Inför avresan till Platån hade vi sett fram emot att i vårsolens sken få avnjuta en och annan kopp kaffe på någon trevlig uteservering eller på vår veranda. Men ack, den vår vi förväntade oss förbyttes efter dagarna två i snökaos. Suck! Nåväl, inget ont som har något gott med sig. Det blev i stället en dag i skrivandets tecken.

Mycket trevligt att återse grannarna på Platån och givetvis att åter få bo in sig i vår etta där allt nödvändigt finns på armlängds - eller några stegs avstånd - Mycket bekvämt även om Irene har en förkärlek för att möblera om med tämligen korta intervall. Jag bromsar, men förlorar alltid. Redan den  första dagen började hennes inredningsblick ta vårt trevna krypin i betraktande på det där alldeles speciella sätt som jag vet kommer att resultera i förslag om smärre eller större ommöblering. När väl förslaget har briserat intar jag min sedvanliga ståndpunkt att det är bra som det är. Men, som droppen urholkar stenen så blir det till sist som hon tänkt sig ... och som regel blir det alltid tillfyllest, även om det tar en tid för mig att hitta den där boken jag för tillfället läser eller annat för mig (o)nödigt.

I morgon ska jag skjutsa dotter Jenny till Centralen, om man nu helskinnad tar sig fram. Van som jag är med den glesa trafiken efter vägen till Tystnaden ska jag ratta bland stressade stockholmare, för om man i Tystnaden  möter mer än tre bilar på den fyra mil långa sträckan, är det att likna vid ”trafikkaos” och man förundras över varför alla är på samma väg som vi. Nåväl skämt åsido, jag har faktiskt kört en del i innestan och det har gått bra så jag förlitar mig på att det även i morgon ska gå utan problem.

Till helgen är vi ”barvakt” hos barnbarnen Jackson&Esther. Tolv respektive tio år så uttrycket ”barnvakt” kanske inte passar så bra. Hursomhelst vi ska vara tillstädes och se till att inget större krig utbryter. Mycket godis, chips, läsk och däremellan mat och förhoppningsvis, sömn. Teve tittande står också på programmet (Mello och Holmenkollens femmil så klart). Det blir nog bra  och det ser vi fram emot.

Allt Gott,

Lasse