Utsikt från norr

 I väntrummet

En månads vistelse på Platån är till ända men än återstår en månads idogt varande innan vi ställer kosan mot norr och Tystnaden. Mycket hade vi planerat att göra under månaden som gått, men ack vad lite som blev gjort. Nåväl, planer i all ära men då verkligheten med mer brådskande åtaganden griper in är vi inte sämre än att vi senarelägger planer. Vi får hoppas att de drygt fyra veckor som återstår av vår vistelse ger oss tid och möjlighet att ta itu med de göromål som vi har parkerat.

Rehabiliteringen efter min hjärtinfarkt i våras går hitintills utan problem. Mycket motionerande,  hälsosam kost och  det dagliga intaget av piller har givetvis gjort sitt ... vill jag i alla fall gärna tro? Jag har varit i valet och kvalet att ta ta en femte dos Covid vaccin. Då jag tog min fjärde dos i slutet av april på Vittangi vårdcentral kände jag mig trött och hängig på kvällen och hjärtinfarkten slog till morgonen därpå. Jag tog upp det med min hjärtläkare på SÖS. Hon hade varesig läst eller hört att vaccineringen kunde förorsaka hjärtinfarkt. Gör som du vill, sa hon, men betänk att du tillhör riskgruppen ... och jo, jag ska nog vaccinera mig, min infarkt orsakades av en förträngning i ett kranskärl och det är långsökt att tro att vaccineringen var boven.

Läkarbesök i all ära, men de läkarbesök jag har haft under denna första månad har diagnosticerat mig för tänkbart grönstarr på höger öga och något förhöjda sockervärden. Ack ja, ett idogt läsande i dålig belysning, skidande utan solglasögon och godisätande tar väl till slut ut sin rätt. Men, lördagsgodiset ger jag inte upp så lätt. Bästa är nog att återvända till skogarna i norr, långt från läkare och diagnoser.

Skämt åsido önskar jag er allt gott,

Lasse

 En helt fantastisk konsert till minne av Kjell Lönnå i en fullsatt Ersta kyrka. Sundsvall kammarkör och Ersta vokalensemble med solisterna Loa F, Mikael S och Anna S. Kunde inte bli bättre.

En söndag kan inte avslutas på bättre sätt än att bänka sig i Ersta vackra kyrka och njuta av en helt fantastisk musikupplevelse. Sundsvall kammarkör är bara så bra. Vilka körsångare. Man får lust att åter ta ton om än i betydligt mer anspråkslösa sammanhang. ”Du klarar nog inget körsjungande något mer så hes som du har blivit”, sa Irene och strax var jag tillbaka med fötterna på jorden igen. Nåväl, hon har nog rätt, men att njuta av vacker musik och sång  denna afton kräver ingen sångröst. Konserten var för oss båda en lisa för själen, inte minst när Mikael Samuelsson sjöng ”O store Gud” med den mäktiga kören och när Anna Stading sjöng  ”Jag vill tacka livet”, då gick det kårar av välbehag genom mig.

Vilket fint avslut på vår första vecka på Platån.  En vecka där jag har lyckats undevika kollisioner med andra bilister eller ”Tour de France” inspirerade cyklister. Lyckats hyfsat att även passa in i det brådskande sätt som storstadsborna har ... inte en enda förklenande kommentar har nått mig, men å den andra sidan har jag något nedsatt hörsel. 

Jag ser med tillförsikt fram emot veckan som kommer.

Ha det gott,

Lasse