Jag vill gärna ge sken av att jag inte har några käpphästar, så därför har Irene förärat mig med en dylik ... och när hon väl är igång med skapandet så lär det bli fler. Fast jag tror nog att barnbarnen får större nöje av dem än morfar.

För om sanningen ska fram ... visst har jag käpphästar så det räcker och blir över ... men det har vi väl alla lite till mans, tröstar jag mig med

Så här på söndagskvällen är det kallt där ute. Dock inte kolsvart trots avsaknad av sol. Ljusslingor, vägbelysning, en lysande tomte och isbjörn förtar en del av mörkret. Åtminstone en kort bit ... men där bakom är det mörkt som i en säck.

Har under veckan installerat en ljusramp på biltaket (8000 lumen) så nu är det lättare att upptäcka ren och älg vid bilfärderna till centralorten Vittangi och storstan Kiruna ... för det är till dessa platser vi ganska frekvent ställer vår färd när matförrådet behöver påfyllning eller när åtaganden å tjänstens vägnar så påbjuder. Ovanligt mycket älg i våra trakter kan jag tycka. Ser alltid någon, ibland många av dessa skogens konungar under bilfärderna och det sista jag vill, på grund av dålig bilbelysning,  är att kollidera med någon bjässe, Men det fråntar inte kravet på att jag fortsatt är observant ... som tur är har jag, som ytterligare en säkerhetsåtgärd, en utmärkt älgspanare vid min sida, som både håller koll på hastighet och lurande älgar.

Än har jag inte dragit upp något skidspår ... har skyllt på den myckna och mjuka snön (82 cm och mer därtill på sina ställen).  Men, i morgon ska jag gränsla skotern för att med håg i sinn dra upp ett 5 km spår ... om jag nu inte fastnar bland snötyngda träd. En gång går väl ann, men det är ingen lek att skotta fram en tung skoter. Vi får se hur det avlöper ... det är ännu flera timmar till morgondagen och jag kan hinna ändra mig.

På lördagskvällen sjöng jag med i en för ändamålet hopsatt julsångskör i Lannavaaras vackra kyrka under ledning av Aina Holma. Cirka sjuttio personer lyssnade till sånger som hör julen till. Mycket trevligt arrangemang och bilresan på 20 mil ToR kändes lätt med musiken fortfarande klingande i öronen. Blev jag kanske ouppmärksam under bilfärden, försjunken som jag kanske var i musiken? Nej, Irene som följde med såg till att chauffören var observant på omgivningarna.

I förmiddags blev det fortsatt körsjungandet men nu i Vittangi kyrka och med Vittangi kyrkokör, under ledning av Mikael Pekkari. En kort blänkare ur "Decembernatt (Halleluja)" såg jag var upplagd på Instagram. Åter en härlig sångstund och för en gångs skull i dessa mörkertider fick jag köra både till kyrkan och hem i den halvdager som råder. Två älgar, några renar, fyra ripor och en tjäder såg jag under bilfärden. Bara det gjorde resan värd ... körsjungandet blev lök på laxen.

På onsdag i veckan som kommer är jag tillsammans med ett antal veteraner inbjuden till Esrange traditionella jullunch och information om verksamheten på rymdbasen. Bättre julbord får man leta efter (finns troligtvis inte, hur mycket man än letar). Förutom mat och information ser jag fram mot att träffa tidigare kollegor och nytillkomna sedan jag slutat ... det ska bli kul.

På torsdag avslutar vi skrivarkursen hos Vuxenskolan. Entusiasmen och skrivlusten bland deltagarna har varit hur stort som helst  och det är med visst vemod jag förbereder avslutningen. Själv har jag lärt mig jättemycket och man vet aldrig ... det kanske bli en fortsättning nästa år.

På fredag anländer familjen Rosenberg, och när jag nu tänker närmare på det så blir jag nog tvungen att preparera ett skidspår ... åtminstone för barnbarnen, för de har sett fram emot att åka skidor.

Lasse