Utomhus är nu allt bråte efter sommarens och höstens byggande undanstädat, uppeldat eller bortforslat till återvinningscentralen i Vittangi. Tillfredställelsen är stor att nu ha kommit i mål med byggprojektet och att kontrollinstansen (frugan) har godkänt det hela utan den minsta avvikelse eller behov av andra korrigeringar....jaj ja det fattas en list men det ingick i byggplanen!

Samtidigt så känns det faktiskt lite vemodigt att det hela nu är fullbordat och att jag liksom björnen nu får ta min tillflykt till en ganska så lång vintervila.....som ju givetvis kommer att fyllas med andra, mindre krävande, sysslor såsom skidåkning, skoterkörning, läsning, skrivande, körsång, snöskottning och annat mentalt och fysiskt upplyftande, fast gällande det senare så kan det snabbt förbytas i nedbrytande (lyfta skoter, skotta snö.....ont i ryggen!)



Planen för nästa sommar är en veranda i anslutning till verandadörren. Plankan är till för att förhindra att någon, mest troligt jag själv,  drattar ned i backen när jag av vana trogen öppnar dörren och stegar ut.

Båtarna har efter sommarens äventyr på älven nu pallats upp. Snötäcket kommer under vintern att lägga sig meterdjupt över dess kölar. Inför nästa säsong så tjäras träbåten medan plastbåten sjösätts utan vidare krus.

Under veckan som kommer så ställer vi, likt flyttfåglarna, kosan söderut. Dock så blir vår vistelse  hos dotter, svärson och barnbarn i Nacka endast ett par veckor och jag kommer även att under dessa veckor att arbeta på vårt kontor i Solna. Vi ser verkligen fram emot att få träffa dem alla och att umgårs under en något längre tid. Planen är att åter vara hemma den 13:e november och då borde vi kunna gå över älven. Bilen lär vi få lämna på den Svenska sidan.

Ganska kul; Där vi bor på östra sidan av Lainio älv benämns ibland som "den Finska sidan"...därav uttrycket "Svenska sidan" om den motsatta sidan.......emellertid, ett mer passande uttryck kanske borde vara "Solsidan" isf "Finska sidan"

Som framgår av bilderna ovan så har snön kommit och väderleksprognosen visar på minusgrader (förutom onsdag och torsdag i nästa vecka). Isen  kommer att växa till sig för var dag som går med kallväder. Jag kollade tjockleken i morse där jag i i lugnvattnet (Alasuando) mätte 2 cm, 2 meter från strand. Ännu inte gå-bart utan risk.Skoter kanske???mindre tryck per kvadrat centimeter fast jag skulle inte vilja chansa.


Bara ett tunnt snötäcke på isen och avståndet till motsatta strand (Svenska sidan) är ca. 300 meter. Härifrån gör vi vår första vinterväg för bilöverfart så fort vi har dryga 3 dm. Vi spolar även isen på samma plats där vi har vår färjeöverfart men här tar det någon vecka till, pga strömmande vatten, innan vi kan köra bil över. När detta går så avbryter vi körandet över älven i Alasuando. 



En del av fågelborden är åter på plats och fyllda med frön. Genast återkom vår stannfågel, Talgoxen, men även en och annan Domherre. Ekorre har jag inte sett röken av sen i våras men den lär nog snart dyka upp när det vankas fågelfrön.

Färjan är sedan någon dag tillbaka uppdragen på land så nu är vår enda bil förbindelse med civilisationen en skogsbilväg på ca, 4 mil innan vi är på den asfalterade vägen mot Junosuando.Vi har björnkoll på väderleksrapporteringen....kommer det mycket snö så är vi fast med bilarna (skogsbilvägen plogas inte) tills isen bär.

Veckans höjdpunt var inköpet av en Skoter av märket Ski-doo, 2009 års modell som bara gått 425 mil.....dessutom 4 taktare så den ger ifrån sig bara ett dovt brummande. Skall bli kul att köra ved och skidspår...och lite turistande.



Vilken skönhet, så säg!!!!! Vår gode bekanting Gustav i Maunu säger att vi nu kommer att göra kaffeved av skidorna...vad han nu menar med det??

Livet är gott och som krydda på moset så avslutades veckan med en fantastisk älggrytsmiddag hos Eilert&Rut i Masugnsbyn.

Lev väl ni också