Dimman har legat tät under flera mornar. Typiskt novemberväder. Jag kan ibland tycka att månaden är en enda lång transportsträcka mot den mer upplyftande julmånaden. Inte för att vi lider brist på sysselsättning för det finns alltid något att ta itu med och när dis&dimma lägrar sig över nejden så kan jag alltid boka mig vid skrivplatsen och hitta på något skriftligt, som t.ex. den här bloggen ...  och visst har månaden hitintills bjudit på höjdpunkter som t.ex trettondags författar&musik evenemanget i Lainios hembygdsgård (Mattigården) och fler evenemang är inbokade innan månaden är slut ... så egentligen finns inget att klaga över.

Irene vickar på förskolan i Vittangi så det blir tidigare mornar. Klockan fem går reveljen och efter frukost och tre koppar kaffe är jag redo att följa henne över älven till den väntande skolbussen på västra sidan. Med pannlampor på huvudena och en promenad över älven vid Alasuando tar vi plats i vår andra bil. Jo, vi har två bilar. En på var sida om älven och efter en kort bilfärd når vi bussens påstigningsplats. Det blir betydligt bekvämare när vi väl fått isväg vid färjestället ... men än är där öppet vatten i en drygt tio meter bred ränna och i detta milda väder lär det dröja någon vecka innan isen är körbar med bil. Man får inte vara bekväm när man bor som vi gör men samtidigt håller de oss kroppsligen och mentalt igång ... krämpor existerar inte nämnvärt, även om Irene fortfarande klagar på min dåliga hörsel som ju knappast beror på vårt leverne. Jag har beställt tid till vårdcentralen i Vittangi för konsultation med en läkare ... bara det nu inte blir som vid förra gången för något år sedan. Då tog läkaren fram en stor stämgaffel och man torde vara döv om man inte hörde den ljudliga tonen A som stämgaffeln framkallade. Jag lever i alla fall just nu i den sanna tron att min hörsel är det inget fel på ... jag hör det jag vill höra😀 Det kan vara annorlunda efter läkarbesöket. Han kanske har förfinat sina hörselkontroll metoder?

I morgon ska jag även träffa mina tidigare arbetskollegor på rymdbasen Esrange och det ser jag verkligen fram emot. Det är alltid lika intressant att på plats få sig till livs vad som händer och sker inom den svenska rymdverksamheten och med tanke på vad som händer med gruvverksamheten i Kiruna så kan just rymden ytterligare förstärka sin roll som en av de pelare som regionens framtid kommer att vila på. I december träffar jag även kollegor på Swedish Space Corporation (SSC) huvudkontor i Solna så det blir en del rymd framöver.

Svåger Svante är på uppdrag i Gällivare/Malmberget så vi är hundskötare fram till fredag då vi lämnar Tystnaden för några dagar och beger oss till Luleå där jag deltar i den bokmässa som anordnas av Luleå Stadsbibliotek&Kulturens Hus på lördag. Det ska bli kul att träffa litteratur intresserade Lulebor

 ... En hastig  blick ut genom fönstret ... nu lyser solen så jag borde ge mig ut på vedbacken och klyva ved?

Hej då!



 Morgondimman ligger tät över isen vid vår övergång till den västra sidan.

Jag har placerat en termometer vid isen för att hålla koll på temperaturen.