men jag uppfattade den likväl. Vem i hela friden kan det vara? Jag överlade med mig själv om jag skulle öppna eller inte då knackningen återigen upprepades, nu mer bestämt och kraftfullt. Det avgjorde saken och med några hastiga steg var jag framme vid ytterdörren.  Jag kika ut genom titthålet men såg inget, där var det svart.  Av för mig outgrundlig anledning förstod jag att personen på andra sidan höll för mitt synfält. Tveksamt öppnade jag dörren tills säkerhetskedjan tog emot och jag hann i dörrspringan se ryggtavlan på en person som snabbt försvann nedför trappen. Febrilt fumlande jag med säkerhetskedjan innan jag fick loss den.  Något tog emot när jag tryckte på dörren för att få upp den. Jag tog i hårdare och dörren gled upp med ett skrapande ljud.

”En papplåda”, sa jag tyst för mig själv när jag klivit över tröskeln och såg vad som hållit emot. Ett svagt jamande … Jag hajade till.

Håll till godo😊

Lasse